Första Mosebok, Genesis

Första Mosebok 1

 

1 begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 2 ch jorden var oede och tom, och moerker var oever djupet, och Guds Ande svaevade oever vattnet. 3 ch Gud sade: >>Varde ljus>>; och det vart ljus. 4 ch Gud saag att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fraan moerkret. 5 ch Gud kallade ljuset dag, och moerkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den foersta dagen. 6 ch Gud sade: >>Varde mitt i vattnet ett faeste som skiljer vatten fraan vatten.>> 7 ch Gud gjorde faestet, och skilde vattnet under faestet fraan vattnet ovan faestet; och det skedde saa. 8 ch Gud kallade faestet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen. 9 ch Gud sade: >>Samle sig det vatten som aer under himmelen till en saerskild plats, saa att det torra bliver synligt.>> Och det skedde saa. 10 ch Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud saag att det var gott. 11 ch Gud sade: >>Frambringe jorden groenska, froebaerande oerter och frukttraed, som efter sina arter baera frukt, vari de hava sitt froe, paa jorden.>> Och det skedde saa; 12jorden frambragte groenska, froebaerande oerter, efter deras arter, och traed som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt froe. Och Gud saag att det var gott. 13 ch det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen. 14 ch Gud sade: >>Varde paa himmelens faeste ljus som skilja dagen fraan natten, och vare de till tecken och till att utmaerka saerskilda tider, dagar och aar, 15och vare de paa himmelens faeste till ljus som lysa oever jorden.>> Och det skedde saa; 16 ud gjorde de tvaa stora ljusen, det stoerre ljuset till att raada oever dagen, och det mindre ljuset till att raada oever natten, saa ock stjaernorna. 17 ch Gud satte dem paa himmelens faeste till att lysa oever jorden, 18och till att raada oever dagen och oever natten, och till att skilja ljuset fraan moerkret. Och Gud saag att det var gott. 19 ch det vart afton, och det vart morgon, den fjaerde dagen. 20 ch Gud sade: >>Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock faaglar oever jorden under himmelens faeste.>> 21 ch Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, saa ock alla bevingade faaglar, efter deras arter. Och Gud saag att det var gott. 22 ch Gud vaelsignade dem och sade: >>Varen fruktsamma och foeroeken eder, och uppfyllen vattnet i haven; foeroeke sig ock faaglarna paa jorden.>> 23 ch det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. 24 ch Gud sade: >>Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kraeldjur och vilda djur, efter deras arter.>> Och det skedde saa; 25 ud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kraeldjur paa marken, efter deras arter. Och Gud saag att det var gott. 26 ch Gud sade: >>Laat oss goera maenniskor till vaar avbild, till att vara oss lika; och maa de raada oever fiskarna i havet och oever faaglarna under himmelen och oever boskapsdjuren och oever hela jorden och oever alla kraeldjur som roera sig paa jorden.>> 27 ch Gud skapade maenniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 ch Gud vaelsignade dem; Gud sade till dem: >>Varen fruktsamma och foeroeken eder, och uppfyllen jorden och laeggen den under eder; och raaden oever fiskarna i havet och oever faaglarna under himmelen och oever alla djur som roera sig paa jorden.>> 29 ch Gud sade: >>Se, jag giver eder alla froebaerande oerter paa hela jorden och alla traed med froebaerande traedfrukt; detta skolen I hava till foeda. 30 en aat alla djur paa jorden och aat alla faaglar under himmelen och aat allt som kraelar paa jorden, vad som i sig har en levande sjael, aat dessa giver jag alla groena oerter till foeda.>> Och det skedde saa. 31 ch Gud saag paa allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjaette dagen.

Första Mosebok 2

 

1 aa blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin haerskara. 2 ch Gud fullbordade paa sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade paa sjunde dagen fraan allt det verk som han hade gjort. 3 ch Gud vaelsignade den sjunde dagen och helgade den, daerfoer att han paa den dagen vilade fraan allt sitt verk, det som Gud hade gjort, naer han skapade. 4 etta aer beraettelsen om den ordning i vilken allt blev till paa himmelen och jorden, naer de skapades, daa naer HERREN Gud gjorde jord och himmel. 5 aa bar jorden aennu ingen buske paa marken, och ingen oert hade aennu skjutit upp paa marken, ty HERREN Gud hade icke laatit regna paa jorden, och ingen maenniska fanns, som kunde bruka jorden; 6men en dimma steg upp fraan jorden och vattnade hela marken. 7 ch HERREN Gud danade maenniskan av stoft fraan jorden och inblaaste livsande i hennes naesa, och saa blev maenniskan en levande varelse. 8 ch HERREN Gud planterade en lustgaard i Eden oesterut och satte daeri maenniskan som han hade danat. 9 ERREN Gud laet naemligen alla slags traed som voro ljuvliga att se paa och goda att aeta av vaexa upp ur marken, och livets traed mitt i lustgaarden, saa ock kunskapens traed paa gott och ont. 10 ch fraan Eden gick en flod ut, som vattnade lustgaarden; sedan delade den sig i fyra grenar. 11 en foersta heter Pison; det aer den som flyter omkring hela landet Havila, daer guld finnes, 12och det landets guld aer gott; daer finnes ock bdelliumharts och onyxsten. 13 en andra floden heter Gihon; det aer den som flyter omkring hela landet Kus. 14 en tredje floden heter Hiddekel; det aer den som har sitt lopp oester om Assyrien. Den fjaerde floden aer Frat. 15 aa tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgaard, till att bruka och bevara den. 16 ch HERREN Gud bjoed mannen och sade: >>Av alla andra traed i lustgaarden maa du fritt aeta, 17men av kunskapens traed paa gott och ont skall du icke aeta, ty naer du aeter daerav, skall du doeden doe.>> 18 ch HERREN Gud sade: >>Det aer icke gott att mannen aer allena. Jag vill goera aat honom en hjaelp, en saadan som honom hoeves.>> 19 ch HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens faaglar, och foerde dem fram till mannen foer att se huru denne skulle kalla dem; ty saasom mannen kallade var levande varelse, saa skulle den heta. 20 ch mannen gav namn aat alla boskapsdjur, aat faaglarna under himmelen och aat alla markens djur. Men foer Adam fann han icke naagon hjaelp, saadan som honom hoevdes. 21 aa laet HERREN Gud en tung soemn falla paa mannen, och naer han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med koett. 22 ch HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och foerde henne fram till mannen. 23 aa sade mannen: >>Ja, denna aer nu ben av mina ben och koett av mitt koett. Hon skall heta maninna, ty av man aer hon tagen.>> 24 oerdenskull skall en man oevergiva sin fader och sin moder och haalla sig till sin hustru, och de skola varda ett koett. 25 ch mannen och hans hustru voro baada nakna och blygdes icke foer varandra.

Första Mosebok 3

 

1 en ormen var listigare aen alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: >>Skulle daa Gud hava sagt: 'I skolen icke aeta av naagot traed i lustgaarden'?>> 2 vinnan svarade ormen: >>Vi faa aeta av frukten paa de andra traeden i lustgaarden, 3men om frukten paa det traed som staar mitt i lustgaarden har Gud sagt: 'I skolen icke aeta daerav, ej heller komma daervid, paa det att I icke maan doe.'>> 4 aa sade ormen till kvinnan: >>Ingalunda skolen I doe; 5men Gud vet, att naer I aeten daerav, skola edra oegon oeppnas, saa att I bliven saasom Gud och foerstaan vad gott och ont aer.>> 6 ch kvinnan saag att traedet var gott att aeta av, och att det var en lust foer oegonen, och att det var ett ljuvligt traed, eftersom man daerav fick foerstaand, och hon tog av dess frukt och aat; och hon gav jaemvael aat sin man, som var med henne, och han aat. 7 aa oeppnades baadas oegon, och de blevo varse att de voro nakna; och de faeste ihop fikonloev och bundo omkring sig. 8 Och de hoerde HERREN Gud vandra i lustgaarden, naer dagen begynte svalkas; daa goemde sig mannen med sin hustru foer HERREN Guds ansikte bland traeden i lustgaarden. 9 Men HERREN Gud kallade paa mannen och sade till honom: >>Var aer du?>> 10 an svarade: >>Jag hoerde dig i lustgaarden; daa blev jag foerskraeckt, eftersom jag aer naken; daerfoer goemde jag mig.>> 11 aa sade han: >>Vem har laatit dig foerstaa att du aer naken? Har du icke aetit av det traed som jag foerbjoed dig att aeta av?>> 12 annen svarade: >>Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av traedet, saa att jag aat.>> 13 aa sade HERREN Gud till kvinnan: >>Vad aer det du har gjort!>> Kvinnan svarade: >>Ormen bedrog mig, saa att jag aat.>> 14 aa sade HERREN Gud till ormen: >>Eftersom du har gjort detta, vare du foerbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. Paa din buk skall du gaa, och stoft skall du aeta i alla dina livsdagar. 15 ch jag skall saetta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din saed och hennes saed. Denna skall soendertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i haelen.>> 16 ch till kvinnan sade han: >>Jag skall laata dig utstaa mycken vedermoeda, naer du bliver havande; med smaerta skall du foeda dina barn. Men till din man skall din aatraa vara, och han skall raada oever dig.>> 17 ch till Adam sade han: >>Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och aat av det traed om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke aeta daerav', daerfoer vare marken foerbannad foer din skull. Med vedermoeda skall du naera dig av den i alla dina livsdagar; 18toerne och tistel skall den baera aat dig, men markens oerter skola vara din foeda. 19 ditt anletes svett skall du aeta ditt broed, till dess du vaender aater till jorden; ty av den aer du tagen. Ty du aer stoft, och till stoft skall du aater varda.>> 20 ch mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder aat allt levande. 21 ch HERREN Gud gjorde aat Adam och hans hustru klaeder av skinn och satte paa dem. 22 ch HERREN Gud sade: >>Se, mannen har blivit saasom en av oss, saa att han foerstaar vad gott och ont aer. Maa han nu icke raecka ut sin hand och taga jaemvael av livets traed och aeta, och saa leva evinnerligen.>> 23 ch HERREN Gud foervisade honom ur Edens lustgaard, foer att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. 24 ch han drev ut mannen, och satte oester om Edens lustgaard keruberna jaemte det ljungande svaerdets laagor, foer att bevaka vaegen till livets traed.

Första Mosebok 4

 

1 Och mannen kaende sin hustru Eva, och hon blev havande och foedde Kain; daa sade hon: >>Jag har foett en man genom HERRENS hjaelp.>> 2 Och hon foedde aater en son, Abel, den foerres broder. Och Abel blev en faarherde, men Kain blev en aakerman. 3 Och efter naagon tid haende sig att Kain av markens frukt bar fram en offergaava aat HERREN. 4 Ocksaa Abel bar fram sin gaava, av det foerstfoedda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN saag till Abel och hans offergaava; 5 men till Kain och hans offergaava saag han icke. Daa blev Kain mycket vred, och hans blick blev moerk. 6 Och HERREN sade till Kain: >>Varfoer aer du vred, och varfoer aer din blick saa moerk? 7 Aer det icke saa: om du har gott i sinnet, daa ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, daa lurar synden vid doerren; till dig staar hennes aatraa, men du boer raada oever henne.>> 8 Och Kain talade med sin broder Abel; och naer de voro ute paa marken, oeverfoell Kain sin broder Abel och draepte honom. 9 aa sade HERREN till Kain: >>Var aer din broder Abel?>> Han svarade: >>Jag vet icke; skall jag taga vara paa min broder?>> 10 aa sade han: >>Vad har du gjort! Hoer, din broders blod ropar till mig fraan jorden. 11 aa vare du nu foerbannad och foervisad ifraan aakerjorden, som har oeppnat sin mun foer att mottaga din broders blod av din hand. 12 aer du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin groeda. Ostadig och flyktig skall du bliva paa jorden.>> 13 aa sade Kain till HERREN: >>Min missgaerning aer stoerre aen att jag kan baera den. 14 e, du driver mig nu bort ifraan aakerjorden, och jag maaste goemma mig undan foer ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva paa jorden, och saa skall ske att vemhelst som moeter mig, han draeper mig.>> 15 en HERREN sade till honom: >>Nej, ty Kain skall bliva haemnad sjufalt, vemhelst som draeper honom.>> Och HERREN satte ett tecken till skydd foer Kain, saa att ingen som moette honom skulle slaa honom ihjael. 16 aa gick Kain bort ifraan HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, oester om Eden. 17 ch Kain kaende sin hustru, och hon blev havande och foedde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn. 18 ch aat Hanok foeddes Irad, och Irad foedde Mehujael, och Mehujael foedde Metusael, och Metusael foedde Lemek. 19 en Lemek tog sig tvaa hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla. 20 ch Ada foedde Jabal; han blev stamfader foer dem som bo i taelt och idka boskapsskoetsel. 21 ch hans broder hette Jubal; han blev stamfader foer alla dem som hantera harpa och pipa. 22 en Silla foedde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och jaern. Och Tubal-Kains syster var Naama. 23 ch Lemek sade till sina hustrur: >>Ada och Silla, hoeren mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man draeper jag foer vart saar jag faar, och en yngling foer var blaanad jag faar. 24 a, sjufalt haemnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.>> 25 ch Adam kaende aater sin hustru, och hon foedde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: >>Gud har beskaert mig en annan livsfrukt, till ersaettning foer Abel, eftersom Kain draepte honom.>> 26 en aat Set foeddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man aakalla HERRENS namn.

Första Mosebok 5

 

1 etta aer stycket om Adams slaekt. Naer Gud skapade maenniskor, gjorde han dem lika Gud. 2 ill man och kvinna skapade han dem; och han vaelsignade dem och gav dem namnet maenniska, naer de blevo skapade. 3 aer Adam var ett hundra trettio aar gammal, foedde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. 4 ch sedan Adam hade foett Set, levde han aatta hundra aar och foedde soener och doettrar. 5 lltsaa blev Adams hela levnadsaalder nio hundra trettio aar; daerefter dog han. 6 aer Set var ett hundra fem aar gammal, foedde han Enos. 7 ch sedan Set hade foett Enos, levde han aatta hundra sju aar och foedde soener och doettrar. 8 lltsaa blev Sets hela aalder nio hundra tolv aar; daerefter dog han. 9 aer Enos var nittio aar gammal, foedde han Kenan. 10 ch sedan Enos hade foett Kenan, levde han aatta hundra femton aar och foedde soener och doettrar. 11 lltsaa blev Enos' hela aalder nio hundra fem aar; daerefter dog han. 12 aer Kenan var sjuttio aar gammal, foedde han Mahalalel. 13 ch sedan Kenan foett Mahalalel, levde han aatta hundra fyrtio aar och foedde soener och doettrar. 14 lltsaa blev Kenans hela aalder nio hundra tio aar; daerefter dog han. 15 aer Mahalalel var sextiofem aar gammal, foedde han Jered. 16 ch sedan Mahalalel hade foett Jered, levde han aatta hundra trettio aar och foedde soener och doettrar. 17 lltsaa blev Mahalalels hela aalder aatta hundra nittiofem aar; daerefter dog han. 18 aer Jered var ett hundra sextiotvaa aar gammal, foedde han Hanok. 19 ch sedan Jered hade foett Hanok, levde han aatta hundra aar och foedde soener och doettrar. 20 lltsaa blev Jereds hela aalder nio hundra sextiotvaa aar; daerefter dog han. 21 aer Hanok var sextiofem aar gammal, foedde han Metusela. 22 ch Hanok vandrade i umgaengelse med Gud i tre hundra aar, sedan han hade foett Metusela, och han foedde soener och doettrar. 23 lltsaa blev Hanoks hela aalder tre hundra sextiofem aar. 24 edan Hanok saa hade vandrat i umgaengelse med Gud, saag man honom icke mer, ty Gud tog honom bort. 25 aer Metusela var ett hundra aattiosju aar gammal, foedde han Lemek. 26 ch sedan Metusela hade foett Lemek, levde han sju hundra aattiotvaa aar och foedde soener och doettrar. 27 lltsaa blev Metuselas hela aalder nio hundra sextionio aar; daerefter dog han. 28 aer Lemek var ett hundra aattiotvaa aar gammal, foedde han en son. 29 ch han gav honom namnet Noa, i det han sade: >>Denne skall troesta oss vid vaart arbete och vaara haenders moeda, naer vi bruka jorden, som HERREN har foerbannat.>> 30 ch sedan Lemek hade foett Noa, levde han fem hundra nittiofem aar och foedde soener och doettrar. 31 lltsaa blev Lemeks hela aalder sju hundra sjuttiosju aar; daerefter dog han. 32 aer Noa var fem hundra aar gammal, foedde han Sem, Ham och Jafet.

Första Mosebok 6

 

1 aa nu maenniskorna begynte foeroeka sig paa jorden och doettrar foeddes aat dem 2saago Guds soener att maenniskornas doettrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. 3 aa sade HERREN: >>Min ande skall icke bliva kvar i maenniskorna foer bestaendigt, eftersom de dock aero koett; saa vare nu deras tid bestaemd till ett hundra tjugu aar.>> 4 id den tiden, likasom ock efteraat, levde jaettarna paa jorden, sedan Guds soener begynte gaa in till maenniskornas doettrar och dessa foedde barn aat dem; detta var forntidens vaeldiga maen, som voro saa namnkunniga. 5 en naer HERREN saag att maenniskornas ondska var stor paa jorden, och att deras hjaertans alla uppsaat och tankar bestaendigt voro allenast onda, 6daa aangrade HERREN att han hade gjort maenniskorna paa jorden, och han blev bedroevad i sitt hjaerta. 7 ch HERREN sade: >>Maenniskorna, som jag skapade, vill jag utplaana fraan jorden, ja, baade maenniskor och fyrfotadjur och kraeldjur och himmelens faaglar; ty jag aangrar att jag har gjort dem.>> 8 en Noa hade funnit naad foer HERRENS oegon. 9 etta aer beraettelsen om Noas slaekt. Noa var en raettfaerdig man och ostrafflig bland sitt slaekte; i umgaengelse med Gud vandrade Noa. 10 ch Noa foedde tre soener: Sem, Ham och Jafet. 11 en jorden blev alltmer foerdaervad foer Guds aasyn, och jorden uppfylldes av vaald. 12 ch Gud saag att jorden var foerdaervad, eftersom allt koett vandrade i foerdaerv paa jorden. 13 aa sade Gud till Noa: >>Jag har beslutit att goera aende paa allt koett, ty jorden aer uppfylld av vaald som de oeva; se, jag vill foerdaerva dem tillika med jorden. 14 aa goer dig nu en ark av gofertrae, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. 15 ch saa skall du goera arken: Den skall vara tre hundra alnar laang, femtio alnar bred och trettio alnar hoeg; 16en oeppning foer ljuset, en aln hoeg alltigenom, skall du goera ovantill paa arken; och en doerr till arken skall du saetta paa dess sida; och du skall inreda den saa, att den faar en undervaaning, en mellanvaaning och en oevervaaning. 17 y se, jag skall laata floden komma med vatten oever jorden, till att foerdaerva allt koett som har i sig naagon livsande, under himmelen; allt som finnes paa jorden skall foergaas. 18 en med dig vill jag uppraetta ett foerbund: du skall gaa in i arken med dina soener och din hustru och dina soeners hustrur. 19 ch av allt levande, vad koett det vara maa, skall du foera in i arken ett par av vart slag, foer att behaalla dem vid liv med dig; hankoen och honkoen skola de vara. 20 v faaglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kraeldjur paa marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gaa in till dig, foer att du maa behaalla dem vid liv. 21 ch du skall taga till dig alla slags livsmedel, saadant som kan aetas, och samla det till dig, foer att det maa vara dig och dem till foeda. 22 ch Noa gjorde saa; han gjorde i alla stycken saasom Gud hade bjudit honom.

Första Mosebok 7

 

1 ch HERREN sade till Noa: >>Gaa in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit raettfaerdig infoer mig bland detta slaekte. 2 v alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av saadana fyrfotadjur som icke aero rena ett par, hanne och hona, 3sammalunda av himmelens faaglar sju par, hankoen och honkoen, foer att behaalla deras slaekten vid liv paa hela jorden. 4 y sju dagar haerefter skall jag laata det regna paa jorden, i fyrtio dagar och fyrtio naetter, och jag skall utplaana fraan jorden alla varelser som jag har gjort.>> 5 ch Noa gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit honom. 6 oa var sex hundra aar gammal, naer floden kom med sitt vatten oever jorden. 7 ch Noa gick in i arken med sina soener och sin hustru och sina soeners hustrur, undan flodens vatten. 8 ch av fyrfotadjur, baade rena och orena, och av faaglar och av allt som kraelar paa marken 9gingo tvaa och tvaa, hankoen och honkoen, in till Noa i arken, saasom Gud hade bjudit Noa. 10 ch efter de sju dagarna kom flodens vatten oever jorden. 11 det aar daa Noa var sex hundra aar gammal, i andra maanaden, paa sjuttonde dagen i maanaden, den dagen broeto alla det stora djupets kaellor fram, och himmelens foenster oeppnade sig, 12och ett regn kom oever jorden i fyrtio dagar och fyrtio naetter. 13 aa denna samma dag gick Noa in i arken, saa ock Sem, Ham och Jafet, Noas soener, vidare Noas hustru och hans soeners tre hustrur med dem, 14daertill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kraeldjur som roera sig paa jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad faaglar heter, av alla slag. 15 e gingo in till Noa i arken, tvaa och tvaa av allt koett som hade i sig naagon livsande. 16 ch de som gingo ditin voro hankoen och honkoen av allt slags koett, saasom Gud hade bjudit honom. Och HERREN staengde igen om honom. 17 ch floden kom oever jorden i fyrtio dagar, och vattnet foeroekade sig och lyfte arken, saa att den floet hoegt uppe oever jorden. 18 ch vattnet steg och foeroekade sig mycket paa jorden, och arken drev paa vattnet. 19 ch vattnet steg mer och mer oever jorden, och alla hoega berg allestaedes under himmelen oevertaecktes. 20 emton alnar hoegt steg vattnet oever bergen, saa att de oevertaecktes. 21 aa foergicks allt koett som roerde sig paa jorden, faaglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smaadjur som roerde sig paa jorden, saa ock alla maenniskor. 22 llt som fanns paa det torra omkom, allt som daer hade en flaekt av livsande i sin naesa. 23 aa utplaanade han alla varelser paa jorden, baade maenniskor och fyrfotadjur och kraeldjur och himmelens faaglar; de utplaanades fraan jorden, och allenast Noa raeddades, jaemte det som var med honom i arken. 24 ch vattnet fortfor att stiga oever jorden i hundra femtio dagar.

Första Mosebok 8

 

1 aa taenkte Gud paa Noa och paa alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud laet en vind gaa fram oever jorden, saa att vattnet sjoenk undan; 2och djupets kaellor och himmelens foenster tillsloetos, och regnet fraan himmelen upphoerde. 3 ch vattnet vek bort ifraan jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga. 4 ch i sjunde maanaden, paa sjuttonde dagen i maanaden, stannade arken paa Ararats berg. 5 ch vattnet avtog mer och mer intill tionde maanaden. I tionde maanaden, paa foersta dagen i maanaden, blevo bergstopparna synliga. 6 ch efter fyrtio dagar oeppnade Noa foenstret som han hade gjort paa arken, 7och laet en korp flyga ut; denne floeg fram och aater, till dess vattnet hade torkat bort ifraan jorden. 8 edan laet han en duva flyga ut, foer att faa se om vattnet hade sjunkit undan fraan marken. 9 en duvan fann ingen plats daer hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betaeckte hela jorden. Daa raeckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken. 10 edan vaentade han aennu ytterligare sju dagar och laet saa duvan aen en gaang flyga ut ur arken. 11 ch duvan kom till honom mot aftonen, och se, daa hade hon ett friskt olivloev i sin naebb. Daa foerstod Noa att vattnet hade sjunkit undan fraan jorden. 12 en han vaentade aennu ytterligare sju dagar och laet saa duvan aater flyga ut; daa kom hon icke mer tillbaka till honom. 13 det sexhundrafoersta aaret, i foersta maanaden, paa foersta dagen i maanaden, hade vattnet sinat bort ifraan jorden. Daa tog Noa av taket paa arken och saag nu att marken var fri ifraan vatten. 14 ch i andra maanaden, paa tjugusjunde dagen i maanaden, var jorden alldeles torr. 15 aa talade Gud till Noa och sade: 16>>Gaa ut ur arken med din hustru och dina soener och dina soeners hustrur. 17 lla djur som du har hos dig, vad slags koett det vara maa, baade faaglar och fyrfotadjur och alla kraeldjur som roera sig paa jorden, skall du laata gaa ut med dig, foer att de maa vaexa till paa jorden och vara fruktsamma och foeroeka sig paa jorden.>> 18 aa gick daa Noa ut med sina soener och sin hustru och sina soeners hustrur. 19 ch alla fyrfotadjur, alla kraeldjur och alla faaglar, alla slags djur som roera sig paa jorden, gingo ut ur arken, efter sina slaekten. 20 ch Noa byggde ett altare aat HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena faaglar och offrade braennoffer paa altaret. 21 aer HERREN kaende den vaelbehagliga lukten, sade han vid sig sjaelv: >>Jag skall haerefter icke mer foerbanna marken foer maenniskans skull, eftersom ju maenniskans hjaertas uppsaat aer ont allt ifraan ungdomen. Och jag skall haerefter icke mer draepa allt levande, saasom jag nu har gjort. 22 aa laenge jorden bestaar, skola haerefter saadd och skoerd, koeld och vaerme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphoera.>>

Första Mosebok 9

 

1 ch Gud vaelsignade Noa och hans soener och sade till dem: >>Varen fruktsamma och foeroeken eder, och uppfyllen jorden. 2 ch maa fruktan och foerskraeckelse foer eder komma oever alla djur paa jorden och alla faaglar under himmelen; jaemte allt som kraelar paa marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. 3 llt som roer sig och har liv skolen I hava till foeda; saasom jag har givit eder groena oerter, saa giver jag eder allt detta. 4 oett som har i sig sin sjael, det aer sitt blod, skolen I dock icke aeta. 5 en edert eget blod, vari eder sjael aer, skall jag utkraeva. Jag skall utkraeva det av vilket djur det vara maa. Jag skall ock av den ena maenniskan utkraeva den andres sjael; 6den som utgjuter maenniskoblod, hans blod skall av maenniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort maenniskan till sin avbild. 7 ch varen I fruktsamma och foeroeken eder; vaexen till paa jorden och foeroeken eder paa den.>> 8 tterligare sade Gud till Noa och till hans soener med honom: 9>>Se, jag vill uppraetta ett foerbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, 10och med alla levande varelser som I haven hos eder: faaglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gaatt ut ur arken. 11 ag vill uppraetta ett foerbund med eder: haerefter skall icke mer ske att allt koett utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och foerdaerva jorden.>> 12 ch Gud sade: >>Detta skall vara tecknet till det foerbund som jag goer mellan mig och eder, jaemte alla levande varelser hos eder, foer eviga tider: 13min baage saetter jag i skyn; den skall vara tecknet till foerbundet mellan mig och jorden. 14 ch naer jag haerefter laater skyar stiga upp oever jorden och baagen daa synes i skyn, 15skall jag taenka paa det foerbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jaemte alla levande varelser, vad slags koett det vara maa; och vattnet skall daa icke mer bliva en flod som foerdaervar allt koett. 16 aer alltsaa baagen synes i skyn och jag ser paa den, skall jag taenka paa det eviga foerbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags koett det vara maa paa jorden.>> 17 aa sade nu Gud till Noa: >>Detta skall vara tecknet till det foerbund som jag har uppraettat mellan mig och allt koett paa jorden.>> 18 oas soener, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. 19 essa tre voro Noas soener och fraan dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. 20 ch Noa var en aakerman och var den foerste som planterade en vingaard. 21 en naer han drack av vinet, blev han drucken och laag blottad i sitt taelt. 22 ch Ham, Kanaans fader, saag daa sin faders blygd och beraettade det foer sina baada broeder, som voro utanfoer. 23 en Sem och Jafet togo en mantel och lade den paa sina skuldror, baada tillsammans, och gingo saa baklaenges in och taeckte oever sin faders blygd; de hoello daervid sina ansikten bortvaenda, saa att de icke saago sin faders blygd. 24 aer sedan Noa vaknade upp fraan ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 25>>Foerbannad vare Kanaan, en traelars trael vare han aat sina broeder!>> 26 tterligare sade han: >>Vaelsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras trael! 27 ud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras trael.>> 28 ch Noa levde efter floden tre hundra femtio aar; 29alltsaa blev Noas hela aalder nio hundra femtio aar; daerefter dog han.

Första Mosebok 10

 

1 etta aer beraettelsen om Noas soeners slaekt. De voro Sem, Ham och Jafet; och aat dem foeddes soener efter floden. 2 afets soener voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 3 omers soener voro Askenas, Rifat och Togarma. 4 avans soener voro Elisa och Tarsis, kitteerna och dodaneerna. 5 raan dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havslaender utbrett sig i sina laender, var efter sitt tungomaal, efter sina slaekter, i sina folk. 6 ams soener voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 7 us' soener voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas soener voro Saba och Dedan. 8 en Kus foedde Nimrod; han var den foerste som uppraettade ett vaelde paa jorden. 9 an var ock en vaeldig jaegare infoer HERREN; daerfoer plaegar man saega: >>En vaeldig jaegare infoer HERREN saasom Nimrod.>> 10 ch hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. 11 raan det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, 12och daertill Resen mellan Nineve och Kela; detta aer >>den stora staden>>. 13 ch Misraim foedde ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna, 14patroseerna, kasluheerna, fraan vilka filisteerna hava utgaatt, och kaftoreerna. 15 ch Kanaan foedde Sidon, som var hans foerstfoedde, och Het, 16saa ock jebuseerna, amoreerna, girgaseerna, 17hiveerna, arkeerna, sineerna, 18arvadeerna, semareerna och hamateerna. Sedan utgrenade sig kananeernas slaekter allt vidare, 19saa att kananeernas omraade straeckte sig fraan Sidon fram emot Gerar aenda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim aenda till Lesa. 20 essa voro Hams soener, efter deras slaekter och tungomaal, i deras laender och folk. 21 oener foeddes ock aat Sem, Jafets aeldre broder, som blev stamfader foer alla Ebers soener. 22 ems soener voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 23 rams soener voro Us, Hul, Geter och Mas. 24 rpaksad foedde Sela, och Sela foedde Eber. 25 en aat Eber foeddes tvaa soener; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden foerdelad; och hans broder hette Joktan. 26 ch Joktan foedde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 27 adoram, Usal, Dikla, 28 bal, Abimael, Saba, 29 fir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans soener. 30 ch de hade sina boningsorter fraan Mesa fram emot Sefar, emot Oestra berget. 31 essa voro Sems soener, efter deras slaekter och tungomaal, i deras laender, efter deras folk. 32 essa voro Noas soeners slaekter, efter deras aettfoeljd, i deras folk. Och fraan dem hava folken efter floden utbrett sig paa jorden.

Första Mosebok 11

 

1 ch hela jorden hade enahanda tungomaal och talade paa enahanda saett. 2 en naer de broeto upp och drogo oesterut, funno de en laagslaett i Sinears land och bosatte sig daer. 3 ch de sade till varandra: >>Kom, laat oss slaa tegel och braenna det.>> Och teglet begagnade de saasom sten, och saasom murbruk begagnade de jordbeck. 4 ch de sade: >>Kom, laat oss bygga en stad aat oss och ett torn vars spets raecker upp i himmelen, och saa goera oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda oever hela jorden.>> 5 aa steg HERREN ned foer att se staden och tornet som maenniskobarnen byggde. 6 ch HERREN sade: >>Se, de aero ett enda folk och hava alla enahanda tungomaal, och detta aer deras foersta tilltag; haerefter skall intet bliva dem omoejligt, vad de aen besluta att goera. 7 aelan, laat oss stiga dit ned och foerbistra deras tungomaal, saa att den ene icke foerstaar den andres tungomaal.>> 8 ch saa spridde HERREN dem daerifraan ut oever hela jorden, saa att de maaste upphoera att bygga paa staden. 9 aerav fick den namnet Babel, eftersom HERREN daer foerbistrade hela jordens tungomaal; daerifraan spridde ock HERREN ut dem oever hela jorden. 10 etta aer beraettelsen om Sems slaekt. Naer Sem var hundra aar gammal, foedde han Arpaksad, tvaa aar efter floden. 11 ch sedan Sem hade foett Arpaksad, levde han fem hundra aar och foedde soener och doettrar. 12 aer Arpaksad var trettiofem aar gammal, foedde han Sela. 13 ch sedan Arpaksad hade foett Sela, levde han fyra hundra tre aar och foedde soener och doettrar. 14 aer Sela var trettio aar gammal, foedde han Eber. 15 ch sedan Sela hade foett Eber, levde han fyra hundra tre aar och foedde soener och doettrar. 16 aer Eber var trettiofyra aar gammal, foedde han Peleg. 17 ch sedan Eber hade foett Peleg, levde han fyra hundra trettio aar och foedde soener och doettrar. 18 aer Peleg var trettio aar gammal, foedde han Regu. 19 ch sedan Peleg hade foett Regu, levde han tvaa hundra nio aar och foedde soener och doettrar. 20 aer Regu var trettiotvaa aar gammal, foedde han Serug. 21 ch sedan Regu hade foett Serug, levde han tvaa hundra sju aar och foedde soener och doettrar. 22 aer Serug var trettio aar gammal, foedde han Nahor. 23 ch sedan Serug hade foett Nahor, levde han tvaa hundra aar och foedde soener och doettrar. 24 aer Nahor var tjugunio aar gammal, foedde han Tera. 25 ch sedan Nahor hade foett Tera, levde han ett hundra nitton aar och foedde soener och doettrar. 26 aer Tera var sjuttio aar gammal, foedde han Abram, Nahor och Haran. 27 ch detta aer beraettelsen om Teras slaekt. Tera foedde Abram, Nahor och Haran. Och Haran foedde Lot. 28 ch Haran dog hos sin fader Tera i sitt faedernesland, i det kaldeiska Ur. 29 ch Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. 30 en Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 31 ch Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut fraan det kaldeiska Ur paa vaeg till Kanaans land; men naer de kommo till Haran, bosatte de sig daer. 32 ch Teras aalder blev tvaa hundra fem aar; daerefter dog Tera i Haran.

Första Mosebok 12

 

1 ch HERREN sade till Abram: >>Gaa ut ur ditt land och fraan din slaekt och fraan din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. 2 aa skall jag goera dig till ett stort folk; jag skall vaelsigna dig och goera ditt namn stort, och du skall bliva en vaelsignelse. 3 ch jag skall vaelsigna dem som vaelsigna dig, och den som foerbannar dig skall jag foerbanna, och i dig skola alla slaekter paa jorden varda vaelsignade.>> 4 ch Abram gick aastad, saasom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem aar gammal, naer han drog ut fraan Haran. 5 ch Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla aegodelar som de hade foervaervat och tjaenarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo aastad paa vaeg mot Kanaans land 6och kommo saa till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet aenda till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och paa den tiden bodde kananeerna daer i landet. 7 en HERREN uppenbarade sig foer Abram och sade: >>AAt din saed skall jag giva detta land.>> Daa byggde han daer ett altare aat HERREN, som hade uppenbarat sig foer honom. 8 edan flyttade han daerifraan till bergsbygden oester om Betel och slog daer upp sitt taelt, saa att han hade Betel i vaester och Ai i oester; och han byggde daer ett altare aat HERREN och aakallade HERRENS namn. 9 edan broet Abram upp daerifraan och drog sig allt laengre mot Sydlandet. 10 en hungersnoed uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten foer att bo daer naagon tid, eftersom hungersnoeden var saa svaar i landet. 11 en naer han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: >>Jag vet ju att du aer en skoen kvinna. 12 m nu egyptierna taenka, naer de faa se dig: 'Hon aer hans hustru', saa skola de draepa mig, under det att de laata dig leva. 13 aeg daerfoer att du aer min syster, saa att det gaar mig vael foer din skull, och saa att jag foer din skull faar leva.>> 14 aa nu Abram kom till Egypten, saago egyptierna att hon var en mycket skoen kvinna. 15 ch naer Faraos hoevdingar fingo se henne, prisade de henne foer Farao, och saa blev kvinnan tagen in i Faraos hus. 16 ch Abram blev av honom vael behandlad foer hennes skull, saa att han fick faar, faekreatur och aasnor, tjaenare och tjaenarinnor, aasninnor och kameler. 17 en HERREN hemsoekte Farao och hans hus med stora plaagor foer Sarais, Abrams hustrus, skull. 18 aa kallade Farao Abram till sig och sade: >>Vad har du gjort mot mig! Varfoer laet du mig icke veta att hon var din hustru? 19 arfoer sade du: 'Hon aer min syster' och vaallade saa, att jag tog henne till hustru aat mig? Se, haer har du nu din hustru, tag henne och gaa.>> 20 ch Farao gav sina maen befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vaegs med hans hustru och allt vad han aegde.

Första Mosebok 13

 

1 aa drog daa Abram upp fraan Egypten med sin hustru och allt vad han aegde, och Lot jaemte honom, till Sydlandet. 2 ch Abram var mycket rik paa boskap och paa silver och guld. 3 ch han faerdades ifraan laegerplats till laegerplats och kom saa fraan Sydlandet aenda till Betel, till det staelle daer hans taelt foerut hade staatt, mellan Betel och Ai, 4dit daer han foerra gaangen hade rest ett altare. Och daer aakallade Abram HERRENS namn. 5 en Lot, som drog med Abram, hade ocksaa faar och faekreatur och taelt. 6 ch landet raeckte icke till foer dem, saa att de kunde bo tillsammans; ty deras aegodelar voro foer stora foer att de skulle kunna bo tillsammans; 7och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde paa den tiden kananeerna och perisseerna daer i landet. 8 aa sade Abram till Lot: >>Icke skall naagon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi aero ju fraender. 9 igger icke hela landet oeppet foer dig? Skilj dig ifraan mig; vill du aat vaenster, saa gaar jag aat hoeger, och vill du aat hoeger, saa gaar jag aat vaenster.>> 10 aa lyfte Lot upp sina oegon och saag att hela Jordanslaetten oeverallt var vattenrik. Innan HERREN foerdaervade Sodom och Gomorra, var den naemligen saasom HERRENS lustgaard, saasom Egyptens land, aenda fram emot Soar. 11 aa utvalde daa Lot aat sig hela Jordanslaetten. Och Lot broet upp och drog oesterut, och de skildes saa fraan varandra. 12 bram foerblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i staederna paa Slaetten och drog med sina taelt aenda inemot Sodom. 13 en folket i Sodom var mycket ont och syndigt infoer HERREN. 14 ch HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fraan honom: >>Lyft upp dina oegon och se, fraan den plats daer du staar, mot norr och soeder och oester och vaester.>> 15 y hela det land som du nu ser skall jag giva aat dig och din saed foer evaerdlig tid. 16 ch jag skall laata din saed bliva saasom stoftet paa jorden; kan naagon raekna stoftet paa jorden, saa skall ock din saed kunna raeknas. 17 taa upp och drag igenom landet efter dess laengd och dess bredd, ty aat dig skall jag giva det.>> 18 ch Abram drog aastad med sina taelt och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde daer ett altare aat HERREN.

