Hur skiljer den sig från en roman? Till skillnad från en roman är en novell kort. Därför går den direkt in i händelsen och tidsramen är begränsad. En detaljerad beskrivning av platser och figurer ges inte. Allt kretsar kring en speciell händelse och är inriktad på bara några karaktärer. Det är inte ovanligt att noveller har ett öppet slut eller en vändning. Varför är det så här? Genom att behöva läsa mellan raderna och inte nödvändigtvis få ett "resultat" bör läsaren uppmuntras att tänka själv så att den kan bilda sitt eget omdöme.
Vänliga hälsningar
Lola Victoria Abco
Mitt liv läses som en väderrapport. Hög- och lågtryck växlade som regn och solsken. Jag njöt av mysig värme och tillbringade vissa dagar i arktisk kyla. Jag förutsåg aldrig vad som skulle komma. Ibland hade jag en aning. Var det fördelaktigt för mig? Jag tror, nej.
Om jag var meteorolog skulle jag ha varnats, jag skulle ha vetat vad som skulle komma. Men så blev jag förvånad över vädret. Det fanns faser när inget mer förvånade mig än solsken. Men om jag hade varit meteorolog, vad skulle jag ha gjort när jag upptäckte det kommande högtrycket? Skulle jag ha gjort uppror i det föregående lågtrycket, stärkt av vetskapen om det kommande sköna vädret? Skulle jag ha kämpat mot suget som drog ner mig starkare och starkare? Vetande om att solskenet snart skulle värma mig och få mina sår att läka snabbare?
När jag ser tillbaka måste jag säga: Jag vet inte! Jag känner bara att jag skulle ha varit rädd hela mitt liv om jag var meteorolog. Det skulle ha skrämt mig att veta vad som väntade mig. Jag skulle till och med ha fruktat solskenet, dess strålar som skulle ha förblindat mig. Framför allt skulle jag ha varit rädd att solskenet bara skulle komma in i mitt liv och omedelbart försvinna genom bakdörren. Det enda som var kvar skulle ha varit insikten att mitt liv hade varit dunkelt tidigare. Just genom solens korta besök skulle jag ha insett hur grått i grått allt omkring mig hade varit och skulle bli igen. Solen skulle ha strålat ner på mig för flyktigt för att förändra någonting.
Kanske skulle jag som meteorolog ha blivit för likgiltigt för stormar och åskväder i mitt liv. Kanske skulle jag aldrig ha försökt att få en lätt bris ur orkanen och ett mjukt trummande ur åskan. Jag skulle alltid ha vetat vad som snart skulle komma in i mitt liv. Jag skulle ha varit uttråkad. Långt innan hade jag velat vara där jag nu ligger.
Om jag ser tillbaka en gång till är jag inte längre helt säker. Kanske skulle förtvivlan ha drivit mig hit. Förtvivlad över att jag hade kämpat i fel riktning. Förutsatt att stormen snart skulle avta, hade jag kanske gjort uppror, överdådigt skrutit, uppmuntrad av kunskapen över att solskenet snabbt skulle lugna sinnena igen. Men vilken meteorolog har aldrig haft fel? Min förtvivlan skulle ha varit stor om, i stället för solsken, andras ilska och missnöje då skulle ha slagit emot mig.
Om jag ser tillbaka ser jag mig själv driva genom livets ström. Jag har sällan försökt simma mot den. Utmattad av motståndet har jag snabbt låtit mig falla tillbaka. Ibland försökte jag ändra riktningen. Men flodens stränder begränsade mig. Ibland simmade jag mer åt vänster och ibland mer till höger, men i princip har inget förändrats, på ett eller annat sätt nådde jag mynningen. Jag skulle ha nått den i alla fall, oavsett vid vilken sida jag simmade, oavsett om jag bara drev eller simmade mot strömmen.
När jag ser tillbaka ser jag en fråga som jag har ställt mig själv hela mitt liv: vart rinner floden? Jag ser också min ångest när jag tänkte på mynningen. Nu har jag kommit dit och känner varken ångest eller glädje. Jag vet bara att jag har anlänt. Om jag ska resa vidare vet jag inte.
Jag visste inte hur kallt det kan vara utan att frysa. Så kallt att jag inte längre kan röra på mig. Jag är inte rädd för att vara förlamad. Jag ser utan att öppna ögonlocken. Jag lyssnar utan att vända mig till talaren. Jag skulle vilja krama vissa, andra visa vägen ut. Men jag ligger bara orörlig, hör och ser mina besökare, tar emot dem som de kommer, alla på samma sätt.
Snart ska flödet av gästerna ebba ut. Sedan stängs locket över mig. Endast mörker kommer att omsluta mig. Jag vet det och jag är inte rädd. Jag vet inte vad som kommer efter det. Rinner strömmen ut i en döende sjö? Eller rinner den ut i ett oändligt hav? Kommer jag att driva i floden? Är havet stormigt och grovt? Eller är det lugnt och ljummet? Jag vet inte.