Första Mosebok 14

 

1 aa den tid daa Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung oever Goim, haende sig 2att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det aer Soar. 3 e foerenade sig alla och taagade till Siddimsdalen, daer Salthavet nu aer. 4 tolv aar hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde aaret hade de avfallit. 5 aa kom nu i det fjortonde aaret Kedorlaomer med de konungar som voro paa hans sida; och de slogo rafaeerna i Asterot-Karnaim, suseerna i Ham, emeerna i Save-Kirjataim 6och horeerna paa deras berg Seir och drevo dem aenda till El-Paran vid oeknen. 7 edan vaende de om och kommo till En-Mispat, det aer Kades, och haerjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoreerna som bodde i Hasason-Tamar. 8 aa drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det aer Soar, ut och staellde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem -- 9mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen oever Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem. 10 en Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra maaste fly och foello daa i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. 11 aa togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel daer, och taagade bort; 12de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans aegodelar, naer de taagade bort; ty denne bodde i Sodom. 13 en en av de raeddade kom och beraettade detta foer Abram, hebreen; denne bodde vid den terebintlund som tillhoerde amoreen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i foerbund med Abram. 14 aa nu Abram hoerde att hans fraende var faangen, laet han sina mest beproevade tjaenare, saadana som voro foedda i hans hus, tre hundra aderton maen, rycka ut, och foerfoeljde fienderna aenda till Dan. 15 ch han delade sitt folk och oeverfoell dem saa om natten med sina tjaenare och slog dem, och foerfoeljde dem sedan aenda till Hoba, norr om Damaskus, 16och tog tillbaka allt godset; sin fraende Lot och hans aegodelar tog han ock tillbaka, aevensom kvinnorna och det oevriga folket. 17 aa han nu var paa aatervaegen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro paa hans sida, gick konungen i Sodom honom till moetes i Savedalen, det aer Konungsdalen. 18 ch Melki-Sedek, konungen i Salem, laet baera ut broed och vin; denne var praest aat Gud den Hoegste. 19 ch han vaelsignade honom och sade: >>Vaelsignad vare Abram av Gud den Hoegste, himmelens och jordens skapare! 20 ch vaelsignad vare Gud den Hoegste, som har givit dina ovaenner i din hand!>> Och Abram gav honom tionde av allt. 21 ch konungen i Sodom sade till Abram: >>Giv mig folket; godset maa du behaalla foer dig sjaelv.>> 22 en Abram svarade konungen i Sodom: >>Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Hoegste, himmelens och jordens skapare, och betygar 23att jag icke vill taga ens en traad eller en skorem, aen mindre naagot annat som tillhoer dig. Du skall icke kunna saega: 'Jag har riktat Abram.' 24 ag vill intet hava; det aer nog med vad mina maen hava foertaert och den del som tillkommer mina foeljeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de maa faa sin del.>>

Första Mosebok 15

 

1 n tid haerefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: >>Frukta icke, Abram, jag aer din skoeld, din loen skall bliva mycket stor.>> 2 en Abram sade: >>Herre, HERRE, vad vill du daa giva mig? Jag gaar ju barnloes bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fraan Damaskus, Elieser.>> 3 ch Abram sade ytterligare: >>Mig har du icke givit naagon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.>> 4 en se, HERRENS ord kom till honom; han sade: >>Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgaar fraan ditt eget liv skall bliva din arvinge.>> 5 ch han foerde honom ut och sade: >>Skaada upp till himmelen, och raekna stjaernorna, om du kan raekna dem.>> Och han sade till honom: >>Saa skall din saed bliva.>> 6 ch han trodde paa HERREN; och han raeknade honom det till raettfaerdighet. 7 ch han sade till honom: >>Jag aer HERREN, som har foert dig ut fraan det kaldeiska Ur foer att giva dig detta land till besittning.>> 8 an svarade: >>Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?>> 9 aa sade han till honom: >>Tag aat mig en treaarig kviga, en treaarig get och en treaarig vaedur, daertill en turturduva och en ung duva.>> 10 ch han tog aat honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke faaglarna. 11 ch rovfaaglarna slogo ned paa de doeda kropparna, men Abram drev bort dem. 12 aer nu solen var naera att gaa ned och en tung soemn hade fallit paa Abram, se, daa kom en foerskraeckelse oever honom och ett stort moerker. 13 ch han sade till Abram: >>Det skall du veta, att din saed skall komma att leva saasom fraemlingar i ett land som icke tillhoer dem, och de skola daer vara traelar, och man skall foertrycka dem; saa skall ske i fyra hundra aar.>> 14 en det folk vars traelar de bliva skall jag ock doema. Sedan skola de draga ut med stora aegodelar. 15 en du sjaelv skall gaa till dina faeder i frid och bliva begraven i en god aalder. 16 ch i det fjaerde slaektet skall din saed komma hit tillbaka. Ty aennu hava icke amoreerna fyllt sin missgaernings maatt.>> 17 aa nu solen hade gaatt ned och det hade blivit alldeles moerkt, syntes en rykande ugn med flammande laaga, som for fram mellan styckena. 18 aa den dagen sloet HERREN ett foerbund med Abram och sade: >>AAt din saed skall jag giva detta land, fraan Egyptens flod aenda till den stora floden, till floden Frat: 19kaineernas, kenaseernas, kadmoneernas, 20hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebuseernas land.>>

Första Mosebok 16

 

1 ch Sarai, Abrams hustru, hade icke foett barn aat honom. Men hon hade en egyptisk tjaenstekvinna, som hette Hagar; 2och Sarai sade till Abram: >>Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, saa att jag icke foeder barn; gaa in till min tjaenstekvinna, kanhaenda skall jag faa avkomma genom henne.>> Abram lyssnade till Sarais ord; 3och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjaenstekvinna Hagar och gav henne till hustru aat sin man Abram, sedan denne hade bott tio aar i Kanaans land. 4 ch han gick in till Hagar, och hon blev havande. Naer hon nu saag att hon var havande, ringaktade hon sin fru. 5 aa sade Sarai till Abram: >>Den oraett mig sker komme oever dig. Jag sjaelv lade min tjaenstekvinna i din famn, men daa hon nu ser att hon aer havande, ringaktar hon mig. HERREN doeme mellan mig och dig.>> 6 bram sade till Sarai: >>Din tjaenstekvinna aer ju i din hand, goer med henne vad du finner foer gott.>> Naer daa Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifraan henne. 7 en HERRENS aengel kom emot henne vid en vattenkaella i oeknen, den kaella som ligger vid vaegen till Sur. 8 ch han sade: >>Hagar, Sarais tjaenstekvinna, varifraan kommer du, och vart gaar du?>> Hon svarade: >>Jag aer stadd paa flykt ifraan min fru Sarai.>> 9 aa sade HERRENS aengel till henne: >>Vaend tillbaka till din fru, och oedmjuka dig under henne.>> 10 ch HERRENS aengel sade till henne: >>Jag skall goera din saed mycket talrik, saa att man icke skall kunna raekna den foer dess myckenhets skull.>> 11 tterligare sade HERRENS aengel till henne: >>Se, du aer havande och skall foeda en son; honom skall du giva namnet Ismael, daerfoer att HERREN har hoert ditt lidande. 12 ch han skall bliva lik en vildaasna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina broeder.>> 13 ch hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: >>Du aer Seendets Gud.>> Hon taenkte naemligen: >>Har jag daa verkligen haer faatt se en skymt av honom som ser mig?>> 14 aerav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered. 15 ch Hagar foedde aat Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade foett aat honom namnet Ismael. 16 ch Abram var aattiosex aar gammal, naer Hagar foedde Ismael aat Abram.

Första Mosebok 17

 

1 aer Abram var nittionio aar gammal, uppenbarade sig HERREN foer honom och sade till honom: >>Jag aer Gud den Allsmaektige. Vandra infoer mig och var ostrafflig. 2 ag vill goera ett foerbund mellan mig och dig, och jag skall foeroeka dig oevermaattan.>> 3 aa foell Abram ned paa sitt ansikte, och Gud talade saa med honom: 4>>Se, det foerbund som jag aa min sida goer med dig aer detta, att du skall bliva en fader till maanga folk. 5 aerfoer skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall laata dig bliva en fader till maanga folk. 6 ch jag skall goera dig oevermaattan fruktsam och laata folkslag komma av dig, och konungar skola utgaa fraan dig. 7 ch jag skall uppraetta ett foerbund mellan mig och dig och din saed efter dig, fraan slaekte till slaekte, ett evigt foerbund, saa att jag skall vara din Gud och din saeds efter dig; 8och jag skall giva dig och din saed efter dig det land daer du nu bor saasom fraemling, hela Kanaans land, till evaerdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. 9 ch Gud sade ytterligare till Abraham: >>Du aater skall haalla mitt foerbund, du och din saed efter dig, fraan slaekte till slaekte.>> 10 ch detta aer det foerbund mellan mig och eder och din saed efter dig, som I skolen haalla: allt mankoen bland eder skall omskaeras; 11paa eder foerhud skolen I omskaeras, och detta skall vara tecknet till foerbundet mellan mig och eder. 12 laekte efter slaekte skall vart gossebarn bland eder omskaeras, naer det aer aatta dagar gammalt, jaemvael den hemfoedde tjaenaren och den som aer koept foer penningar fraan naagot fraemmande folk, och som icke aer av din saed. 13 mskaeras skall baade din hemfoedde tjaenare och den som du har koept foer penningar; och saa skall mitt foerbund vara paa edert koett betygat saasom ett evigt foerbund. 14 en en oomskuren av mankoen, en vilkens foerhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin slaekt; han har brutit mitt foerbund.>> 15 ch Gud sade aater till Abraham: >>Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn. 16 ch jag skall vaelsigna henne och skall ocksaa med henne giva dig en son; ja, jag skall vaelsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar oever folk skola haerstamma fraan henne.>> 17 aa foell Abraham ned paa sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sjaelv: >>Skulle barn foedas aat en man som aer hundra aar gammal? Och skulle Sara foeda barn, hon som aer nittio aar gammal?>> 18 ch Abraham sade till Gud: >>Maatte allenast Ismael faa leva infoer dig!>> 19 aa sade Gud: >>Nej, din hustru Sara skall foeda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppraetta mitt foerbund, ett evigt foerbund, som skall gaella hans saed efter honom. 20 en angaaende Ismael har jag ock hoert din boen; se, jag skall vaelsigna honom och goera honom fruktsam och foeroeka honom oevermaattan. Tolv hoevdingar skall han faa till soener, och jag skall goera honom till ett stort folk. 21 en mitt foerbund skall jag uppraetta med Isak, honom som Sara skall foeda aat dig vid denna tid naesta aar.>> 22 aa Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fraan honom. 23 ch Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjaenare, de hemfoedda och de som voro koepta foer penningar, allt mankoen bland Abrahams husfolk, och omskar paa denna samma dag deras foerhud, saasom Gud hade tillsagt honom. 24 ch Abraham var nittionio aar gammal, naer hans foerhud blev omskuren. 25 ch hans son Ismael var tretton aar gammal, naer hans foerhud blev omskuren. 26 aa denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 27och alla maen i hans hus, de hemfoedda tjaenarna och de som voro koepta foer penningar ifraan fraemmande folk, blevo omskurna tillika med honom.

Första Mosebok 18

 

1 ch HERREN uppenbarade sig foer honom vid Mamres terebintlund, daer han satt vid ingaangen till sitt taelt, daa det var som hetast paa dagen. 2 aer han lyfte upp sina oegon, fick han se tre maen staa framfoer sig. Och daa han saag dem, skyndade han emot dem fraan taeltets ingaang och bugade sig ned till jorden 3och sade: >>Herre, har jag funnit naad foer dina oegon, saa gaa icke foerbi din tjaenare. 4 aat mig haemta litet vatten, saa att I kunnen tvaa edra foetter; och vilen eder under traedet. 5 ag vill ock haemta ett stycke broed, saa att I kunnen vederkvicka eder, innan I gaan vidare, eftersom I nu haven tagit vaegen foerbi eder tjaenare.>> De sade: >>Goer saasom du har sagt.>> 6 ch Abraham skyndade in i taeltet till Sara och sade: >>Skynda dig och tag tre sea-maatt fint mjoel, knaada det och baka kakor.>> 7 en sjaelv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den aat sin tjaenare, och denne skyndade sig att tillreda den. 8 ch han tog graeddmjoelk och soet mjoelk och kalven, som han hade laatit tillreda, och satte fram foer dem; och han stod sjaelv hos dem under traedet, medan de aato. 9 ch de sade till honom: >>Var aer din hustru Sara?>> Han svarade: >>Daerinne i taeltet.>> 10 aa sade han: >>Jag skall komma tillbaka till dig naesta aar vid denna tid, och se, daa skall din hustru Sara hava en son.>> Detta hoerde Sara, daer hon stod i ingaangen till taeltet, som var bakom honom. 11 en Abraham och Sara voro gamla och komna till hoeg aalder, och Sara hade icke mer, saasom kvinnor plaega hava. 12 aerfoer log Sara vid sig sjaelv och taenkte: >>Skulle jag vael nu paa min aalderdom giva mig till lusta, nu daa ocksaa min herre aer gammal?>> 13 en HERREN sade till Abraham: >>Varfoer log Sara och taenkte: 'Skulle jag verkligen foeda barn, saa gammal som jag aer?' 14 er daa naagot saa underbart, att HERREN icke skulle foermaa det? Paa den bestaemda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid naesta aar, och daa skall Sara hava en son.>> 15 aa nekade Sara och sade: >>Jag log icke>>; ty hon blev foerskraeckt. Men han sade: >>Jo, du log.>> 16 ch maennen stodo upp foer att gaa daerifraan och vaende sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med foer att ledsaga dem. 17 ch HERREN sade: >>Kan jag vael doelja foer Abraham vad jag taenker goera? 18 v Abraham skall ju bliva ett stort och maektigt folk, och i honom skola alla folk paa jorden varda vaelsignade. 19 y daertill har jag utvalt honom, foer att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att haalla HERRENS vaeg och oeva raettfaerdighet och raett, paa det att HERREN maa laata det komma oever Abraham, som han har lovat honom.>> 20 ch HERREN sade: >>Ropet fraan Sodom och Gomorra aer stort, och deras synd aer mycket svaar; 21daerfoer vill jag gaa ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om saa icke aer, vill jag veta det.>> 22 ch maennen begaavo sig daerifraan och gingo mot Sodom; men Abraham stod aennu kvar infoer HERREN. 23 ch Abraham traedde naermare och sade: >>Vill du daa foergoera den raettfaerdige tillika med den ogudaktige? 24 anhaenda finnas femtio raettfaerdiga i staden; vill du daa foergoera den och icke skona orten foer de femtio raettfaerdigas skull som finnas daer? 25 ort det, att du skulle saa goera och doeda den raettfaerdige tillika med den ogudaktige, saa att det skulle gaa den raettfaerdige likasom den ogudaktige; bort det ifraan dig! Skulle han som aer hela jordens domare icke goera vad raett aer?>> 26 ERREN sade: >>Om jag i Sodom finner femtio raettfaerdiga inom staden, saa vill jag skona orten foer deras skull.>> 27 en Abraham svarade och sade: >>Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastaen jag aer stoft och aska.>> 28 anhaenda skall det fattas fem i de femtio raettfaerdiga; vill du daa foer de fems skull foerdaerva hela staden?>> Han sade: >>Om jag daer finner fyrtiofem; saa skall jag icke foerdaerva den.>> 29 en han fortfor att tala till honom och sade: >>Kanhaenda skola fyrtio finnas daer.>> Han svarade: >>Jag skall daa icke goera det, foer de fyrtios skull.>> 30 aa sade han: >>Herre, vredgas icke oever att jag aennu talar naagot. Kanhaenda skola trettio finnas daer.>> Han svarade: >>Om jag daer finner trettio, saa skall jag icke goera det.>> 31 en han sade: >>Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhaenda skola tjugu finnas daer.>> Han svarade: >>Jag skall daa icke foerdaerva den, foer de tjugus skull.>> 32 aa sade han: >>Herre, vredgas icke oever att jag talar allenast aennu en gaang. Kanhaenda skola tio finnas daer.>> Han svarade: >>Jag skall daa icke foerdaerva den, foer de tios skull.>> 33 ch HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vaende tillbaka hem.

Första Mosebok 19

 

1 ch de tvaa aenglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt daa i Sodoms port. Naer Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och foell ned till jorden paa sitt ansikte 2och sade: >>I herrar, tagen haerbaerge i eder tjaenares hus och stannen daer oever natten, och tvaan edra foetter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsaetta eder faerd.>> De svarade: >>Nej, vi vilja stanna paa gatan oever natten.>> 3 en han bad dem saa entraeget, att de togo haerbaerge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en maaltid aat dem och bakade osyrat broed, och de aato. 4 en innan de hade lagt sig, omringades huset av maennen i staden, Sodoms maen, baade unga och gamla, allt folket, saa maanga de voro. 5 essa kallade paa Lot och sade till honom: >>Var aero de maen som hava kommit till dig i natt? Foer dem ut till oss, saa att vi faa kaenna dem.>> 6 aa gick Lot ut till dem i porten och staengde doerren efter sig 7och sade: >>Mina broeder, goeren icke saa illa. 8 e, jag har tvaa doettrar, som aennu icke veta av naagon man. Dem vill jag foera ut till eder, saa kunnen I goera med dem vad I finnen foer gott. Goeren allenast icke naagot mot dessa maen, eftersom de nu hava gaatt in under skuggan av mitt tak.>> 9 en de svarade: >>Bort med dig!>> Och de sade ytterligare: >>Denne, en ensam man, har kommit hit och bor haer saasom fraemling, och han vill dock staendigt upphaeva sig som domare. Men nu skola vi goera dig mer ont aen dem.>> Och de traengde med vaald in paa mannen Lot och stormade fram foer att spraenga doerren. 10 aa raeckte maennen ut sina haender och togo Lot in till sig i huset och staengde doerren. 11 ch de maen som stodo utanfoer husets port slogo de med blindhet, baade smaa och stora, saa att de foergaeves soekte finna porten. 12 ch maennen sade till Lot: >>Har du naagon mer haer, naagon maag, eller naagra soener eller doettrar, eller naagon annan som tillhoer dig i staden, saa foer dem bort ifraan detta staelle. 13 y vi skola foerdaerva detta staelle; ropet fraan dem har blivit saa stort infoer HERREN, att HERREN har utsaent oss till att foerdaerva dem.>> 14 aa gick Lot ut och talade till sina maagar, som skulle faa hans doettrar, och sade: >>Staan upp och gaan bort ifraan detta staelle; ty HERREN skall foerdaerva staden.>> Men hans maagar menade att han skaemtade. 15 aer nu morgonrodnaden gick upp, manade aenglarna paa Lot och sade: >>Staa upp och tag med dig din hustru och dina baada doettrar, som du har hos dig, paa det att du icke maa foergaas genom stadens missgaerning.>> 16 ch daa han aennu droejde, togo maennen honom vid handen jaemte hans hustru och hans baada doettrar, ty HERREN ville skona honom; och de foerde honom ut, och naer de voro utanfoer staden, slaeppte de honom. 17 ch medan de foerde dem ut, sade den ene: >>Fly foer ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och droej ingenstaedes paa Slaetten. Fly undan till bergen, saa att du icke foergaas.>> 18 en Lot sade till dem: >>Ack nej, Herre. 19 e, din tjaenare har ju funnit naad foer dina oegon, och stor aer den barmhaertighet som du goer med mig, daa du vill raedda mitt liv; men jag foermaar icke fly undan till bergen; jag raedes att olyckan hinner mig, saa att jag omkommer. 20 e, staden daerborta ligger helt naera, och det aer laett att fly dit, och den aer liten; laat mig fly undan dit -- den aer ju saa liten -- paa det att jag maa bliva vid liv.>> 21 aa svarade han honom: >>Vaelan, jag skall ock haeri goera dig till viljes; jag skall icke omstoerta den stad som du talar om. 22 en skynda att fly undan dit; ty jag kan intet goera, foerraen du har kommit dit.>> Daerav fick staden namnet Soar. 23 aa nu solen hade gaatt upp oever jorden och Lot hade kommit till Soar, 24laet HERREN svavel och eld regna fraan himmelen, fraan HERREN, oever Sodom och Gomorra; 25och han omstoertade dessa staeder med hela Slaetten och alla dem som bodde i staederna och det som vaexte paa marken. 26 ch Lots hustru, som foeljde efter honom, saag sig tillbaka; daa blev hon en saltstod. 27 ch naer Abraham bittida foeljande morgon gick till den plats daer han hade staatt infoer HERREN, 28och blickade ned oever Sodom och Gomorra och oever hela Slaettlandet, daa fick han se en roek stiga upp fraan landet, lik roeken fraan en smaeltugn. 29 aa skedde daa, att naer Gud foerdaervade staederna paa Slaetten, taenkte han paa Abraham och laet Lot komma undan omstoertningen, daa han omstoertade staederna daer Lot hade bott. 30 ch Lot drog upp fraan Soar till bergsbygden och bodde daer med sina baada doettrar, ty han fruktade foer att bo kvar i Soar; och han bodde med sina baada doettrar i en grotta. 31 aa sade den aeldre till den yngre: >>Vaar fader aer gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gaa in till oss efter all vaerldens sedvaenja. 32 om, laat oss giva vaar fader vin att dricka och laegga oss hos honom, foer att vi maa skaffa oss livsfrukt genom vaar fader.>> 33 aa gaavo de sin fader vin att dricka den natten, och den aeldre gick in och lade sig hos sin fader, och han maerkte icke naer hon lade sig, ej heller naer hon stod upp. 34 agen daerefter sade den aeldre till den yngre: >>Se, jag laag i natt hos min fader; laat oss ocksaa denna natt giva honom vin att dricka, och gaa du in och laegg dig hos honom, foer att vi maa skaffa oss livsfrukt genom vaar fader.>> 35 aa gaavo de ocksaa den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han maerkte icke naer hon lade sig, ej heller naer hon stod upp. 36 aa blevo Lots baada doettrar havande genom sin fader. 37 ch den aeldre foedde en son, och hon gav honom namnet Moab; fraan honom haerstamma moabiterna aenda till denna dag. 38 en yngre foedde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; fraan honom haerstamma Ammons barn aenda till denna dag.

Första Mosebok 20

 

1 ch Abraham broet upp daerifraan och drog till Sydlandet; daer uppehoell han sig mellan Kades och Sur, och naagon tid bodde han i Gerar. 2 ch Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Daa saende Abimelek, konungen i Gerar, och laet haemta Sara till sig. 3 en Gud kom till Abimelek i en droem om natten och sade till honom: >>Se, du maaste doe foer den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon aer en annan mans aekta hustru.>> 4 en Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: >>Herre, vill du daa draepa ocksaa raettfaerdiga maenniskor? 5 ade han icke sjaelv till mig: 'Hon aer min syster'? Och likasaa sade hon: 'Han aer min broder.' I mitt hjaertas oskuld och med rena haender har jag gjort detta.>> 6 aa sade Gud till honom i droemmen: >>Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjaertas oskuld, och jag har sjaelv hindrat dig fraan att synda mot mig; daerfoer har jag icke tillstatt dig att komma vid henne. 7 en giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han aer en profet. Och han maa bedja foer dig, saa att du faar leva. Men om du icke giver henne tillbaka, saa vet att du skall doeden doe, du sjaelv och alla som tillhoera dig. 8 aa stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjaenare och beraettade allt detta foer dem; och maennen blevo mycket foerskraeckta. 9 edan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: >>Vad har du gjort mot oss! Vari har jag foersyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begaa en saa stor synd? Paa otillboerligt saett har du handlat mot mig.>> 10 ch Abimelek sade ytterligare till Abraham: >>Vad var din mening, naer du gjorde detta?>> 11 braham svarade: >>Jag taenkte: 'Paa denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola draepa mig foer min hustrus skull.' 12 on aer ocksaa verkligen min syster, min faders dotter, fastaen icke min moders dotter; och saa blev hon min hustru. 13 en naer Gud saende mig ut paa vandring bort ifraan min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kaerlek daermed att du saeger om mig, varthelst vi komma, att jag aer din broder.'>> 14 aa tog Abimelek faar och faekreatur, tjaenare och tjaenarinnor och gav dem aat Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka. 15 ch Abimelek sade: >>Se, mitt land ligger oeppet foer dig; du maa bo var du finner foer gott.>> 16 ch till Sara sade han: >>Se, jag giver aat din broder tusen siklar silver; det skall foer dig vara en foersoningsgaava infoer allt ditt folk. Saa har du infoer alla faatt uppraettelse.>> 17 ch Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjaenstekvinnor, saa att de aater kunde foeda barn. 18 ERREN hade naemligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, foer Saras, Abrahams hustrus, skull.

Första Mosebok 21

 

1 ch HERREN saag till Sara, saasom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara saasom han hade sagt. 2 ara blev havande och foedde aat Abraham en son paa hans aalderdom, vid den bestaemda tid som Gud hade sagt honom. 3 ch Abraham gav den son som var foedd aat honom, den som Sara hade foett aat honom, namnet Isak. 4 ch Abraham omskar sin son Isak, naer denne var aatta dagar gammal, saasom Gud hade bjudit honom. 5 ch Abraham var hundra aar gammal, naer hans son Isak foeddes aat honom. 6 ch Sara sade: >>Gud har berett mig ett loeje; var och en som faar hoera detta skall le mot mig.>> 7 ch hon sade: >>Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag foett honom en son paa hans aalderdom!>> 8 ch barnet vaexte upp och blev avvant; och den dag daa Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gaestabud. 9 aa fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade foett aat Abraham, leka och skaemta; 10och hon sade till Abraham: >>Driv ut denna tjaenstekvinna och hennes son, ty denna tjaenstekvinnas son skall icke aerva med min son Isak.>> 11 et talet misshagade Abraham mycket foer hans sons skull. 12 en Gud sade till Abraham: >>Du maa icke foer gossens och foer din tjaenstekvinnas skull laata detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon saeger dig; ty genom Isak aer det som saed skall uppkallas efter dig. 13 en ocksaa tjaenstekvinnans son skall jag goera till ett folk, daerfoer att han aer din saed.>> 14 ittida foeljande morgon tog Abraham broed och en laegel med vatten och gav det aat Hagar; han lade det paa hennes rygg och gav henne barnet med och laet henne gaa. Och hon begav sig aastad och irrade omkring i Beer-Sebas oeken. 15 en naer vattnet i laegeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifraan sig under en buske 16och gick bort och satte sig ett stycke daerifraan, paa ett baagskotts avstaand, ty hon taenkte: >>Jag foermaar icke se paa, huru barnet doer.>> Och daer hon nu satt, paa naagot avstaand, brast hon ut i graat. 17 aa hoerde Gud gossens roest, och Guds aengel ropade till Hagar fraan himmelen och sade till henne: >>Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hoert gossens roest, daer han ligger. 18 aa och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall goera honom till ett stort folk.>> 19 ch Gud oeppnade hennes oegon, saa att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin laegel med vatten och gav gossen att dricka. 20 ch Gud var med gossen, och han vaexte upp och bodde i oeknen och blev med tiden en baagskytt. 21 an bodde i oeknen Paran; och hans moder tog en hustru aat honom fraan Egyptens land. 22 id den tiden kom Abimelek med Pikol, sin haerhoevitsman, och talade med Abraham och sade: >>Gud aer med dig i allt vad du goer. 23 aa lova mig nu haer med ed vid Gud att du icke skall goera dig skyldig till naagot svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land daer du nu bor saasom fraemling samma godhet som jag har bevisat dig.>> 24 braham sade: >>Det vill jag lova dig.>> 25 ock gjorde Abraham Abimelek foerebraaelser angaaende en vattenbrunn som Abimeleks tjaenare hade tagit ifraan honom. 26 en Abimelek svarade: >>Jag vet icke vem som har gjort detta; sjaelv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hoert naagot daerom foerraen i dag.>> 27 aa tog Abraham faar och faekreatur och gav aat Abimelek; och de sloeto foerbund med varandra. 28 en Abraham staellde sju lamm av hjorden avsides. 29 aa sade Abimelek till Abraham: >>Vad betyda de sju lammen som du har staellt daer avsides?>> 30 an svarade: >>Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, foer att detta maa vara mig till ett vittnesboerd daerom att det aer jag som har graevt denna brunn.>> 31 aerav kallades det staellet Beer-Seba, eftersom de baada daer gingo eden. 32 aer de saa hade slutit foerbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans haerhoevitsman Pikol upp och vaende tillbaka till filisteernas land. 33 ch Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och aakallade daer HERRENS, den evige Gudens, namn. 34 ch Abraham bodde i filisteernas land en laang tid. likhet med varandra.

Första Mosebok 22

 

1 n tid haerefter haende sig att Gud satte Abraham paa prov. Han sade till honom: >>Abraham!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> 2 aa sade han: >>Tag din son Isak, din ende son, som du har kaer, och gaa bort till Moria land, och offra honom daer saasom braennoffer, paa ett berg som jag skall saega dig.>> 3 ittida foeljande morgon lastade Abraham sin aasna och tog med sig tvaa sina tjaenare och sin son Isak; och sedan han hade huggit soender ved till braennoffer, broet han upp och begav sig paa vaeg till den plats som Gud hade sagt honom. 4 aer nu Abraham paa tredje dagen lyfte upp sina oegon och fick se platsen paa avstaand, 5sade han till sina tjaenare: >>Stannen I haer med aasnan; jag och gossen vilja gaa ditbort. Naer vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.>> 6 ch Abraham tog veden till braennoffret och lade den paa sin son Isak, men sjaelv tog han elden och kniven, och de gingo saa baada tillsammans. 7 aa talade Isak till sin fader Abraham och sade: >>Min fader!>> Han svarade: >>Vad vill du, min son?>> Han sade: >>Se, haer aer elden och veden, men var aer faaret till braennoffret?>> 8 braham svarade: >>Gud utser nog aat sig faaret till braennoffret, min son.>> Saa gingo de baada tillsammans. 9 aer de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han daer ett altare och lade veden daerpaa, sedan band han sin son Isak och lade honom paa altaret ovanpaa veden. 10 ch Abraham raeckte ut sin hand och tog kniven foer att slakta sin son. 11 aa ropade HERRENS aengel till honom fraan himmelen och sade: >>Abraham! Abraham!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> 12 aa sade han: >>Laat icke din hand komma vid gossen, och goer honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu daa du icke har undanhaallit mig din ende son.>> 13 aer daa Abraham lyfte upp sina oegon, fick han bakom sig se en vaedur, som hade fastnat med sina horn i ett snaar; och Abraham gick dit och tog vaeduren och offrade den till braennoffer i sin sons staelle. 14 ch Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu foer tiden heter den Berget daer HERREN laater se sig. 15 ch HERRENS aengel ropade foer andra gaangen till Abraham fraan himmelen 16och sade: >>Jag svaer vid mig sjaelv, saeger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhaallit mig din ende son 17daerfoer skall jag rikligen vaelsigna dig och goera din saed talrik saasom stjaernorna paa himmelen och saasom sanden paa havets strand; och din saed skall intaga sina fienders portar. 18 ch i din saed skola alla folk paa jorden vaelsigna sig, daerfoer att du lyssnade till mina ord.>> 19 edan vaende Abraham tillbaka till sina tjaenare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba. 20 n tid haerefter blev saa beraettat foer Abraham: >>Se, Milka har ock foett barn aat din broder Nahor.>> 21 arnen voro Us, hans foerstfoedde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader, 22vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. 23 en Betuel foedde Rebecka. Dessa aatta foeddes av Milka aat Nahor, Abrahams broder. 24 ch hans bihustru, som hette Reuma, foedde ock barn, naemligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

Första Mosebok 23

 

1 ch Sara blev ett hundra tjugusju aar gammal; saa gammal blev Sara. 2 ch Sara dog i Kirjat-Arba, det aer Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och hoell doedsklagan efter Sara och begraet henne. 3 aerefter stod Abraham upp och gick bort ifraan den doeda och talade saa till Hets barn: 4>>Jag aer en fraemling och gaest hos eder. Laaten mig nu faa en egen grav hos eder, saa att jag kan foera min doeda dit och begrava henne.>> 5 aa svarade Hets barn Abraham och sade till honom: 6>>Hoer oss, herre. Du aer en Guds hoevding bland oss; begrav din doeda i den foernaemligaste av vaara gravar. Ingen av oss skall vaegra att giva dig sin grav till att daer begrava din doeda.>> 7 en Abraham stod upp och bugade sig foer landets folk, Hets barn; 8och han talade med dem och sade: >>Om I tillstaedjen att jag foer ut min doeda och begraver henne, saa hoeren mig och laeggen eder ut foer mig hos Efron, Sohars son, 9saa att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhoer honom, och som ligger vid aendan av hans aaker. Mot full betalning i eder krets maa han giva mig den till egen grav.>> 10 en Efron satt daer bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i naervaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade: 11>>Icke saa, min herre. Hoer mig: Jag skaenker dig aakern; grottan som finnes daer skaenker jag dig ock; jag skaenker dig den infoer mina landsmaens oegon; begrav daer din doeda.>> 12 en Abraham bugade sig foer landets folk; 13och han talade till Efron i naervaro av landets folk och sade: >>Vaerdes dock hoera mig. Jag vill betala aakerns vaerde; tag emot det av mig, och laat mig daer begrava min doeda.>> 14 aa svarade Efron Abraham och sade till honom: 15>>Min herre, hoer mig. Ett jordstycke till ett vaerde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din doeda.>> 16 ch Abraham foerstod Efron och vaegde upp aat honom den summa som Efron hade uppgivit i naervaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, saadant silver som var gaangbart i handel. 17 aa skedde det att Efrons aaker i Makpela, gent emot Mamre, sjaelva aakern med grottan som fanns daer och alla traed paa aakern, saa laangt dess omraade straeckte sig runt omkring, blev oeverlaaten aat Abraham till egendom 18infoer Hets barns oegon, infoer alla som bodde inom hans stadsport. 19 aerefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan paa aakern i Makpela, gent emot Mamre, det aer Hebron, i Kanaans land. 20 Akern med grottan som fanns daer blev saa av Hets barn oeverlaaten aat Abraham till egen grav.

Första Mosebok 24

 

1 braham var nu gammal och kommen till hoeg aalder, och HERREN hade vaelsignat Abraham i alla stycken. 2 aa sade han till sin aeldste hustjaenare, den som foerestod all hans egendom: >>Laegg din hand under min laend; 3jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru aat min son skall taga en dotter till naagon av kananeerna bland vilka jag bor, 4utan att du skall gaa till mitt eget land och till min slaekt och daer taga hustru aat min son Isak.>> 5 jaenaren sade till honom: >>Men om saa haender, att kvinnan icke vill foelja mig hit till landet, maaste jag daa foera din son tillbaka till det land som du har kommit ifraan?>> 6 braham svarade honom: >>Tag dig till vara foer att foera min son dit tillbaka. 7 ERREN, himmelens Gud, som har foert mig bort ifraan min faders hus och ifraan mitt faedernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 'AAt din saed skall jag giva detta land', han skall saenda sin aengel framfoer dig, saa att du daerifraan skall kunna faa en hustru aat min son. 8 en om kvinnan icke vill foelja dig, saa aer du fri ifraan denna din ed till mig. Allenast maa du icke foera min son dit tillbaka.>> 9 aa lade tjaenaren sin hand under sin herre Abrahams laend och lovade honom detta med ed. 10 ch tjaenaren tog tio av sin herres kameler och drog aastad med allahanda dyrbara gaavor fraan sin herre; han stod upp och drog aastad till Nahors stad i Aram-Naharaim. 11 aer laet han kamelerna laegra sig utanfoer staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid daa kvinnorna plaegade komma ut foer att haemta vatten. 12 ch han sade: >>HERRE, min herre Abrahams Gud, laat mig i dag faa ett lyckosamt moete, och goer naad med min herre Abraham. 13 e, jag staar haer vid vattenkaellan, och stadsbornas doettrar komma hitut foer att haemta vatten. 14 m jag nu saeger till en flicka: 'Haall hit din kruka, och laat mig faa dricka' och hon daa svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', maa hon daa vara den som du har utsett aat din tjaenare Isak, saa skall jag daerav veta att du har gjort naad med min herre.>> 15 ch se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka paa axeln. 16 ch flickan var mycket fager att skaada, en jungfru som ingen man hade kaent. Hon gick nu ned till kaellan och fyllde sin kruka och steg saa upp igen. 17 aa skyndade tjaenaren emot henne och sade: >>Laat mig faa dricka litet vatten ur din kruka.>> 18 on svarade: >>Drick, min herre>> och lyfte strax ned krukan paa sin hand och gav honom att dricka. 19 ch sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: >>Jag vill ock oesa upp vatten aat dina kameler, till dess att de alla hava faatt dricka.>> 20 ch hon toemde strax sin kruka i vattenhon och skyndade aater till brunnen foer att haemta vatten och oeste saa upp aat alla hans kameler. 21 en mannen saag paa henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke. 22 ch naer alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en naesring av guld, en halv sikel i vikt, och tvaa armband av guld, tio siklar i vikt, 23och fraagade: >>Vems dotter aer du? Saeg mig det. Och saeg mig om vi kunna faa natthaerbaerge i din faders hus?>> 24 on svarade honom: >>Jag aer dotter till Betuel, Milkas son, som av henne foeddes aat Nahor.>> 25 ch hon sade ytterligare till honom: >>Vi hava rikligt med baade halm och foder; natthaerbaerge kan du ock faa.>> 26 aa boejde mannen sig ned och tillbad HERREN 27och sade: >>Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin naad och trofasthet ifraan min herre! Mig har HERREN ledsagat paa vaegen, hem till min herres fraender.>> 28 ch flickan skyndade aastad och beraettade allt detta i sin moders hus. 29 en Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade aastad till mannen daerute vid kaellan. 30 aer han naemligen saag naesringen och armbanden som hans syster bar, och naer han hoerde huru hans syster Rebecka beraettade: 'Saa och saa talade mannen till mig', daa begav han sig ut till mannen, daer denne stod hos kamelerna vid kaellan. 31 ch han sade: >>Kom in, du HERRENS vaelsignade; varfoer staar du haerute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes foer kamelerna.>> 32 aa kom daa mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder aat kamelerna, och vatten till att tvaa hans och hans foeljeslagares foetter. 33 ch man satte fram mat foer honom; men han sade: >>Jag vill icke aeta, foerraen jag har framfoert mitt aerende.>> Laban svarade: >>Saa tala daa.>> 34 aa sade han: >>Jag aer Abrahams tjaenare. 35 ch HERREN har rikligen vaelsignat min herre, saa att han har blivit en maektig man; han har givit honom faar och faekreatur, silver och guld, tjaenare och tjaenarinnor, kameler och aasnor. 36 ch Sara, min herres hustru, har foett aat min herre en son paa sin aalderdom, och aat denne har han givit allt vad han aeger. 37 ch min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru aat min son skall du icke taga en dotter till naagon av kananeerna i vilkas land jag bor, 38utan du skall gaa till min faders hus och till min slaekt och daer taga hustru aat min son.' 39 aa sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill foelja med mig?' 40 an svarade mig: 'HERREN, infoer vilken jag har vandrat, skall saenda sin aengel med dig och goera din resa lyckosam, saa att du aat min son faar en hustru av min slaekt och av min faders hus; 41i saadant fall skall du vara loest fraan din ed till mig, naer du har kommit till min slaekt. Ocksaa om de icke giva henne aat dig, skall du vara fri ifraan eden till mig.' 42 aa kom jag i dag till kaellan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill laata den resa paa vilken jag aer stadd bliva lyckosam, 43maa det daa ske, naer jag nu staar haer vid vattenkaellan, att om en ung kvinna kommer ut foer att haemta vatten och jag saeger till henne: 'Laat mig faa dricka litet vatten ur din kruka' 44och hon daa svarar mig: 'Drick du; aat dina kameler vill jag ock oesa upp vatten' -- maa hon daa vara den kvinna som HERREN har utsett aat min herres son. 45 ch innan jag hade slutat att saa tala foer mig sjaelv, se, daa kom Rebecka ut med sin kruka paa axeln och gick ned till kaellan foer att haemta vatten. Daa sade jag till henne: 'Laat mig faa dricka.' 46 ch strax lyfte hon ned sin kruka fraan axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' Saa drack jag, och hon vattnade ocksaa kamelerna. 47 ch jag fraagade henne och sade: 'Vems dotter aer du?' Hon svarade: 'Jag aer dotter till Betuel, Nahors son, som foeddes aat honom av Milka.' Daa satte jag ringen i hennes naesa och armbanden paa hennes armar. 48 ch jag boejde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig paa den raetta vaegen, saa att jag aat hans son skulle faa min herres fraendes dotter. 49 m I nu viljen visa min herre kaerlek och trofasthet, saa saegen mig det; varom icke, saa saegen mig ock det, foer att jag daa maa vaenda mig aat annat haall, till hoeger eller till vaenster.>> 50 aa svarade Laban och Betuel och sade: >>Fraan HERREN har detta utgaatt; vi kunna i den saken intet saega till dig, varken ont eller gott. 51 e, daer staar Rebecka infoer dig, tag henne och drag aastad; maa hon bliva hustru aat din herres son, saasom HERREN har sagt.>> 52 aer Abrahams tjaenare hoerde deras ord, foell han ned paa jorden och tillbad HERREN. 53 edan tog tjaenaren fram smycken av silver och guld, saa ock klaeder, och gav detta aat Rebecka. Jaemvael aat hennes broder och hennes moder gav han dyrbara skaenker. 54 ch de aato och drucko, han och hans foeljeslagare, och stannade sedan daer oever natten. Men om morgonen, naer de hade staatt upp, sade han: >>Laaten mig nu fara till min herre.>> 55 aa sade hennes broder och hennes moder: >>Laat flickan stanna hos oss naagra dagar, tio eller saa; sedan maa du fara.>> 56 en han svarade dem: >>Uppehaallen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. Laaten mig fara; jag vill resa hem till min herre.>> 57 aa sade de: >>Vi vilja kalla hit flickan och fraaga henne sjaelv.>> 58 ch de kallade Rebecka till sig och sade till henne: >>Vill du resa med denne man?>> Hon svarade: >>Ja.>> 59 aa bestaemde de att deras syster Rebecka jaemte sin amma skulle fara med Abrahams tjaenare och dennes maen. 60 ch de vaelsignade Rebecka och sade till henne: >>Av dig, du vaar syster, komme tusen gaanger tio tusen, och maa dina avkomlingar intaga sina fienders portar.>> 61 ch Rebecka och hennes taernor stodo upp och satte sig paa kamelerna och foeljde med mannen; saa tog tjaenaren Rebecka med sig och for sin vaeg. 62 en Isak var paa vaeg hem fraan Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet. 63 ch mot aftonen hade Isak gaatt ut paa faeltet i sorgsna tankar. Naer han daa lyfte upp sina oegon, fick han se kameler komma. 64 aa nu ocksaa Rebecka lyfte upp sina oegon och fick se Isak, steg hon med hast ned fraan kamelen; 65och hon fraagade tjaenaren: >>Vem aer den mannen som kommer emot oss daer paa faeltet?>> Tjaenaren svarade: >>Det aer min herre.>> Daa tog hon sin sloeja och hoeljde sig i den. 66 ch tjaenaren foertaeljde foer Isak huru han hade utraettat allt. 67 ch Isak foerde henne in i sin moder Saras taelt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kaer. Saa blev Isak troestad i sorgen efter sin moder.

Första Mosebok 25

 

1 ch Abraham tog sig aennu en hustru, och hon hette Ketura. 2 on foedde aat honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. 3 ch Joksan foedde Saba och Dedan, och Dedans soener voro assureerna, letuseerna och leummeerna. 4 ch Midjans soener voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas soener. 5 ch Abraham gav allt vad han aegde aat Isak. 6 en aat soenerna till sina bihustrur gav Abraham skaenker och skilde dem, medan han sjaelv aennu levde, fraan sin son Isak och laet dem draga oesterut, bort till Oesterlandet. 7 ch detta aer antalet av Abrahams levnadsaar: ett hundra sjuttiofem aar; 8daerefter gav Abraham upp andan och dog i en god aalder, gammal och maett paa livet, och blev samlad till sina faeder. 9 ch hans soener Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, paa hetiten Efrons, Sohars sons, aaker gent emot Mamre, 10den aaker som Abraham hade koept av Hets barn; daer blev Abraham begraven, saavael som hans hustru Sara. 11 ch efter Abrahams doed vaelsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. 12 ch detta aer beraettelsen om Ismaels slaekt, Abrahams sons, som foeddes aat Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjaenstekvinna. 13 essa aero namnen paa Ismaels soener, med deras namn, efter deras aettfoeljd: Nebajot, Ismaels foerstfoedde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, 14 isma, Duma och Massa, 15 adad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 16 essa voro Ismaels soener och dessa deras namn, i deras byar och taeltlaeger, tolv hoevdingar efter deras stammar. 17 ch detta aer antalet av Ismaels levnadsaar: ett hundra trettiosju aar; daerefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina faeder. 18 ch de hade sina boningsplatser fraan Havila aenda till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina broeder. 19 ch detta aer beraettelsen om Isaks, Abrahams sons, slaekt. Abraham foedde Isak; 20och Isak var fyrtio aar gammal, naer han till hustru aat sig tog Rebecka, som var dotter till arameen Betuel fraan Paddan-Aram och syster till arameen Laban. 21 ch Isak bad till HERREN foer sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN boenhoerde honom, saa att hans hustru Rebecka blev havande. 22 en barnen stoette varandra i hennes liv; daa sade hon: >>Om det skulle gaa saa, varfoer skulle jag daa vara till?>> Och hon gick bort foer att fraaga HERREN. 23 ch HERREN svarade henne: >>Tvaa folk finnas i ditt liv, tvaa folkstammar skola ur ditt skoete soendras fraan varandra; den ena stammen skall vara den andra oevermaektig, och den aeldre skall tjaena den yngre.>> 24 aer sedan tiden var inne att hon skulle foeda, se, daa funnos tvillingar i hennes liv. 25 en som foerst kom fram var roedlaett och oever hela kroppen saasom en haarmantel; och de gaavo honom namnet Esau. 26 aerefter kom hans broder fram, och denne hoell med sin hand i Esaus hael; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio aar gammal, naer de foeddes. 27 ch barnen vaexte upp, och Esau blev en skicklig jaegare, som hoell sig ute paa marken; Jakob aater blev en fromsint man, som bodde i taelt. 28 ch Isak hade Esau kaerast, ty han hade smak foer villebraad; men Rebecka hade Jakob kaerast. 29 n gaang, daa Jakob hoell paa att koka naagot till soppa, kom Esau hem fraan marken, uppgiven av hunger. 30 ch Esau sade till Jakob: >>Laat mig faa till livs av det roeda, det roeda du har daer; ty jag aer uppgiven av hunger.>> Daerav fick han namnet Edom. 31 en Jakob sade: >>Saelj daa nu aat mig din foerstfoedsloraett.>> 32 sau svarade: >>Jag aer ju doeden naera; vartill gagnar mig daa min foerstfoedsloraett?>> 33 akob sade: >>Saa giv mig nu din ed daerpaa.>> Och han gav honom sin ed och saalde saa sin foerstfoedsloraett till Jakob. 34 en Jakob gav Esau broed och linssoppa; och han aat och drack och stod sedan upp och gick sin vaeg. Saa ringa aktade Esau sin foerstfoedsloraett.

Första Mosebok 26

 

1 en en hungersnoed uppstod i landet, en ny hungersnoed, efter den som hade varit foerut, i Abrahams tid. Daa begav sig Isak till Abimelek, filisteernas konung, i Gerar. 2 ch HERREN uppenbarade sig foer honom och sade: >>Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall saega dig. 3 tanna saasom fraemling haer i landet; jag skall vara med dig och vaelsigna dig, ty aat dig och din saed skall jag giva alla dessa laender, och skall haalla den ed som jag har svurit din fader Abraham. 4 ag skall goera din saed talrik saasom stjaernorna paa himmelen, och jag skall giva aat din saed alla dessa laender; och i din saed skola alla folk paa jorden vaelsigna sig, 5daerfoer att Abraham har lyssnat till mina ord och haallit vad jag har bjudit honom haalla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.>> 6 aa stannade Isak kvar i Gerar. 7 ch naer maennen paa orten fraagade honom om hans hustru, sade han: >>Hon aer min syster.>> Han fruktade naemligen foer att saega att hon var hans hustru, ty han taenkte: >>Maennen haer paa orten kunde daa draepa mig foer Rebeckas skull, eftersom hon aer saa fager att skaada.>> 8 en naer han hade varit daer en laengre tid, haende sig en gaang, daa Abimelek, filisteernas konung, blickade ut genom foenstret, att han fick se Isak kaerligt skaemta med sin hustru Rebecka. 9 aa kallade Abimelek Isak till sig och sade: >>Hon aer ju din hustru; huru har du daa kunnat saega: 'Hon aer min syster'?>> Isak svarade honom: >>Jag fruktade att jag annars skulle bliva doedad foer hennes skull.>> 10 aa sade Abimelek: >>Vad har du gjort mot oss! Huru laett kunde det icke hava skett att naagon av folket hade laegrat din hustru? Och saa hade du dragit skuld oever oss.>> 11 edan bjoed Abimelek allt folket och sade: >>Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med doeden.>> 12 ch Isak saadde daer i landet och fick det aaret hundrafalt, ty HERREN vaelsignade honom. 13 ch han blev en maektig man; hans makt blev stoerre och stoerre, saa att han till slut var mycket maektig. 14 an aegde saa maanga faar och faekreatur och saa maanga tjaenare, att filisteerna begynte avundas honom. 15 ch alla de brunnar som hans faders tjaenare hade graevt i hans fader Abrahams tid, dem hade filisteerna kastat igen och fyllt med grus. 16 ch Abimelek sade till Isak: >>Drag bort ifraan oss; ty du har blivit oss alltfoer maektig.>> 17 aa drog Isak bort daerifraan och slog upp sitt laeger i Gerars dal och bodde daer. 18 ch Isak laet aater graeva ut de vattenbrunnar som hade blivit graevda i hans fader Abrahams tid, men som filisteerna efter Abrahams doed hade kastat igen; och han gav dem aater de namn som hans fader hade givit dem. 19 ch Isaks tjaenare graevde i dalen och funno daer en brunn med rinnande vatten. 20 en herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: >>Vattnet aer vaart.>> Daa gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom. 21 aerefter graevde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; daa gav han den namnet Sitna. 22 edan begav han sig daerifraan till en annan plats och graevde aater en brunn; om den tvistade de icke. Daerfoer gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: >>Nu har ju HERREN givit oss utrymme, saa att vi kunna foeroeka oss i landet.>> 23 edan drog han daerifraan upp till Beer-Seba. 24 ch HERREN uppenbarade sig foer honom den natten och sade: >>Jag aer Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag aer med dig, och jag skall vaelsigna dig och goera din saed talrik, foer min tjaenare Abrahams skull.>> 25 aa byggde han daer ett altare och aakallade HERRENS namn och slog daer upp sitt taelt. Och Isaks tjaenare graevde daer en brunn. 26 ch Abimelek begav sig till honom fraan Gerar med Ahussat, sin vaen, och Pikol, sin haerhoevitsman. 27 en Isak sade till dem: >>Varfoer kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifraan eder?>> 28 e svarade: >>Vi hava tydligt sett att HERREN aer med dig; daerfoer taenkte vi: 'Laat oss giva varandra en ed, vi och du, saa att vi sluta ett foerbund med dig, 29att du icke skall goera oss naagot ont, likasom vi aa vaar sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat aen gott och hava laatit dig fara i frid.' Du aer nu HERRENS vaelsignade.>> 30 aa gjorde han ett gaestabud foer dem, och de aato och drucko. 31 ittida foeljande morgon svuro de varandra eden; sedan laet Isak dem gaa, och de foro ifraan honom i frid. 32 amma dag kommo Isaks tjaenare och beraettade foer honom om den brunn som de hade graevt och sade till honom: >>Vi hava funnit vatten.>> 33 ch han kallade den Sibea. Daerav heter staden Beer-Seba aennu i dag. 34 aer Esau var fyrtio aar gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. 35 en dessa blevo en hjaertesorg foer Isak och Rebecka.

Första Mosebok 27

 

1 aer Isak hade blivit gammal och hans oegon voro skumma, saa att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin aeldste son, och sade till honom: >>Min son!>> Han svarade honom: >>Vad vill du?>> 2 aa sade han: >>Se, jag aer gammal och vet icke naer jag skall doe. 3 aa tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din baage, och gaa ut i marken och jaga villebraad aat mig; 4red sedan till aat mig en smaklig raett, en saadan som jag tycker om, och baer in den till mig till att aeta, paa det att min sjael maa vaelsigna dig, foerraen jag doer.>> 5 en Rebecka hoerde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken foer att jaga villebraad till att foera hem, 6sade Rebecka till sin son Jakob: >>Se, jag har hoert din fader tala saa till din broder Esau: 7'Haemta mig villebraad och red till aat mig en smaklig raett, paa det att jag maa aeta och sedan vaelsigna dig infoer HERREN, foerraen jag doer.' 8 aa hoer nu vad jag saeger, min son, och goer vad jag bjuder dig. 9 aa bort till hjorden och haemta mig daerifraan tvaa goda killingar, saa vill jag av dem tillreda en smaklig raett aat din fader, en saadan som han tycker om. 10 ch du skall baera in den till din fader till att aeta, paa det att han maa vaelsigna dig, foerraen han doer.>> 11 en Jakob sade till sin moder Rebecka: >>Min broder Esau aer ju luden, och jag aer slaet. 12 anhaenda tager min fader paa mig, och jag bliver daa av honom haallen foer en bespottare och skaffar mig foerbannelse i staellet foer vaelsignelse.>> 13 aa sade hans moder till honom: >>Den foerbannelsen komme oever mig, min son; hoer nu allenast vad jag saeger, och gaa och haemta dem aat mig.>> 14 aa gick han och haemtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig raett, en saadan som hans fader tyckte om. 15 ch Rebecka tog Esaus, sin aeldre sons, hoegtidsklaeder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem paa Jakob, sin yngre son. 16 ch med skinnen av killingarna beklaedde hon hans haender och den slaeta delen av hans hals. 17 edan laemnade hon aat sin son Jakob den smakliga raetten och broedet som hon hade tillrett. 18 ch han gick in till sin fader och sade: >>Min fader!>> Han svarade: >>Vad vill du? Vem aer du, min son?>> 19 aa sade Jakob till sin fader: >>Jag aer Esau, din foerstfoedde. Jag har gjort saasom du tillsade mig; saett dig upp och aet av mitt villebraad, paa det att din sjael maa vaelsigna mig.>> 20 en Isak sade till sin son: >>Huru har du saa snart kunnat finna naagot, min son?>> Han svarade: >>HERREN, din Gud, skickade det i min vaeg.>> 21 aa sade Isak till Jakob: >>Kom hit, min son, och laat mig taga paa dig och kaenna om du aer min son Esau eller icke.>> 22 ch Jakob gick fram till sin fader Isak; och naer denne hade tagit paa honom, sade han: >>Roesten aer Jakobs roest, men haenderna aero Esaus haender.>> 23 ch han kaende icke igen honom, ty hans haender voro ludna saasom hans broder Esaus haender; och han vaelsignade honom. 24 en han fraagade: >>Aer du verkligen min son Esau?>> Han svarade: >>Ja.>> 25 aa sade han: >>Baer hit maten aat mig och laat mig aeta av min sons villebraad, paa det att min sjael maa vaelsigna dig.>> Och han bar fram den till honom, och han aat; och han raeckte honom vin, och han drack. 26 aerefter sade hans fader Isak till honom: >>Kom hit och kyss mig, min son.>> 27 aer han daa gick fram och kysste honom, kaende han lukten av hans klaeder och vaelsignade honom; han sade: >>Se, av min son utgaar doft, lik doften av en mark, som HERREN har vaelsignat. 28 aa give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och saed och vin i rikligt maatt. 29 olk tjaene dig, och folkslag falle ned foer dig. Bliv en herre oever dina broeder, och maa din moders soener falla ned foer dig. Foerbannad vare den som foerbannar dig, och vaelsignad vare den som vaelsignar dig!>> 30 en naer Isak hade givit Jakob sin vaelsignelse och Jakob just hade gaatt ut fraan sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fraan jakten. 31 aerefter tillredde ocksaa han en smaklig raett och bar in den till sin fader och sade till sin fader: >>Maa min fader staa upp och aeta av sin sons villebraad, paa det att din sjael maa vaelsigna mig.>> 32 ans fader Isak fraagade honom: >>Vem aer du?>> Han svarade: >>Jag aer Esau, din foerstfoedde son.>> 33 aa blev Isak oevermaattan haepen och sade: >>Vem var daa den jaegaren som bar in till mig sitt villebraad, saa att jag aat av allt, foerraen du kom, och sedan vaelsignade honom? Vaelsignad skall han ock foerbliva.>> 34 aer Esau hoerde sin faders ord, brast han ut i hoegljudd och bitter klagan och sade till sin fader: >>Vaelsigna ocksaa mig, min fader.>> 35 en han svarade: >>Din broder har kommit med svek och tagit din vaelsignelse.>> 36 aa sade han: >>Han heter ju Jakob, och han har nu ocksaa tvaa gaanger bedragit mig. Min foerstfoedsloraett har han tagit, och se, nu har han ock tagit min vaelsignelse.>> Och han fraagade: >>Har du daa ingen vaelsignelse kvar foer mig?>> 37 sak svarade och sade till Esau: >>Se, jag har satt honom till en herre oever dig, och alla hans broeder har jag givit honom till tjaenare, och med saed och vin har jag begaavat honom; vad skall jag daa nu goera foer dig, min son?>> 38 sau sade till sin fader: >>Har du daa allenast den enda vaelsignelsen, min fader? Vaelsigna ocksaa mig, min fader.>> Och Esau brast ut i graat. 39 aa svarade hans fader Isak och sade till honom: >>Se, fjaerran ifraan jordens fetma skall din boning vara och utan dagg fraan himmelen ovanefter. 40 v ditt svaerd skall du leva, och du skall tjaena din broder. Men det skall ske, naer du samlar din kraft, att du river hans ok fraan din hals.>> 41 ch Esau blev haetsk mot Jakob foer den vaelsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sjaelv: >>Snart skola de dagar komma, daa vi faa soerja vaar fader; daa skall jag draepa min broder Jakob.>> 42 aer man nu beraettade foer Rebecka vad hennes aeldre son Esau hade sagt, saende hon och laet kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: >>Se, din broder Esau vill haemnas paa dig och draepa dig. 43 aa hoer nu vad jag saeger, min son: staa upp och fly till min broder Laban i Haran, 44och stanna naagon tid hos honom, till dess din broders foerbittring har upphoert, 45ja, till dess din broders vrede mot dig har upphoert och han foergaeter vad du har gjort mot honom. Daa skall jag saenda aastad och haemta dig daerifraan. Varfoer skall jag mista eder baada paa samma gaang?>> 46 ch Rebecka sade till Isak: >>Jag aer led vid livet foer Hets doettrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets doettrar, en saadan som dessa, naagon bland landets doettrar, varfoer skulle jag daa leva?>>

Första Mosebok 28

 

1 aa kallade Isak till sig Jakob och vaelsignade honom; och han bjoed honom och sade till honom: >>Tag dig icke till hustru naagon av Kanaans doettrar, 2utan staa upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru daerifraan, naagon av Labans, din morbroders, doettrar. 3 ch maa Gud den Allsmaektige vaelsigna dig och goera dig fruktsam och foeroeka dig, saa att skaror av folk komma av dig; 4maa han giva aat dig Abrahams vaelsignelse, aat dig och din saed med dig, saa att du faar taga i besittning det land som Gud har givit aat Abraham, och daer du nu bor saasom fraemling.>> 5 aa saende Isak aastad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till arameen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder. 6 aer nu Esau saag att Isak hade vaelsignat Jakob och saent honom till Paddan-Aram foer att daerifraan taga sig hustru -- ty han hade vaelsignat honom och bjudit honom och sagt: >>Du skall icke taga till hustru naagon av Kanaans doettrar>> -- 7och naer han saag att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram, 8daa maerkte Esau att Kanaans doettrar misshagade hans fader Isak; 9och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru aat sig, utoever de hustrur han foerut hade. 10 en Jakob begav sig fraan Beer-Seba paa vaeg till Haran. 11 ch han kom daa till den heliga platsen och stannade daer oever natten, ty solen hade gaatt ned; och han tog en av stenarna paa platsen foer att hava den till huvudgaerd och lade sig att sova daer. 12 aa hade han en droem. Han saag en stege vara rest paa jorden, och dess oevre aende raeckte upp till himmelen, och Guds aenglar stego upp och ned paa den. 13 ch se, HERREN stod framfoer honom och sade: >>Jag aer HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land daer du ligger skall jag giva aat dig och din saed. 14 ch din saed skall bliva saasom stoftet paa jorden, och du skall utbreda dig aat vaester och oester och norr och soeder, och alla slaekter paa jorden skola varda vaelsignade i dig och i din saed. 15 ch se, jag aer med dig och skall bevara dig, varthelst du gaar, och jag skall foera dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke oevergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.>> 16 aer Jakob vaknade upp ur soemnen sade han: >>HERREN aer sannerligen paa denna plats, och jag visste det icke!>> 17 ch han betogs av fruktan och sade: >>Detta maaste vara en helig plats, haer bor foervisso Gud, och haer aer himmelens port.>> 18 ch bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgaerd och reste den till en stod och goet olja daerovanpaa. 19 ch han gav den platsen namnet Betel; foerut hade staden hetat Lus. 20 ch Jakob gjorde ett loefte och sade: >>Om Gud aer med mig och bevarar mig under den resa som jag nu aer stadd paa och giver mig broed till att aeta och klaeder till att klaeda mig med, 21saa att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, daa skall HERREN vara min Gud; 22och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.>>

Första Mosebok 29

 

1 ch Jakob begav sig aastad paa vaeg till Oesterlandet. 2 aer fick han se en brunn paa faeltet, och vid den laago tre faarhjordar, ty ur denna brunn plaegade man vattna hjordarna. Och stenen som laag oever brunnens oeppning var stor; 3daerfoer plaegade man laata alla hjordarna samlas dit och vaeltrade saa stenen fraan brunnens oeppning och vattnade faaren; sedan lade man stenen tillbaka paa sin plats oever brunnens oeppning. 4 ch Jakob sade till maennen: >>Mina broeder, varifraan aeren I?>> De svarade: >>Vi aero fraan Haran.>> 5 aa sade han till dem: >>Kaennen I Laban, Nahors son?>> De svarade: >>Ja.>> 6 an fraagade dem vidare: >>Staar det vael till med honom?>> De svarade: >>Ja; och se, daer kommer hans dotter Rakel med faaren.>> 7 an sade: >>Det aer ju aennu full dag; aennu aer det icke tid att samla boskapen. Vattnen faaren, och foeren dem aater i bet.>> 8 en de svarade: >>Vi kunna icke goera det, foerraen alla hjordarna hava blivit samlade och man har vaeltrat stenen fraan brunnens oeppning; daa vattna vi faaren.>> 9 edan han aennu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders faar; ty hon plaegade vakta dem. 10 aer Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, faar, gick han fram och vaeltrade stenen fraan brunnens oeppning och vattnade sin morbroder Labans faar. 11 ch Jakob kysste Rakel och brast ut i graat. 12 ch Jakob omtalade foer Rakel att han var hennes faders fraende, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade aastad och omtalade det foer sin fader. 13 aa nu Laban fick hoeras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och foerde honom in i sitt hus; och han foertaeljde foer Laban allt som hade haent honom. 14 ch Laban sade till honom: >>Ja, du aer mitt koett och ben.>> Och han stannade hos honom en maanads tid. 15 ch Laban sade till Jakob: >>Du aer ju min fraende. Skulle du daa tjaena mig foer intet? Saeg mig vad du vill hava i loen?>> 16 u hade Laban tvaa doettrar; den aeldre hette Lea, och den yngre hette Rakel. 17 ch Leas oegon voro matta, men Rakel hade en skoen gestalt och var skoen att skaada. 18 ch Jakob hade fattat kaerlek till Rakel; daerfoer sade han: >>Jag vill tjaena dig i sju aar foer Rakel, din yngre dotter.>> 19 aban svarade: >>Det aer baettre att jag giver henne aat dig, aen att jag skulle giva henne aat naagon annan; bliv kvar hos mig.>> 20 aa tjaenade Jakob foer Rakel i sju aar, och det tycktes honom vara allenast naagra dagar; saa kaer hade han henne. 21 aerefter sade Jakob till Laban: >>Giv mig min hustru, ty min tid aer nu foerlupen; laat mig gaa in till henne.>> 22 aa bjoed Laban tillhopa allt folket paa orten och gjorde ett gaestabud. 23 en naer aftonen kom, tog han sin dotter Lea och foerde henne till honom, och han gick in till henne. 24 ch Laban gav sin tjaenstekvinna Silpa aat sin dotter Lea till tjaenstekvinna. 25 m morgonen fick Jakob se att det var Lea. Daa sade han till Laban: >>Vad har du gjort mot mig? Var det icke foer Rakel jag tjaenade hos dig? Varfoer har du saa bedragit mig?>> 26 aban svarade: >>Det aer icke sed paa vaar ort att man giver bort den yngre foere den aeldre. 27 aat nu dennas broellopsvecka gaa till aenda, saa vilja vi giva dig ocksaa den andra, mot det att du goer tjaenst hos mig i aennu ytterligare sju aar.>> 28 ch Jakob samtyckte haertill och laet hennes broellopsvecka gaa till aenda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 ch Laban gav sin tjaenstekvinna Bilha aat sin dotter Rakel till tjaenstekvinna. 30 aa gick han in ocksaa till Rakel, och han hade Rakel kaerare aen Lea. Sedan tjaenade han hos honom i aennu ytterligare sju aar. 31 en daa HERREN saag att Lea var foersmaadd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam. 32 ch Lea blev havande och foedde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon taenkte: >>HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kaer.>> 33 ch hon blev aater havande och foedde en son. Daa sade hon: >>HERREN har hoert att jag har varit foersmaadd, daerfoer har han givit mig ocksaa denne.>> Och hon gav honom namnet Simeon. 34 ch aater blev hon havande och foedde en son. Daa sade hon: >>Nu skall vael aendaa min man haalla sig till mig; jag har ju foett honom tre soener.>> Daerav fick denne namnet Levi. 35 Ater blev hon havande och foedde en son. Daa sade hon: >>Nu vill jag tacka HERREN.>> Daerfoer gav hon honom namnet Juda. Sedan upphoerde hon att foeda. haerledes.

Första Mosebok 30

 

1 aa nu Rakel saag att hon icke foedde barn aat Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: >>Skaffa mig barn, eljest doer jag.>> 2 aa upptaendes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: >>Haaller du daa mig foer Gud? Det aer ju han som foermenar dig livsfrukt.>> 3 on sade: >>Se, daer aer min tjaenarinna Bilha; gaa in till henne, foer att hon maa foeda barn i mitt skoete, saa att genom henne ocksaa jag faar avkomma.>> 4 aa gav hon honom sin tjaenstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 ch Bilha blev havande och foedde aat Jakob en son. 6 aa sade Rakel: >>Gud har skaffat raett aat mig; han har hoert min roest och givit mig en son.>> Daerfoer gav hon honom namnet Dan. 7 Ater blev Bilha, Rakels tjaenstekvinna, havande, och hon foedde aat Jakob en andre son. 8 aa sade Rakel: >>Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.>> Och hon gav honom namnet Naftali. 9 aa Lea nu saag att hon hade upphoert att foeda, tog hon sin tjaenstekvinna Silpa och gav henne aat Jakob till hustru. 10 ch Silpa, Leas tjaenstekvinna, foedde aat Jakob en son. 11 aa sade Lea: >>Till lycka!>> Och hon gav honom namnet Gad. 12 ch Silpa, Leas tjaenstekvinna, foedde aat Jakob en andre son. 13 aa sade Lea: >>Till saellhet foer mig! Ja, jungfrur skola prisa mig saell.>> Och hon gav honom namnet Aser. 14 en Ruben gick ut en gaang vid tiden foer veteskoerden och fann daa kaerleksaepplen paa marken och bar dem till sin moder Lea. Daa sade Rakel till Lea: >>Giv mig naagra av din sons kaerleksaepplen.>> 15 en hon svarade henne: >>Aer det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kaerleksaepplen?>> Rakel sade: >>Maa han daa i natt ligga hos dig, om jag faar din sons kaerleksaepplen.>> 16 aer nu Jakob om aftonen kom hem fraan marken, gick Lea honom till moetes och sade: >>Till mig skall du gaa in; ty jag har givit min sons kaerleksaepplen saasom loen foer dig.>> Saa laag han hos henne den natten. 17 ch Gud hoerde Lea, saa att hon blev havande, och hon foedde aat Jakob en femte son. 18 aa sade Lea: >>Gud har givit mig min loen, foer det att jag gav min tjaenstekvinna aat min man.>> Och hon gav honom namnet Isaskar. 19 Ater blev Lea havande, och hon foedde aat Jakob en sjaette son. 20 aa sade Lea: >>Gud har givit mig en god gaava. Nu skall min man foerbliva boende hos mig, ty jag har foett honom sex soener.>> Och hon gav honom namnet Sebulon. 21 aerefter foedde hon en dotter och gav henne namnet Dina. 22 en Gud taenkte paa Rakel; Gud hoerde henne och gjorde henne fruktsam. 23 on blev havande och foedde en son. Daa sade hon: >>Gud har tagit bort min smaelek.>> 24 ch hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: >>HERREN give mig aennu en son.>> 25 aa nu Rakel hade foett Josef, sade Jakob till Laban: >>Laat mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land. 26 iv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjaenat dig foer, och laat mig draga hem; du vet ju sjaelv huru jag har tjaenat dig.>> 27 aban svarade honom: >>Laat mig finna naad foer dina oegon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN foer din skull har vaelsignat mig.>> 28 ch han sade ytterligare: >>Bestaem vad du vill hava i loen av mig, saa skall jag giva dig det.>> 29 an svarade honom: >>Du vet sjaelv huru jag har tjaenat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vaard. 30 y helt litet var det som du hade, foerraen jag kom, men det har foeroekat sig och blivit mycket, ty HERREN har vaelsignat dig, varhelst jag har gaatt fram. Men naer skall jag nu ocksaa faa goera naagot foer mitt eget hus?>> 31 an svarade: >>Vad skall jag giva dig?>> Och Jakob sade: >>Du skall icke alls giva mig naagot. Om du vill goera mot mig saasom jag nu saeger, saa skall jag fortfara att vara herde foer din hjord och vakta den. 32 ag vill i dag gaa igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spraeckliga och brokiga saavael som alla svarta djur bland faaren, saa ock vad som aer brokigt och spraeckligt bland getterna; saadant maa sedan bliva min loen. 33 ch naer du framdeles kommer foer att med egna oegon se vad som har blivit min loen, daa skall min raettfaerdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke aero spraeckliga eller brokiga, och alla faar hos mig, som icke aero svarta, de skola raeknas saasom stulna.>> 34 aa sade Laban: >>Vaelan, blive det saasom du har sagt.>> 35 ch samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spraeckliga och brokiga getter -- alla djur som naagot vitt fanns paa -- och alla svarta djur bland faaren; och detta laemnade han i sina soeners vaard. 36 ch han laet ett avstaand av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans oevriga hjord att vakta. 37 en Jakob tog sig friska kaeppar av poppel, mandeltraed och loenn och skalade paa dem vita raender, i det han blottade det vita paa kaepparna. 38 edan lade han kaepparna, som han hade skalat, i raennorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo foer att dricka, saa att djuren hade dem framfoer sig; och de hade just sin parningstid, naer de nu kommo foer att dricka. 39 ch djuren parade sig vid kaepparna, och saa blev djurens avfoeda strimmig, spraecklig och brokig. 40 aerefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren saa, att de vaende huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; saa skaffade han sig egna hjordar, som han icke laet komma ihop med Labans hjord. 41 ch saa ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob kaepparna framfoer djurens oegon i raennorna, saa att de parade sig vid kaepparna. 42 en naer det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Haerigenom tillfoello de svaga Laban och de kraftiga Jakob. 43 aa blev mannen oevermaattan rik; han fick mycken smaaboskap, daertill ock tjaenarinnor och tjaenare, kameler och aasnor. haerledes av.

Första Mosebok 31

 

1 en han fick hoera huru Labans soener talade saa: >>Jakob har tagit allt vad vaar fader aegde; av det vaar fader aegde aer det som han har skaffat sig all denna rikedom.>> 2 akob maerkte ocksaa att Laban icke saag paa honom med samma oegon som foerut. 3 ch HERREN sade till Jakob: >>Vaend tillbaka till dina faeders land och till din slaekt; jag skall vara med dig.>> 4 aa saende Jakob och laet kalla Rakel och Lea ut paa marken till sin hjord; 5och han sade till dem: >>Jag maerker att eder fader icke ser paa mig med samma oegon som foerut, nu daa min faders Gud har varit med mig. 6 ch I veten sjaelva att jag har tjaenat eder fader av alla mina krafter; 7men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gaanger foeraendrat min loen. Dock har Gud icke tillstatt honom att goera mig naagot ont. 8 aer han sade: 'De spraeckliga skola vara din loen', daa fick hela hjorden spraecklig avfoeda; och naer han sade: 'De strimmiga skola vara din loen', daa fick hela jorden strimmig avfoeda. 9 aa tog Gud eder faders boskap och gav den aat mig. 10 y naer parningstiden kom, lyfte jag upp mina oegon och fick se i droemmen att hannarna som betaeckte smaaboskapen voro strimmiga, spraeckliga och flaeckiga. 11 ch Guds aengel sade till mig i droemmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Haer aer jag.' 12 aa sade han: 'Lyft upp dina oegon och se huru alla hannar som betaecka smaaboskapen aero strimmiga, spraeckliga och flaeckiga. Jag har ju sett allt vad Laban goer mot dig. 13 ag aer den Gud som du saag i Betel, daer du smorde en stod, och daer du gjorde mig ett loefte. Staa nu upp och drag ut ur detta land, och vaend tillbaka till ditt faedernesland.'>> 14 aa svarade Rakel och Lea och sade till honom: >>Hava vi numera naagon lott eller arvedel i vaar faders hus? 15 levo vi icke av honom aktade saasom fraemlingar, naer han saalde oss? Sedan har han ju ock foertaert vad han fick i betalning foer oss. 16 a, all den rikedom som Gud har avhaent vaar fader tillhoer oss och vaara barn. Saa goer nu allt vad Gud har sagt dig.>> 17 aa stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur paa kamelerna 18och foerde bort med sig all boskap och alla aegodelar som han hade foervaervat, den boskap han aegde, och som han hade foervaervat i Paddan-Aram, och begav sig paa vaeg till sin fader Isak i Kanaans land. 19 en Laban hade gaatt bort foer att klippa sina faar; daa stal Rakel sin faders husgudar, 20och Jakob stal sig undan fraan arameen Laban, saa att han icke laet denne maerka att han aemnade fly. 21 aa flydde han med allt sitt; han broet upp och gick oever floden och staellde sin faerd mot Gileads berg. 22 en paa tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 aa tog han med sig sina fraender och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom paa Gileads berg. 24 en Gud kom till arameen Laban i en droem om natten och sade till honom: >>Tag dig till vara foer att tala naagot mot Jakob, vad det vara maa.>> 25 ch Laban hann upp Jakob. Denne hade daa slagit upp sitt taelt paa berget, och Laban med sina fraender hade ock sitt taelt uppslaget paa Gileads berg. 26 aa sade Laban till Jakob: >>Vad aer detta foer ett tilltag, att du har stulit dig undan fraan mig och foert bort mina doettrar, likasom vore de tagna med svaerd? 27 arfoer dolde du din flykt och stal dig undan fraan mig? Daerigenom att du icke laet mig veta naagot daerom hindrades jag att ledsaga dig till vaegs med jubel och saang, med pukor och harpor. 28 u foerunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina doettrar. Du har handlat daaraktigt. 29 et stode nu i min makt att goera eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara foer att tala naagot mot Jakob, vad det vara maa.' 30 ch daa du nu aentligen ville fara, eftersom du laengtade saa mycket till din faders hus, varfoer skulle du stjaela mina gudar?>> 31 aa svarade Jakob och sade till Laban: >>Jag fruktade foer dig, ty jag taenkte att du skulle med vaald taga dina doettrar ifraan mig. 32 en den som du finner dina gudar hos, han skall icke faa behaalla livet. I vaara fraenders naervaro maa du se efter, om naagot aer ditt av det jag har i min aego, och i saa fall taga det.>> Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem. 33 aa gick Laban in i Jakobs taelt, daerefter i Leas taelt och i de baada tjaenstekvinnornas taelt, men fann intet. Och naer han hade kommit ut ur Leas taelt, gick han in i Rakels taelt. 34 en Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig daerovanpaa. Och Laban soekte igenom hela taeltet, men fann dem icke. 35 ch hon sade till sin fader: >>Vredgas icke, min herre, oever att jag ej kan stiga upp foer dig, ty det aer med mig paa kvinnors vis.>> Saa soekte han efter husgudarna, men fann dem icke. 36 aa blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: >>Vari har jag daa foerbrutit mig eller syndat, eftersom du saa haeftigt foerfoeljer mig? 37 u har du genomsoekt allt mitt bohag; vad har du daer funnit av bohagsting som tillhoera dig? Laegg det fram haer infoer mina fraender och dina fraender, saa att de faa doema mellan oss baada. 38 tjugu aar har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke foett i otid, och av vaedurarna i din hjord har jag icke aetit. 39 ntet ihjaelrivet djur foerde jag till dig; jag maaste sjaelv ersaetta det; du utkraevde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten. 40 aadan var min lott: om dagen foertaerdes jag av hetta och om natten av koeld, och soemnen flydde mina oegon. 41 tjugu aar har jag nu varit i ditt hus; jag har tjaenat dig i fjorton aar foer dina baada doettrar och i sex aar foer din boskap, men du har tio gaanger foeraendrat min loen. 42 m icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, saa hade du nu saekert laatit mig fara med tomma haender. Men Gud saag mitt lidande och min moeda, och han faellde domen i natt.>> 43 aa svarade Laban och sade till Jakob: >>Doettrarna aero mina doettrar, och barnen aero mina barn, och hjordarna aero mina hjordar, och allt det du ser aer mitt; vad skulle jag daa nu kunna goera mot dessa mina doettrar eller mot barnen som de hava foett? 44 aa kom nu och laat oss sluta ett foerbund med varandra, och maa det vara ett vittne mellan mig och dig.>> 45 aa tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 ch Jakob sade till sina fraender: >>Samlen tillhopa stenar.>> Och de togo stenar och gjorde ett roese och hoello maaltid daer paa roeset. 47 ch Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed. 48 ch Laban sade: >>Detta roese vare i dag vittne mellan mig och dig.>> Daerav fick det namnet Galed; 49men det kallades ock Mispa, ty han sade: >>HERREN vare vaektare mellan mig och dig, naer vi icke mer se varandra. 50 m du behandlar mina doettrar illa eller tager andra hustrur jaemte mina doettrar, saa vet, att om ock ingen maenniska aer tillstaedes, saa aer dock Gud vittne mellan mig och dig.>> 51 ch Laban sade ytterligare till Jakob: >>Se, detta roese och stoden som jag har rest mellan mig och dig -- 52detta roese vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig foerbi detta roese, och att icke heller du skall draga till mig foerbi detta roese och denna stod, med ont uppsaat. 53 brahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.>> Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade. 54 ch Jakob offrade ett slaktoffer paa berget och inbjoed sina fraender att haalla maaltid med sig. Och de aato och stannade sedan paa berget oever natten. 55 en om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina doettrar och vaelsignat dem, for han sin vaeg hem igen. aer arameiska, det senare hebreiska.

Första Mosebok 32

 

1 en naer Jakob drog sin vaeg fram, moette honom Guds aenglar; 2och daa Jakob saag dem, sade han: >>Detta aer Guds skara.>> Och han gav den platsen namnet Mahanaim. 3 ch Jakob saende budbaerare framfoer sig till sin broder Esau i Seirs land, paa Edoms mark; 4och han bjoed dem och sade: >>Saa skolen I saega till min herre Esau: Din tjaenare Jakob laater saega: Jag har vistats borta hos Laban och droejt kvar daer aenda till nu; 5och jag har faatt oxar, aasnor, faar, tjaenare och tjaenarinnor. Och jag har nu velat saenda bud foer att laata min herre veta detta, paa det att jag maa finna naad foer dina oegon.>> 6 aer sedan budbaerarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: >>Vi traeffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.>> 7 aa blev Jakob mycket foerskraeckt och betogs av aangest; och han delade sitt folk och faaren och faekreaturen och kamelerna i tvaa skaror. 8 y han taenkte: >>Om Esau oeverfaller den ena skaran och slaar den, saa kan dock den andra skaran undkomma.>> 9 ch Jakob sade: >>Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vaend tillbaka till ditt land och till din slaekt, saa skall jag goera dig gott', 10jag aer foer ringa till all den naad och all den trofasthet som du har bevisat din tjaenare; ty jag hade icke mer aen min stav, naer jag gick oever denna Jordan, och nu har jag foeroekats till tvaa skaror. 11 aedda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och foergoer mig, utan att ens skona moedrar och barn. 12 u har sjaelv sagt: 'Jag skall goera dig mycket gott och laata din saed bliva saasom havets sand, som man icke kan raekna foer dess myckenhets skull.'>> 13 ch han stannade daer den natten. Och av det han hade foervaervat tog han ut till skaenker aat sin broder Esau 14tvaa hundra getter och tjugu bockar, tvaa hundra tackor och tjugu vaedurar, 15trettio kamelston som gaavo di, jaemte deras foel, daertill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu aasninnor med tio foel. 16 ch han laemnade detta i sina tjaenares vaard, var hjord foer sig, och sade till sina tjaenare: >>Gaan framfoer mig och laaten ett mellanrum vara mellan hjordarna.>> 17 ch han bjoed den foerste och sade: >>Naer min broder Esau moeter dig och fraagar dig: 'Vem tillhoer du, och vart gaar du, och vem tillhoera djuren som du driver framfoer dig?', 18daa skall du svara: 'De tillhoera din tjaenare Jakob; de aero skaenker som han saender till min herre Esau, och sjaelv kommer han haer efter oss.'>> 19 ch han bjoed likaledes den andre och den tredje och alla de oevriga som drevo hjordarna: >>Saasom jag nu har sagt eder skolen I saega till Esau, naer I kommen fram till honom. 20 ch I skolen vidare saega: 'Ocksaa din tjaenare Jakob kommer haer efter oss.'>> Ty han taenkte: >>Jag vill blidka honom med de skaenker som gaa foere mig; sedan vill jag sjaelv komma infoer hans ansikte; kanhaenda tager han daa naadigt emot mig.>> 21 aa kommo nu skaenkerna foere honom, medan han sjaelv den natten stannade i laegret. 22 en under natten stod han upp och tog sina baada hustrur och sina baada tjaenstekvinnor och sina elva soener och gick oever Jabboks vad. 23 an tog dem och foerde dem oever baecken och foerde tillika oever vad han eljest aegde. 24 ch Jakob blev ensam kvar. Daa brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp. 25 ch naer denne saag att han icke kunde oevervinna Jakob, gav han honom ett slag paa hoeftleden, saa att hoeften gick ur led, under det han brottades med honom. 26 ch mannen sade: >>Slaepp mig, ty morgonrodnaden gaar upp.>> Men han svarade: >>Jag slaepper dig icke, med mindre du vaelsignar mig.>> 27 aa sade han till honom: >>Vad aer ditt namn?>> Han svarade: >>Jakob.>> 28 an sade: >>Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kaempat med Gud och med maenniskor och vunnit seger.>> 29 aa fraagade Jakob och sade: >>Laat mig veta ditt namn.>> Han svarade: >>Varfoer fraagar du efter mitt namn?>> Och han vaelsignade honom daer. 30 en Jakob gav platsen namnet Peniel, >>ty>>, sade han, >>jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit raeddat>>. 31 ch naer han hade kommit foerbi Penuel, saag han solen gaa upp; men han haltade paa hoeften. 32 oerdenskull aeta Israels barn aennu i dag icke hoeftsenan som ligger paa hoeftleden, daerfoer naemligen, att han gav Jakob ett slag paa hoeftleden, paa hoeftsenan.

Första Mosebok 33

 

1 ch Jakob lyfte upp sina oegon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Daa foerdelade han sina barn paa Lea och Rakel och de baada tjaenstekvinnorna. 2 ch han laet tjaenstekvinnorna med deras barn gaa fraemst, Lea med hennes barn daernaest, och Rakel med Josef sist. 3 ch sjaelv gick han framfoer dem och bugade sig sju gaanger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder. 4 en Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och foell honom om halsen och kysste honom; och de graeto. 5 ch naer han lyfte upp sina oegon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: >>Vilka aero dessa som du har med dig?>> Han svarade: >>Det aer barnen som Gud har beskaert din tjaenare.>> 6 ch tjaenstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig. 7 aerefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig. 8 edan fraagade han: >>Vad ville du med hela den skara som jag moette?>> Han svarade: >>Jag ville finna naad foer min herres oegon.>> 9 en Esau sade: >>Jag har nog; behaall du vad du har, min broder.>> 10 akob svarade: >>Ack nej; om jag har funnit naad foer dina oegon, saa tag emot skaenkerna av mig, eftersom jag har faatt se ditt ansikte, likasom saage jag ett gudavaesens ansikte, daa du nu saa gunstigt har tagit emot mig. 11 ag haelsningsskaenkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig naadig, och jag har allt fullt upp.>> Och han bad honom saa entraeget, att han tog emot dem. 12 ch Esau sade: >>Laat oss bryta upp och draga vidare; jag vill gaa framfoer dig.>> 13 en han svarade honom: >>Min herre ser sjaelv att barnen aero spaeda, och att jag har med mig faar och kor som giva di; driver man dessa foer starkt en enda dag, saa doer hela hjorden. 14 aa daerfoer min herre draga aastad foere sin tjaenare, saa vill jag komma efter i sakta mak, i den maan boskapen, som drives framfoer mig, och barnen orka foelja med, till dess jag kommer till min herre i Seir.>> 15 aa sade Esau: >>Saa vill jag aatminstone laemna kvar hos dig en del av mitt folk.>> Men han svarade: >>Varfoer saa? Maa jag allenast finna naad foer min herres oegon.>> 16 aa vaende Esau om, samma dag, och tog vaegen till Seir. 17 en Jakob broet upp och drog till Suckot och byggde sig daer ett hus. Och aat sin boskap gjorde han loevhyddor; daerav fick platsen namnet Suckot. 18 ch Jakob kom paa sin faerd ifraan Paddan-Aram vaelbehaallen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt laeger utanfoer staden. 19 ch det jordstycke daer han hade slagit upp sitt taelt koepte han av Hamors, Sikems faders, barn foer hundra kesitor. 20 ch han reste daer ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.