När jag ser tillbaka, vet jag dock att jag inte vill veta vad som kommer. Aldrig hade jag velat vara meteorolog!
Kära läsare
Jag hoppas att du gillade den här berättelsen, som jag gjorde tillgänglig för dig gratis. Jag skulle vara glad om du vill hedra detta, till exempel genom att besöka min hemsida www.Lola-Victoria-Abco.de, uppmärksamma andra på mina texter och mig eller ... var kreativ, tack så mycket.
Jag skriver mina texter på tyska. Mitt stora tack går till Catharina Magnusson för hennes engagemang för översättningen till svenska.
Originaltexten av ”Jag ser tillbaka” heter „Ich schaue zurück“ och blev publicerad i min bok ”Am Ende vom Horizont”.
Vänliga hälsningar
Lola Victoria Abco
Krimikomödie von Lola Victoria Abco
Dagmar möchte nicht länger auf den letzten Groschen schauen müssen. Ihr Leben könnte überhaupt ein klitzekleines Bisschen bequemer und abwechslungsreicher sein. Oder sollte sie es schlichtweg über Bord werfen und ein Neues beginnen?
Unverhofft flattert der Hausfrau auf verschlungenen Pfaden ein Vermögen zu. Ihr Traum könnte wahr werden. Ihre geldgierigen Freundinnen, ein Erpresser und die Polizei verwandeln ihn jedoch rasch in einen Alptraum.
Mit drei Kindern am Rockzipfel muss Dagmar ungeahnte Hürden nehmen und Schlachten schlagen, um ihre Freiheit und ihr Geld zu verteidigen. Als ihre Niederlage unausweichlich scheint, öffnet sich für sie unversehens ein Tor zu einem neuen Leben.
Der Tag, an dem ich David B. ermorde
Thriller von Lola Victoria Abco
Was geschah in Dover?
Ihr Wissen über ein Verbrechen eines Weltstars will eine mäßig erfolgreiche Autorin nutzen, um in die Bestsellerlisten zu kommen. Ahnungslos sticht sie mit ihrer Behauptung in ein Wespennest.
Frustriert über ihren Misserfolg schickt Julia Melchior verschlüsselte Botschaften an ihre frühere Schulfreundin. Der heutige Weltstar empfängt sie daraufhin in ihrer Pariser Hotelsuite. Julia behauptet, Desiree Lincoln habe ihren Vater ermordet. Sie will Desiree dazu bewegen, ihrer Karriere auf die Sprünge zu helfen. Desiree reagiert unbeeindruckt von Julias Erpressungsversuch. Wieder zu Hause in Hamburg bekommt Julia jedoch die Tragweite ihrer Behauptung zu spüren. Zu spät fragt sie sich: Wer hat den Mord wirklich begangen?
Novellen von Lola Victoria Abco
In einem Café nimmt ein junges Mädchen die Gestalt von Caspar David Friedrichs „Frau vor der untergehenden Sonne“ an. Magisch zieht sie dessen Betreiber in ihren Bann. Oft hatte er von der Frau auf dem Gemälde geträumt.
„Glücklich folgte er dem Mädchen bis es stehen blieb und ihren Kopf der Sonne leicht entgegenhob. Regungslos sah Manfred zu wie das Mädchen weiterging und im Nichts verschwand. Nach einer Weile setzten sich seine Füße in Bewegung. Als würden sie ihren Weg kennen, folgten sie dem Pfad des Mädchens. So lange bis nur noch der Wind die Grashalme beugte, nur noch das Gezwitscher der Vögel zu hören und auf der Wiese keine Menschenseele mehr zu sehen war.“
Erzählungen von Lola Victoria Abco
Eine Lesereihe für große Bücherwürmer und junge Leseratten. Jede Ausgabe bietet eine Erzählung für den kleinen Lesehunger.
Weitere Informationen über meine Bücher (inkl. Leseproben und Podcasts) und mich finden Sie auf meiner Homepage:
Informationer om mina böcker och mig, läsprover och podcasts med läsningar finns på min webbsida:
Välkomna!
Texte: Lola Victoria Abco
Bildmaterialien: R. Nyland
Cover: Lola Victoria Abco
Lektorat: Catharina Magnusson, Lola Victoria Abco
Übersetzung: Catharina Magnusson, Lola Victoria Abco / Der Originaltext von ”Jag ser tillbaka” heißt ”Ich schaue zurück“ und wurde im Buch „Am Ende vom Horizont“ (Lola Victoria Abco) publiziert.
Tag der Veröffentlichung: 09.05.2021
Alle Rechte vorbehalten