Första Mosebok 34

 

1 en Dina, den dotter som Lea hade foett aat Jakob, gick ut foer att besoeka landets doettrar. 2 ch Sikem, som var son till hiveen Hamor, hoevdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och laegrade henne och kraenkte henne. 3 ch hans hjaerta faeste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kaer, och han talade vaenligt med flickan. 4 ch Sikem sade till sin fader Hamor: >>Skaffa mig denna flicka till hustru.>> 5 ch Jakob hade faatt hoera att hans dotter Dina hade blivit skaendad. Men eftersom hans soener voro med hans boskap ute paa marken, teg Jakob, till dess de kommo hem. 6 aa gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob foer att tala med honom. 7 en naer Jakobs soener kommo hem fraan marken, sedan de hade faatt hoera vad som hade haent, blevo de foerbittrade och vredgades hoegeligen oever att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade laegrat Jakobs dotter -- en otillboerlig gaerning. 8 aa talade Hamor med dem och sade: >>Min son Sikems hjaerta har faest sig vid eder syster; given henne aat honom till hustru. 9 ch befrynden eder med oss; given edra doettrar aat oss, och tagen I vaara doettrar till hustrur, 10och bosaetten eder hos oss, ty landet skall ligga oeppet foer eder; daer maan I bo och draga omkring och foervaerva besittningar.>> 11 ch Sikem sade till hennes fader och hennes broeder: >>Laaten mig finna naad foer edra oegon; vad I fordren av mig vill jag giva. 12 egaeren av mig huru stor brudgaava och skaenk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.>> 13 aa svarade Jakobs soener Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade skaendat deras syster Dina, 14och sade till dem: >>Vi kunna icke samtycka till att giva vaar syster aat en man som har foerhud; ty saadant haalla vi foer skamligt. 15 llenast paa det villkoret skola vi goera eder till viljes, att I bliven saasom vi, daerigenom att allt mankoen bland eder omskaeres. 16 aa skola vi giva vaara doettrar aat eder och sjaelva taga edra doettrar till hustrur; och vi skola daa bo hos eder och bliva med eder ett enda folk. 17 en om I icke viljen lyssna till oss och laata omskaera eder, saa skola vi taga vaar syster och draga bort.>> 18 ch Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begaerde. 19 ch den unge mannen droejde icke att goera saa, ty han hade faatt behag till Jakobs dotter. Och han hade stoerre myndighet aen naagon annan i hans faders hus. 20 aa traedde daa Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till maennen i staden och sade: 21>>Dessa maen aero fredligt sinnade mot oss; maa vi alltsaa laata dem bo i landet och draga omkring daer; landet har ju utrymme nog foer dem. Vi vilja taga deras doettrar till hustrur aat oss och giva dem vaara doettrar. 22 en allenast paa det villkoret skola maennen goera oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankoen bland oss omskaeres, likasom de sjaelva aero omskurna. 23 ch daa bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vaar tillhoerighet. Maa vi foerdenskull allenast goera dem till viljes, saa skola de bo kvar hos oss.>> 24 ch folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankoen, saa maanga som bodde inom hans stadsport, laeto omskaera sig. 25 en paa tredje dagen, daa de voro sjuka av saaren, togo Jakobs tvaa soener Simeon och Levi, Dinas broeder, var sitt svaerd och oeverfoello staden ofoertaenkt och draepte allt mankoen. 26 cksaa Hamor och hans son Sikem draepte de med svaerdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin vaeg. 27 ch Jakobs soener kommo oever de slagna och plundrade staden, daerfoer att deras syster hade blivit skaendad; 28de togo deras faar och faekreatur och aasnor, baade vad som fanns i staden och vad som fanns paa faeltet. 29 ch allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor foerde de bort saasom byte, tillika med allt annat som fanns i husen. 30 en Jakob sade till Simeon och Levi: >>I haven dragit olycka oever mig, daa I nu haven gjort mig foerhatlig foer landets inbyggare, kananeerna och perisseerna. Mitt folk aer allenast en ringa hop; man skall nu foersamla sig mot mig och slaa mig ihjael; saa skall jag med mitt hus foergoeras.>> 31 en de svarade: >>Skulle man daa faa behandla vaar syster saasom en skoeka?>>

Första Mosebok 35

 

1 ch Gud sade till Jakob: >>Staa upp, drag till Betel och stanna daer, och res daer ett altare aat den Gud som uppenbarade sig foer dig, naer du flydde foer din broder Esau.>> 2 aa sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: >>Skaffen bort de fraemmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om klaeder, 3och laat oss saa staa upp och draga till Betel; daer vill jag resa ett altare aat den Gud som boenhoerde mig, naer jag var i noed, och som var med mig paa den vaeg jag vandrade.>> 4 aa gaavo de aat Jakob alla de fraemmande gudar som de hade hos sig, daertill ock sina oerringar; och Jakob graevde ned detta under terebinten vid Sikem. 5 edan broeto de upp; och en foerskraeckelse ifraan Gud kom oever de kringliggande staederna, saa att man icke foerfoeljde Jakobs soener. 6 ch Jakob kom till Lus, det aer Betel, i Kanaans land, jaemte allt det folk som var med honom. 7 ch han byggde daer ett altare och kallade platsen El-Betel, daerfoer att Gud daer hade uppenbarat sig foer honom, naer han flydde foer sin broder. 8 ch Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanfoer Betel, under en ek; den fick namnet Graatoeken. 9 ch Gud uppenbarade sig aater foer Jakob, naer han hade kommit tillbaka fraan Paddan-Aram, och vaelsignade honom. 10 ch Gud sade till honom: >>Ditt namn aer Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.>> Saa fick han namnet Israel. 11 ch Gud sade till honom: >>Jag aer Gud den Allsmaektige; var fruktsam och foeroeka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgaa fraan din laend. 12 ch det land som jag har givit aat Abraham och Isak skall jag giva aat dig; aat din saed efter dig skall jag ock giva det landet. 13 ch Gud for upp fraan honom, paa den plats daer han hade talat med honom. 14 en Jakob reste en stod paa den plats daer han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer daerpaa och goet olja oever den. 15 ch Jakob gav aat platsen daer Gud hade talat med honom namnet Betel. 16 edan broeto de upp fraan Betel. Och naer det aennu var ett stycke vaeg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnoed, och barnsnoeden blev henne svaar. 17 aa nu hennes barnsnoed var som svaarast, sade hjaelpkvinnan till henne: >>Frukta icke; ty ocksaa denna gaang faar du en son.>> 18 en naer hon hoell paa att giva upp andan, ty hon skulle nu doe, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin. 19 aa dog Rakel, och hon blev begraven vid vaegen till Efrat, det aer Bet-Lehem. 20 ch Jakob reste en vaard paa hennes grav; det aer den som aennu i dag kallas Rakels gravvaard. 21 ch Israel broet upp daerifraan och slog upp sitt taelt paa andra sidan om Herdetornet. 22 ch medan Israel bodde daer i landet, gick Ruben aastad och laegrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick hoera det. Och Jakob hade tolv soener. 23 eas soener voro Ruben, Jakobs foerstfoedde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 akels soener voro Josef och Benjamin. 25 ilhas, Rakels tjaenstekvinnas, soener voro Dan och Naftali. 26 ilpas, Leas tjaenstekvinnas, soener voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs soener, och de foeddes aat honom i Paddan-Aram. 27 ch Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det aer Hebron, daer Abraham och Isak hade bott saasom fraemlingar. 28 ch Isak levde ett hundra aattio aar; 29daerefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina faeder, gammal och maett paa att leva. Och hans soener Esau och Jakob begrovo honom.

Första Mosebok 36

 

1 etta aer beraettelsen om Esaus, det aer Edoms, slaekt. 2 sau hade tagit sina hustrur bland Kanaans doettrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibeon, 3saa ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster. 4 ch Ada foedde Elifas aat Esau, men Basemat foedde Reguel. 5 ch Oholibama foedde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus soener, vilka foeddes aat honom i Kanaans land. 6 ch Esau tog sina hustrur, sina soener och doettrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade foervaervat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig saa fraan sin broder Jakob. 7 y deras aegodelar voro saa stora att de icke kunde bo tillsammans; landet daer de uppehoello sig raeckte icke till aat dem, foer deras boskapshjordars skull. 8 ch Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det aer densamme som Edom. 9 ch detta aer beraettelsen om Esaus slaekt, hans som var stamfader foer edomeerna, i Seirs bergsbygd. 10 essa aero namnen paa Esaus soener: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru. 11 en Elifas' soener voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. 12 ch Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, foedde Amalek aat Elifas. Dessa voro soener till Ada, Esaus hustru. 13 en Reguels soener voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro soener till Basemat, Esaus hustru. 14 en soener till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon foedde aat Esau: Jeus, Jaelam och Kora. 15 essa voro stamfurstarna bland Esaus soener: Elifas', Esaus foerstfoeddes, soener voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas, 16fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar som haerstammade fraan Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas soener. 17 ch dessa voro Reguels, Esaus sons, soener: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som haerstammade fraan Reguel, i Edoms land; dessa voro soener till Basemat, Esaus hustru. 18 ch dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, soener: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som haerstammade fraan Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru. 19 essa voro Esaus soener, och dessa deras stamfurstar. Han aer densamme som Edom. 20 essa voro horeen Seirs soener, landets foerra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, 21 ison, Eser och Disan. Dessa voro horeernas, Seirs soeners, stamfurstar i Edoms land. 22 en Lotans soener voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna. 23 ch dessa voro Sobals soener: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam. 24 ch dessa voro Sibeons soener: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma kaellorna i oeknen, naer han vaktade sin fader Sibeons aasnor. 25 en dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. 26 ch dessa voro Disans soener: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. 27 ch dessa voro Esers soener: Bilhan, Saavan och Akan. 28 essa voro Disans soener: Us och Aran. 29 essa voro horeernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana, 30fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro horeernas stamfurstar i Seirs land, var furste foer sig. 31 ch dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan aennu naagon israelitisk konung var konung daer: 32 ela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba. 33 aer Bela dog, blev Jobab, Seras son, fraan Bosra, konung efter honom. 34 aer Jobab dog, blev Husam fraan temaneernas land konung efter honom. 35 aer Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna paa Moabs mark; och hans stad hette Avit. 36 aer Hadad dog, blev Samla fraan Masreka konung efter honom. 37 aer Samla dog, blev Saul fraan Rehobot vid floden konung efter honom. 38 aer Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom. 39 aer Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab. 40 ch dessa aero namnen paa Esaus stamfurstar, efter deras slaekter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet, 41fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 42fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 43fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning -- hans som ock kallas Esau, edomeernas stamfader.

Första Mosebok 37

 

1 en Jakob bosatte sig i det land daer hans fader hade bott saasom fraemling, naemligen i Kanaans land. 2 etta aer beraettelsen om Jakobs slaekt. Naer Josef var sjutton aar gammal, gick han, jaemte sina broeder, i vall med faaren; han foeljde daa saasom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, soener. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem. 3 en Israel hade Josef kaerare aen alla sina andra soener, eftersom han hade foett honom paa sin aalderdom; och han laet goera aat honom en fotsid livklaednad. 4 aa nu hans broeder saago att deras fader hade honom kaerare aen alla hans broeder, blevo de haetska mot honom och kunde icke tala vaenligt till honom. 5 aertill hade Josef en gaang en droem, som han omtalade foer sina broeder; sedan hatade de honom aennu mer. 6 an sade naemligen till dem: >>Hoeren vilken droem jag har haft. 7 ag tyckte att vi bundo kaervar paa faeltet; och se, min kaerve reste sig upp och blev staaende, och edra kaervar staellde sig runt omkring och bugade sig foer min kaerve.>> 8 aa sade hans broeder till honom: >>Skulle du bliva vaar konung, och skulle du raada oever oss?>> Och de hatade honom aennu mer foer hans droemmars skull och foer vad han hade sagt. 9 edan hade han aennu en annan droem som han foertaeljde foer sina broeder; han sade: >>Hoeren, jag har haft aennu en droem. Jag tyckte att solen och maanen och elva stjaernor bugade sig foer mig.>> 10 aer han foertaeljde detta foer sin fader och sina broeder, bannade hans fader honom och sade till honom: >>Vad aer detta foer en droem som du har haft? Skulle daa jag och din moder och dina broeder komma och buga oss ned till jorden foer dig?>> 11 ch hans broeder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne. 12 aa nu en gaang hans broeder hade gaatt bort foer att vakta sin faders faar i Sikem, 13sade Israel till Josef: >>Se, dina broeder vakta faaren i Sikem; goer dig redo, jag vill saenda dig till dem.>> Han svarade honom: >>Jag aer redo.>> 14 aa sade han till honom: >>Gaa och se efter, om det staar vael till med dina broeder, och om det staar vael till med faaren, och kom tillbaka till mig med svar.>> Saa saende han honom aastad fraan Hebrons dal, och han kom till Sikem. 15 aer moette han en man, medan han gick omkring villraadig paa faeltet; och mannen fraagade honom: >>Vad soeker du?>> 16 an svarade: >>Jag soeker efter mina broeder; saeg mig var de vakta sin hjord.>> 17 annen svarade: >>De hava brutit upp haerifraan; ty jag hoerde dem saega: 'Laat oss gaa till Dotain.'>> Daa gick Josef vidare efter sina broeder och fann dem i Dotan. 18 aer de nu paa avstaand fingo se honom, innan han aennu hade hunnit fram till dem, lade de raad om att doeda honom. 19 e sade till varandra: >>Se, daer kommer droemmaren. 20 pp, laat oss draepa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi saega att ett vilddjur har aetit upp honom. Saa faa vi se huru det gaar med hans droemmar.>> 21 en naer Ruben hoerde detta, ville han raedda honom undan deras haender och sade: >>Laat oss icke slaa ihjael honom.>> 22 tterligare sade Ruben till dem: >>Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen haer i oeknen, men baeren icke hand paa honom.>> Han ville naemligen raedda honom undan deras haender och foera honom tillbaka till hans fader. 23 aa nu Josef kom fram till sina broeder, togo de av honom hans livklaednad, den fotsida klaednaden som han hade paa sig, 24och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns daeri. 25 aerefter satte de sig ned foer att aeta. Naer de daa lyfte upp sina oegon, fingo de se ett taag av ismaeliter komma fraan Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro paa vaeg med detta ned till Egypten. 26 aa sade Juda till sina broeder: >>Vad gagn hava vi daerav att vi draepa vaar broder och doelja hans blod?>> 27 ej, laat oss saelja honom till ismaeliterna; maa vaar hand icke komma vid honom, ty han aer ju vaar broder, vaart eget koett.>> Och hans broeder lydde honom. 28 aa nu midjanitiska koepmaen kommo daer foerbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de saalde Josef foer tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa foerde saa Josef till Egypten. 29 aer sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, daa fanns Josef icke i brunnen. Daa rev han soender sina klaeder 30och vaende tillbaka till sina broeder och sade: >>Gossen aer icke daer, vart skall jag nu taga vaegen?>> 31 en de togo Josefs livklaednad och slaktade en bock och doppade klaednaden i blodet; 32daerefter saende de den fotsida livklaednaden hem till sin fader och laeto saega: >>Denna har vi funnit; se efter, om det aer din sons livklaednad eller icke.>> 33 ch han kaende igen den och sade: >>Det aer min sons livklaednad; ett vilddjur har aetit upp honom, foervisso aer Josef ihjaelriven.>> 34 ch Jakob rev soender sina klaeder och svepte saecktyg om sina laender och soerjde sin son i laang tid. 35 ch alla hans soener och alla hans doettrar kommo foer att troesta honom; men han ville icke laata troesta sig, utan sade: >>Jag skall med sorg fara ned i doedsriket till min son.>> Saa begraet hans fader honom. 36 en medaniterna foerde honom till Egypten och saalde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hoevitsman foer drabanterna.

Första Mosebok 38

 

1 id den tiden begav sig Juda aastad bort ifraan sina broeder och sloet sig till en man i Adullam, som hette Hira. 2 aer fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne. 3 ch hon blev havande och foedde en son, och han fick namnet Er. 4 Ater blev hon havande och foedde en son och gav honom namnet Onan. 5 ch hon foedde aennu en son, och aat denne gav hon namnet Sela; och naer han foeddes, var Juda i Kesib. 6 ch Juda tog aat Er, sin foerstfoedde, en hustru som hette Tamar. 7 en Er, Judas foerstfoedde, misshagade HERREN; daerfoer doedade HERREN honom. 8 aa sade Juda till Onan: >>Gaa in till din broders hustru, aekta henne i din broders staelle och skaffa avkomma aat din broder.>> 9 en eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, laet han, naer han gick in till sin broders hustru, det spillas paa jorden, foer att icke giva avkomma aat sin broder. 10 en det misshagade HERREN att han gjorde saa; daerfoer doedade han ocksaa honom. 11 aa sade Juda till sin sonhustru Tamar: >>Stanna saasom aenka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.>> Han fruktade naemligen att annars ocksaa denne skulle doe, likasom hans broeder. Saa gick Tamar bort och stannade i sin faders hus. 12 n laang tid daerefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vaen adullamiten Hira upp till Timna, foer att se efter dem som klippte hans faar. 13 aer man nu beraettade foer Tamar att hennes svaerfader gick upp till Timna foer att klippa sina faar, 14lade hon av sig sina aenkeklaeder och betaeckte sig med en sloeja och hoeljde in sig och satte sig vid porten till Enaim paa vaegen till Timna. Ty hon saag, att fastaen Sela var fullvuxen, blev hon likvael icke given aat honom till hustru. 15 aa nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en skoeka; hon hade ju naemligen sitt ansikte betaeckt. 16 ch han vek av till henne, daer hon satt vid vaegen, och sade: >>Kom, laat mig gaa in till dig.>> Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: >>Vad vill du giva mig foer att faa gaa in till mig?>> 17 an sade: >>Jag vill saenda dig en killing ur min hjord.>> Hon svarade: >>Ja, om du giver mig pant, till dess du saender den.>> 18 an sade: >>Vad skall jag daa giva dig i pant?>> Hon svarade: >>Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.>> Daa gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19 ch hon stod upp och gick daerifraan och lade av sin sloeja och klaedde sig aater i sina aenkeklaeder. 20 ch Juda saende killingen med sin vaen adullamiten, foer att faa igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. 21 ch han fraagade folket daer paa orten och sade: >>Var aer tempeltaernan, hon som satt i Enaim vid vaegen?>> De svarade: >>Haer har ingen tempeltaerna varit.>> 22 ch han kom tillbaka till Juda och sade: >>Jag har icke funnit henne; daertill saeger folket paa orten att ingen tempeltaerna har varit daer.>> 23 aa sade Juda: >>Maa hon daa behaalla det, saa att vi icke draga smaelek oever oss. Jag har nu saent killingen, men du har icke funnit henne.>> 24 id pass tre maanader daerefter blev saa beraettat foer Juda: >>Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.>> Juda sade: >>Foeren ut henne till att braennas.>> 25 en naer hon foerdes ut, saende hon bud till sin svaerfader och laet saega: >>Genom en man som aer aegare till detta har jag blivit havande.>> Och hon laet saega: >>Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhoera.>> 26 ch Juda kaende igen dem och sade: >>Hon aer i sin raett mot mig, eftersom jag icke har givit henne aat min son Sela.>> Men han kom icke mer vid henne. 27 aer hon nu skulle foeda, se, daa funnos tvillingar i hennes liv. 28 ch i foedslostunden stack den ene fram en hand; daa tog hjaelpkvinnan en roed traad och band den om hans hand och sade: >>Denne kom foerst fram.>> 29 en naer han daerefter aater drog sin hand tillbaka, se, daa kom hans broder fram; och hon sade: >>Varfoer har du traengt dig fram?>> Och han fick namnet Peres. 30 aerefter kom hans broder fram, han som hade den roeda traaden om sin hand, och han fick namnet Sera.

Första Mosebok 39

 

1 ch Josef foerdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hoevitsman foer drabanterna, en egyptisk man, koepte honom av ismaeliterna som hade foert honom ditned. 2 ch HERREN var med Josef, saa att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus; 3och hans herre saag att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde laet HERREN lyckas vael under hans hand. 4 ch Josef fann naad foer hans oegon och fick betjaena honom. Och han satte honom oever sitt hus, och allt vad han aegde laemnade han i hans vaard. 5 ch fraan den stund daa han hade satt honom oever sitt hus och oever allt vad han aegde, vaelsignade HERREN egyptierns hus, foer Josefs skull; och HERRENS vaelsignelse vilade oever allt vad han aegde, hemma och paa marken. 6 aerfoer oeverlaet han i Josefs vaard allt vad han aegde, och sedan han hade faatt honom till sin hjaelp, bekymrade han sig icke om naagot, utom maten som han sjaelv aat. Men Josef hade en skoen gestalt och var skoen att skaada. 7 ch efter en tid haende sig att hans herres hustru kastade sina oegon paa Josef och sade: >>Ligg hos mig.>> 8 en han ville icke, utan sade till sin herres hustru: >>Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjaelp, bekymrar han sig icke om naagot i huset, och allt vad han aeger har han laemnat i min vaard. 9 an har i detta hus icke stoerre makt aen jag, och intet annat har han foerbehaallit sig aen dig allena, eftersom du aer hans hustru. Huru skulle jag daa kunna goera saa mycket ont och synda mot Gud?>> 10 ch fastaen hon talade saadant dag efter dag till Josef, hoerde han dock icke paa henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne. 11 en en dag daa han kom in i huset foer att foerraetta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstaedes daerinne, 12fattade hon honom i manteln och sade: >>Ligg hos mig.>> Men han laemnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut. 13 aa hon nu saag att han hade laemnat sin mantel i hennes hand och flytt ut, 14ropade hon paa sitt husfolk och sade till dem: >>Sen haer, han har foert hit till oss en hebreisk man, foer att denne skulle locka oss till laettfaerdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hoeg roest. 15 ch naer han hoerde att jag hov upp min roest och ropade, laemnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.>> 16 ch hon laet hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem; 17daa beraettade hon foer honom detsamma; hon sade: >>Den hebreiske tjaenaren som du har foert hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till laettfaerdighet. 18 en daa jag hov upp min roest och ropade, laemnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.>> 19 aer nu hans herre hoerde vad hans hustru beraettade foer honom, naemligen att hans tjaenare hade betett sig mot henne paa detta saett, blev hans vrede upptaend. 20 ch Josefs herre tog honom och laet saetta honom i det faengelse daer konungens faangar sutto faengslade; daer fick han daa vara i faengelse. 21 en HERREN var med Josef och foerskaffade honom ynnest och laet honom finna naad hos foerestaandaren foer faengelset. 22 ch foerestaandaren foer faengelset laet alla faangar som sutto i faengelset staa under Josefs uppsikt; och allt vad daer skulle goeras, det gjordes genom honom. 23 oerestaandaren foer faengelset tog sig alls icke av naagot som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det laet HERREN lyckas vael.

Första Mosebok 40

 

1 n tid haerefter haende sig att den egyptiske konungens munskaenk och hans bagare foersyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten. 2 ch Farao blev foertoernad paa sina tvaa hovmaen, oeverste munskaenken och oeverste bagaren, 3och laet saetta dem i foervar i drabanthoevitsmannens hus, i samma faengelse daer Josef satt faangen. 4 ch hoevitsmannen foer drabanterna anstaellde Josef hos dem till att betjaena dem; och de sutto daer i foervar en tid. 5 edan nu den egyptiske konungens munskaenk och bagare sutto faangna i faengelset, hade de baada under samma natt var sin droem, vardera med sin saerskilda betydelse. 6 ch naer Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedroevade. 7 aa fraagade han Faraos hovmaen, som med honom sutto i foervar i hans herres hus: >>Varfoer sen I saa sorgsna ut i dag?>> 8 e svarade honom: >>Vi hava haft en droem, och ingen finnes, som kan uttyda den.>> Josef sade till dem: >>Att giva uttydningen aer ju Guds sak; foertaeljen droemmen foer mig.>> 9 aa foertaeljde oeverste munskaenken sin droem foer Josef och sade till honom: >>Jag droemde att ett vintraed stod framfoer mig; 10paa vintraedet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, saa slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor. 11 ch jag hade Faraos baegare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos baegare och gav Farao baegaren i handen.>> 12 aa sade Josef till honom: >>Detta aer uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar; 13om tre dagar skall Farao upphoeja ditt huvud och saetta dig aater paa din plats, saa att du faar giva Farao baegaren i handen likasom foerut, daa du var hans munskaenk. 14 en taenk paa mig, naer det gaar dig vael, saa att du goer barmhaertighet med mig och naemner om mig foer Farao och skaffar mig ut fraan detta hus; 15ty jag aer med oraett bortfoerd fraan hebreernas land, och icke heller haer har jag gjort naagot varfoer jag borde saettas i faengelse.>> 16 aa nu oeverste bagaren saag att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: >>Ocksaa jag hade en droem. Jag tyckte att jag bar tre vetebroedskorgar paa mitt huvud. 17 ch i den oeversta korgen funnos bakverk av alla slag, saadant som Farao plaegar aeta; men faaglarna aato daerav ur korgen paa mitt huvud.>> 18 aa svarade Josef och sade: >>Detta aer uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar; 19om tre dagar skall Farao upphoeja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphaenga dig paa trae, och faaglarna skola aeta ditt koett.>> 20 aa tredje dagen daerefter, daa det var Faraos foedelsedag, gjorde denne ett gaestabud foer alla sina tjaenare. Daa upphoejde han, bland sina tjaenare, saavael oeverste munskaenkens huvud som oeverste bagarens. 21 an insatte oeverste munskaenken aater i hans aembete, saa att han fick giva Farao baegaren i handen; 22men oeverste bagaren laet han upphaenga, saasom Josef hade sagt dem i sin uttydning. 23 en oeverste munskaenken taenkte icke paa Josef, utan gloemde honom.

Första Mosebok 41

 

1 vaa aar daerefter haende sig att Farao hade en droem. Han tyckte sig staa vid Nilfloden. 2 ch han saag sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. 3 edan saag han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de staellde sig bredvid de foerra korna paa stranden av floden. 4 ch de fula och magra korna aato upp de sju vackra och feta korna. Daerefter vaknade Farao. 5 en han somnade aater in och saag daa i droemmen sju ax, frodiga och vackra, vaexa paa samma straa. 6 edan saag han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av oestanvinden; 7och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Daerefter vaknade Farao och fann att det var en droem. 8 aa han nu om morgonen var orolig till sinnes, saende han ut och laet kalla till sig alla spaamaen och alla vise i Egypten. Och Farao foertaeljde sina droemmar foer dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem foer Farao. 9 aa talade oeverste munskaenken till Farao och sade: >>Jag maaste i dag paaminna om mina synder. 10 aer Farao en gaang var foertoernad paa sina tjaenare, satte han mig jaemte oeverste bagaren i faengelse i drabanthoevitsmannens hus. 11 aa hade vi baada, jag och han, under samma natt en droem, och vaara droemmar hade var sin saerskilda betydelse. 12 ch jaemte oss var daer en ung hebre, som var tjaenare hos hoevitsmannen foer drabanterna. Foer honom foertaeljde vi vaara droemmar, och han uttydde dem foer oss; efter som var och en hade droemt gav han en uttydning. 13 ch saasom han uttydde foer oss, saa gick det. Jag blev aater insatt paa min plats, och den andre blev upphaengd.>> 14 aa saende Farao och laet kalla Josef till sig; och man skyndade att foera honom ut ur faengelset. Och han laet raka sig och bytte om klaeder och kom infoer Farao. 15 ch Farao sade till Josef: >>Jag har haft en droem, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hoert saegas om dig, att allenast du faar hoera en droem, kan du uttyda den.>> 16 osef svarade Farao och sade: >>I min makt staar det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.>> 17 aa sade Farao till Josef: >>Jag droemde att jag stod paa stranden av Nilfloden. 18 ch jag saag sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen. 19 edan saag jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett naagra saa fula som dessa. 20 ch de magra och fula korna aato upp de sju foersta, feta korna. 21 en naer de hade svaeljt ned dem, kunde man icke maerka att de hade svaeljt ned dem, utan de foerblevo fula saasom foerut. Daerefter vaknade jag. 22 Ater droemde jag och saag daa sju ax, fulla och vackra, vaexa paa samma straa. 23 edan saag jag sju andra ax skjuta upp, foertorkade, tunna och svedda av oestanvinden; 24och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag foer spaamaennen; men ingen fanns, som kunde foerklara det foer mig.>> 25 aa sade Josef till Farao: >>Faraos droemmar hava en och samma betydelse; vad Gud aemnar goera, det har han foerkunnat foer Farao. 26 e sju vackra korna betyda sju aar, de sju vackra axen betyda ock sju aar; droemmarna hava en och samma betydelse. 27 ch de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju aar, saa ock de sju tomma axen, de som voro svedda av oestanvinden; sju hungeraar skola naemligen komma. 28 etta menade jag, naer jag sade till Farao: Vad Gud aemnar goera, det har han laatit Farao veta. 29 e, sju aar skola komma med stor ymnighet oever hela Egyptens land. 30 en efter dem skola sju hungeraar intraeffa, saadana, att man skall foergaeta all den foerra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnoeden skall foertaera landet. 31 ch man skall icke hava naagot minne av den foerra ymnigheten i landet, foer den hungersnoeds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svaar. 32 en att Farao har haft droemmen tvaa gaanger, det betyder att detta aer av Gud bestaemt, och att Gud skall laata det ske snart. 33 aa nu alltsaa Farao utse en foerstaandig och vis man, som han kan saetta oever Egyptens land. 34 aa Farao goera saa; maa han ock foerordna tillsyningsmaen oever landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga aaren. 35 aa man under dessa kommande goda aar samla in allt som kan tjaena till foeda och hopfoera saed under Faraos vaard i staederna, foer att tjaena till foeda, och maa man sedan foervara den, 36saa att dessa foedoaemnen finnas att tillgaa foer landet under de sju hungeraar som skola komma oever Egyptens land. Saa skall landet icke behoeva foergaas genom hungersnoeden.>> 37 et talet behagade Farao och alla hans tjaenare. 38 ch Farao sade till sina tjaenare: >>Kunna vi finna naagon i vilken Guds Ande saa aer som i denne?>> 39 ch Farao sade till Josef: >>Eftersom Gud har kungjort foer dig allt detta, finnes ingen som aer saa foerstaandig och vis som du. 40 u skall foerestaa mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk raetta sig; allenast daeri att tronen foerbliver min vill jag vara foermer aen du.>> 41 tterligare sade Farao till Josef: >>Jag saetter dig nu oever hela Egyptens land.>> 42 ch Farao tog ringen av sin hand och satte den paa Josefs hand och laet klaeda honom i klaeder av fint linne och haengde den gyllene kedjan om hans hals. 43 ch han laet honom aaka i vagnen naermast efter sin egen, och man utropade framfoer honom >>abrek>>. Och han satte honom oever hela Egyptens land. 44 ch Farao sade till Josef: >>Jag aer Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.>> 45 ch Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, praesten i On. Och Josef begav sig ut och besaag Egyptens land. 46 osef var trettio aar gammal, naer han stod infoer Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifraan Farao och faerdades omkring i hela Egyptens land. 47 ch landet gav under de sju ymniga aaren avkastning i oeverfloed 48och under dessa sju aar som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjaena till foeda och lade upp det i staederna. I var saerskild stad lade han upp de foedoaemnen som man haemtade ifraan faelten daeromkring. 49 aa hopfoerde Josef saed i stor myckenhet, saasom sanden i havet, till dess man maaste upphoera att haalla raekning paa den, eftersom det var omoejligt att haalla raekning paa den. 50 ch aat Josef foeddes tvaa soener, innan naagot hungeraar kom; de foeddes aat honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, praesten i On. 51 ch Josef gav aat den foerstfoedde namnet Manasse, >>ty>>, sade han, >>Gud har laatit mig foergaeta all min olycka och hela min faders hus.>> 52 ch aat den andre gav han namnet Efraim, >>ty>>, sade han, >>Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land>>. 53 en de sju ymniga aaren som foerst hade kommit i Egyptens land gingo till aenda; 54sedan begynte de sju hungeraaren, saasom Josef hade foerutsagt. Och hungersnoed uppstod i alla andra laender; men i Egyptens land fanns broed oeverallt. 55 ch naer hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter broed, sade Farao till alla egyptier: >>Gaan till Josef, och goeren vad han saeger eder.>> 56 aer nu alltsaa hungersnoed var oever hela landet, oeppnade Josef alla foerraadshus och saalde saed aat egyptierna. Men hungersnoeden blev allt stoerre i Egyptens land; 57och fraan alla laender kom man till Josef i Egypten foer att koepa saed, ty hungersnoeden blev allt stoerre i alla laender.

Första Mosebok 42

 

1 en naer Jakob foernam att saed fanns i Egypten, sade han till sina soener: >>Varfoer staan I saa raadloesa?>> 2 ch han sade vidare: >>Se, jag har hoert att i Egypten finnes saed; faren ditned och koepen daerifraan saed aat oss, foer att vi maa leva och icke doe.>> 3 aa foro tio av Josefs broeder ned foer att koepa saed i Egypten. 4 en Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob saend aastad med sina broeder, ty han fruktade att naagon olycka kunde haenda honom. 5 aa kommo daa, bland de andra, ocksaa Israels soener foer att koepa saed; ty hungersnoed raadde i Kanaans land. 6 ch Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som saalde saed aat allt folket i landet. Daa nu Josefs broeder kommo dit, foello de ned till jorden paa sitt ansikte infoer honom. 7 aer daa Josef fick se sina broeder, kaende han igen dem; men han staellde sig fraemmande mot dem och tilltalade dem haart och fraagade dem: >>Varifraan kommen I?>> De svarade: >>Fraan Kanaans land, foer att koepa saed till foeda aat oss.>> 8 ch fastaen Josef kaende igen sina broeder, kaende de icke igen honom. 9 en Josef taenkte paa de droemmar som han hade droemt om dem. Och han sade till dem: >>I aeren spejare, I haven kommit foer att se efter, var landet aer utan skydd.>> 10 e svarade honom: >>Nej, herre, dina tjaenare hava kommit foer att koepa saed till foeda aat sig. 11 i aero alla soener till en och samma man; vi aero redliga maen, dina tjaenare aero inga spejare.>> 12 en han sade till dem: >>Jo, I haven kommit foer att se efter, var landet aer utan skydd.>> 13 e svarade: >>Vi, dina tjaenare, aero tolv broeder, soener till en och samma man i Kanaans land; men den yngste aer nu hemma hos vaar fader, och en aer icke mer till.>> 14 osef sade till dem: >>Det aer saasom jag sade eder: I aeren spejare. 15 ch paa detta saett vill jag proeva eder: saa sant Farao lever, I skolen icke slippa haerifraan, med mindre eder yngste broder kommer hit. 16 n av eder maa fara och haemta hit eder broder. Men I andra skolen stanna saasom faangar, foer att jag saa maa proeva om I haven talat sanning. Ty om saa icke aer, daa aeren I spejare, saa sant Farao lever.>> 17 aerefter laet han haalla dem allasammans i faengelse under tre dagar. 18 en paa tredje dagen sade Josef till dem: >>Om I viljen leva, saa goeren paa detta saett, ty jag fruktar Gud: 19aeren I redliga maen, saa maa en av eder, I broeder, stanna saasom faange i huset daer I haven suttit faengslade; men I andra maan fara eder vaeg, och foera hem med eder den saed som I haven koept till hjaelp mot hungersnoeden hemma hos eder. 20 oeren sedan eder yngste broder hit till mig; om saa edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att doe.>> Och de maaste goera saa. 21 en de sade till varandra: >>Foervisso hava vi dragit skuld oever oss genom det som vi gjorde mot vaar broder; ty vi saago hans sjaels aangest, naer han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Daerfoer hava vi sjaelva kommit i denna aangest.>> 22 uben svarade dem: >>Sade jag icke till eder: 'Foersynden eder icke paa gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, daerfoer utkraeves nu hans blod.>> 23 en de visste icke att Josef foerstod detta, ty han talade med dem genom tolk. 24 ch han vaende sig bort ifraan dem och graet. Sedan vaende han sig aater till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och laet faengsla honom infoer deras oegon. 25 ch Josef bjoed att man skulle fylla deras saeckar med saed, och laegga vars och ens penningar tillbaka i hans saeck, och giva dem kost foer resan. Och man gjorde saa med dem. 26 ch de lastade saeden paa sina aasnor och foro daerifraan. 27 en naer vid ett vilostaelle en av dem oeppnade sin saeck foer att giva foder aat sin aasna, fick han se sina penningar ligga oeverst i saecken. 28 aa sade han till sina broeder: >>Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de aero haer i min saeck.>> Daa blevo de utom sig av haepnad och saago foerskraeckta paa varandra och sade: >>Vad har Gud gjort mot oss!>> 29 aer de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, beraettade de foer honom allt vad som hade haent dem och sade: 30>>Mannen som var herre daer i landet tilltalade oss haart och behandlade oss saasom om vi ville bespeja landet. 31 en vi sade till honom: 'Vi aero redliga maen och inga spejare; 32vi aero tolv broeder, samma faders soener; en aer icke mer till, och den yngste aer nu hemma hos vaar fader i Kanaans land.' 33 en mannen som var herre i landet svarade oss: 'Daerav skall jag veta att I aeren redliga maen: laemnen kvar hos mig en av eder, I broeder; tagen saa vad I haven koept till hjaelp mot hungersnoeden hemma hos eder, och faren eder vaeg. 34 edan maan I foera eder yngste broder hit till mig, saa kan jag veta att I icke aeren spejare, utan redliga maen. Daa skall jag giva eder broder tillbaka aat eder, och I skolen fritt faa draga omkring i landet. 35 aer de sedan toemde sina saeckar, fann var och en sin penningpung i sin saeck. Och daa de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de foerskraeckta. 36 ch Jakob, deras fader, sade till dem: >>I goeren mig barnloes; Josef aer borta, Simeon aer borta, Benjamin viljen I ock taga ifraan mig; oever mig kommer allt detta.>> 37 aa svarade Ruben sin fader och sade: >>Mina baada soener maa du doeda, om jag icke foer honom aater till dig. Anfoertro honom aat mig, jag skall foera honom tillbaka till dig.>> 38 en han svarade: >>Min son faar icke fara ditned med eder. Hans broder aer ju doed, och han aer allena kvar; om nu naagon olycka haende honom paa den resa I viljen foeretaga, saa skullen I bringa mina graa haar med sorg ned i doedsriket.>>

Första Mosebok 43

 

1 en hungersnoeden var svaar i landet. 2 ch naer de hade foertaert den saed som de hade haemtat fraan Egypten, sade deras fader till dem: >>Faren tillbaka och koepen litet saed till foeda aat oss.>> 3 en Juda svarade honom och sade: >>Mannen betygade hoegtidligt och sade till oss: 'I faan icke komma infoer mitt ansikte, med mindre eder broder aer med eder.' 4 m du nu laater vaar broder foelja med oss, saa skola vi fara ned och koepa saed till foeda aat dig. 5 en om du icke laater honom foelja med oss, saa vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I faan icke komma infoer mitt ansikte, med mindre eder broder aer med eder.' 6 aa sade Israel: >>Varfoer gjorden I saa illa mot mig och beraettaden foer mannen att I haden aennu en broder?>> 7 e svarade: >>Mannen fraagade noga om oss och vaar slaekt; han sade: 'Lever eder fader aennu? Haven I naagon broder?' Daa omtalade vi foer honom huru det foerhoell sig. Kunde vi veta att han skulle saega: 'Foeren eder broder hitned'?>> 8 ch Juda sade till sin fader Israel: >>Laat ynglingen foelja med mig, saa vilja vi staa upp och begiva oss aastad, foer att vi maa leva och icke doe, vi sjaelva och du och vaara kvinnor och barn. 9 ag vill ansvara foer honom; av min hand maa du utkraeva honom. Om jag icke foer honom aater till dig och staeller honom infoer ditt ansikte, saa vill jag vara en syndare infoer dig i all min tid. 10 annerligen, om vi icke hade droejt saa laenge, saa skulle vi redan hava varit tillbaka foer andra gaangen.>> 11 aa svarade deras fader Israel dem: >>Maaste det saa vara, saa goeren nu paa detta saett: tagen av landets baesta frukt i edra saeckar och foeren det till mannen saasom skaenk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacienoetter och mandlar. 12 ch tagen dubbla summan penningar med eder, saa att I foeren tillbaka dit med eder de penningar som I haven faatt igen oeverst i edra saeckar. Kanhaenda var det ett misstag. 13 agen ock eder broder med eder, och staan upp och faren tillbaka till mannen. 14 en Gud den Allsmaektige laate eder finna barmhaertighet infoer mannen, saa att han tillstaedjer eder andre broder och Benjamin att aatervaenda med eder. Men skall jag bliva barnloes, saa maa det daa ske.>> 15 aa togo maennen de naemnda skaenkerna och togo med sig dubbla summan penningar, daertill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och traedde infoer Josef. 16 aa nu Josef saag att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmaestare: >>Foer dessa maen in i mitt hus; och laat slakta och tillreda en maaltid, ty maennen skola aeta middag med mig.>> 17 ch mannen gjorde saasom Josef hade sagt och foerde maennen in i Josefs hus. 18 ch maennen blevo foerskraeckta, naer de foerdes in i Josefs hus; de sade: >>Det aer paa grund av penningarna vi foeras hitin, de penningar som foerra gaangen kommo tillbaka i vaara saeckar; ty han vill nu stoerta sig paa oss och oeverfalla oss och goera oss sjaelva till traelar och taga ifraan oss vaara aasnor.>> 19 ch de traedde fram till Josefs hovmaestare och talade med honom vid ingaangen till huset 20och sade: >>Hoer oss, herre. Naer vi foerra gaangen voro haernere foer att koepa saed till foeda aat oss 21och sedan kommo till ett vilostaelle och oeppnade vaara saeckar, daa fann var och en av oss sina penningar oeverst i sin saeck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu foert tillbaka med oss. 22 ch vi hava tagit andra penningar med oss foer att koepa saed till foeda aat oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i vaara saeckar.>> 23 aa svarade han: >>Varen vid gott mod, frukten icke; det aer eder Gud och eder faders Gud som har laatit eder finna en skatt i edra saeckar; edra penningar har jag faatt.>> Sedan haemtade han Simeon ut till dem. 24 ch han foerde maennen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tvaa sina foetter och gav foder aat deras aasnor. 25 ch de staellde i ordning sina skaenker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade faatt hoera att de skulle aeta daer. 26 aer sedan Josef hade kommit hem, foerde de skaenkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och foello ned foer honom till jorden. 27 ch han haelsade dem och fraagade: >>Staar det vael till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han aennu?>> 28 e svarade: >>Ja, det staar vael till med vaar fader, din tjaenare; han lever aennu.>> Och de bugade sig och foello ned foer honom. 29 ch naer han lyfte upp sina oegon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fraagade han: >>Aer detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?>> Daerpaa sade han: >>Gud vare dig naadig, min son.>> 30 en Josef broet av sitt tal, ty hans hjaerta upproerdes av kaerlek till brodern, och han soekte tillfaelle att graata ut och gick in i sin kammare och graet daer. 31 aerefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han aater ut och betvang sig och sade: >>Saetten fram mat.>> 32 ch de satte fram saerskilt foer honom och saerskilt foer dem och saerskilt foer de egyptier som aato tillsammans med honom; ty egyptierna faa icke aeta tillsammans med hebreerna; saadant aer naemligen en styggelse foer egyptierna. 33 ch de fingo sina platser mitt emot honom, den foerstfoedde fraemst saasom den foerstfoedde, sedan de yngre, var och en efter sin aalder; och maennen saago med foerundran paa varandra. 34 ch han laet baera till dem av raetterna paa sitt bord, och Benjamin fick fem gaanger saa mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.

Första Mosebok 44

 

1 aerefter bjoed han sin hovmaestare och sade: >>Fyll maennens saeckar med saed, saa mycket de kunna rymma, och laegg vars och ens penningar oeverst i hans saeck. 2 ch min baegare, silverbaegaren, skall du laegga oeverst i den yngstes saeck, tillika med penningarna foer hans saed.>> Och han gjorde saasom Josef hade sagt. 3 m morgonen, daa det blev dager, fingo maennen fara med sina aasnor. 4 en naer de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovmaestare: >>Staa upp och saett efter maennen; och naer du hinner upp dem, saa saeg till dem: 'Varfoer haven I loenat gott med ont? 5 et aer ju just den baegaren som min herre dricker ur, och som han plaegar spaa med. Det aer en ond gaerning I haven gjort.'>> 6 aer han nu hann upp dem, sade han detta till dem. 7 aa svarade de honom: >>Varfoer talar min herre saa? Bort det, att dina tjaenare skulle goera saadant! 8 e penningar som vi funno oeverst i vaara saeckar hava vi ju foert tillbaka till dig fraan Kanaans land. Huru skulle vi daa kunna vilja stjaela silver eller guld ur din herres hus? 9 en bland dina tjaenare, som den finnes hos, han maa doe; daertill vilja vi andra bliva min herres traelar.>> 10 an svarade: >>Ja, vare det saasom I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min trael. Men I andra skolen vara utan skuld.>> 11 ch de skyndade sig att lyfta ned var och en sin saeck paa jorden, och oeppnade var och en sin saeck. 12 ch han begynte att soeka hos den aeldste och slutade hos den yngste; och baegaren fanns i Benjamins saeck. 13 aa revo de soender sina klaeder och lastade aater var och en sin aasna och vaende tillbaka till staden. 14 ch Juda och hans broeder gingo in i Josefs hus, daer denne aennu var kvar; och de foello ned till jorden foer honom. 15 aa sade Josef till dem: >>Vad haven I gjort! Foerstoden I icke att en man saadan som jag kan spaa?>> 16 uda svarade: Vad skola vi saega till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi raettfaerdiga oss? Gud har funnit dina tjaenares missgaerning. Se, vi aero min herres traelar, vi andra saavael som den som baegaren har blivit funnen hos.>> 17 en han sade: >>Bort det, att jag skulle saa goera! Den som baegaren har blivit funnen hos, han skall bliva min trael. Men I andra maan i frid fara hem till eder fader.>> 18 aa traedde Juda fram till honom och sade: >>Hoer mig, herre; laat din tjaenare tala ett ord infoer min herre, och maa din vrede icke upptaendas mot din tjaenare; ty du aer saasom Farao. 19 in herre fraagade sina tjaenare och sade: 'Haven I eder fader eller naagon broder aennu daerhemma?' 20 ch vi svarade min herre: 'Vi hava en aaldrig fader och en son till honom, en som aer foedd paa hans aalderdom och aennu aer ung; men en broder till denne aer doed, saa att han allena aer kvar efter sin moder, och hans fader har honom kaer.' 21 aa sade du till dina tjaenare: 'Foeren honom hitned till mig, saa att jag kan laata mitt oega vila paa honom.' 22 ch vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke laemna sin fader, ty om han laemnade sin fader, saa skulle denne doe.' 23 en du sade till dina tjaenare: 'Om eder yngste broder icke foeljer med eder hitned, saa faan I icke mer komma infoer mitt ansikte.' 24 aer vi daerefter hade kommit hem till din tjaenare, min fader, beraettade vi foer honom vad min herre hade sagt. 25 ch naer sedan vaar fader sade: 'Faren tillbaka och koepen litet saed till foeda aat oss', 26svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast paa det villkoret vilja vi fara, att vaar yngste broder foeljer med oss; ty vi faa icke komma infoer mannens ansikte om vaar yngste broder icke aer med oss. 27 en din tjaenare, min fader, sade till oss: 'I veten sjaelva att min hustru har foett aat mig tvaa soener, 28och den ene gick bort ifraan mig, och jag sade: foervisso aer han ihjaelriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden. 29 m I nu tagen ocksaa denne ifraan mig och naagon olycka haender honom, saa skolen I bringa mina graa haar med jaemmer ned i doedsriket.' 30 m jag alltsaa kommer hem till din tjaenare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som vaar faders hjaerta aer saa faest vid, 31daa bliver det hans doed, naer han ser att ynglingen icke aer med; och dina tjaenare skulle saa bringa din tjaenares, vaar faders, graa haar med sorg ned i doedsriket. 32 y jag, din tjaenare, har lovat min fader att ansvara foer ynglingen och har sagt, att om jag icke foer denne till honom igen, saa vill jag vara en syndare infoer min fader i all min tid. 33 aat nu daerfoer din tjaenare stanna kvar hos min herre saasom trael, i ynglingens staelle, men laat ynglingen fara hem med sina broeder. 34 y huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag foermaar icke se den jaemmer som daa skulle komma oever min fader.>>

Första Mosebok 45

 

1 aa kunde Josef icke laengre betvinga sig infoer alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: >>Maa alla gaa ut haerifraan.>> Och ingen fick stanna inne hos Josef, naer han gav sig till kaenna foer sina broeder. 2 ch han brast ut i hoegljudd graat, saa att egyptierna hoerde det; ocksaa Faraos husfolk hoerde det. 3 ch Josef sade till sina broeder: >>Jag aer Josef. Lever min fader aennu?>> Men hans broeder kunde icke svara honom, saa foerskraeckta blevo de foer honom. 4 aa sade Josef till sina broeder: >>Kommen hitfram till mig.>> Och naer de kommo fram, sade han: >>Jag aer Josef, eder broder, som I saalden till Egypten. 5 en varen nu icke bedroevade och graemen eder icke daeroever att I haven saalt mig hit: ty foer att bevara maenniskors liv har Gud saent mig hit foere eder. 6 tvaa aar har nu hungersnoed varit i landet, och aennu aaterstaa fem aar under vilka man varken skall ploeja eller skoerda. 7 en Gud saende mig hit foere eder, foer att I skullen bliva kvar paa jorden och behaallas vid liv, ja, till raeddning foer maanga. 8 aa haven nu icke I saent mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos hoegste raadgivare och till en herre oever hela hans hus och till en furste oever hela Egyptens land. 9 kynden eder nu och faren hem till min fader, och saegen till honom: 'Saa saeger din son Josef: Gud har satt mig till en herre oever hela Egypten; kom ned till mig, droej icke. 10 u skall faa bo i landet Gosen och vara mig naera, du med dina barn och barnbarn, dina faar och faekreatur och allt vad som tillhoer dig. 11 ag vill daer foersoerja dig -- ty aennu aaterstaa fem hungeraar -- saa att varken du eller ditt hus eller naagon som hoer dig till skall lida noed. 12 sen ju med egna oegon, ocksaa min broder Benjamin ser med egna oegon, att det aer jag, som med egen mun talar till eder. 13 eraetten nu foer min fader om all min haerlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att foera min fader hitned.>> 14 aa foell han sin broder Benjamin om halsen och graet, och Benjamin graet vid hans hals. 15 ch han kysste alla sina broeder och graet i deras armar. Sedan samtalade hans broeder med honom. 16 aer nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs broeder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjaenare vael. 17 ch Farao sade till Josef: >>Saeg till dina broeder: 'Detta skolen I goera: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land; 18haemten saa eder fader och edert folk och kommen hit till mig, saa skall jag giva eder det baesta som finnes i Egyptens land, och I skolen faa aeta av landets fetma.' 19 lltsaa bjuder jag dig nu att saega: 'Detta skolen I goera: tagen eder vagnar i Egyptens land foer edra spaeda barn och edra hustrur, och haemten eder fader och kommen hit. 20 ch bekymren eder icke om edert bohag; ty det baesta som finnes i hela Egyptens land skall hoera eder till.'>> 21 sraels soener gjorde saa, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost foer resan. 22 ch han gav aat dem alla var sin hoegtidsdraekt, men aat Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem hoegtidsdraekter. 23 ch till sin fader saende han likaledes gaavor: tio aasnor, lastade med det baesta Egypten hade, och tio aasninnor, lastade med saed och broed och andra livsmedel aat hans fader foer resan. 24 aerefter laet han sina broeder fara, och de begaavo sig aastad; och han sade till dem: >>Kiven icke paa vaegen.>> 25 aa foro de upp fraan Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land; 26och de beraettade foer honom och sade: >>Josef lever aennu, och han aer en furste oever hela Egyptens land.>> Daa greps hans hjaerta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem. 27 en naer de omtalade foer honom allt vad Josef hade sagt till dem, och naer han saag vagnarna som Josef hade saent foer att haemta honom, daa fick deras fader Jakobs ande aater liv. 28 ch Israel sade: >>Det aer nog; min son Josef lever aennu. Jag vill fara och se honom, foerraen jag doer.>>

Första Mosebok 46

 

1 ch Israel broet upp med allt vad honom tillhoerde. Och naer han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer aat sin fader Isaks Gud. 2 ch Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: >>Jakob! Jakob!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> 3 aa sade han: >>Jag aer Gud, din faders Gud; frukta icke foer att draga ned till Egypten, ty daer skall jag goera dig till ett stort folk. 4 ag skall sjaelv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock foera dig aater upp daerifraan; och Josefs hand skall tillsluta dina oegon.>> 5 ch Jakob broet upp fraan Beer-Seba; och Israels soener satte sin fader Jakob och sina spaeda barn och sina hustrur paa vagnarna som Farao hade saent foer att haemta honom. 6 ch de togo sin boskap och de aegodelar som de hade foervaervat i Kanaans land och kommo saa till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom. 7 ina soener och sonsoener, sina doettrar och sondoettrar, alla sina avkomlingar, foerde han med sig till Egypten. 8 essa aero namnen paa Israels barn som kommo till Egypten: Jakob och hans soener. Jakobs foerstfoedde var Ruben, 9och Rubens soener voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. 10 imeons soener voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. 11 evis soener voro Gerson, Kehat och Merari. 12 udas soener voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' soener voro Hesron och Hamul. 13 saskars soener voro Tola, Puva, Job och Simron. 14 ebulons soener voro Sered, Elon och Jaleel. 15 essa voro Leas soener, de som hon foedde aat Jakob i Paddan-Aram; tillika foedde hon aat honom dottern Dina. Soener och doettrar utgjorde tillsammans trettiotre personer. 16 ads soener voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli. 17 sers soener voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera; men Berias soener voro Heber och Malkiel. 18 essa voro soener till Silpa, som Laban hade givit aat sin dotter Lea, och dessa foedde hon aat Jakob, sexton personer. 19 akels, Jakobs hustrus, soener voro Josef och Benjamin. 20 ch de soener som foeddes aat Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de foeddes aat honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, praesten i On. 21 ch Benjamins soener voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard. 22 essa voro Rakels soener, de som foeddes aat Jakob, tillsammans fjorton personer. 23 ans soener voro Husim. 24 aftalis soener voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem. 25 essa voro soener till Bilha, som Laban hade givit aat sin dotter Rakel, och dessa foedde hon aat Jakob, tillsammans sju personer. 26 e som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgaatt fraan hans laend, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, foerutom Jakobs sonhustrur. 27 ch Josefs soener, vilka foeddes aat honom i Egypten, voro tvaa. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio. 28 ch han saende Juda framfoer sig till Josef, foer att denne skulle visa honom vaegen till Gosen. Saa kommo de till landet Gosen. 29 ch Josef laet spaenna foer sin vagn och for upp till Gosen foer att moeta sin fader Israel. Och naer han kom fram till honom, foell han honom om halsen och graet laenge vid hans hals. 30 ch Israel sade till Josef: >>Nu vill jag gaerna doe, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du aennu lever.>> 31 aerefter sade Josef till sina broeder och sin faders folk: >>Jag vill fara upp och beraetta foer Farao och saega till honom: 'Mina broeder och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans land, hava kommit till mig. 32 ch dessa maen aero faarherdar, ty de hava idkat boskapsskoetsel; och sina faar och faekreatur och allt vad de aega hava de foert med sig.' 33 aer sedan Farao kallar eder till sig och fraagar: 'Vad aer edert yrke?', 34skolen I svara: 'Vi, dina tjaenare, hava idkat boskapsskoetsel fraan vaar ungdom aenda till nu, vi saavael som vaara faeder.' Saa skolen I faa bo i landet Gosen; ty alla faarherdar aero en styggelse foer egyptierna.>>

Första Mosebok 47

 

1 ch Josef kom och beraettade foer Farao och sade: >>Min fader och mina broeder hava kommit fraan Kanaans land med sina faar och faekreatur och allt vad de aega; och de aero nu i landet Gosen.>> 2 ch han hade bland sina broeder tagit ut fem maen; dem staellde han fram infoer Farao. 3 aa fraagade Farao hans broeder: >>Vad aer edert yrke?>> De svarade Farao: >>Dina tjaenare aero faarherdar, saasom ock vaara faeder hava varit.>> 4 ch de sade ytterligare till Farao: >>Vi hava kommit foer att bo naagon tid haer i landet; ty dina tjaenare hade intet bete foer sina faar, eftersom hungersnoeden aer saa svaar i Kanaans land. Saa laat nu dina tjaenare bo i landet Gosen.>> 5 aa sade Farao till Josef: >>Din fader och dina broeder hava alltsaa nu kommit till dig. 6 gyptens land ligger oeppet foer dig; i den baesta delen av landet maa du laata din fader och dina broeder bo. Maa de bo i landet Gosen, och ifall du vet om naagra bland dem att de aero dugande maen, saa saett dessa till uppsyningsmaen oever min boskap.>> 7 edan haemtade Josef sin fader Jakob och foerde honom fram infoer Farao, och Jakob haelsade Farao. 8 en Farao fraagade Jakob: >>Huru hoeg aer din aalder?>> 9 akob svarade Farao: >>Min vandringstid har varat ett hundra trettio aar. Faa och onda hava mina levnadsaar varit, de naa icke upp till antalet av mina faeders levnadsaar under deras vandringstid.>> 10 ch Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifraan honom. 11 en Josef laet sin fader och sina broeder bo i Egyptens land och gav dem besittning daer, i den baesta delen av landet, i landet Rameses, saasom Farao hade bjudit. 12 ch Josef foersoerjde sin fader och sina broeder och hela sin faders hus, och gav var och en underhaall efter antalet av hans barn. 13 en ingenstaedes i landet fanns broed, ty hungersnoeden var mycket svaar, saa att Egyptens land och Kanaans land foersmaektade av hunger. 14 ch foer den saed som folket koepte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef laet foera penningarna in i Faraos hus. 15 en naer penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: >>Giv oss broed; icke vill du vael att vi skola doe i din aasyn? Vi hava ju inga penningar mer.>> 16 osef svarade: >>Foeren hit eder boskap, saa skall jag giva eder broed i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven naagra penningar.>> 17 aa foerde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem broed i utbyte mot deras haestar, faar, faekreatur och aasnor. Saa underhoell han dem det aaret och gav dem broed i utbyte mot all deras boskap. 18 aa gick detta aar till aenda. Men det foeljande aaret kommo de aater till honom och sade till honom: >>Vi vilja icke doelja det foer min herre: penningarna aero slut, och den boskap vi aegde har kommit i min herres aego; intet annat finnes nu kvar att giva aat min herre aen vaara kroppar och vaar jord. 19 cke vill du att vi skola foergaas infoer dina oegon, vi med vaar aakerjord? Koep oss och vaar jord foer broed, saa vilja vi med vaar jord bliva Faraos traelar; giv oss allenast utsaede, foer att vi maa leva och icke doe, och foer att jorden icke maa laeggas oede.>> 20 aa koepte Josef all jord i Egypten aat Farao; ty egyptierna saalde var och en sin aaker, eftersom hungersnoeden saa svaart tryckte dem. Saa blev jorden Faraos egendom. 21 ch folket foerflyttade han till staederna, fraan den ena aendan av Egyptens omraade till den andra. 22 llenast praesternas jord koepte han icke, ty praesterna hade sitt bestaemda underhaall av Farao, och de levde av det bestaemda underhaall som Farao gav dem; daerfoer behoevde de icke saelja sin jord. 23 ch Josef sade till folket: >>Se, jag har nu koept eder och eder jord aat Farao. Daer haven I utsaede; besaan nu jorden. 24 ch naer groedan kommer in, skolen I giva en femtedel aat Farao; men fyra femtedelar skolen I sjaelva hava till utsaede paa aakern och till foeda foer eder och dem som I haven i edra hus och till foeda foer edra barn.>> 25 e svarade: >>Du har behaallit oss vid liv; laat oss finna naad foer min herres oegon, saa vilja vi vara Faraos traelar.>> 26 aa gjorde Josef det till en stadga, som aennu i dag gaeller foer Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen aat Farao. Allenast praesternas jord blev icke Faraos egendom. 27 aa bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar daer och voro fruktsamma och foeroekade sig storligen. 28 ch Jakob levde sjutton aar i Egyptens land, saa att hans levnadsaalder blev ett hundra fyrtiosju aar. 29 aa nu tiden naermade sig att Israel skulle doe, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, saa laegg din hand under min laend och lova att visa mig din kaerlek och trofasthet daermed att du icke begraver mig i Egypten; 30fastmer, naer jag har gaatt till vila hos mina faeder, skall du foera mig fraan Egypten och begrava mig i deras grav.>> Han svarade: >>Jag skall goera saasom du har sagt.>> 31 en han sade: >>Giv mig din ed daerpaa.>> Och han gav honom sin ed. Daa tillbad Israel, boejd mot saengens huvudgaerd.

Första Mosebok 48

 

1 n tid haerefter blev det sagt till Josef: >>Din fader aer nu sjuk.>> Daa tog han med sig sina baada soener, Manasse och Efraim. 2 ch man beraettade foer Jakob och sade: >>Din son Josef har nu kommit till dig.>> Daa tog Israel styrka till sig och satte sig upp i saengen. 3 ch Jakob sade till Josef: >>Gud den Allsmaektige uppenbarade sig foer mig i Lus i Kanaans land och vaelsignade mig 4och sade till mig: 'Se, jag skall goera dig fruktsam och foeroeka dig och laata skaror av folk komma av dig, och skall giva aat din saed efter dig detta land till evaerdlig besittning.' 5 ina baada soener, som aero foedda aat dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon. 6 en de barn som du har foett efter dem skola vara dina; de skola baera sina broeders namn i dessas arvedel. 7 e, naer jag kom fraan Paddan, dog Rakel ifraan mig i Kanaans land, under resan, daa det aennu var ett stycke vaeg fram till Efrat; och jag begrov henne daer vid vaegen till Efrat.>> Staellet heter nu Bet-Lehem. 8 aa nu Israel fick se Josefs soener, sade han: >>Vilka aero dessa?>> 9 osef svarade sin fader: >>Det aer mina soener, som Gud har givit mig haer.>> Daa sade han: >>Foer dem hit till mig, paa det att jag maa vaelsigna dem.>> 10 ch Israels oegon voro skumma av aalder, saa att han icke kunde se. Saa foerde han dem daa fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. 11 ch Israel sade till Josef: >>Jag hade icke taenkt att jag skulle faa se ditt ansikte, men nu har Gud laatit mig se till och med avkomlingar av dig.>> 12 ch Josef foerde dem bort ifraan hans knaen och foell ned till jorden paa sitt ansikte. 13 edan tog Josef dem baada vid handen, Efraim i sin hoegra hand, till vaenster framfoer Israel, och Manasse i sin vaenstra hand, till hoeger framfoer Israel, och foerde dem saa fram till honom. 14 en Israel raeckte ut sin hoegra hand och lade den paa Efraims huvud, fastaen han var den yngre, och sin vaenstra hand paa Manasses huvud; han lade alltsaa sina haender korsvis, ty Manasse var den foerstfoedde. 15 ch han vaelsignade Josef och sade: >>Den Gud infoer vilken mina faeder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde fraan min foedelse aenda till denna dag, 16den aengel som har foerlossat mig fraan allt ont, han vaelsigne dessa barn; och maa de uppkallas efter mitt och mina faeders, Abrahams och Isaks, namn, och maa de foeroeka sig och bliva talrika paa jorden.>> 17 en naer Josef saag att hans fader lade sin hoegra hand paa Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den fraan Efraims huvud paa Manasses huvud. 18 ch Josef sade till sin fader: >>Icke saa, min fader; denne aer den foerstfoedde, laegg din hoegra hand paa hans huvud.>> 19 en hans fader ville icke; han sade: >>Jag vet det, min son, jag vet det; ocksaa av honom skall ett folk komma, ocksaa han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva stoerre aen han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.>> 20 aa vaelsignade han dem paa den dagen och sade: >>Med ditt namn skall Israel vaelsigna, saa att man skall saega: Gud goere dig lik Efraim och Manasse.>> Saa satte han Efraim framfoer Manasse. 21 ch Israel sade till Josef: >>Se, jag doer; men Gud skall vara med eder och foera eder tillbaka till edra faeders land. 22 ch utoever vad jag giver dina broeder giver jag dig en saerskild hoejdstraecka som jag med mitt svaerd och min baage har tagit fraan amoreerna.>> >>Sikem>>.

Första Mosebok 49

 

1 ch Jakob kallade sina soener till sig och sade: Foersamlen eder, paa det att jag maa foerkunna eder vad som skall haenda eder i kommande dagar: 2 ommen tillhopa och hoeren, I Jakobs soener; hoeren paa eder fader Israel. 3 uben, min foerstfoedde aer du, min kraft och min styrkas foerstling, fraemst i myndighet och fraemst i makt. 4 u sjuder oever saasom vatten, du skall icke bliva den fraemste, ty du besteg din faders laeger; daa gjorde du vad skaendligt var. Ja, min baedd besteg han! 5 imeon och Levi aero broeder; deras vapen aero vaaldets verktyg. 6 in sjael inlaate sig ej i deras raad, min aera tage ingen del i deras samkvaem; ty i sin vrede draepte de maen, och i sitt oeverdaad stympade de oxar. 7 oerbannad vare deras vrede, som aer saa vaaldsam, och deras grymhet, som aer saa haard! Jag skall foerstroe dem i Jakob, jag skall foerskingra dem i Israel. 8 ig, Juda, dig skola dina broeder prisa; din hand skall vara paa dina fienders nacke, foer dig skola din faders soener buga sig. 9 tt ungt lejon aer Juda; fraan rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar saasom ett lejon, saasom en lejoninna -- vem vaagar oroa honom? 10 piran skall icke vika ifraan Juda, icke haerskarstaven ifraan hans foetter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hoersamma. 11 an binder vid vintraedet sin aasna, vid aedla rankan sin aasninnas faale. Han tvaar sina klaeder i vin, sin mantel i druvors blod. 12 ans oegon aero dunkla av vin och hans taender vita av mjoelk. 13 ebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, daer skeppen ligga; sin sida skall han vaenda mot Sidon. 14 saskar aer en stark aasna, som ligger i ro i sin inhaegnad. 15 ch han saag att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; daa boejde han sin rygg under boerdor och blev en arbetspliktig tjaenare. 16 an skall skaffa raett aat sitt folk, han saavael som naagon av Israels stammar. 17 an skall vara en orm paa vaegen, en huggorm paa stigen, en som biter haesten i foten, saa att ryttaren faller baklaenges av. 18 ERRE, jag bidar efter din fraelsning! 19 ad skall traengas av skaror, men sjaelv skall han traenga dem paa haelarna. 20 raan Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga laeckerheter har han att giva. 21 aftali aer en snabb hind; han har skoena ord att giva. 22 tt ungt frukttraed aer Josef, ett ungt frukttraed vid kaellan; dess grenar naa upp oever muren. 23 aagskyttar oroa honom, de skjuta paa honom och ansaetta honom; 24dock foerbliver hans baage fast, och hans haender och armar spaenstiga, genom dens haender, som aer den Starke i Jakob, genom honom som aer herden, Israels klippa, 25genom din faders Gud -- han skall hjaelpa dig. genom den Allsmaektige -- han skall vaelsigna dig med vaelsignelser fraan himmelen daerovan, vaelsignelser fraan djupet som utbreder sig daernere, vaelsignelser fraan broest och skoete. 26 in faders vaelsignelser naa hoegt, hoegre aen mina foerfaeders vaelsignelser, de naa upp till de eviga hoejdernas haerlighet. De skola komma oever Josefs huvud, oever dens hjaessa, som aer en furste bland sina broeder. 27 enjamin aer en glupande ulv; om morgonen foertaer han rov, och om aftonen utskiftar han byte.>> 28 lla dessa aero Israels stammar, tolv till antalet, och detta aer vad deras fader talade till dem, naer han vaelsignade dem; aat var och en av dem gav han sin saerskilda vaelsignelse. 29 ch han bjoed dem och sade till dem: >>Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina faeder, i grottan paa hetiten Efrons aaker, 30i den grotta som ligger paa aakern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den aaker som Abraham koepte till egen grav av hetiten Efron, 31daer de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, daer de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och daer jag sjaelv har begravit Lea, 32paa den aakern som jaemte grottan daer koeptes av Hets barn.>> 33 aer Jakob hade givit sina soener denna befallning, drog han sina foetter upp i saengen; och han gav upp andan och blev samlad till sina faeder.

Första Mosebok 50

 

1 aa foell Josef ned oever sin faders ansikte och graet oever honom och kysste honom. 2 ch Josef bjoed laekarna som han hade i sin tjaenst att de skulle balsamera hans fader; och laekarna balsamerade Israel. 3 aertill aatgingo fyrtio dagar; saa maanga dagar aatgaa naemligen foer balsamering. Och egyptierna begraeto honom i sjuttio dagar. 4 en naer graatodagarna efter honom voro foerbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: >>Om jag har funnit naad foer edra oegon, saa framfoeren till Farao dessa mina ord: 5 in fader har tagit en ed av mig och sagt: 'Naer jag aer doed, begrav mig daa i den grav som jag har laatit graeva aat mig i Kanaans land.' Saa laat mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.>> 6 arao svarade: >>Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.>> 7 aa for Josef upp foer att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjaenare, de aeldste i hans hus och alla de aeldste i Egyptens land, 8daertill allt Josefs husfolk och hans broeder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina faar och faekreatur laemnade de kvar i landet Gosen. 9 ch med honom foro ditupp baade vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara. 10 aer de nu kommo till Goren-Haatad, paa andra sidan Jordan, hoello de daer en mycket stor och hoegtidlig doedsklagan, och han anstaellde en sorgefest efter sin fader i sju dagar. 11 ch naer landets inbyggare, kananeerna, saago sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: >>Det aer en hoegtidlig sorgefest som egyptierna haer haalla.>> Daerav fick staellet namnet Abel-Misraim; det ligger paa andra sidan Jordan. 12 ch hans soener gjorde med honom saasom han hade bjudit dem: 13hans soener foerde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan paa aakern i Makpela, den aaker som Abraham hade koept till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre. 14 ch sedan Josef hade begravit sin fader, vaende han tillbaka till Egypten med sina broeder och alla dem som hade farit upp med honom foer att begrava hans fader. 15 en naer Josefs broeder saago att deras fader var doed, taenkte de: >>Kanhaenda skall Josef nu bliva haetsk mot oss och vedergaella oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.>> 16 aerfoer saende de bud till Josef och laeto saega: >>Din fader bjoed oss saa foere sin doed: 17'Saa skolen I saega till Josef: Kaere, foerlaat dina broeder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat saa illa mot dig.' Foerlaat alltsaa nu din faders Guds tjaenare vad de hava brutit.>> Och Josef graet, naer de laeto saega detta till honom. 18 edan kommo ock hans broeder sjaelva och foello ned foer honom och sade: >>Se, vi vilja vara tjaenare aat dig.>> 19 en Josef sade till dem: >>Frukten icke. Haallen I daa mig foer Gud? 20 taenkten ont mot mig, men Gud har taenkt det till godo, foer att laata det ske, som nu har skett, och saa behaalla mycket folk vid liv. 21 rukten daerfoer nu icke; jag skall foersoerja eder och edra kvinnor och barn.>> Och han troestade dem och talade vaenligt med dem. 22 ch Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio aar gammal. 23 ch Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocksaa av Makir, Manasses son, foeddes barn i Josefs skoete. 24 ch Josef sade till sina broeder: >>Jag doer, men Gud skall foervisso se till eder, och foera eder upp fraan detta land till det land som han med ed har lovat aat Abraham, Isak och Jakob.>> 25 ch Josef tog en ed av Israels barn och sade: >>Naer nu Gud ser till eder, foeren daa mina ben haerifraan.>> 26 ch Josef dog, naer han var ett hundra tio aar gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.

Andra Mosebok, Exodus

Andra Mosebok 1

 

1 ch dessa aero namnen paa Israels soener, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: 2 uben, Simeon, Levi och Juda, 3 saskar, Sebulon och Benjamin, 4 an och Naftali, Gad och Aser. 5 illsammans utgjorde de som hade utgaatt fraan Jakobs laend sjuttio personer; men Josef var redan foerut i Egypten. 6 ch Josef dog och alla hans broeder och hela det slaektet. 7 en Israels barn voro fruktsamma och vaexte till och foeroekade sig och blevo oevermaattan talrika, saa att landet blev uppfyllt av dem. 8 aa uppstod en ny konung oever Egypten, en som icke visste av Josef. 9 ch denne sade till sitt folk: >>Se, Israels barns folk aer oss foer stort och maektigt. 10 aelan, laat oss daa gaa klokt till vaega med dem; eljest kunde de aennu mer foeroeka sig; och om ett krig komme paa, kunde de foerena sig med vaara fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.>> 11 lltsaa satte man arbetsfogdar oever dem och foertryckte dem med traelarbeten. Och de maaste bygga aat Farao foerraadsstaeder, Pitom och Raamses. 12 en ju mer man foertryckte dem, dess mer foeroekade de sig, och dess mer utbredde de sig, saa att man begynte gruva sig foer Israels barn. 13 aerfoer paalade egyptierna Israels barn ytterligare tvaangsarbeten 14och foerbittrade deras liv med haart arbete paa murbruk och tegel och med alla slags arbeten paa marken korteligen, med tvaangsarbeten av alla slag, som de laeto dem utfoera 15 ch konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjaelpte barnafoederskorna, 16han sade: >>Naer I foerloesen de hebreiska kvinnorna, saa sen efter, daa de foeda: om det aer ett gossebarn, saa doeden det; aer det ett flickebarn, saa maa det leva.>> 17 en hjaelpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke saasom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan laeto barnen leva. 18 aa kallade konungen i Egypten hjaelpkvinnorna till sig och sade till dem: >>Varfoer goeren I saa och laaten barnen leva?>> 19 jaelpkvinnorna svarade Farao: >>De hebreiska kvinnorna aero icke saasom de egyptiska. De aero kraftigare; foerraen hjaelpkvinnan kommer till dem, hava de foett.>> 20 ch Gud laet det gaa vael foer hjaelpkvinnorna; och folket foeroekade sig och blev mycket talrikt. 21 ftersom hjaelpkvinnorna fruktade Gud, laet han deras hus foerkovras. 22 aa bjoed Farao allt sitt folk och sade: >>Alla nyfoedda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn maan I laata leva.>>

Andra Mosebok 2

 

1 ch en man av Levis hus gick aastad och tog till hustru Levis dotter. 2 ch hustrun blev havande och foedde en son. Och hon saag att det var ett vackert barn och dolde honom i tre maanader. 3 en naer hon icke laengre kunde doelja honom, tog hon en kista av roer, bestroek den med jordbeck och tjaera och lade barnet daeri och satte den saa i vassen vid stranden av Nilfloden. 4 ch hans syster staellde sig ett stycke daerifraan, foer att se huru det skulle gaa med honom. 5 ch Faraos dotter kom ned till floden foer att bada, och hennes taernor gingo utmed floden. Naer hon nu fick se kistan i vassen, saende hon sin tjaenarinna dit och laet haemta den till sig. 6 ch naer hon oeppnade den, fick hon se barnet och saag att det var en gosse, och han graet. Daa oemkade hon sig oever honom och sade: >>Detta aer ett av de hebreiska barnen.>> 7 en hans syster fraagade Faraos dotter: >>Vill du att jag skall gaa och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet aat dig?>> 8 araos dotter svarade henne: >>Ja, gaa.>> Daa gick flickan och kallade dit barnets moder. 9 ch Faraos dotter sade till henne: >>Tag detta barn med dig, och amma upp det aat mig, saa vill jag giva dig loen daerfoer.>> Och kvinnan tog barnet och ammade upp det. 10 aer sedan gossen hade vuxit upp; foerde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom saasom sin son och gav honom namnet Mose, >>ty>>, sade hon, >>ur vattnet har jag dragit upp honom>>. 11 aa den tiden haende sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina broeder och saag paa deras traelarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans broeder. 12daa vaende han sig aat alla sidor, och naer han saag att ingen annan maenniska fanns daer, slog han ihjael egyptiern och goemde honom i sanden. 13 agen daerefter gick han aater ut och fick daa se tvaa hebreiska maen traeta med varandra. Daa sade han till den som gjorde oraett: >>Skall du slaa din landsman?>> 14 an svarade: >>Vem har satt dig till hoevding och domare oever oss? Vill du draepa mig, saasom du draepte egyptiern?>> Daa blev Mose foerskraeckt och taenkte: >>Saa har daa saken blivit kaend.>> 15 cksaa fick Farao hoera om denna sak och ville draepa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; daer satte han sig vid en brunn. 16 ch praesten i Midjan hade sju doettrar. Dessa kommo nu foer att haemta upp vatten och skulle fylla hoarna foer att vattna sin faders faar. 17 aa kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjaelpte dem och vattnade deras faar. 18 aer de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: >>Varfoer kommen I saa snart hem i dag?>> 19 e svarade: >>En egyptisk man hjaelpte oss mot herdarna; daertill haemtade han upp vatten aat oss och vattnade faaren.>> 20 aa sade han till sina doettrar: >>Var aer han daa? Varfoer laeten I mannen bliva kvar daer? Inbjuden honom att komma och aeta med oss>>. 21 ch Mose besloet sig foer att stanna hos mannen, och denne gav aat Mose sin dotter Sippora till hustru. 22 on foedde en son, och han gav honom namnet Gersom, >>ty>>, sade han, >>jag aer en fraemling i ett land som icke aer mitt>>. 23 aa foerfloet en laang tid, och daerunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade oever sin traeldom och klagade; och deras rop oever traeldomen steg upp till Gud. 24 ch Gud hoerde deras jaemmer, och Gud taenkte paa sitt foerbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 ch Gud saag till Israels barn, och Gud laet sig vaarda om dem.

Andra Mosebok 3

 

1 ch Mose vaktade faaren aat sin svaerfader Jetro, praesten i Midjan. Och han drev en gaang faaren bortom oeknen och kom saa till Guds berg Horeb. 2 aer uppenbarade sig HERRENS aengel foer honom i en eldslaaga som slog upp ur en buske. Han saag att busken brann av elden, och att busken dock icke blev foertaerd. 3 aa taenkte Mose: >>Jag vill gaa ditbort och betrakta den underbara synen och se varfoer busken icke brinner upp.>> 4 aer daa HERREN saag att han gick aastad foer att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: >>Mose! Mose!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> 5 aa sade han: >>Traed icke hit; drag dina skor av dina foetter, ty platsen daer du staar aer helig mark.>> 6 ch han sade ytterligare: >>Jag aer din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.>> Daa skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade foer att se paa Gud. 7 ch HERREN sade: >>Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hoert huru de ropa oever sina plaagare; jag vet vad de maaste lida. 8 aerfoer har jag stigit ned foer att raedda dem ur egyptiernas vaald och foera dem fraan det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjoelk och honung, det land daer kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer bo. 9 oerdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag daerjaemte har sett huru egyptierna foertrycka dem, 10daerfoer maa du nu gaa aastad, jag vill saenda dig till Farao; och du skall foera mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten>> 11 en Mose sade till Gud: >>Vem aer jag, att jag skulle gaa till Farao, och att jag skulle foera Israels barn ut ur Egypten?>> 12 an svarade: >>Jag vill vara med dig. Och detta skall foer dig vara tecknet paa att det aer jag som har saent dig: naer du har foert folket ut ur Egypten, skolen I haalla gudstjaenst paa detta berg.>> 13 aa sade Mose till Gud: >>Naer jag nu kommer till Israels barn och saeger till dem: 'Edra faeders Gud har saent mig till eder', och de fraaga mig; 'Vad aer hans namn?', vad skall jag daa svara dem?>> 14 ud sade till Mose: >>Jag aer den jag aer.>> Och han sade vidare: >>Saa skall du saega till Israels barn: 'Jag aer' har saent mig till eder. 15 ch Gud sade ytterligare till Mose: >>Saa skall du saega till Israels barn: HERREN, edra faeders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har saent mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och saa skall man naemna mig fraan slaekte till slaekte. 16 aa nu aastad och foersamla de aeldste i Israel, och saeg till dem: HERREN, edra faeders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig foer mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten; 17daerfoer aer nu mitt ord: jag vill foera eder bort ifraan betrycket i Egypten upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebuseernas land, ett land som flyter av mjoelk och honung.' 18 ch de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de aeldste i Israel gaa till konungen i Egypten, och I skolen saega till honom: HERREN, hebreernas Gud, har visat sig foer oss, saa laat oss nu gaa tre dagsresor in i oeknen och offra aat HERREN, vaar Gud.' 19 ock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstaedja eder att gaa, icke ens naer han faar kaenna min starka hand. 20 en jag skall raecka ut min hand och slaa Egypten med alla slags under, som jag vill goera daer; sedan skall han slaeppa eder. 21 ch jag vill laata detta folk finna naad foer egyptiernas oegon, saa att I, naer I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma haender; 22utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den fraemmande kvinna som bor i hennes hus begaera klenoder av silver och guld, saa ock klaeder. Dessa skolen I saetta paa edra soener och doettrar. Saa skolen I taga byte fraan egyptierna.>> aasyftade hebreiska uttrycket foer HERREN, egentligen Jahve, hos oss vanligen uttalat Jehova, kan oeversaettas med 'Han aer'.

Andra Mosebok 4

 

1 ose svarade och sade: >>Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan saega: 'HERREN har icke uppenbarat sig foer dig'?>> 2 aa sade HERREN till honom: >>Vad aer det du har i din hand?>> 3 an svarade: >>En stav.>> Han sade: >>Kasta den paa marken.>> Naer han daa kastade den paa marken, foervandlades den till en orm; och Mose flydde foer honom. 4 en HERREN sade till Mose: >>Raeck ut din hand och tag honom i stjaerten.>> Daa raeckte han ut sin hand och grep honom; och han foervandlades aater till en stav i hans hand. 5 ch HERREN sade: >>Saa skola de. tro att HERREN, deras faeders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig foer dig. 6 ch HERREN sade ytterligare till honom: >>Stick din hand i barmen.>> Och han stack sin hand i barmen. Naer han sedan drog ut den, se, daa var handen vit saasom snoe av spetaelska. 7 Ater sade han. >>Stick din hand tillbaka i barmen.>> Och han stack sin hand tillbaka i barmen. Naer han sedan drog ut den igen ur barmen, se, daa var den aater lik hans oevriga kropp. 8 ch HERREN sade: >>Om de icke vilja tro dig eller akta paa det foersta tecknet, saa maaste de tro det andra tecknet. 9 en om de icke ens tro dessa tvaa tecken eller lyssna till dina ord, saa tag av Nilflodens vatten och gjut ut det paa torra landet, saa skall vattnet, som du har tagit ur floden, foervandlas till blod paa torra landet.>> 10 aa sade Mose till HERREN: >>Ack I Herre, jag aer ingen talfoer man; jag har icke varit det foerut, och jag aer det icke heller nu, sedan du har talat till din tjaenare, ty jag har ett troegt maalfoere och en troeg tunga. 11 ERREN sade till honom: >>Vem har givit maenniskan munnen, eller vem goer henne stum eller doev, seende eller blind? Aer det icke jag, HERREN? 12 aa gaa nu aastad, jag skall vara med din mun och laera dig vad du skall tala.>> 13 en han sade: >>Ack Herre, saend ditt budskap med vilken annan du vill.>> 14 aa upptaendes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: >>Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han aer en man som kan tala. Och han gaar nu aastad foer att moeta dig, och naer han faar se dig, skall han glaedjas i sitt hjaerta. 15 ch du skall tala till honom och laegga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall laera eder vad I skolen goera. 16 ch han skall tala foer dig till folket; alltsaa skall han vara foer dig saasom mun, och du skall vara foer honom saasom en gud. 17 ch du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall goera dina tecken.>> 18 aerefter vaende Mose tillbaka till sin svaerfader Jeter och sade till honom: >>Laat mig vaenda tillbaka till mina broeder i Egypten, foer att se om de aennu leva.>> Jetro sade till Mose: >>Gaa i frid.>> 19 ch HERREN sade till Mose i Midjan: >>Vaend tillbaka till Egypten, ty alla de maen aero doeda, som stodo efter ditt liv.>> 20 aa tog Mose sin hustru och sina soener och satte dem paa sin aasna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand. 21 ch HERREN sade till Mose: >>Naer du nu vaender tillbaka till Egypten saa se till, att du infoer Farao goer alla de under som jag har givit dig makt att goera. Men jag skall foerstocka hans hjaerta, saa att han icke slaepper folket. 22 ch daa skall du saega till Farao: Saa saeger HERREN: Israel aer min foerstfoedde son, 23och jag har sagt till dig: 'Slaepp min son, saa att han kan haalla gudstjaenst aat mig.' Men du har icke velat slaeppa honom. Daerfoer skall jag nu draepa din foerstfoedde son. 24 ch under resan haende sig att HERREN paa ett vilostaelle kom emot honom och ville doeda honom. 25 aa tog Sippora en skarp sten och skar bort foerhuden paa sin son och beroerde honom daermed nedtill och sade: >>Du aer mig en blodsbrudgum.>> 26 aa laet han honom vara. Daa sade hon aater: >>Ja, en blodsbrudgum till omskaerelse.>> 27 ch HERREN sade till Aron: >>Gaa aastad och moet Mose i oeknen.>> Daa gick han aastad och traeffade honom paa Guds berg; och han kysste honom. 28 ch Mose beraettade foer Aron allt vad HERREN hade talat, naer han saende honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att goera. 29 edan gingo Mose och Aron aastad och foersamlade alla Israels barns aeldste. 30 ch Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen infoer folkets oegon. 31 aa trodde folket; och naer de hoerde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, boejde de sig ned och tillbaado.

Andra Mosebok 5

 

1 aerefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla hoegtid aat mig i oeknen.>> 2 en Farao svarade: >>Vem aer HERREN, eftersom jag paa hans befallning skulle slaeppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller slaeppa Israel.>> 3 aa sade de: >>Hebreernas Gud har visat sig foer oss. Saa laat oss nu gaa tre dagsresor in i oeknen och offra aat HERREN, vaar Gud, foer att han icke maa komma oever oss med pest eller med svaerd.>> 4 en konungen i Egypten svarade dem: >>Mose och Aron, varfoer dragen I folket ifraan dess arbete? Gaan bort till edra dagsverken. 5 tterligare sade Farao: >>Folket aer ju redan alltfoer talrikt i landet, och likvael viljen I skaffa dem frihet ifraan deras dagsverken!>> 6 aerefter bjoed Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmaennen oever folket och sade: 7>>I skolen icke vidare saasom foerut giva folket halm till att goera tegel. Laaten dem sjaelva gaa och skaffa sig halm. 8 en samma antal tegel som de foerut hava gjort skolen I aendaa aalaegga dem, utan naagot avdrag; ty de aero lata, daerfoer ropa de och saega: 'Laat oss gaa och offra aat vaar Gud.' 9 an maaste laegga tungt arbete paa dessa maenniskor, saa att de daerigenom faa naagot att goera och icke akta paa loegnaktigt tal.>> 10 aa gingo fogdarna och tillsyningsmaennen oever folket ut och sade till folket: >>Saa saeger Farao: Jag vill icke laengre giva eder halm. 11 aan sjaelva och skaffen eder halm, var I kunnen finna saadan; men i edert arbete skall intet avdrag goeras.>> 12 aa spridde sig folket oever hela Egyptens land och samlade straa foer att bruka det saasom halm. 13 ch fogdarna drevo paa dem och sade: >>Fullgoeren edert arbete, var dag det foer den dagen bestaemda, likasom naer man gav eder halm.>> 14 ch Israels barns tillsyningsmaen, de som Faraos fogdar hade satt oever dem, fingo uppbaera hugg och slag, och man sade till dem: >>Varfoer haven I icke saasom foerut fullgjort edert foerelagda dagsverke i tegel, varken i gaar eller i dag?>> 15 aa kommo Israels barns tillsyningsmaen och ropade till Farao och sade: >>Varfoer goer du saa mot dina tjaenare? 16 ngen halm giver man aat dina tjaenare, och likvael saeger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjaenare faa nu uppbaera hugg och slag, fastaen skulden ligger hos ditt eget folk.>> 17 en han svarade: >>I aeren lata, ja lata aeren I. Daerfoer saegen I: 'Laat oss gaa och offra aat HERREN.' 18 ej, gaan i staellet till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestaemda antalet tegel maasten I aendaa laemna.>> 19 aa maerkte Israels barns tillsyningsmaen att det var illa staellt foer dem, eftersom de hade faatt det svaret att de icke skulle faa naagot avdrag i det antal tegel, som de skulle laemna foer var dag. 20 ch naer de kommo ut ifraan Farao, traeffade de Mose och Aron, som stodo daer foer att moeta dem; 21och de sade till dem: >>Maa HERREN hemsoeka eder och doema eder, eftersom I haven gjort oss foerhatliga foer Farao och hans tjaenare och satt dem svaerdet i hand till att draepa oss. 22 aa vaende sig Mose aater till HERREN och sade: >>Herre, varfoer har du gjort saa illa mot detta folk? Varfoer har du saent mig? 23 llt ifraan den tid daa jag gick till Farao foer att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda raeddat ditt folk.

Andra Mosebok 6

 

1 en HERREN sade till Mose: >>Nu skall du faa se vad jag skall goera med Farao; ty genom min starka hand skall han noedgas slaeppa dem, ja, han skall genom min starka hand noedgas driva dem ut ur sitt land.>> 2 ch Gud talade till Mose och sade till honom: >>Jag aer HERREN. 3 oer Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig saasom 'Gud den Allsmaektige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke kaend av dem. 4 ch jag uppraettade ett foerbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land daer de bodde saasom fraemlingar. 5 ch nu har jag hoert Israels barns jaemmer oever att egyptierna haalla dem i traeldom, och jag har kommit ihaag mitt foerbund. 6 aeg daerfoer till Israels barn: 'Jag aer HERREN, och jag skall foera eder ut fraan traelarbetet hos egyptierna och raedda eder fraan traeldomen under dem, och jag skall foerlossa eder med utraeckt arm och genom stora straffdomar. 7 ch jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen foernimma att jag aer HERREN eder Gud, han som foer eder ut fraan traelarbetet hos egyptierna. 8 ch jag skall foera eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva aat Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag aer HERREN.'>> 9 etta allt sade Mose till Israels barn, men de hoerde icke paa Mose, av otaalighet och foer det haarda arbetets skull. 10 aerefter talade HERREN till Mose och sade: 11>>Gaa och tala med Farao, konungen i Egypten, att han slaepper Israels barn ut ur sitt land.>> 12 en Mose talade infoer HERREN och sade: >>Israels barn hoera ju icke paa mig; huru skulle daa Farao vilja hoera mig -- mig som har oomskurna laeppar?>> 13 en HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle foeras ut ur Egyptens land. 14 essa voro huvudmaennen foer deras familjer. Rubens, Israels foerstfoeddes, soener voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens slaekter. 15 imeons soener voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons slaekter. 16 ch dessa voro namnen paa Levis soener, efter deras aettfoeljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju aar gammal. 17 ersons soener voro Libni och Simei, efter deras slaekter. 18 ehats soener voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre aar gammal. 19 eraris soener voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slaekter, efter deras aettfoeljd. 20 en Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon foedde aat honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju aar gammal. 21 ishars soener voro Kora, Nefeg och Sikri. 22 ssiels soener voro Misael, Elsafan och Sitri. 23 ch Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon foedde aat honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 24 oras soener voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas slaekter. 25 ch Eleasar, Arons son, tog en av Putiels doettrar till hustru, och hon foedde aat honom Pinehas. Dessa voro huvudmaennen foer leviternas familjer, efter deras slaekter. 26 aa foerhoell det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN sade: >>Foeren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras haerskaror. 27 et var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle foera Israels barn ut ur Egypten. Saa foerhoell det sig med Mose och Aron, 28 ch naer HERREN talade till Mose i Egyptens land, 29talade han saa till Mose: >>Jag aer HERREN. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.>> 30 en Mose sade infoer HERREN: >>Se, jag har oomskurna laeppar; huru skulle daa Farao vilja hoera paa mig?>>

Andra Mosebok 7

 

1 en HERREN sade till Mose: >>Se, jag har satt dig att vara saasom en gud foer Farao, och din broder Aron skall vara din profet. 2 u skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han maaste slaeppa Israels barn ut ur sitt land. 3 en jag skall foerhaerda Faraos hjaerta och skall goera maanga tecken och under i Egyptens land. 4 arao skall icke hoera paa eder; men jag skall laegga min hand paa Egypten och skall foera mina haerskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar. 5 ch egyptierna skola foernimma att jag aer HERREN, naer jag raecker ut min hand oever Egypten och foer Israels barn ut fraan dem.>> 6 ch Mose och Aron gjorde saa; de gjorde saasom HERREN hade bjudit dem. 7 en Mose var aattio aar gammal och Aron aattiotre aar gammal, naer de talade med Farao. 8 ch HERREN talade till Mose och Aron och sade: 9>>Naer Farao talar till eder och saeger: 'Laaten oss se naagot under', daa skall du saega till Aron: 'Tag din stav och kasta den infoer Farao', saa skall den bliva en stor orm.>> 10 aa gingo Mose och Aron till Farao och gjorde saasom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav infoer Farao och hans tjaenare, och den blev en stor orm. 11 aa kallade ocksaa Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska spaamaennen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster: 12de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar. 13 ock foerblev Faraos hjaerta foerstockat, och han hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. 14 aerefter sade HERREN till Mose: >>Faraos hjaerta aer tillslutet, han vill icke slaeppa folket. 15 aa till Farao i morgon bittida -- han gaar naemligen daa ut till vattnet -- och staell dig i hans vaeg, paa stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som foervandlades till en orm. 16 ch saeg till honom: HERREN, hebreernas Gud, saende mig till dig och laet saega dig: 'Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig i oeknen.' Men se, du har hitintills icke velat hoera. 17 aerfoer saeger nu HERREN saa: 'Haerav skall du foernimma att jag aer HERREN: se, med staven som jag haaller i min hand vill jag slaa paa vattnet i Nilfloden, och daa skall det foervandlas till blod. 18 ch fiskarna i floden skola doe, och floden skall bliva stinkande, saa att egyptierna skola vaemjas vid att dricka vatten ifraan floden.'>> 19 ch HERREN sade till Mose: >>Saeg till Aron: Tag din stav, och raeck ut din hand oever egyptiernas vatten, oever deras stroemmar, kanaler och sjoear och alla andra vattensamlingar, saa skola de bliva blod; oever hela Egyptens land skall vara blod, baade i traekaerl och i stenkaerl.>> 20 ch Mose och Aron gjorde saasom HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden infoer Faraos och hans tjaenares oegon; daa foervandlades allt vatten floden till blod. 21 ch fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, saa att egyptierna icke kunde dricka vatten ifraan floden; och blodet var oever hela Egyptens land. 22 en de egyptiska spaamaennen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. Saa foerblev Faraos hjaerta foerstockat, och han hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. 23 ch Farao vaende om och gick hem och aktade icke heller paa detta. 24 en i hela Egypten graevde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka. 25 ch saa foergingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.

Andra Mosebok 8

 

1 aerefter sade HERREN till Mose: >>Gaa till Farao och saeg till honom: Saa saeger HERREN: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. 2 en om du icke vill slaeppa dem, se, daa skall jag hemsoeka hela ditt land med paddor. 3 ilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din saeng, och in i dina tjaenares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktraag. 4 a, paa dig sjaelv och ditt folk och alla dina tjaenare skola paddorna stiga upp.>> 5 ch HERREN sade till Mose: >>Saeg till Aron: Raeck ut din hand med din stav oever stroemmarna, kanalerna och sjoearna, och laat saa paddor stiga upp oever Egyptens land.>> 6 aa raeckte Aron ut sin hand oever Egyptens vatten, och paddor stego upp och oevertaeckte Egyptens land. 7 en spaamaennen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och laeto paddor stiga upp oever Egyptens land. 8 aa kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: >>Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna fraan mig och mitt folk, saa skall jag slaeppa folket, saa att de kunna offra aat HERREN.>> 9 ose sade till Farao: >>Dig vare tillstatt att foerelaegga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja foer dig och dina tjaenare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna fraan dig och dina hus, saa att de finnas kvar allenast i Nilfloden. 10 an svarade: >>Till i morgon.>> Daa sade han: >>Maa det ske saasom du har sagt, saa att du faar foernimma att ingen aer saasom HERREN, vaar Gud. 11 addorna skola vika bort ifraan dig och dina hus och ifraan dina tjaenare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.>> 12 aa gingo Mose och Aron ut ifraan Farao. Och Mose ropade till HERREN om hjaelp mot paddorna som han hade laatit komma oever Farao. 13 ch HERREN gjorde saasom Mose hade begaert: paddorna dogo och foersvunno ifraan husen, gaardarna och faelten. 14 ch man kastade dem tillsammans i hoegar, haer en och daer en; och landet uppfylldes av stank. 15 en naer Farao saag att han hade faatt laettnad, tillsloet han sitt hjaerta och hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. 16 aerefter sade HERREN till Mose: >>Saeg till Aron: Raeck ut din stav och slaa i stoftet paa jorden, saa skall daerav bliva mygg i hela Egyptens land.>> 17 ch de gjorde saa: Aron raeckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet paa jorden; daa kom mygg paa maenniskor och boskap. Av allt stoft paa marken blev mygg i hela Egyptens land. 18 ch spaamaennen ville goera detsamma genom sina hemliga konster och foersoekte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom paa maenniskor och boskap. 19 aa sade spaamaennen till Farao: >>Detta aer Guds finger.>> Men Faraos hjaerta foerblev foerstockat, och han hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. 20 aerefter sade HERREN till Mose: >>Traed i morgon bittida fram infoer Farao -- han gaar naemligen daa ut till vattnet -- och saeg till honom: saa saeger HERREN: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla guds tjaenst aat mig. 21 y om du icke slaepper mitt folk, de, daa skall jag saenda svaermar av flugor oever dig och dina tjaenare och ditt folk och dina hus, saa att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvaermar, ja, sjaelva marken paa vilken de staa. 22 en paa den dagen skall jag goera ett undantag foer landet Gosen, daer mitt folk bor, saa att inga flugsvaermar skola finnas daer, paa det att du maa foernimma att jag aer HERREN haer i landet. 23 aa skall jag foerlossa mitt folk och goera en aatskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.>> 24 ch HERREN gjorde saa: stora flugsvaermar kommo in i Faraos och i hans tjaenares hus; och oeverallt i Egypten blev landet foerdaervat av flugsvaermarna. 25 aa kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: >>Gaan aastad och offren aat eder Gud haer i landet.>> 26 en Mose svarade: >>Det gaar icke an att vi goera saa; ty vi offra aat HERREN, vaar Gud, saadant som foer egyptierna aer en styggelse. Om vi nu infoer egyptiernas oegon offra saadant som foer dem aer en styggelse, skola de saekert stena oss. 27 aa laat oss nu gaa tre dagsresor in i oeknen och offra aat HERREN, vaar Gud, saasom han befaller oss.>> 28 aa sade Farao: >>Jag vill slaeppa eder, saa att I kunnen offra aat HERREN, eder Gud, i oeknen; allenast maan I icke gaa alltfoer laangt bort. Bedjen foer mig. 29 ose svarade: >>Ja, naer jag kommer ut fraan dig, skall jag bedja till HERREN, saa att flugsvaermarna i morgon vika bort ifraan Farao, ifraan hans tjaenare och hans folk. Allenast maa Farao icke mer handla svikligt och vaegra att slaeppa folket, saa att de kunna offra aat HERREN. 30 ch Mose gick ut ifraan Farao och bad till HERREN. 31 ch HERREN gjorde saasom Mose sade begaert: han skaffade bort flugsvaermarna ifraan Farao, ifraan hans tjaenare och hans folk, saa att icke en enda fluga blev kvar. 32 en Farao tillsloet sitt hjaerta ocksaa denna gaang och slaeppte icke folket.

Andra Mosebok 9

 

1 aerefter sade HERREN till Mose: >>Gaa till Farao och tala till honom: Saa saeger HERREN, hebreernas Gud: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. 2 y om du icke vill slaeppa dem, utan kvarhaaller dem laengre, 3se, daa skall HERRENS hand med en mycket svaar pest komma oever din boskap paa marken, oever haestar, aasnor och kameler, oever faekreatur och faar. 4 en HERREN skall daervid goera en aatskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, saa att intet av de djur som tillhoera Israels barn skall doe.>> 5 ch HERREN bestaemde en tid och sade: >>I morgon skall HERREN goera saa i landet.>> 6 ch dagen daerefter gjorde HERREN saa, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur; 7naer Farao saende och hoerde efter, se, daa hade icke saa mycket som ett enda djur av Israels boskap doett. Men Faraos hjaerta var tillslutet, och han slaeppte icke folket 8 aerefter sade HERREN till Mose och Aron: >>Tagen edra haender fulla med sot ur smaeltugnen, och maa sedan Mose stroe ut det, upp mot himmelen, infoer Faraos oegon, 9saa skall daerav bliva ett damm oever hela Egyptens land, och daerav skola uppstaa bulnader, som slaa ut med blaasor, paa maenniskor och boskap i hela Egyptens land.>> 10 aa togo de sot ur smaeltugnen och traedde infoer Farao, och Mose stroedde ut det, upp mot himmelen; och daerav uppstodo bulnader, som slogo ut med blaasor, paa maenniskor och boskap. 11 ch spaamaennen kunde icke haalla staand mot Mose foer bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo paa spaamaennen saavael som paa alla andra egyptier. 12 en HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke hoerde paa dem, saasom HERREN hade sagt till Mose. 13 aerefter sade HERREN till Mose: >>Traed i morgon bittida fram infoer Farao och saeg till honom: Saa saeger HERREN, hebreernas Gud: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. 14 nnars skall jag nu saenda alla mina hemsoekelser oever dig sjaelv och oever dina tjaenare och ditt folk, paa det att du maa foernimma att ingen aer saasom jag paa hela jorden. 15 y jag hade redan raeckt ut min land foer att slaa dig och ditt folk med pest, saa att du skulle bliva utrotad fraan jorden; 16men jag skonade dig, just daerfoer att jag ville laata min kraft bliva uppenbarad foer dig och mitt namn bliva foerkunnat paa hela jorden. 17 m du ytterligare laegger hinder i vaegen foer mitt folk och icke slaepper dem, 18se, daa skall jag i morgon vid denna tid laata ett mycket svaart hagel komma, saadant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifraan den dag dess grund blev lagd aenda till nu. 19 aa saend nu bort och laat baerga din boskap och allt vad du annars har ute paa marken. Ty alla maenniskor och all boskap som daa finnas ute paa marken och icke hava kommit under tak, de skola traeffas av haglet och bliva doedade.>> 20 en som nu bland Faraos tjaenare fruktade HERRENS ord, han laet sina tjaenare och sin boskap soeka skydd i husen; 21men den som icke aktade paa HERRENS ord, han laet sina tjaenare och sin boskap bliva kvar ute paa marken. 22 ch HERREN sade till Mose: >>Raeck din hand upp mot himmelen, saa skall hagel falla oever hela Egyptens land, oever maenniskor och boskap och oever alla markens oerter i Egyptens land.>> 23 aa raeckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN laet det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, saa laet HERREN hagel komma oever Egyptens land. 24 ch det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var saa svaart, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land fraan den tid det blev befolkat. 25 ch i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns paa marken, baade maenniskor och djur; och haglet slog ned alla markens oerter och slog soender alla markens traed. 26 llenast i landet Gosen, daer Israels barn voro, haglade det icke. 27 aa saende Farao och laet kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: >>Jag har syndat denna gaang. Det aer HERREN som aer raettfaerdig; jag och mitt folk hava gjort oraett. 28 edjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat laenge nog; saa skall jag slaeppa eder, och I skolen icke behoeva bliva kvar laengre.>> 29 ose svarade honom: >>Naer jag kommer ut ur staden, skall jag utraecka mina haender till HERREN; daa skall dundret upphoera och intet hagel mer komma, paa det att du maa foernimma att landet aer HERRENS. 30 ock vet jag vael att du och dina tjaenare aennu icke frukten foer HERREN Gud.>> 31 aa slogos daa linet och kornet ned, ty kornet hade gaatt i ax och linet stod i knopp; 32men vetet och spaelten slogos icke ned, ty de aero sensaed. 33 ch Mose gick ifraan Farao ut ur staden och utraeckte sina haender till HERREN; och dundret och haglet upphoerde, och regnet stroemmade icke mer ned paa jorden. 34 en naer Farao saag att regnet och haglet och dundret hade upphoert, framhaerdade han i sin synd och tillsloet sitt hjaerta, han sjaelv saavael som hans tjaenare. 35 aa foerblev Faraos hjaerta foerstockat, och han slaeppte icke Israels barn, saasom HERREN hade sagt genom Mose.

Andra Mosebok 10

 

1 aerefter sade HERREN till Mose: >>Gaa till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjaenares hjaertan, foer att jag skulle goera dessa mina tecken mitt ibland dem, 2och foer att du sedan skulle kunna foertaelja foer din son och din sonson vilka stora gaerningar jag har utfoert bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, saa att I foernimmen att jag aer HERREN.>> 3 aa gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: >>Saa saeger HERREN, hebreernas Gud: Huru laenge vill du vara motstraevig och icke oedmjuka dig infoer mig? Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. 4 y om du icke vill slaeppa mitt folk, se, daa skall jag i morgon laata graeshoppor komma oever ditt land. 5 ch de skola oevertaecka marken saa att man icke kan se marken; och de skola aeta upp aaterstoden av den kvarleva som har blivit oever aat eder efter haglet, och de skola avaeta alla edra traed, som vaexa paa marken. 6 ch dina hus skola bliva uppfyllda av dem, saa ock alla dina tjaenares hus och alla egyptiers hus, saa att dina faeder och dina faders faeder icke hava sett naagot saadant, fraan den dag de blevo till paa jorden aenda till denna dag.>> Och han vaende sig om och gick ut ifraan Farao. 7 en Faraos tjaenare sade till honom: >>Huru laenge skall denne vara oss till foerfaang? Slaepp maennen, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat HERREN, sin Gud. Inser du icke aennu att Egypten bliver foerdaervat?>> 8 aa haemtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: >>I maan gaa aastad och haalla gudstjaenst aat HERREN, eder Gud. Men vilka aero nu de som skola gaa?>> 9 ose svarade: >>Vi vilja gaa baade unga och gamla; vi vilja gaa med soener och doettrar, med faar och faekreatur; ty en HERRENS hoegtid skola vi haalla.>> 10 aa sade han till dem: >>Maa HERREN: vara med eder lika visst som jag slaepper eder med edra kvinnor och barn! Daer ser man att I haven ont i sinnet! 11 ej; I maen maan gaa aastad och haalla gudstjaenst aat HERREN; det var ju detta som I begaerden.>> Och man drev dem ut ifraan Farao. 12 ch HERREN sade till Mose: >>Raeck ut din hand oever Egyptens land, saa att graeshoppor komma oever Egyptens land och aeta upp alla oerter i landet, allt vad haglet har laemnat kvar.>> 13 aa raeckte Mose ut sin stav oever Egyptens land, och HERREN laet en oestanvind blaasa oever landet hela den dagen och hela natten; och naer det blev morgon, foerde oestanvinden graeshopporna fram med sig. 14 ch graeshopporna kommo oever hela Egyptens land och slogo i stor maengd ned oever hela Egyptens omraade; en saadan myckenhet av graeshoppor hade aldrig tillfoerne kommit och skall icke heller haedanefter komma. 15 e oevertaeckte hela marken, saa att marken blev moerk; och de aato upp alla oerter i landet och all frukt paa traeden, allt som haglet hade laemnat kvar; intet groent blev kvar paa traeden eller paa markens oerter i hela Egyptens land. 16 aa kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: >>Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder. 17 en foerlaat nu min synd denna enda gaang; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvaender allenast denna doedsplaaga ifraan mig.>> 18 aa gick han ut ifraan Farao och bad till HERREN. 19 ch HERREN vaende om vinden och laet en mycket stark vaestanvind komma; denna fattade i graeshopporna och kastade dem i Roeda havet, saa att icke en enda graeshoppa blev kvar inom Egyptens hela omraade. 20 en HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke slaeppte Israels barn. 21 aerefter sade HERREN till Mose: >>Raeck din hand upp mot himmelen, saa skall oever Egyptens land komma ett saadant moerker, att man kan taga paa det.>> 22 aa raeckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt moerker kom oever hela Egyptens land i tre dagar. 23 ngen kunde se den andre, och ingen kunde roera sig fraan sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust daer de bodde. 24 aa kallade Farao Mose till sig och sade: >>Gaan aastad och haallen gudstjaenst aat HERREN; laaten allenast edra faar och faekreatur bliva kvar. Ocksaa edra kvinnor och barn maa gaa med eder.>> 25 en Mose sade: >>Du maaste ock laata oss faa slaktoffer och braennoffer att offra aat HERREN, vaar Gud. 26 cksaa vaar boskap maaste gaa med oss, och icke en kloev faar bliva kvar; ty daerav maaste vi taga det varmed vi skola haalla gudstjaenst aat HERREN, vaar Gud. Och foerraen vi komma dit, veta vi sjaelva icke vad vi boera offra aat HERREN.>> 27 en HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke ville slaeppa dem. 28 ch Farao sade till honom: >>Gaa bort ifraan mig, och tag dig till vara foer att aennu en gaang komma infoer mitt ansikte; ty paa den dag du kommer infoer mitt ansikte skall du doe.>> 29 ose svarade: >>Du har talat raett; jag skall icke vidare komma infoer ditt ansikte.>>

Andra Mosebok 11

 

1 aerefter sade HERREN till Mose: >>Aennu en plaaga skall jag laata komma oever Farao och oever Egypten; sedan skall han slaeppa eder haerifraan; ja, han skall till och med driva eder ut haerifraan, naer han slaepper eder. 2 aa tala nu till folket, och saeg att var och en av dem, man saavael som kvinna, skall av sin naesta begaera klenoder av silver och guld.>> 3 ch HERREN laet folket finna naad foer egyptiernas oegon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i Egyptens land, baade hos Faraos tjaenare och hos folket. 4 ch Mose sade: >>Saa saeger HERREN: Vid midnattstid skall jag gaa fram genom Egypten. 5 ch daa skall allt foerstfoett i Egyptens land doe, fraan den foerstfoedde hos Farao, som sitter paa tronen, aenda till den foerstfoedde hos tjaenstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, saa ock allt foerstfoett ibland boskapen. 6 ch ett stort klagorop skall upphaevas i hela Egyptens land, saadant att dess like aldrig har varit hoert och aldrig mer skall hoeras. 7 en icke en hund skall glaefsa mot naagon av Israels barn, varken mot maenniskor eller mot boskap. Saa skolen I foernimma att HERREN goer en aatskillnad mellan Egypten och Israel. 8 aa skola alla dina tjaenare haer komma ned till mig och buga sig foer mig och saega: 'Drag ut, du sjaelv med allt folket som foeljer dig.' Och sedan skall jag draga ut.>> Daerefter gick han bort ifraan Farao i vredesmod. 9 en HERREN sade till Mose: >>Farao skall neka att hoera eder, paa det att jag maa laata maanga under ske i Egyptens land.>> 10 ch Mose och Aron gjorde alla dessa under infoer Farao; men HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke slaeppte Israels barn ut ur sitt land.

Andra Mosebok 12

 

1 ch HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade: 2 enna maanad skall hos eder vara den fraemsta maanaden, den skall hos eder vara den foersta av aarets maanader. 3 alen till Israels hela menighet och saegen: Paa tionde dagen i denna maanad skall var husfader taga sig ett lamm, saa att vart hushaall faar ett lamm. 4 en om hushaallet aer foer litet till ett lamm, saa skola husfadern och hans naermaste granne taga ett lamm tillsammans, efter personernas antal. Foer vart lamm skolen I beraekna ett visst antal, i maan av vad var och en aeter. 5 tt felfritt aarsgammalt lamm av hankoen skolen I utvaelja; av faaren eller av getterna skolen I taga det. 6 ch I skolen foervara det intill fjortonde dagen i denna maanad; daa skall man -- Israels hela foersamlade menighet -- slakta det vid aftontiden. 7 ch man skall taga av blodet och stryka paa baada doerrposterna och paa oevre doerrtraeet i husen daer man aeter det. 8 ch man skall aeta koettet samma natt; det skall vara stekt paa eld, och man skall aeta det med osyrat broed jaemte bittra oerter. 9 skolen icke aeta naagot daerav raatt eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt paa eld, med huvud, foetter och innanmaete. 10 ch I skolen icke laemna naagot daerav kvar till morgonen; skulle naagot daerav bliva kvar till morgonen, skolen I braenna upp det i eld. 11 ch I skolen aeta det saa: I skolen vara omgjordade kring edra laender, hava edra skor paa foetterna och edra stavar i haenderna. Och I skolen aeta det med hast. Detta aer HERRENS Paask. 12 y jag skall paa den natten gaa fram genom Egyptens land och slaa allt foerstfoett i Egyptens land, baade maenniskor och boskap; och oever Egyptens alla gudar skall jag haalla dom; jag aer HERREN. 13 ch blodet skall vara ett tecken, eder till raeddning, paa de hus i vilka I aeren; ty naer jag ser blodet, skall jag gaa foerbi eder. Och ingen hemsoekelse skall drabba eder med foerdaerv, naer jag slaar Egyptens land. 14 ch I skolen hava denna dag till en aaminnelsedag och fira den saasom en HERRENS hoegtid. Saasom en evaerdlig stiftelse skolen I fira den, slaekte efter slaekte. 15 sju dagar skolen I aeta osyrat broed; redan paa foersta dagen skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som aeter naagot syrat, fraan den foersta dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel. 16 aa den foersta dagen skolen I haalla en helig sammankomst; I skolen ock paa den sjunde dagen haalla en helig sammankomst. Paa dem skall intet arbete goeras; allenast det som var och en behoever till mat, det och intet annat maa av eder tillredas. 17 ch I skolen haalla det osyrade broedets hoegtid, eftersom jag paa denna samma dag har foert edra haerskaror ut ur Egyptens land. Daerfoer skolen I, slaekte efter slaekte, haalla denna dag saasom en evaerdlig stiftelse. 18 foersta maanaden, paa fjortonde dagen i maanaden, om aftonen, skolen I aeta osyrat broed, och I skolen fortfara daermed aenda till aftonen paa tjugufoersta dagen i maanaden. 19 sju dagar maa ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son aeter naagot syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad han aer fraemling eller infoeding i landet. 20 ntet syrligt skolen I aeta; var I aen aeren bosatta skolen I aeta osyrat broed. 21 ch Mose kallade till sig alla de aeldste i Israel och sade till dem: >>Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm foer vart hushaall och slakten paaskalammet. 22 ch tagen en knippa isop och doppen den i blodet som aer i skaalen, och bestryken det oevre doerr traeet och baada doerrposterna med blodet som aer i skaalen; och ingen av eder maa gaa ut genom sin hus doerr intill morgonen. 23 y HERREN skall gaa fram foer att hemsoeka Egypten; men naer ha ser blodet paa det oevre doerrtraeet och paa de tvaa doerrposterna, skall HERREN gaa foerbi doerren och icke tillstaedja Foerdaervaren att komma i i edra hus och hemsoeka eder. 24 etta skolen I haalla; det skall vara en stadga foer dig och dina barn till evaerdlig tid. 25 ch naer I kommen in i det land som HERREN skall giva aat eder, saasom han har lovat, skolen I haalla denna gudstjaenst. 26 aer daa edra barn fraaga eder: 'Vad betyder denna eder gudstjaenst?', 27skolen I svara: 'Det aer ett paaskoffer aat HERREN, daerfoer att han gick foerbi Israels barns hus i Egypten, naer han hemsoekte Egypten, men skonade vaara hus.'>> Daa boejde folket sig ned och tillbad. 28 ch Israels barn gingo aastad och gjorde saa; de gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose och Aron. 29 ch vid midnattstiden slog HERREN allt foerstfoett i Egyptens land, fraan den foerstfoedde hos Farao, som satt paa tronen, aenda till den foerstfoedde hos faangen, som satt i faengelset, saa ock allt foerstfoett ibland boskapen. 30 aa stod Farao upp om natten jaemte alla sina tjaenare och alla egyptier, och ett stort klagorop upphaevdes i Egypten; ty intet hus fanns, daer icke naagon doed laag. 31 ch han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: >>Staan upp och dragen ut fraan mitt folk, I sjaelva och Israels barn; och gaan aastad och haallen gudstjaenst aat HERREN, saasom I haven begaert. 32 agen ock edra faar och edra faekreatur, saasom I haven begaert, och gaan aastad, och vaelsignen daervid mig.>> 33 ch egyptierna traengde paa folket foer att med hast faa dem ut ur landet, ty de taenkte: >>Eljest doe vi allasammans.>> 34 ch folket tog med sig sin deg, innan den aennu hade blivit syrad; de togo sina baktraag och lindade in dem i mantlarna och buro dem paa sina axlar. 35 ch Israels barn hade gjort saasom Mose sade: de hade av egyptierna begaert deras klenoder av silver och guld, saa ock klaeder. 36 ch HERREN hade laatit folket finna naad foer egyptiernas oegon, saa att de gaavo dem vad de begaerde. Saa togo de byte fraan egyptierna. 37 ch Israels barn broeto upp och drogo fraan Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen maen till fots, foerutom kvinnor och barn. 38 n hop folk av allahanda slag drog ock aastad med dem, daertill faar och faekreatur, boskap i stor myckenhet. 39 ch av degen som de hade foert med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att faa droeja; ej heller hade de kunnat tillreda naagon reskost aat sig. 40 en den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra trettio aar. 41 ust paa den dag daa de fyra hundra trettio aaren voro foerlidna drogo alla HERRENS haerskaror ut ur Egyptens land. 42 n HERRENS vakenatt var detta, naer han skulle foera dem ut ur Egyptens land; denna samma natt aer HERRENS, en hoegtidsvaka foer alla Israels barn, slaekte efter slaekte. 43 ch HERREN sade till Mose och Aron: >>Detta aer stadgan om paaskalammet: Ingen utlaenning skall aeta daerav; 44men en trael som aer koept foer penningar maa aeta daerav, sedan du ha omskurit honom. 45 n inhysesman och en legodraeng maa icke aeta daerav. 46 ett och samma hus skall det aetas; du skall icke foera naagot av koettet ut ur huset, och intet ben skolen I soenderslaa daerpaa. 47 sraels hela menighet skall iakttaga detta. 48 ch om naagon fraemling bor hos dig och vill haalla HERRENS paaskhoegtid, saa skall allt mankoen hos honom omskaeras, och sedan maa han komma och haalla den; han skall daa vara saasom en infoeding i landet. Men ingen oomskuren maa aeta daerav. 49 n och samma lag skall gaella foer infoedingen och foer fraemlingen som bor ibland eder.>> 50 ch alla Israels barn gjorde saa; de gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose och Aron. 51 aa foerde daa HERREN paa denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras haerskaror.

Andra Mosebok 13

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2>>Helga aat mig allt foerstfoett, allt hos Israels barn, som oeppnar moderlivet, evad det aer maenniskor eller boskap; mig tillhoer det. 3 ch Mose sade till folket: >>Kommen ihaag denna dag, paa vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur traeldomshuset; ty med stark hand har HERREN foert eder ut daerifraan. Foerdenskull maa intet syrat aetas. 4 aa denna dag i maanaden Abib dragen I nu ut. 5 ch naer HERREN laater dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, som han med ed har lovat dina faeder att giva dig, ett land som flyter av mjoelk och honung, daa skall du haalla denna gudstjaenst i denna maanad: 6 sju dagar skall du aeta osyrat broed, och paa sjunde dagen skall haallas en HERRENS hoegtid. 7 nder de sju dagarna skall man aeta osyrat broed; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se naagon surdeg hos dig, i hela ditt land. 8 ch du skall paa den dagen beraetta foer din son och saega: 'Saadant goer jag av tacksamhet foer vad HERREN gjorde med mig, naer jag drog ut ur Egypten.' 9 ch det skall vara foer dig saasom ett tecken paa din hand och saasom ett paaminnelsemaerke paa din panna, foer att HERRENS lag maa vara i din mun; ty med stark hand har HERREN foert dig ut ur Egypten. 10 ch denna stadga skall du haalla paa bestaemd tid, aar efter aar. 11 ch naer HERREN laater dig komma in i kananeernas land, saasom han med ed har lovat dig och dina faeder, och giver det aat dig, 12daa skall du oeverlaemna aat HERREN allt det som oeppnar moderlivet. Allt som oeppnar moderlivet av det som foedes bland din boskap skall, om det aer hankoen, hoera HERREN till. 13 en allt bland aasnor som oeppnar moderlivet skall du loesa med ett faar, och om du icke vill loesa det, skall du krossa nacken paa det. Och allt foerstfoett av maenniska bland dina soener skall du loesa. 14 ch naer din son i framtiden fraagar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom saa: 'Med stark hand har HERREN foert oss ut ur Egypten, ur traeldomshuset; 15ty daa Farao i sin haardnackenhet icke ville slaeppa oss, draepte HERREN allt foerstfoett i Egyptens land, det foerstfoedda saavael ibland maenniskor som ibland boskap. Daerfoer offrar jag aat HERREN allt som oeppnar moderlivet och aer hankoen, och allt foerstfoett bland mina soener loeser jag.' 16 ch det skall vara saasom ett tecken paa din hand och saasom ett maerke paa din panna; ty med stark hand har HERREN foert oss ut ur Egypten.>> 17 aer Farao nu hade slaeppt folket, foerde Gud dem icke paa den vaeg som gick igenom filisteernas land, fastaen denna var den genaste; ty Gud taenkte att folket, naer det fick se krig hota, kunde aangra sig och vaenda tillbaka till Egypten; 18daerfoer laet Gud folket taga en omvaeg genom oeknen aat Roeda havet till. Och Israels barn drogo vaepnade upp ur Egyptens land. 19 ch Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: >>Naer Gud ser till eder, foeren daa mina ben haerifraan med eder.>> 20 aa broeto de upp fraan Suckot och laegrade sig i Etam, daer oeknen begynte. 21 ch HERREN gick framfoer dem, om dagen i en molnstod, foer att leda dem paa vaegen, och om natten i en eldstod, foer att lysa dem; saa kunde de taaga baade dag och natt. 22 olnstoden upphoerde icke om dagen att gaa framfoer folket, ej heller eldstoden om natten.

Andra Mosebok 14

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2>>Saeg till Israels barn att de skola vaenda om och laegra sig framfoer Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framfoer Baal-Sefon skolen I laegra eder vid havet. 3 en Farao skall taenka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instaengda i oeknen. 4 ch jag skall foerstocka Faraos hjaerta, saa att han foerfoeljer dem; och jag skall foerhaerliga mig paa Farao och hela hans haer, paa det att egyptierna maa foernimma att jag aer HERREN.>> Och de gjorde saa. 5 aa man nu beraettade foer konungen i Egypten att folket hade flytt, foervandlades Faraos och hans tjaenares hjaertan mot folket, och de sade: >>Huru illa gjorde vi icke, naer vi slaeppte Israel, saa att de nu icke mer skola tjaena oss!>> 6 ch han laet spaenna foer sina vagnar och tog sitt folk med sig; 7han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kaempar paa dem alla. 8 y HERREN foerstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjaerta, saa att han foerfoeljde Israels barn, naer de nu drogo ut med upplyft hand. 9 ch egyptierna, alla Faraos haestar, vagnar och ryttare och hela hans haer, foerfoeljde dem och hunno upp dem, daer de voro laegrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framfoer Baal-Sefon. 10 aer saa Farao var helt naera, lyfte Israels barn upp sina oegon och fingo se att egyptierna kommo taagande efter dem. Daa blevo Israels barn mycket foerskraeckta och ropade till HERREN. 11 ch de sade till Mose: >>Funnos daa inga gravar i Egypten, eftersom du har foert oss hit till att doe i oeknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, naer du foerde oss ut ur Egypten! 12 ar det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Laat oss vara, saa att vi faa tjaena egyptierna.' Ty det vore oss baettre att tjaena egyptierna aen att doe i oeknen.>> 13 aa svarade Mose folket: >>Frukten icke; staan fasta, saa skolen I se vilken fraelsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig naagonsin skolen I mer faa se egyptierna saa, som I sen dem i dag. 14 ERREN skall strida foer eder, och I skolen vara stilla daervid.>> 15 ch HERREN sade till Mose: >>Varfoer ropar du till mig? Saeg till Israels barn att de draga vidare. 16 en lyft du upp din stav, och raeck ut din hand oever havet, och klyv det itu, saa att Israels barn kunna gaa mitt igenom havet paa torr mark. 17 ch se, jag skall foerstocka egyptiernas hjaertan, saa att de foelja efter dem; och jag skall foerhaerliga mig paa Farao och hela hans haer, paa hans vagnar och ryttare. 18 ch egyptierna skola foernimma att jag aer HERREN, naer jag foerhaerligar mig paa Farao, paa hans vagnar och ryttare.>> 19 ch Guds aengel, som hade gaatt framfoer Israels haer, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gaatt framfoer dem, flyttade sig och tog plats bakom dem. 20 en kom saa emellan egyptiernas haer och Israels haer; och molnet var daer med moerker, men tillika upplyste det natten. Saa kunde den ena haeren icke komma inpaa den andra under hela natten. 21 ch Mose raeckte ut sin hand oever havet; daa drev HERREN undan havet genom en stark oestanvind som blaaste hela natten, och han gjorde saa havet till torrt land; och vattnet kloevs itu. 22 ch Israels barn gingo mitt igenom havet paa torr mark, under det att vattnet stod saasom en mur till hoeger och till vaenster om dem. 23 ch egyptierna, alla Faraos haestar, vagnar och ryttare, foerfoeljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet. 24 en naer morgonvaekten var inne, blickade HERREN paa egyptiernas haer ur eldstoden och molnskyn och saende foervirring i egyptiernas haer; 25och han laet hjulen falla ifraan deras vagnar, saa att det blev dem svaart att komma framaat. Daa sade egyptierna: >>Laat oss fly foer Israel, ty HERREN strider foer dem mot egyptierna.>> 26 en HERREN sade till Mose: >>Raeck ut din hand oever havet, saa att vattnet vaender tillbaka och kommer oever egyptierna, oever deras vagnar och ryttare.>> 27 aa raeckte Mose ut sin hand oever havet, och mot morgonen vaende havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde moettes daerav; och HERREN kringstroedde egyptierna mitt i havet. 28 ch vattnet som vaende tillbaka oevertaeckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos haer, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan. 29 en Israels barn gingo paa torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod saasom en mur till hoeger och till vaenster om dem. 30 aa fraelste HERREN paa den dagen Israel fraan egyptiernas hand, och Israel saag egyptierna ligga doeda paa havsstranden. 31 ch naer Israel saag huru HERREN hade bevisat sin stora makt paa egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde paa HERREN och paa hans tjaenare Mose.

Andra Mosebok 15

 

1 aa sjoengo Mose och Israels barn denna lovsaang till HERRENS aera; de sade: >>Jag vill sjunga till HERRENS aera, ty hoegt aer han upphoejd. Haest och man stoertade han i havet. 2 ERREN aer min starkhet och min lovsaang, Och han blev mig till fraelsning. Han aer min Gud, jag vill aera honom, min faders Gud, jag vill upphoeja honom. 3 ERREN aer en stridsman, 'HERREN' aer hans namn. 4 araos vagnar och haersmakt kastade han i havet, hans utvalda kaempar draenktes i Roeda havet. 5 e oevertaecktes av vattenmassor, sjoenko i djupet saasom stenar. 6 in hoegra hand, HERRE, du haerlige och starke, din hoegra hand, HERRE, krossar fienden. 7 enom din stora hoeghet slaar du ned dina motstaandare; du slaepper loes din foergrymmelse, den foertaer dem saasom straa. 8 oer en fnysning av din naesa uppdaemdes vattnen, boeljorna reste sig och samlades hoeg, vattenmassorna stelnade i havets djup. 9 ienden sade: 'Jag vill foerfoelja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, slaecka min haemnd paa dem; jag vill draga ut mitt svaerd, min hand skall foergoera dem.' 10 u andades paa dem, daa oevertaeckte dem havet; de sjoenko saasom bly i de vaeldiga vattnen. 11 ilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem aer dig lik, du haerlige och helige, du fruktansvaerde och hoegtlovade, du som goer under? 12 u raeckte ut din hoegra hand, daa uppslukades de av jorden. 13 en du ledde med din naad det folk du hade foerlossat, du foerde dem med din makt till din heliga boning. 14 olken hoerde det och maaste daa darra, av aangest grepos Filisteens inbyggare. 15 aa foerskraecktes Edoms furstar, Moabs hoevdingar grepos av baevan, alla Kanaans inbyggare foersmaelte av aangest. 16 a, oever dem faller foerskraeckelse och fruktan; foer din arms vaeldighet staa de saasom foerstenade, medan ditt folk taagar fram, o HERRE medan det taagar fram, det folk du har foervaervat. 17 u foer dem in och planterar dem paa din arvedels berg, paa den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina haender hava berett. 18 ERREN aer konung alltid och evinnerligen!>> 19 y naer Faraos haestar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, laet HERREN havets vatten vaenda tillbaka och komma oever dem, sedan Israels barn paa torr mark hade gaatt mitt igenom havet. 20 ch profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna foeljde efter henne med pukor och dans. 21 ch Mirjam sjoeng foer dem: >>Sjungen till HERRENS aera, ty hoegt aer han upphoejd. Haest och man stoertade han i havet.>> 22 aerefter laet Mose israeliterna bryta upp fraan Roeda havet, och de drogo ut i oeknen Sur; och tre dagar vandrade de i oeknen utan att finna vatten. 23 aa kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Daerav fick staellet namnet Mara. 24 aa knorrade folket emot Mose och sade: >>Vad skola vi dricka?>> 25 en han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trae, som han kastade i vattnet, och saa blev vattnet soett. Daer foerelade han folket lag och raett, och daer satte han det paa prov. 26 an sade: >>Om du hoer HERRENS, din Guds, roest och goer vad raett aer i hans oegon och lyssnar till hans bud och haaller alla hans stadgar, saa skall jag icke laegga paa dig naagon av de sjukdomar som jag lade paa egyptierna, ty jag aer HERREN, din laekare.>> 27 edan kommo de till Elim; daer funnos tolv vattenkaellor och sjuttio palmtraed. Och de laegrade sig daer vid vattnet.

Andra Mosebok 16

 

1 aerefter broet Israels barns hela menighet upp fraan Elim och kom till oeknen Sin, mellan Elim och Sinai, paa femtonde dagen i andra maanaden efter sitt uttaag ur Egyptens land. 2 ch Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i oeknen; 3 sraels barn sade till dem: >>Ack att vi hade faatt doe foer HERRENS hand i Egyptens land, daer vi sutto vid koettgrytorna och hade mat nog att aeta! Men I haven foert oss hitut i oeknen foer att laata hela denna hop doe av hunger.>> 4 aa sade HERREN till Mose: >>Se, jag vill laata broed fraan himmelen regna aat eder. Och folket skall gaa ut och samla foer var dag saa mycket som behoeves. Saa skall jag saetta dem paa prov, foer att se om de vilja vandra efter min lag eller icke. 5 ch naer de paa den sjaette dagen tillreda vad de hava foert hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest foer var dag samla in.>> 6 ch Mose och Aron sade till alla Israels barn: >>I afton skolen I foernimma att det aer HERREN som har foert eder ut ur Egyptens land, 7och i morgon skolen I se HERRENS haerlighet, HERREN har naemligen hoert huru I knorren mot honom. Ty vad aero vi, att I knorren mot oss?>> 8 ch Mose sade ytterligare: >>Detta skall ske daerigenom att HERREN i afton giver eder koett att aeta, och i morgon broed att maetta eder med daa nu HERREN har hoert huru I knorren mot honom. Ty vad aero vi? Det aer icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.>> 9 ch Mose sade till Aron: >>Saeg till Israels barns hela menighet Traeden fram infoer HERREN, ty han har hoert huru I knorren.>> 10 aer sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vaende de sig mot oeknen, och se, daa visade sig HERRENS haerlighet i molnskyn. 11 ch HERREN talade till Mose och sade: 12>>Jag har hoert huru Israels barn knorra. Tala till dem och saeg: Vid aftontiden skolen I faa koett att aeta och i morgon skolen I faa broed att maetta eder med; saa skolen I foernimma att jag aer HERREN, eder Gud.>> 13 ch om aftonen kommo vaktlar och oevertaeckte laegret, och foeljande morgon laag dagg fallen runt omkring laegret. 14 ch naer daggen som hade fallit gick bort, se, daa laag oever oeknen paa jorden naagot fint, saasom fjaell, naagot fint, likt rimfrost. 15 aer Israels barn saago detta, fraagade de varandra: >>Vad aer det?>> Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: >>Detta aer broedet som HERREN har givit eder till foeda. 16 ch saa har HERREN bjudit: Samlen daerav, var och en saa mycket han behoever till mat; en gomer paa var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en aat saa maanga som han har i sitt taelt.>> 17 ch Israels barn gjorde saa, och den ene samlade mer, den andre mindre. 18 en naer de maette upp det med gomer-maatt, hade den som hade samlat mycket intet till oeverlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade saa mycket samlat, som han behoevde till mat. 19 ch Mose sade till dem: >>Ingen maa behaalla naagot kvar haerav till i morgon. 20 en de lydde icke Mose, utan somliga behoello naagot daerav kvar till foeljande morgon. Daa vaexte maskar daeri, och det blev illaluktande. Och Mose blev foertoernad paa dem. 21 aa samlade de daerav var morgon, var och en saa mycket han behoevde till mat. Men naer solhettan kom smaelte det bort. 22 aa den sjaette dagen hade de samlat dubbelt saa mycket av broedet, tvaa gomer foer var och en. Och menighetens hoevdingar kommo alla och omtalade detta foer Mose. 23 aa sade han till dem: >>Detta aer efter HERRENS ord; i morgon aer sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som aer till oeverlopps skolen I staella i foervar hos eder till i morgon.>> 24 ch de staellde det i foervar till foeljande morgon, saasom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask daeri. 25 ch Mose sade: >>Aeten det i dag, ty i dag aer HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna paa marken. 26 sex dagar skolen I samla daerav, men paa sjunde dagen aer sabbat; daa skall intet vara att finna.>> 27 ikvael gingo naagra av folket paa den sjunde dagen ut foer att samla, men de funno intet. 28 aa sade HERREN till Mose: >>Huru laenge viljen I vara motstraeviga och icke haalla mina bud och lagar? 29 e, HERREN har givit eder sabbaten; daerfoer giver han eder paa den sjaette dagen broed foer tvaa dagar. Saa stannen daa hemma, var och en hos sig; ingen maa gaa hemifraan paa den sjunde dagen.>> 30 lltsaa hoell folket sabbat paa den sjunde dagen. 31 ch Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfroe, det var vitt, och det smakade saasom semla med honung. 32 ch Mose sade: >>Saa har HERREN bjudit: En gomer haerav skall foervaras aat edra efterkommande, foer att de maa se det broed som jag gav eder att aeta i oeknen, naer jag foerde eder ut ur Egyptens land. 33 ch Mose sade till Aron: >>Tag ett kaerl och laegg daeri en gomer manna, och staell det infoer HERREN till att foervaras aat edra efterkommande.>> 34 aa gjorde man saasom HERREN hade bjudit Mose, och Aron staellde det framfoer vittnesboerdet till att foervaras. 35 ch Israels barn aato manna i fyrtio aar, till dess de kommo till bebott land; de aato manna, till dess de kommo till graensen av Kanaans land. -- 36 n gomer aer tiondedelen av en efa.

Andra Mosebok 17

 

1 aerefter broet Israels barns hela menighet upp fraan oeknen Sin och taagade fraan laegerplats till laegerplats, efter HERRENS befallning. Och de laegrade sig i Refidim; daer hade folket intet vatten att dricka. 2 aa begynte folket tvista med Mose och sade: >>Given oss vatten att dricka.>> Mose svarade dem: >>Varfoer tvisten I med mig? Varfoer fresten I HERREN?>> 3 en eftersom folket daer toerstade efter vatten, knorrade de ytterligare emot Mose och sade: >>Varfoer har du foert oss upp ur Egypten, saa att vi, vaara barn och vaar boskap nu maaste doe av toerst?>> 4 aa ropade Mose till HERREN och sade: >>Vad skall jag goera med detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.>> 5 ERREN svarade Mose: >>Gaa framfoer folket, och tag med dig naagra av de aeldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig aastad. 6 e, jag vill staa daer framfoer dig paa Horebs klippa, och du skall slaa paa klippan, och vatten skall daa komma ut ur den, saa att folket faar dricka.>> Och Mose gjorde saa infoer de aeldste i Israel. 7 ch han gav staellet namnet Massa och Meriba, daerfoer att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: >>Aer HERREN ibland oss eller icke?>> 8 aerefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim. 9 aa sade Mose till Josua: >>Vaelj ut manskap aat oss, och drag saa aastad till strid mot Amalek. I morgon skall jag staella mig oeverst paa hoejden, med Guds stav i min hand.>> 10 ch Josua gjorde saasom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp oeverst paa hoejden. 11 ch saa laenge Mose hoell upp sin hand, raadde Israel, men naer han laet sin hand sjunka, raadde Amalek. 12 ch naer Moses haender blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och paa den satte han sig; sedan stoedde Aron och Hur hans haender, en paa vardera sidan. Saa hoellos hans haender stadiga, till dess solen gick ned. 13 ch Josua slog Amalek och dess folk med svaerdsegg. 14 ch HERREN sade till Mose: >>Teckna upp detta till en aaminnelse i en bok, och inpraegla det hos Josua, ty jag skall saa i grund utplaana minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.>> 15 ch Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. 16 ch han sade: >>Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek fraan slaekte till slaekte.>>

Andra Mosebok 18

 

1 ch Jetro, praesten i Midjan, Moses svaerfader, fick hoera allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade foert Israel ut ur Egypten. 2 aa tog Jetro, Moses svaerfader, med sig Sippora, Moses hustru, som denne foerut hade saent hem, 3saa ock hennes tvaa soener -- av dessa hade den ene faatt namnet Gersom, >>ty>>, sade Mose, >>jag aer en fraemling i ett land som icke aer mitt>>, 4och den andre namnet Elieser, >>ty>>, sade han, >>min faders Gud blev mig till hjaelp och raeddade mig ifraan Faraos svaerd>>. -- 5 aa saa Jetro, Moses svaerfader, kom med Moses soener och hans hustru till honom i oeknen, daer han hade slagit upp sitt laeger vid Guds berg, 6laet han saega till Mose: >>Jag, din svaerfader Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes baada soener.>> 7 aa gick Mose sin svaerfader till moetes och bugade sig foer honom och kysste honom. Och naer de hade haelsat varandra, gingo de in i taeltet. 8 ch Mose foertaeljde foer sin svaerfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, foer Israels skull, och alla de vedermoedor som de hade haft att utstaa paa vaegen, och huru HERREN hade raeddat dem. 9 ch Jetro froejdade sig oever allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade raeddat dem ur egyptiernas hand. 10 ch Jetro sade: >>Lovad vare HERREN, som har raeddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har raeddat folket undan egyptiernas hand! 11 u vet jag att HERREN aer stoerre aen alla andra gudar, ty saa bevisade han sig, naer man handlade oevermodigt mot detta folk.>> 12 ch Jetro, Moses svaerfader, frambar ett braennoffer och naagra slaktoffer aat Gud; och Aron och alla de aeldste i Israel kommo och hoello maaltid med Moses svaerfader infoer Gud. 13 agen daerefter satte Mose sig foer att doema folket, och folket stod omkring Mose fraan morgonen aenda till aftonen. 14 aa nu Moses svaerfader saag allt vad han hade att bestaella med folket, sade han: >>Vad aer det allt du har att bestyra med folket? Varfoer sitter du haer till doms ensam under det att allt folket maaste staa omkring dig fraan morgonen aenda till aftonen?>> 15 ose svarade sin svaerfader: >>Folket kommer till mig foer att fraaga Gud. 16 e komma till mig, naer de hava naagon raettssak, och jag doemer daa mellan dem; och jag kungoer daa foer dem Guds stadgar och lagar.>> 17 aa sade Moses svaerfader till honom: >>Du gaar icke till vaega paa det raetta saettet. 18 aade du sjaelv och folket omkring dig maasten ju bliva uttroettade; ett saadant foerfaringssaett aer dig foer svaart, du kan icke ensam bestyra detta. 19 aa lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett raad, och Gud skall vara med dig. Du maa vara folkets maalsman infoer Gud och framlaegga deras aerenden infoer Gud. 20 ch du maa upplysa dem om stadgar och lagar och kungoera dem den vaeg de skola vandra och vad de skola goera. 21 en soek ut aat dig bland allt folket dugande maen som frukta Gud, paalitliga maen som hata oraett vinning, och saett dessa till foerestaandare foer dem, somliga oever tusen, andra oever hundra, andra oever femtio och andra oever tio. 22 essa maa alltid doema folket. Kommer naagot viktigare aerende foere, maa de haenskjuta det till dig, men alla ringare aerenden maa de sjaelva avdoema. Saa skall du goera din boerda laettare, daerigenom att de baera den med dig. 23 m du vill saa goera och Gud saa bjuder dig, skall du kunna haalla ut; och allt folket haer skall daa kunna gaa hem i frid.>> 24 ch Mose lyssnade till sin svaerfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt. 25 ose utvalde dugande maen ur hela Israel och gjorde dem till huvudmaen foer folket, till foerestaandare somliga oever tusen, andra oever hundra, andra oever femtio och andra oever tio. 26 essa skulle alltid doema folket. Alla svaarare aerenden skulle de haenskjuta till Mose, men alla ringare aerenden skulle de sjaelva avdoema. 27 aerefter laet Mose sin svaerfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen.

Andra Mosebok 19

 

1 aa den dag daa den tredje maanaden ingick efter Israels barns uttaag ur Egyptens land kommo de in i Sinais oeken. 2 y de broeto upp fraan Refidim och kommo saa till Sinais oeken och laegrade sig i oeknen; Israel laegrade sig daer mitt emot berget. 3 ch Mose steg upp till Gud; daa ropade HERREN till honom uppifraan berget och sade: >>Saa skall du saega till Jakobs hus, saa skall du foerkunna foer Israels barn: 4'I haven sjaelva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru jag har burit eder paa oernvingar och foert eder till mig. 5 m I nu hoeren min roest och haallen mitt foerbund, saa skolen I vara min egendom framfoer alla andra folk, ty hela jorden aer min; 6 ch I skolen vara mig ett rike av praester och ett heligt folk.' Detta aer vad du skall tala till Israels barn. 7 aer Mose kom tillbaka, sammankallade han de aeldste i folket och foerelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom. 8 aa svarade allt folket med en mun och sade: >>Allt vad HERREN har talat vilja vi goera.>> Och Mose gick tillbaka till HERREN med folkets svar. 9 ch HERREN sade till Mose: >>Se, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, foer att folket skall hoera, naer jag talar med dig, och saa tro paa dig evaerdligen.>> Och Mose framfoerde folkets svar till HERREN. 10 aa sade HERREN till Mose: >>Gaa till folket, och helga dem i dag och i morgon, och I aat dem tvaa sina klaeder. 11 ch maa de haalla sig redo till i oevermorgon; ty i oevermorgon skall HERREN stiga ned paa Sinai berg infoer allt folkets oegon. 12 ch du skall maerka ut en graens foer folket runt omkring och saega: 'Tagen eder till vara foer att stiga upp paa berget eller komma vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas med doeden; 13men ingen hand maa komma vid honom, utan han skall stenas eller skjutas ihjael. Evad det aer djur eller maenniska, skall en saadan mista livet.' Naer jubelhornet ljuder med utdragen ton, daa maa de stiga upp paa berget.>> 14 ch Mose steg ned fraan berget till folket och helgade folket, och de tvaadde sina klaeder. 15 ch han sade till folket: >>Haallen eder redo till i oevermorgon; ingen komme vid en kvinna.>> 16 aa tredje dagen, naer det hade blivit morgon, begynte det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom oever berget, och ett mycket starkt basunljud hoerdes; och allt folket i laegret baevade. 17 en Mose foerde folket ut ur laegret, Gud till moetes; och de staellde sig nedanfoer berget. 18 ch hela Sinai berg hoeljdes i roek, vid det att HERREN kom ned daerpaa i eld; och en roek steg upp daerifraan, lik roeken fraan en smaeltugn, och hela berget baevade storligen. 19 ch basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med hoeg roest. 20 ch HERREN steg ned paa Sinai berg, paa toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; daa steg Mose ditupp. 21 ch HERREN sade till Mose: >>Stig ned och varna folket, saa att de icke traenga sig fram foer att se HERREN, ty daa skola maanga av dem falla. 22 aemvael praesterna, som faa nalkas HERREN, skola helga sig, foer att HERREN icke maa laata dem drabbas av foerdaerv.>> 23 en Mose svarade HERREN: >>Folket kan icke stiga upp paa Sinai berg, ty du har sjaelv varnat oss och sagt att jag skulle maerka ut en graens omkring berget och helga det.>> 24 aa sade HERREN till honom: >>Gaa ditned, och kom sedan aater upp och hav Aron med dig. Men praesterna och folket maa icke traenga sig fram foer att stiga upp till HERREN paa det att han icke maa laata dem drabbas av foerdaerv.>> 25 ch Mose steg ned till folket och sade dem detta.

Andra Mosebok 20

 

1 ch Gud talade alla dessa ord och sade: 2 ag aer HERREN, din Gud, som har foert dig ut ur Egyptens land, ur traeldomshuset. 3 u skall inga andra gudar hava jaemte mig. 4 u skall icke goera dig naagot belaete eller naagon bild, vare sig av det som aer uppe i himmelen, eller av det som aer nere paa jorden, eller av det som aer i vattnet under jorden. 5 u skall icke tillbedja saadana, ej heller tjaena dem; ty jag, HERREN, din Gud, aer en nitaelskande Gud, som hemsoeker faedernas missgaerning paa barn och efterkommande i tredje och fjaerde led, naer man hatar mig, 6men som goer naad med tusenden, naer man aelskar mig och haaller mina bud. 7 u skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke laata den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 8 aenk paa sabbatsdagen, saa att du helgar den. 9 ex dagar skall du arbeta och foerraetta alla dina sysslor; 10men den sjunde dagen aer HERRENS, din Guds, sabbat; daa skall du ingen syssla foerraetta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjaenare eller din tjaenarinna eller din dragare, ej heller fraemlingen som aer hos dig inom dina portar. 11 y paa sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem aer, men han vilade paa sjunde dagen; daerfoer har HERREN vaelsignat sabbatsdagen och helgat den. 12 edra din fader och din moder, foer att du maa laenge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 13 u skall icke draepa. 14 u skall icke begaa aektenskapsbrott. 15 u skall icke stjaela. 16 u skall icke baera falskt vittnesboerd mot din naesta. 17 u skall icke hava begaerelse till din naestas hus. Du skall icke hava begaerelse till din naestas hustru, ej heller till hans tjaenare eller hans tjaenarinna, ej heller till hans oxe eller hans aasna, ej heller till naagot annat som tillhoer din naesta. 18 ch allt folket foernam dundret och eldslaagorna och basunljudet och roeken fraan berget; och naer folket foernam detta, baevade de och hoello sig paa avstaand. 19 ch de sade till Mose: >>Tala du till oss, saa vilja vi hoera, men laat icke Gud tala till oss, paa det att vi icke maa doe.>> 20 en Mose sade till folket: >>Frukten icke, ty Gud har kommit foer att saetta eder paa prov, och foer att I skolen hava hans fruktan foer oegonen, saa att I icke synden.>> 21 lltsaa hoell folket sig paa avstaand, under det att Mose gick naermare till toecknet i vilket Gud var. 22 ch HERREN sade till Mose: Saa skall du saega till Israels barn: I haven sjaelva foernummit att jag har talat till eder fraan himmelen. 23 skolen icke goera eder gudar jaemte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke goera aat eder. 24 tt altare av jord skall du goera aat mig och offra daerpaa dina braennoffer och tackoffer, din smaaboskap och dina faekreatur. Oeverallt paa den plats daer jag stiftar en aaminnelse aat mitt namn skall jag komma till dig och vaelsigna dig. 25 en om du vill goera aat mig ett altare av stenar, saa maa du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, saa oskaerar du den. 26 cke heller maa du stiga upp till mitt altare paa trappor, paa det att icke din blygd maa blottas daerinvid.

Andra Mosebok 21

 

1 essa aero de raetter som du skall foerelaegga dem: 2 m du koeper en hebreisk trael, skall han tjaena i sex aar, men paa det sjunde skall han givas fri, utan loesen. 3 ar han kommit allena, saa skall han givas fri allena; var han gift, saa skall hans hustru givas fri med honom. 4 ar hans herre givit honom en hustru, och har denna foett honom soener eller doettrar, saa skola hustrun och hennes barn tillhoera hennes herre, och allenast mannen skall givas fri. 5 en om traelen saeger: >>Jag har min herre, min hustru och mina barn saa kaera, att jag icke vill givas fri>>, 6daa skall hans herre foera honom fram foer Gud och staella honom vid doerren eller doerrposten, och hans herre skall genomborra hans oera med en syl; daerefter vare han hans trael evaerdligen. 7 m naagon saeljer sin dotter till traelinna, saa skall hon icke givas fri saasom traelarna givas fria. 8 isshagar hon sin herre, sedan denne foerut har ingaatt foerbindelse med henne, saa laate han henne koepas fri. Till fraemmande folk have han icke makt att saelja henne, naer han saa har handlat troloest mot henne. 9 en om han laater sin son ingaa foerbindelse med henne, saa foerunne han henne doettrars raett. 10 ager han sig aennu en hustru, saa goere han icke naagon minskning i den foerras kost, beklaednad eller aektenskapsraett. 11 m han icke laater henne njuta sin raett i dessa tre stycken, saa skall hon givas fri, utan loesen och betalning. 12 en som slaar naagon, saa att han doer, han skall straffas med doeden. 13 en om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud laet denne ofoervarandes traeffas av hans hand, saa skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 14 en om naagon begaar det daadet att han draeper sin naesta med list, saa skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han maaste doe. 15 en som slaar sin fader eller sin moder, han skall straffas med doeden. 16 en som stjael en maenniska, vare sig han sedan saeljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med doeden. 17 en som uttalar foerbannelser oever sin fader eller sin moder, han skall straffas med doeden. 18 m maen tvista med varandra, och den ene slaar den andre med en sten eller med knuten hand, saa att denne vael icke doer, men bliver saengliggande, 19dock att han sedan kommer sig och kan gaa ute, stoedd vid sin stav, saa skall den som slog honom vara fri ifraan straff; allenast ersaette han honom foer den tid han har foerlorat och besoerje sjukvaard aat honom. 20 m naagon slaar sin trael eller sin traelinna med en kaepp, saa att den slagne doer under hans hand, saa skall han straffas daerfoer. 21 en om den slagne lever en eller tvaa dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar. 22 m maen traeta med varandra, och naagon av dem stoeter till en havande kvinna, saa att hon foeder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, saa boete han vad kvinnans man aalaegger honom och betale efter skiljedomares proevning. 23 en om olycka sker, skall liv givas foer liv, 24oega foer oega, tand foer tand, hand foer hand, fot foer fot, 25braennskada foer braennskada, saar foer saar, blaanad foer blaanad. 26 m naagon slaar sin trael eller sin traelinna i oegat och foerdaervar det, saa slaeppe han den skadade fri, till ersaettning foer oegat. 27 ammalunda, om naagon slaar ut en tand paa sin trael eller sin traelinna, saa slaeppe han den skadade fri, till ersaettning foer tanden. 28 m en oxe staangar naagon till doeds, man eller kvinna, saa skall oxen stenas, och koettet maa icke aetas; men oxens aegare vara fri ifraan straff. 29 en om oxen foerut har haft vanan att staangas, och hans aegare har blivit varnad, men denne aendaa icke tager vara paa honom, och oxen saa doedar naagon, man eller kvinna, daa skall oxen stenas, och hans aegare skall ock doedas. 30 en skulle loesepenning bliva denne aalagd, saa give han till loesen foer sitt liv saa mycket som aalaegges honom. 31 er det en gosse eller en flicka som har blivit staangad av oxen, saa skall med denne foerfaras efter samma lag. 32 en om oxen staangar en trael eller en traelinna, saa skall aegaren giva aat den staangades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas. 33 m naagon oeppnar en brunn, eller om naagon graever en ny brunn och icke taecker oever den, och sedan en oxe eller en aasna faller daeri, 34saa skall brunnens aegare giva ersaettning i penningar aat djurets aegare, men den doeda kroppen skall vara hans. 35 m naagons oxe staangar en annans oxe, saa att denne doer, saa skola de saelja den levande oxen och dela betalningen foer honom och daerjaemte dela den doeda kroppen. 36 ar det daeremot kaent att oxen foerut hade vanan att staangas, men tog hans aegare aendaa icke vara paa honom, saa skall han ersaetta oxe med oxe, men den doeda kroppen skall vara hans.

Andra Mosebok 22

 

1 m naagon stjael en oxe eller ett faar och slaktar eller saeljer djuret, saa skall han giva fem oxar i ersaettning foer oxen, och fyra faar foer faaret. 2 rtappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till doeds, saa vilar ingen blodskuld paa draaparen. 3 en hade solen gaatt upp, naer de skedde, daa aer det blodskuld. Tjuven skall giva full ersaettning; aeger han intet, saa skall han saeljas, till gaeldande av vad han har stulit. 4 m det stulna djuret, det maa vara oxe eller aasna eller faar, paatraeffas levande i hans vaald, skall han giva dubbel ersaettning. 5 m naagon laater avbeta en aaker eller vingaard, eller slaepper sin boskap loes, saa att denna betar paa en annans aaker, daa skall han ersaetta skadan med det baesta fraan sin aaker och med det baesta fraan sin vingaard. 6 m eld kommer loes och fattar i toernhaeckar, och daervid saedesskylar bliva uppbraenda eller oskuren saed eller annat paa aakern, saa skall den som har vaallat branden giva full ersaettning. 7 m naagon giver aat en annan penningar eller gods att foervara, och detta bliver stulet ur hans hus, saa skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersaettning. 8 rtappas icke tjuven, daa skall man foera husets aegare fram foer Gud, paa det att det maa utroenas om han icke har foergripit sig paa sin naestas tillhoerighet. 9 m fraaga uppstaar angaaende oraettraadigt tillgrepp -- det maa gaella oxe eller aasna eller faar eller klaeder eller naagot annat som har foerlorats -- och naagon paastaar att en oraettraadighet verkligen har aegt rum, saa skall baada parternas sak komma infoer Gud. Den som Gud doemer skyldig, han skall ersaetta den andre dubbelt. 10 m naagon giver aat en annan i foervar en aasna eller en oxe eller ett faar, eller vilket annat husdjur det vara maa, och detta doer eller bliver skadat eller bortroevat, utan att naagon ser det, 11 aa skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, foer att det maa utroenas om den ene icke har foergripit sig paa den andres tillhoerighet; denna ed skall aegaren antaga och den andre behoever icke giva naagon ersaettning. 12 en om det har blivit bortstulet fraan honom, daa skall han ersaetta aegaren daerfoer. 13 ar det blivit ihjaelrivet, skall han foera fram det ihjaelrivna djuret saasom bevis; han behoever daa icke giva ersaettning daerfoer. 14 m naagon laanar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller doer, och dess aegare daervid icke aer tillstaedes, saa skall han giva full ersaettning. 15 er dess aegare tillstaedes, daa behoever han icke giva ersaettning. Var djuret lejt, daa aer legan ersaettning. 16 m naagon foerfoer en jungfru som icke aer trolovad och laegrar henne, saa skall han giva brudgaava foer henne och taga henne till hustru. 17 aegrar hennes fader att giva henne aat honom, daa skall han gaelda en saa stor penningsumma som man plaegar giva i brudgaava foer en jungfru. 18 n trollkvinna skall du icke laata leva. 19 ar och en som beblandar sig med naagot djur skall straffas med doeden. 20 en som offrar aat andra gudar aen aat HERREN allena, han skall givas till spillo. 21 n fraemling skall du icke foeroraetta eller foertrycka; I haven ju sjaelva varit fraemlingar i Egyptens land. 22 enkor och faderloesa skolen I icke behandla illa. 23 ehandlar du dem illa, saa skall jag foervisso hoera deras rop, naer de ropa till mig; 24och min vrede skall upptaendas, och jag skall draepa eder med svaerd; saa att edra egna hustrur bliva aenkor och edra barn faderloesa. 25 aanar du penningar aat naagon fattig hos dig bland mitt folk, saa skall du icke handla mot honom saasom en ockrare; I skolen icke paalaegga honom naagon raenta. 26 ar du av din naesta tagit hans mantel i pant, saa skall du giva den tillbaka aat honom, innan solen gaar ned; 27den aer ju det enda taecke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava paa sig, naer han ligger och sover? Om han maaste ropa till mig, saa skall jag hoera, ty jag aer barmhaertig. 28 ud skall du icke haeda, och oever en hoevding i ditt folk skall du icke uttala foerbannelser. 29 v det som fyller din lada och av det som flyter ifraan din press skall du utan droejsmaal frambaera din gaava. Den foerstfoedde bland dina soener skall du giva aat mig. 30 aa samma saett skall du goera med dina faekreatur och din smaaboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina moedrar; paa aattonde dagen skall du giva dem aat mig. 31 ch I skolen vara mig ett heligt: folk; koett av ett djur som har blivit ihjaelrivet paa marken skolen I icke aeta, aat hundarna skolen I kasta det.

Andra Mosebok 23

 

1 u skall icke utsprida falskt rykte; aat den som har en oraett sak skall du icke giva ditt bistaand genom att bliva ett oraettfaerdigt vittne. 2 u skall icke foelja med hopen i vad ont aer, eller vittna saa i naagon sak, att du boejer dig efter hopen och vraenger raetten. 3 u skall icke vara partisk foer den ringe i naagon hans sak. 4 m du traeffar paa din fiendes oxe eller aasna som har kommit vilse, saa skall du foera djuret tillbaka till honom. 5 m du ser din ovaens aasna ligga dignad under sin boerda, saa skall du ingalunda laemna mannen ohulpen, utan hjaelpa honom att loesa av boerdan. 6 u skall icke i naagon sak vraenga raetten foer den fattige som du har hos dig. 7 u skall haalla dig fjaerran ifraan oraett sak; du skall icke draepa den som aer oskyldig och har raett, ty jag skall icke giva raett aat naagon som aer skyldig. 8 u skall icke taga mutor, ty mutor foerblinda de seende och foervrida de raettfaerdigas sak. 9 n fraemling skall du icke foertrycka; I veten ju huru fraemlingen kaenner det, eftersom I sjaelva haven varit fraemlingar i Egyptens land. 10 sex aar skall du besaa din jord och inbaerga dess groeda; 11men under det sjunde aaret skall du laata den vila och ligga oroerd, foer att de fattiga bland ditt folk maa aeta daerav; vad de laemna kvar, det maa aetas av markens djur. Saa skall du ock goera med din vingaard och med din olivplantering. 12 ex dagar skall du goera ditt arbete, men paa sjunde dagen skall du haalla vilodag, foer att din oxe och din aasna maa hava ro, och din tjaenstekvinnas son och fraemlingen maa njuta vila. 13 alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke naemna; de skola icke hoeras i din mun. 14 re gaanger om aaret skall du haalla hoegtid aat mig. 15 et osyrade broedets hoegtid skall du haalla: i sju dagar skall du aeta osyrat broed, saasom jag har bjudit dig, paa den bestaemda tiden i maanaden Abib, eftersom du daa drog ut ur Egypten; men med tomma haender skall ingen traeda fram infoer mitt ansikte. 16 u skall ock haalla skoerdehoegtiden, naer du skoerdar foerstlingen av ditt arbete, av det du har saatt paa marken. Baergningshoegtiden skall du ock haalla, vid aarets utgaang, naer du inbaergar frukten av ditt arbete fraan marken. 17 re gaanger om aaret skall allt ditt mankoen traeda fram infoer HERRENS, din Herres, ansikte. 18 u skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jaemte naagot som aer syrat. Och det feta av mitt hoegtidsoffer skall icke laemnas kvar oever natten till morgonen. 19 et foersta av din marks foerstlingsfrukter skall du foera till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mjoelk. 20 e, jag skall saenda en aengel framfoer dig, som skall bevara dig paa vaegen och foera dig till den plats som jag har utsett. 21 ag dig till vara infoer honom och hoer hans roest, var icke genstraevig mot honom, han skall icke hava foerdrag med edra oevertraedelser, ty mitt namn aer i honom. 22 en om du hoer hans roest och goer allt vad jag saeger, saa skall jag bliva en fiende till dina fiender och en ovaen till dina ovaenner. 23 y min aengel skall gaa framfoer dig och skall foera dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebuseernas land, och jag skall utrota dem. 24 u maa icke tillbedja deras gudar eller tjaena dem eller goera saasom man daer goer, utan du skall slaa dem ned i grund och bryta soender deras stoder. 25 en HERREN, eder Gud, skolen I tjaena, saa skall han foer dig vaelsigna baade mat och dryck; sjukdom skall jag daa ock avvaenda fraan dig. 26 ditt land skall daa icke finnas naagon kvinna som foeder i otid eller aer ofruktsam. Dina dagars maatt skall jag goera fullt. 27 oerskraeckelse foer mig skall jag saenda framfoer dig och vaalla foervirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender paa flykten foer dig. 28 ag skall saenda getingar framfoer dig, och de skola foerjaga hiveerna, kananeerna och hetiterna undan foer dig. 29 ock skall jag icke paa ett och samma aar foerjaga dem foer dig, paa det att icke landet saa maa bliva en oedemark och vilddjuren foeroeka sig till din skada; 30utan smaaningom skall jag foerjaga dem foer dig, till dess du har foeroekat dig, saa att du kan taga landet till din arvedel. 31 ch jag skall laata ditt lands graenser gaa fraan Roeda havet till filisteernas hav, och fraan oeknen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall foerjaga dem, saa att de fly foer dig. 32 u maa icke sluta foerbund med dem eller deras gudar. 33 e skola icke faa bo kvar i ditt land, paa det att de icke maa foerleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjaena deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.

Andra Mosebok 24

 

1 ch han sade till Mose: >>Stig upp till HERREN, du sjaelv jaemte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de aeldste i Israel; och I skolen tillbedja paa avstaand. 2 ose allena maa traeda fram till HERREN, de andra maa icke traeda fram; ej heller maa folket stiga ditupp med honom.>> 3 ch Mose kom till folket och foerkunnade foer det alla HERRENS ord och alla hans raetter. Daa svarade allt folket med en mun och sade: >>Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi goera.>> 4 aerefter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och foeljande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanfoer berget. Och han reste daer tolv stoder, efter Israels tolv stammar. 5 ch han saende israeliternas unga maen aastad till att offra braennoffer, saa ock slaktoffer av tjurar till tackoffer aat HERREN. 6 ch Mose tog haelften av blodet och slog det i skaalarna, och den andra haelften av blodet staenkte han paa altaret. 7 ch han tog foerbundsboken och, foerelaeste den foer folket. Och de sade: >>Allt vad HERREN har sagt vilja vi goera och lyda. 8 aa tog Mose blodet och staenkte daerav paa folket och sade: >>Se, detta aer foerbundets blod, det foerbunds som HERREN har slutit med eder, i enlighet med alla dessa ord.>> 9 ch Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de aeldste i Israel stego ditupp. 10 ch de fingo se Israels Gud; och under hans foetter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt sjaelva himmelen i klarhet. 11 en han laet icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade skaadat Gud, aato de och drucko. 12 ch HERREN sade till Mose: >>Stig upp till mig paa berget och bliv kvar daer, saa skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning foer dessa.>> 13 aa begav sig Mose aastad med sin tjaenare Josua; och Mose steg upp paa Guds berg. 14 en till de aeldste sade han: >>Vaenten haer paa oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur aero hos eder; den som har naagot att andraga, han maa vaenda sig till dem.>> 15 aa steg Mose upp paa berget, och molnskyn oevertaeckte berget. 16 ch HERRENS haerlighet vilade paa Sinai berg, och molnskyn oevertaeckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han paa Mose ur skyn. 17 ch HERRENS haerlighet tedde sig infoer Israels barns oegon saasom en foertaerande eld, paa toppen av berget. 18 ch Mose gick mitt in i skyn och steg upp paa berget. Sedan blev Mose kvar paa berget i fyrtio dagar och fyrtio naetter.

Andra Mosebok 25

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2 aeg till Israels barn att de upptaga en gaerd aat mig; av var och en som har ett daertill villigt hjaerta skolen I upptaga denna gaerd aat mig. 3 ch detta aer vad I skolen upptaga av dem saasom gaerd: guld, silver och koppar 4moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn och gethaar, 5roedfaergade vaedurskinn, tahasskinn, akacietrae, 6olja till ljusstaken, kryddor till smoerjelseoljan och till den vaelluktande roekelsen, 7aentligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvaendas foer efoden och foer broestskoelden. 8 ch de skola goera aat mig en helgedom, foer att jag maa bo mitt ibland dem. 9 abernaklet och alla dess tillbehoer skolen I goera alldeles efter de moensterbilder som jag visar dig. 10 e skola goera en ark av akacietrae, tvaa och en halv aln laang, en och en halv aln bred och en och en halv aln hoeg. 11 ch du skall oeverdraga den med rent guld, innan och utan skall du oeverdraga den; och du skall paa den goera en rand av guld runt omkring. 12 ch du skall till den gjuta fyra ringar av guld och saetta dem oever de fyra foetterna, tvaa ringar paa ena sidan och tvaa ringar paa andra sidan. 13 ch du skall goera staenger av akacietrae och oeverdraga dem med guld. 14 ch staengerna skall du skjuta in i ringarna, paa sidorna av arken, saa att man med dem kan baera arken. 15 taengerna skola sitta kvar i ringarna paa arken; de faa icke dragas ut ur dem. 16 ch i arken skall du laegga vittnesboerdet, som jag skall giva dig. 17 ch du skall goera en naadastol av rent guld, tvaa och en halv aln laang och en och en halv aln bred. 18 ch du skall goera tvaa keruber av guld; i drivet arbete skall du goera dem och saetta dem vid de baada aendarna av naadastolen. 19 u skall goera en kerub till att saetta vid ena aendan, och en kerub till att saetta vid andra aendan. I ett stycke med naadastolen skolen I goera keruberna vid dess baada aendar. 20 ch keruberna skola breda ut sina vingar och haalla dem uppaat, saa att de oevertaecka naadastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten vaenda mot varandra; ned mot naadastolen skola keruberna vaenda sina ansikten. 21 ch du skall saetta naadastolen ovanpaa arken, och i arken skall du laegga vittnesboerdet, som jag skall giva dig. 22 ch daer skall jag uppenbara mig foer dig; fraan naadastolen, fraan platsen mellan de tvaa keruberna, som staa paa vittnesboerdets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn. 23 u skall ock goera ett bord av akacietrae, tvaa alnar laangt, en aln brett och en och en halv aln hoegt. 24 ch du skall oeverdraga det med rent guld; och du skall goera en rand av guld daerpaa runt omkring 25 ch runt omkring det skall du goera en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du goera en rand av guld. 26 ch du skall till bordet goera fyra ringar av guld och saetta ringarna i de fyra hoernen vid de fyra foetterna. 27 nvid listen skola ringarna sitta, foer att staenger maa skjutas in i dem, saa att man kan baera bordet. 28 ch du skall goera staengerna av akacietrae och oeverdraga dem med guld, och med dem skall bordet baeras. 29 u skall ock goera daertill fat och skaalar, kannor och baegare, med vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du goera dem. 30 ch du skall bestaendigt hava skaadebroed liggande paa bordet infoer mitt ansikte. 31 u skall ock goera en ljusstake av rent guld. I drivet arbete skall ljusstaken goeras, med sin fotstaellning och sitt mittelroer; kalkarna daerpaa, kulor och blommor skola vara i ett stycke med den. 32 ch sex armar skola utgaa fraan ljusstakens sidor, tre armar fraan ena sidan och tre armar fraan andra sidan. 33 aa den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma, och paa den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma saa skall det vara paa de sex arma som utgaa fraan ljusstaken. 34 en paa sjaelva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. 35 n kula skall saettas under del foersta armparet som utgaar fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgaar fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgaar fraan ljusstaken, i ett stycke med den: alltsaa under de sex armar som utgaa fraan ljusstaken. 36 eras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. 37 ch du skall till den goera sju lampor, och lamporna skall man saetta upp saa, att den kastar sitt sken oever platsen daerframfoer. 38 ch lamptaenger och brickor till den skall du goera av rent guld. 39 v en talent rent guld skall man goera den med alla dessa tillbehoer. 40 ch se till, att du goer detta efter de moensterbilder som hava blivit dig visade paa berget.

Andra Mosebok 26

 

1 abernaklet skall du goera av tio tygvaader; av tvinnat vitt garn och av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn skall du goera dem, med keruber paa, i konstvaevnad. 2 ar vaad skall vara tjuguaatta alnar laang och fyra alnar bred; alla vaaderna skola hava samma maatt. 3 em av vaaderna skola fogas tillhopa med varandra; likasaa skola de fem oevriga vaaderna fogas tillhopa med varandra. 4 ch du skall saetta oeglor av moerkblaatt garn i kanten paa den ena vaaden, ytterst paa det hopfogade stycket; saa skall du ock goera i kanten paa den vaad som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 5 emtio oeglor skall du saetta paa den ena vaaden, och femtio oeglor skall du saetta ytterst paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket, saa att oeglorna svara emot varandra. 6 ch du skall goera femtio haektor av guld och foga tillhopa vaaderna med varandra medelst haektorna, saa att tabernaklet utgoer ett helt. 7 u skall ock goera tygvaader av gethaar till ett taeckelse oever tabernaklet; elva saadana vaader skall du goera. 8 ar vad skall vara trettio alnar laang och fyra alnar bred; de elva vaaderna skola hava samma maatt. 9 em av vaaderna skall du foga tillhopa till ett saerskilt stycke, och likaledes de sex oevriga vaaderna till ett saerskilt stycke, och den sjaette vaaden skall du laegga dubbel paa framsidan av taeltet. 10 ch du skall satta femtio oeglor i kanten paa den ena vaaden, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio oeglor i kanten paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket. 11 ch du skall goera femtio haektor av koppar och haka in haektorna i oeglorna och foga taeckelset tillhopa, saa att det utgoer ett helt. 12 en vad oeverskottet av taeckelsets vaader angaar, det som raecker oever, saa skall den halva vaad som raecker oever haenga ned paa baksidan av tabernaklet. 13 ch den aln paa vardera sidan, som paa laengden av taeckelsets vaader raecker oever, skall haenga ned paa baada sidorna av tabernaklet foer att oevertaecka det. 14 idare skall du goera ett oeverdrag av roedfaergade vaedurskinn till taeckelset, och ytterligare ett oeverdrag av tahasskinn att laegga ovanpaa detta. 15 raederna till tabernaklet skall du goera av akacietrae, och de skola staellas uppraett. 16 io alnar laangt och en och en halv aln brett skall vart braede vara. 17 art braede skall hava tvaa tappar, foerbundna sinsemellan med en list; saa skall du goera paa alla braederna till tabernaklet. 18 ch av tabernaklets braeder skall du saetta tjugu paa soedra sidan, soederut. 19 ch du skall goera fyrtio fotstycken av silver att saetta under de tjugu braederna, tvaa fotstycken under vart braede foer dess tvaa tappar. 20 ikaledes skall du paa tabernaklets andra sida, den norra sidan, saetta tjugu braeder, 21med deras fyrtio fotstycken av silver, tvaa fotstycken under vart braede. 22 en paa baksidan av tabernaklet, vaesterut, skall du saetta sex braeder. 23 ch tvaa braeder skall du saetta paa tabernaklets hoern, paa baksidan; 24och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tvaa nedtill, och likaledes sammanhaengande upptill, till den foersta ringen. Saa skall det vara med dem baada. Dessa skola saettas i de baada hoernen. 25 aaledes bliver det aatta braeder med tillhoerande fotstycken av silver, sexton fotstycken, naemligen tvaa fotstycken under vart braede. 26 ch du skall goera tvaerstaenger av akacietrae, fem till de braeder som aero paa tabernaklets ena sida 27och fem tvaerstaenger till de braeder som aero paa tabernaklets andra sida, och fem tvaerstaenger till de braeder som aero paa tabernaklets baksida, vaesterut. 28 ch den mellersta tvaerstaangen, den som sitter mitt paa braederna, skall gaa tvaers oever, fraan den ena aendan till den andra. 29 ch braederna skall du oeverdraga med guld, och ringarna paa dem, i vilka tvaerstaengerna skola skjutas in, skall du goera av guld, och tvaerstaengerna skall du oeverdraga med guld. 30 ch du skall saetta upp tabernaklet, saadant det skall vara, saasom det har blivit dig visat paa berget. 31 u skall ock goera en foerlaat av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn; den skall goeras i konstvaevnad, med keruber paa. 32 ch du skall haenga upp den paa fyra stolpar av akacietrae, som skola vara oeverdragna med guld och hava bakar av guld och staa paa fyra fotstycken av silver. 33 ch du skall haenga upp foerlaaten under haektorna, och foera dit vittnesboerdets ark och staella den innanfoer foerlaaten; och saa skall foerlaaten foer eder vara en skiljevaegg mellan det heliga och det allraheligaste. 34 ch du skall saetta naadastolen paa vittnesboerdets ark inne i det allraheligaste. 35 en bordet skall du staella utanfoer foerlaaten, och ljusstaken mitt emot bordet, paa tabernaklets soedra sida; bordet skall du alltsaa staella paa norra sidan. 36 ch du skall goera ett foerhaenge foer ingaangen till taeltet, i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. 37 ch du skall till foerhaenget goera fem stolpar av akacietrae och oeverdraga dem med guld, och hakarna paa dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.

Andra Mosebok 27

 

1 u skall ock goera ett altare av akacietrae, fem alnar laangt och fem alnar brett -- saa att altaret bildar en liksidig fyrkant -- och tre alnar hoegt. 2 ch du skall goera hoern daertill, Som skola sitta i dess fyra hoern; i ett stycke daermed skola hoernen vara. Och du skall oeverdraga det med koppar. 3 ch kaerl till att foera bort askan skall du goera daertill, saa ock skovlar, skaalar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbehoer skall du goera av koppar. 4 ch du skall goera ett galler daertill, ett naetverk av koppar, och paa naetet skall du saetta fyra ringar av koppar i dess fyra hoern. 5 ch du skall saetta det under avsatsen paa altaret, nedtill, saa att naetet raecker upp till mitten av altaret. 6 ch du skall goera staenger till altaret, staenger av akacietrae, och oeverdraga dem med koppar. 7 ch staengerna skola skjutas in i ringarna, saa att staengerna sitta paa altarets baada sidor, naer man baer det. 8 haaligt skall du goera det, av plankor. Saasom det har blivit dig visat paa berget, saa skall det goeras. 9 u skall ock goera en foergaard till tabernaklet. Foer den soedra sidan, soederut, skola omhaengen till foergaarden goeras av tvinnat vitt garn, hundra alnar laanga -- detta foer den ena sidan; 10 ch stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. 11 ikaledes skola foer norra laangsidan omhaengen goeras, hundra alnar laanga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. 12 ch foergaardens vaestra kortsida skall hava omhaengen som aero femtio alnar laanga; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio. 13 ch foergaardens bredd paa fram sidan, oesterut, skall vara femtio alnar 14 ch omhaengena skola vara femton alnar laanga paa ena sidan daerav, med tre stolpar paa tre fotstycken; 15likaledes skola omhaengena paa andra sidan vara femton alnar laanga med tre stolpar paa tre fotstycken. 16 ch till foergaardens port skall goeras ett foerhaenge, tjugu alnar laangt i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar paa fyra fotstycken. 17 lla stolparna runt omkring foer gaarden skola vara foersedda med kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara av koppar. 18 oergaarden skall vara hundra alnar laang och femtio alnar bred utefter hela laengden; omhaegnaden skall vara fem alnar hoeg, av tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar. 19 lla tabernaklets tillbehoer foer allt arbete daervid, saa ock alla dess pluggar och alla foergaardens pluggar skola vara av koppar. 20 ch du skall bjuda Israels barn att baera till dig ren olja, av stoetta oliver, till ljusstaken, saa att lamporna dagligen kunna saettas upp. 21 uppenbarelsetaeltet, utanfoer den foerlaat som haenger framfoer vittnesboerdet, skola Aron och hans soener skoeta den, fraan aftonen till morgonen, infoer HERRENS ansikte. Detta skall vara en evaerdlig stadga fraan slaekte till slaekte, en gaerd av Israels barn.

Andra Mosebok 28

 

1 ch du skall laata din broder Aron och hans soener med honom, traed fram till dig ur Israels barns krets foer att de maa bliva plaaster aat mig Aron sjaelv och hans soener: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2 ch du skall goera aat din broder Aron heliga klaeder, till aera och prydnad. 3 ch du skall tillsaega alla edra konstfoerfarna maen, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola goera klaeder aat Aron, foer att har maa helgas till att bliva praest aat mig. 4 ch dessa aero de klaeder som de skola goera: broestskoeld, efod, kaapa, rutig livklaednad, huvudbindel och baelte. De skola goera heliga klaeder aat din broder Aron och hans soener, foer att han maa bliva praest aat mig. 5 ch haertill skola de taga av guldet och av det moerkblaaa, det purpurroeda, det rosenroeda och det vita garnet. 6 foden skola de goera av guld och av moerkblaatt purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, i konstvaevnad. 7 en skall vid sina baada aendar hava tvaa axelstycken, som skola faestas ihop, saa att den haallen hopfaest. 8 ch skaerpet, som skall sitta paa efoden och sammanhaalla den, skall vara av samma slags vaevnad och i ett stycke med den: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. 9 ch du skall taga tvaa onyxstenar och paa dem inrista Israels soeners namn, 10sex av namnen paa den ena stenen och de sex oevrigas namn paa den andra stenen, efter aettfoeljd. 11 ed stensnidarkonst, saasom man graverar signetringar, skall du inrista Israels soeners namn paa de tvaa stenarna. Med naetverk av guld skall du omgiva dessa. 12 ch du skall satta de baada stenarna paa efodens axelstycken, foer att stenarna maa bringa Israels barn i aaminnelse; Aron skall baera deras namn infoer HERRENS ansikte paa sina baada axlar, foer att bringa dem i aaminnelse. 13 ch du skall goera flaetverk av guld, 14saa ock tvaa kedjor av rent guld; i virat arbete skall du goera dessa, saasom man goer snodder. Och du skall faesta de snodda kedjorna vid flaetverken. 15 n domsskoeld skall du goera i konstvaevnad; du skall goera den i samma slags vaevnad som efoden: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn skall du goera den. 16 en skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en vaeska, ett kvarter laang och ett kvarter bred. 17 ch du skall besaetta den med infattade stenar, ordnade paa fyra rader: i foersta raden en karneol, en topas och en smaragd; 18i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 19i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 20i fjaerde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med flaetverk av guld skola de sitta i sin infattning. 21 tenarna skola vara tolv, efter Israels soeners namn, en foer vart namn; var sten skall baera namnet paa en av de tolv stammarna, inristat paa samma saett som man graverar signetringar. 22 ch du skall till broestskoelden goera kedjor i virat arbete, saasom man goer snodder, av rent guld. 23 idare skall du till broestskoelden goera tvaa ringar av guld och saetta dessa baada ringar i tvaa av broestskoeldens hoern. 24 ch du skall faesta de baada guldsnodderna vid de baada ringarna, i broestskoeldens hoern. 25 ch de tvaa snoddernas baada andra aendar skall du faesta vid de tvaa flaetverken och saa faesta dem vid efodens axelstycken paa dess framsida. 26 ch du skall goera tvaa andra ringar av guld och saetta dem i broestskoeldens baada andra hoern, vid den kant daerpaa, som aer vaend inaat mot efoden. 27 ch ytterligare skall du goera tvaa ringar av guld och faesta dem vid efodens baada axelstycken, nedtill paa dess framsida, daer den faestes ihop, ovanfoer efodens skaerp. 28 ch man skall knyta fast broestskoelden med ett moerkblaatt snoere, Som gaar fraan dess ringar in i efodens ringar, saa att den sitter ovanfoer efodens skaerp, paa det att broestskoelden icke maa lossna fraan efoden. 29 ron skall saa baera Israels soeners namn i domsskoelden paa sitt hjaerta, naer han gaar in helgedomen, foer att bringa dem i aaminnelse infoer HERRENS ansikte bestaendigt. 30 ch du skall laegga urim och tummim in i domsskoelden, saa att de ligga paa Arons hjaerta, naer han ingaar infoer HERRENS ansikte; och Aron skall saa baera Israels barns dom paa sitt hjaerta infoer HERRENS ansikte bestaendigt. 31 fodkaapan skall du goera helt och haallet av moerkblaatt tyg; 32och mitt paa den skall vara en oeppning foer huvudet, och denna oeppning skall omgivas med en vaevd kant, likasom oeppningen paa en pansarskjorta, foer att den icke slitas soender. 33 ch paa dess nedre faall skall du saetta granataepplen, gjorda av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn, runt omkring faallen, och bjaellror av guld mellan dessa runt omkring: 34en bjaellra av guld och saa ett granataepple, sedan en bjaellra av guld och saa aater ett granataepple, runt omkring faallen paa kaapan. 35 ch denna skall Aron hava paa sig, naer han goer tjaenst, saa att det hoeres, naer han gaar in i helgedomen infoer HERRENS ansikte, och naer han gaar ut -- detta paa det att han icke maa doe. 36 u skall ock goera en plaat av rent guld, och paa den skall du rista, saasom man graverar signetringar: >>Helgad aat HERREN.>> 37 ch du skall faesta den vid ett moerkblaatt snoere, och den skall sitta paa huvudbindeln; paa framsidan av huvudbindeln skall den sitta. 38 en skall sitta paa Arons panna, och Aron skall baera den missgaerning som vidlaader de heliga gaavor Israels barn baera fram, naer de giva naagra heliga gaavor; den skall sitta paa hans panna bestaendigt, foer att de maa bliva vaelbehagliga infoer HERRENS ansikte. 39 u skall ock vaeva en rutig livklaednad av vitt garn, och du skall goera en huvudbindel av vitt garn; och ett baelte skall du goera i brokig vaevnad. 40 cksaa aat Arons soener skall du goera livklaednader, och du skall goera baelten aat dem; och huvor skall du goera aat dem, till aera och prydnad. Och detta skall du klaeda paa din broder Aron och hans soener jaemte honom; 41och du skall smoerja dem och foeretaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva praester aat mig. 42 ch du skall goera aat dem benklaeder av linne, som skyla deras blygd; dessa skola raecka fraan laenderna ned paa laaren. 43 ch Aron och hans soener skola hava dem paa sig, naer de gaa in i uppenbarelsetaeltet eller traeda fram till altaret foer att goera tjaenst i helgedomen -- detta paa det att de icke maa komma att baera paa missgaerning och saa traeffas av doeden. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer honom och hans avkomlingar efter honom.

Andra Mosebok 29

 

1 ch detta aer vad du skall goera med dem foer att helga dem till att bliva praester aat mig: Tag en ungtjur och tvaa vaedurar, felfria djur, 2och osyrat broed och osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjoel skall du baka dem. 3 ch du skall laegga dem i en och samma korg och baera fram dem i korgen saasom offergaava, naer du foer fram tjuren och de tvaa vaedurarna. 4 aerefter skall du foera Aron och hans soener fram till uppenbarelsetaeltets ingaang och tvaa dem med vatten. 5 ch du skall taga klaederna och saetta paa Aron livklaednaden och efodkaapan och sjaelva efoden och broestskoelden; och du skall faesta ihop alltsammans paa honom med efodens skaerp. 6 ch du skall saetta huvudbindeln paa hans huvud och faesta det heliga diademet paa huvudbindeln. 7 ch du skall taga smoerjelseoljan och gjuta paa hans huvud och smoerja honom. 8 ch du skall foera fram hans soener och saetta livklaednader paa dem. 9 ch du skall omgjorda dem, Aron och hans soener, med baelten och binda huvor paa dem. Och de skola hava praestadoemet saasom en evaerdlig raett. Saa skall du foeretaga handfyllning med Aron och hans soener. 10 ch du skall foera tjuren fram infoer uppenbarelsetaeltet, och Aron och hans soener skola laegga sina haender paa tjurens huvud. 11 edan skall du slakta tjuren infoer HERRENS ansikte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. 12 ch du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger paa altarets hoern; men allt det oevriga skall du gjuta ut vid foten av altaret. 13 ch du skall taga allt det fett som omsluter inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med det fett som sitter paa dem, och foerbraenna det paa altaret. 14 en koettet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du braenna upp i eld utanfoer laegret. Det aer ett syndoffer. 15 ch du skall taga den ena vaeduren, och Aron och hans soener skola laegga sina haender paa vaedurens huvud. 16 edan skall du slakta vaeduren och taga hans blod och staenka paa altaret runt omkring; 17men sjaelva vaeduren skall du dela i dess stycken, och du skall tvaa inaelvorna och foetterna och laegga dem paa styckena och huvudet. 18 ch du skall foerbraenna hela vaeduren paa altaret; det aer ett braennoffer aat HERREN. En vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN aer det. 19 aerefter skall du taga den andra vaeduren, och Aron och hans soener skola laegga sina haender paa vaedurens huvud. 20 edan skall du slakta vaeduren och taga av hans blod och bestryka Arons hoegra oersnibb och hans soeners hoegra oersnibb och tummen paa deras hoegra hand och stortaan paa deras hoegra fot; men det oevriga blodet skall det staenka paa altaret runt omkring. 21 ch du skall taga av blodet paa altaret och av smoerjelseoljan och staenka paa Aron och hans klaeder, och likaledes paa hans soener och hans soeners klaeder; saa bliver han helig, han sjaelv saavael som hans klaeder, och likaledes hans soener saavael som hans soeners klaeder. 22 ch du skall taga fettet av vaeduren, svansen och det fett som omsluter inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med fettet paa dem, daertill det hoegra laarstycket ty detta aer handfyllningsvaeduren. 23 ch du skall taga en rundkaka, en oljebroedskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade broeden, som staar infoer HERRENS ansikte. 24 ch du skall laegga alltsammans paa Arons och hans soeners haender och vifta det saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. 25 edan skall du taga det ur deras: haender och foerbraenna det paa altaret ovanpaa braennoffret, till en vaelbehaglig lukt infoer HERREN; det aer ett eldsoffer aat HERREN. 26 ch du skall taga bringan av Arons handfyllningsvaedur och vifta den saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte, och detta skall vara din del. 27 aa skall du helga viftoffersbringan och offergaerdslaaret, det som viftas och det som gives saasom offergaerd, de delar av handfyllningsvaeduren, som skola tillhoera Aron och hans soener. 28 ch detta skall tillhoera Aron och; hans soener saasom en evaerdlig raett av Israels barn, ty det aer en offergaerd. Det skall vara en gaerd av Israels barn, av deras tackoffer, en gaerd av dem aat HERREN. 29 ch Arons heliga klaeder skola hans soener hava efter honom, foer att de i dem maa bliva smorda och mottaga handfyllning. 30 sju dagar skall den av hans soener, som bliver praest i hans staelle, iklaeda sig dem, den som skall gaa in i uppenbarelsetaeltet foer att goera tjaenst i helgedomen. 31 ch du skall taga handfyllningsvaeduren och koka hans koett paa en helig plats. 32 ch vaedurens koett jaemte broedet: som aer i korgen skola Aron och hans soener aeta vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet; de skola aeta detta, 33det som har anvaents till att bringa foersoning vid deras handfyllning och helgande, men ingen fraemmande faar ta daerav, ty det aer heligt. 34 ch om naagot av handfyllningskoettet eller av broedet bliver oever till foeljande morgon, saa skall du i eld braenna upp detta som har blivit oever; det faar icke aetas, ty det aer heligt. 35 aa skall du goera med Aron och hans soener, i alla stycken saasom jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara. 36 ch var dag skall du offra en tjur saasom syndoffer till foersoning och rena altaret, i det du bringar foersoning foer det; och du skall smoerja det foer att helga det. 37 sju dagar skall du bringa foersoning foer altaret och helga det. Saa bliver altaret hoegheligt; var och en som kommer vid altaret bliver helig. 38 ch detta aer vad du skall offra paa altaret: tvaa aarsgamla lamm foer var dag bestaendigt. 39 et ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, 40och till det foersta lammet en tiondedels efa fint mjoel, begjutet med en fjaerdedels hin olja av stoetta oliver, och saasom drickoffer en fjaerdedels hin vin. 41 et andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det, till en vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN. 42 etta skall vara edert dagliga braennoffer fraan slaekte till slaekte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, infoer HERRENS ansikte, daer jag skall uppenbara mig foer eder, foer att daer tala med dig. 43 aer skall jag uppenbara mig foer Israels barn, och det rummet skall bliva helgat av min haerlighet. 44 ch jag skall helga uppenbarelsetaeltet och altaret, och Aron och hans soener skall jag helga till att bliva praester aat mig. 45 ch jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. 46 ch de skola foernimma att jag aer HERREN, deras Gud, som foerde dem ut ur Egyptens land, foer att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag aer HERREN, deras Gud.

Andra Mosebok 30

 

1 ch du skall goera ett altare foer att antaenda roekelse daerpaa, av akacietrae skall du goera det. 2 et skall vara en aln laangt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tvaa alnar hoegt; dess horn skola vara i ett stycke daermed. 3 ch du skall oeverdraga det med rent guld, dess skiva, dess vaeggar runt omkring och dess hoern; och du skall goera en rand av guld daerpaa runt omkring. 4 ch du skall till det goera tvaa ringar av guld och saetta dem nedanfoer randen, paa dess baada sidor; paa de baada sidostyckena skall du saetta dem. De skola vara daer, foer att staenger maa skjutas in i dem, saa att man med dem kan baera altaret. 5 ch du skall goera staengerna av akacietrae och oeverdraga dem med guld. 6 ch du skall staella det framfoer den foerlaat som haenger framfoer vittnesboerdets ark, saa att det staar framfoer naadastolen, som aer ovanpaa vittnesboerdet, daer jag skall uppenbara mig foer dig. 7 ch Aron skall antaenda vaelluktande roekelse daerpaa; var morgon, naer han tillreder lamporna, skall han antaenda roekelse; 8och likaledes skall Aron antaenda roekelse, naer han vid aftontiden saetter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga roekoffret infoer HERRENS ansikte, fraan slaekte till slaekte. 9 skolen icke laata naagon fraemmande roekelse komma daerpaa, ej heller braennoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta daerpaa. 10 ch Aron skall en gaang om aaret bringa foersoning foer dess horn; med blod av foersoningssyndoffret skall han en gaang om aaret bringa foersoning foer det, slaekte efter slaekte. Det aer hoegheligt foer HERREN. 11 ch HERREN talade till Mose och sade: 12 aer du raeknar antalet av Israels barn, naemligen av dem som inmoenstras, skall vid moenstringen var och en giva aat HERREN en foersoningsgaava foer sig, paa det att ingen hemsoekelse maa drabba dem vid moenstringen. 13 etta aer vad var och en som upptages bland de inmoenstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln raeknad till tjugu gera -- en halv sikel saasom offergaerd aat HERREN, 14 ar och en som upptages bland de inmoenstrade, var och en som aer tjugu aar gammal eller daerutoever, skall giva detta saasom offergaerd aat HERREN. 15 en rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre aen en halv sikel, naer I given offergaerden aat HERREN, till att bringa foersoning foer eder. 16 ch du skall taga foersoningspenningarna av Israels barn och anvaenda dem till arbetet vid uppenbarelsetaeltet. Saa skall ske, foer att Israels barn maa vara i aaminnelse infoer HERRENS ansikte, och foer att foersoning maa bringas foer eder. 17 ch HERREN talade till Mose och sade: 18 u skall ock goera ett baecken av koppar med en fotstaellning av koppar, till tvagning, och staella det mellan uppenbarelsetaeltet och altaret och gjuta vatten daeri. 19 ch Aron och hans soener skola tvaa sina haender och foetter med vatten daerur. 20 aer de gaa in i uppenbarelsetaeltet, skola de tvaa sig med vatten, paa del att de icke maa doe; saa ock naer de traeda fram till altaret foer att goera tjaenst genom att antaenda eldsoffer aat HERREN. 21 e skola tvaa sina haender och foetter, paa det att de icke maa doe. Och detta skall vara en evaerdlig stadga foer dem: foer honom sjaelv och hans avkomlingar fraan slaekte till slaekte. 22 ch HERREN talade till Mose och sade: 23 ag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, haelften saa mycket kanel av finaste slag, alltsaa tvaa hundra femtio siklar, likaledes tvaa hundra femtio siklar kalmus av finaste slag, 24daertill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja. 25 ch du skall av detta goera en helig smoerjelseolja, en konstmaessigt beredd salva; det skall vara en helig smoerjelseolja. 26 ch du skall daermed smoerja uppenbarelsetaeltet, vittnesboerdets ark, 27bordet med alla dess tillbehoer, ljusstaken med dess tillbehoer, roekelsealtaret, 28braennoffersaltaret med alla dess tillbehoer, aentligen baeckenet med dess fotstaellning. 29 ch du skall helga dem, saa att de bliva hoegheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig. 30 ch Aron och hans soener skall du smoerja, och du skall helga dem till att bliva praester aat mig. 31 ch till Israels barn skall du tala och saega: Detta skall vara min heliga smoerjelseolja hos eder, fraan slaekte till slaekte. 32 aa ingen annan maenniskas kropp maa den komma, ej heller maan I goera naagon annan saa sammansatt som denna. Helig aer den, helig skall den vara foer eder. 33 en som bereder en saadan salva, och den som anvaender naagot daerav paa naagon fraemmande, han skall utrotas ur sin slaekt. 34 tterligare sade HERREN till Mose: Tag dig vaelluktande kryddor, stakte och sjoenagel och galban, och jaemte dessa vaellukter rent roekelseharts, lika mycket av vart slag, 35och goer daerav roekelse, en konstmaessigt beredd blandning, saltad, ren, helig. 36 ch en del av den skall du stoeta till pulver och laegga framfoer vittnesboerdet i uppenbarelsetaeltet, daer jag vill uppenbara mig foer dig. Hoeghelig skall den vara foer eder. 37 ch ingen annan roekelse maan I goera aat eder saa sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig foer HERREN. 38 en som goer saadan foer att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin slaekt.

Andra Mosebok 31

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2 e, jag har kallat och naemnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; 3och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och foerstaand och kunskap och med allt slags sloejdskicklighet, 4till att taenka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, 5till att snida stenar foer infattning och till att snida i trae, korteligen, till att utfoera alla slags arbeten. 6 ch se, jag har givit honom till medhjaelpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och aat alla edra konstfoerfarna maen har jag givit vishet i hjaertat. Dessa skola kunna goera allt vad jag har bjudit dig: 7uppenbarelsetaeltet, vittnesboerdets ark, naadastolen daerpaa, alla uppenbarelsetaeltets tillbehoer, 8bordet med dess tillbehoer, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbehoer, roekelsealtaret, 9braennoffersaltaret med alla dess tillbehoer, baeckenet med dess fotstaellning, 10de stickade klaederna och praesten Arons andra heliga klaeder, saa och hans soeners praestklaeder, 11aentligen smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen till helgedomen. De skola utfoera sitt arbete i alla stycken saasom jag har bjudit dig. 12 ch HERREN talade till Mose och sade: 13 ala du till Israels barn och saeg: Mina sabbater skolen I haalla, ty de aero ett tecken mellan mig och eder, fraan slaekte till slaekte, foer att I skolen veta att jag aer HERREN, som helgar eder. 14 aa haallen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med doeden; ty var och en som paa den dagen goer naagot arbete, han skall utrotas ur sin slaekt. 15 ex dagar skall arbete goeras, men paa sjunde dagen aer vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som goer naagot arbete paa sabbatsdagen skall straffas med doeden. 16 ch Israels barn skola haalla sabbaten, saa att de fira den slaekte efter slaekte, saasom ett evigt foerbund. 17 en skall vara ett evaerdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty paa sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men paa sjunde dagen vilade han och tog sig ro. 18 aer han nu hade talat ut med; Mose paa Sinai berg, gav han honom vittnesboerdets tvaa tavlor, tavlor av sten, paa vilka Gud hade skrivit med sitt finger.

Andra Mosebok 32

 

1 en naer folket saag att Mose droejde att komma ned fraan berget, foersamlade de sig omkring Aron och sade till honom: >>Upp, goer oss en gud som kan gaa framfoer oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som foerde oss upp ur Egyptens land.>> 2 aa sade Aron till dem: >>Tagen guldringarna ut ur oeronen paa edra hustrur, edra soener och edra doettrar, och baeren dem till mig. 3 aa tog allt folket av sig guldringarna som de hade i oeronen, och de buro dem till Aron; 4och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde daerav en gjuten kalv. Och de sade: >>Detta aer din Gud, Israel, han som har foert dig upp ur Egyptens land.>> 5 aer Aron saag detta, byggde han ett altare aat honom. Och Aron laet utropa och saega: >>I morgon bliver en HERRENS hoegtid.>> 6 agen daerefter stodo de bittida upp och offrade braennoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att aeta och dricka, och daerpaa stodo de upp till att leka. 7 aa sade HERREN till Mose: >>Gaa ditned, ty ditt folk, som du har foert upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad foerdaervligt aer. 8 e hava redan vikit av ifraan den vaeg som jag bjoed dem gaa; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, aat den hava de offrat, och sagt: 'Detta aer din Gud, Israel, han som har foert dig upp ur Egyptens land.>> 9 ch HERREN sade ytterligare till Mose: >>Jag ser att detta folk aer ett haardnackat folk. 10 aa laat mig nu vara, paa det att min vrede maa brinna mot dem, och paa det att jag maa foergoera dem; dig vill jag sedan goera till ett stort folk.>> 11 en Mose boenfoell infoer HERREN, sin Gud, och sade: >>HERRE, varfoer skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har foert ut ur Egyptens land? 12 arfoer skulle egyptierna faa saega: 'Till deras olycka har han foert dem ut, till att draepa dem bland bergen och foergoera dem fraan jorden'? Vaend dig ifraan din vredes gloed, och aangra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk. 13 aenk paa Abraham, Isak och Israel, dina tjaenare, aat vilka du med ed vid dig sjaelv har givit det loeftet: 'Jag skall goera eder saed talrik saasom stjaernorna paa himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva aat eder saed, och de skola faa det till evaerdlig arvedel.'>> 14 aa aangrade HERREN det onda som han hade hotat att goera mot sitt folk. 15 ch Mose vaende sig om och steg ned fraan berget, och han hade med sig vittnesboerdets tvaa tavlor. Och paa tavlornas baada sidor var skrivet baade paa den ena sidan och paa den andra var skrivet. 16 ch tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad paa tavlorna. 17 aer Josua nu hoerde huru folket skriade, sade han till Mose: >>Krigsrop hoeres i laegret.>> 18 en han svarade: >>Det aer varken segerrop som hoeres, ej heller aer det ett ropande saasom efter nederlag; det aer saang jag hoer.>> 19 aer sedan Mose kom naermare laegret och fick se kalven och dansen, upptaendes hans vrede, och han kastade tavlorna ifraan sig och slog soender dem nedanfoer berget. 20 edan tog han kalven som de hade gjort, och braende den i eld och krossade den till stoft; detta stroedde han i vattnet och gav det aat Israels barn att dricka. 21 ch Mose sade till Aron: >>Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begaa en saa stor synd?>> 22 ron svarade: >>Min herres vrede maa icke upptaendas; du vet sjaelv att detta folk aer ont. 23 e sade till mig: 'Goer oss en gud som kan gaa framfoer oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som foerde oss upp ur Egyptens land.' 24 aa sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gaavo det aat mig. Och jag kastade det i elden, och saa kom kalven till.>> 25 aa nu Mose saag att folket var loesslaeppt, eftersom Aron, till skadeglaedje foer deras fiender, hade slaeppt dem loesa, 26staellde han sig i porten till laegret och ropade: >>Var och en som hoer HERREN till komme hit till mig.>> Daa foersamlade sig till honom alla Levi barn. 27 ch han sade till dem: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svaerd vid sin laend. Gaan saa igenom laegret, fram och tillbaka, fraan den ena porten till den andra, Och draepen vem I finnen, vore det ocksaa broder eller vaen eller fraende. 28 ch Levi barn gjorde saasom Mose hade sagt; och paa den dagen foello av folket vid pass tre tusen maen. 29 ch Mose sade: >>Eftersom I nu haven staatt emot edra egna soener och broeder, maan I i dag taga handfyllning till HERRENS tjaenst, foer att vaelsignelse i dag maa komma oever eder.>> 30 agen daerefter sade Mose till folket: >>I haven begaatt en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa foersoning foer eder synd.>> 31 ch Mose gick tillbaka till HERREN och sade: >>Ack, detta folk har begaatt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld. 32 en foerlaat dem nu deras synd; varom icke, saa utplaana mig ur boken som du skriver i.>> 33 en HERREN svarade Mose: >>Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplaana ur min bok. 34 aa nu och foer folket dit jag har sagt dig; se, min aengel skall gaa framfoer dig. Men naer min hemsoekelses dag kommer, skall jag paa dem hemsoeka deras synd.>> 35 aa straffade HERREN folket, daerfoer att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

Andra Mosebok 33

 

1 ch HERREN sade till Mose: >>Upp, drag aastad haerifraan med folket som du har foert upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat aat Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'AAt din saed skall jag giva det.' 2 ag skall saenda en aengel framfoer dig och foerjaga kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna, 3foer att du maa komma till ett land som flyter av mjoelk och honung. Ty eftersom du aer ett haardnackat folk, vill jag icke sjaelv draga upp med dig; jag kunde daa foergoera dig under vaegen.>> 4 aer folket hoerde detta straenga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken paa sig. 5 ch HERREN sade till Mose: >>Saeg till Israels barn: I aeren ett haardnackat folk. Om jag allenast ett oegonblick droge med dig, skulle jag foergoera dig. Men laegg nu av dig dina smycken, saa vill jag se till, vad jag skall goera med dig.>> 6 aa togo daa Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifraan vistelsen vid Horebs berg. 7 en Mose hade foer sed att taga taeltet och slaa upp det ett stycke utanfoer laegret; och han kallade det >>uppenbarelsetaeltet>>. Och var och en som ville raadfraaga HERREN maaste gaa ut till uppenbarelsetaeltet utanfoer laegret. 8 ch saa ofta Mose gick ut till taeltet, stod allt folket upp, och var och en staellde sig vid ingaangen till sitt taelt och skaadade efter Mose, till dess han hade kommit in i taeltet. 9 ch saa ofta Mose kom in i taeltet, steg molnstoden ned och blev staaende vid ingaangen till taeltet; och han talade med Mose. 10 ch allt folket saag molnstoden staa vid ingaangen till taeltet; daa foell allt folket ned och tillbad, var och en vid ingaangen till sitt taelt. 11 ch HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, saasom naer den ena maenniskan talar med den andra. Sedan vaende Mose tillbaka till laegret; men hans tjaenare Josua, Nuns son, en ung man, laemnade icke taeltet. 12 ch Mose sade till HERREN: >>Vael saeger du till mig: 'Foer detta folk ditupp'; men du har icke laatit mig veta vem du vill saenda med mig Du har dock sagt: 'Jag kaenner dig vid namn, och du har funnit naad foer mina oegon.' 13 m jag alltsaa har funnit naad foer dina oegon, saa laat mig se dina vaegar och laera kaenna dig; jag vill ju finna naad foer dina oegon. Och se daertill, att detta folk aer ditt folk.>> 14 an sade: >>Skall jag daa sjaelv gaa med och foera dig till ro?>> 15 an svarade honom: >>Om du icke sjaelv vill gaa med, saa laat oss alls icke draga upp haerifraan. 16 y varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit naad foer dina oegon, om icke daerigenom att du gaar med oss, saa att vi, jag och ditt folk, utmaerkas framfoer alla andra folk paa jorden?>> 17 ERREN svarade Mose: >>Vad du nu har begaert skall jag ock goera; ty du har funnit naad foer mina oegon, och jag kaenner dig vid namn.>> 18 aa sade han: >>Laat mig alltsaa se din haerlighet.>> 19 an svarade: >>Jag skall laata all min skoenhet gaa foerbi dig daer du staar, och jag skall utropa namnet 'HERREN' infoer dig; jag skall vara naadig mot den jag vill vara naadig emot, och skall foerbarma mig oever den jag vill foerbarma mig oever. 20 tterligare sade han: >>Mitt ansikte kan du dock icke faa se, ty ingen maenniska kan se mig och leva.>> 21 aerefter sade HERREN: >>Se, haer aer en plats naera intill mig; staell dig daer paa klippan. 22 aer nu min haerlighet gaar foerbi, skall jag laata dig staa daer i en klyfta paa berget, och jag skall oevertaecka dig med min hand, till dess jag har gaatt foerbi. 23 edan skall jag taga bort min hand, och daa skall du faa se mig paa ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.>>

Andra Mosebok 34

 

1 ch HERREN sade till Mose: >>Hugg ut aat dig tvaa stentavlor, likadana som de foerra voro, saa vill jag skriva paa tavlorna samma ord som stodo paa de foerra tavlorna, vilka du slog soender. 2 ch var redo till i morgon, du skall daa paa morgonen stiga upp paa Sinai berg och staella dig paa toppen av berget, mig till moetes, 3men ingen maa stiga upp med dig, och paa hela berget foer ingen annan visa sig; ej heller maa faar och faekreatur gaa i bet framemot detta berg.>> 4 ch han hoegg ut tvaa stentavlor likadana som de foerra voro. Och bittida foeljande morgon begav sig Mose upp paa Sinai berg, saasom HERREN hade bjudit honom, och tog de tvaa stentavlorna med sig. 5 aa steg HERREN ned i molnskyn. Och han staellde sig daer naera intill honom och aakallade HERRENS namn. 6 ch HERREN gick foerbi honom, daer han stod, och utropade: >>HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhaertig och naadig, laangmodig och stor i mildhet och trofasthet, 7som bevarar naad mot tusenden, som foerlaater missgaerning och oevertraedelse och synd, men som ingalunda laater naagon bliva ostraffad, utan hemsoeker faedernas missgaerning paa barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjaerde led.>> 8 aa boejde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad 9och sade: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, Herre, saa maa Herren gaa med oss. Ty vael aer det ett haardnackat folk, men du vill ju foerlaata oss vaar missgaerning och synd och taga oss till din arvedel.>> 10 an svarade: >>Vaelan, jag vill sluta ett foerbund. Infoer hela ditt folk skall jag goera under, saadana som icke hava blivit gjorda i naagot land eller bland naagot folk. Och hela det folk som du tillhoer skall se att HERRENS gaerningar aero underbara, de som jag skall goera med dig. 11 aall de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall foerjaga foer dig amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna. 12 ag dig till vara foer att sluta foerbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och laat dem icke bliva till en snara bland eder. 13 astmer skolen I bryta ned deras altaren och slaa soender deras stoder och hugga ned deras Aseror. 14 a, du skall icke tillbedja naagon annan gud, ty HERREN heter Nitaelskare; en nitaelskande Gud aer han. 15 u maa icke sluta naagot foerbund med landets inbyggare. Ty i troloes avfaellighet loepa de efter sina gudar och offra aat sina gudar; och naer de daa inbjuda dig, kommer du att aeta av deras offer; 16du tager ock deras doettrar till hustrur aat dina soener, och naer daa deras doettrar i avfaellighet loepa efter sina gudar, skola de foerleda dina soener till att likaledes loepa efter deras gudar. 17 jutna gudar skall du icke goera aat dig. 18 et osyrade broedets hoegtid skall, du haalla: i sju dagar skall du aeta osyrat broed, saasom jag har bjudit dig, paa den bestaemda tiden i maanaden Abib; ty i maanaden Abib drog du ut ur Egypten. 19 llt det som oeppnar moderlivet skall hoera mig till, ocksaa allt hankoen bland din boskap, som oeppnar moderlivet, saavael av faekreaturen som av smaaboskapen. 20 en vad som bland aasnor oeppnar moderlivet skall du loesa med ett faar, och om du icke vill loesa det, skall du krossa nacken paa det. Var foerstfoedd bland dina soener skall du laesa. Och ingen skall med tomma haender traeda fram infoer mitt ansikte. 21 ex dagar skall du arbeta, men paa sjunde dagen skall du haalla vilodag; baade under ploejningstiden och under skoerdetiden skall du haalla vilodag. 22 ch veckohoegtiden skall du haalla, foer foerstlingen av veteskoerden, saa ock baergningshoegtiden, naer aaret har gaatt till aenda. 23 re gaanger om aaret skall allt ditt mankoen traeda fram infoer HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte. 24 y jag skall foerdriva folk foer dig och utvidga ditt omraade; och ingen skall staa efter ditt land, naer du drager upp, tre gaanger om aaret, foer att traeda fram infoer HERRENS, din Guds, ansikte. 25 u skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jaemte naagot som aer syrat. Och paaskhoegtidens slaktoffer skall icke laemnas kvar oever natten till morgonen. 26 et foersta av din marks foerstlingsfrukter skall du foera till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mjoelk.>> 27 ch HERREN sade till Mose: >>Teckna upp aat dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett foerbund med dig och med Israel.>> 28 ch han blev kvar daer hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio naetter, utan att aeta och utan att dricka. Och han skrev paa tavlorna foerbundets ord, de tio orden. 29 aer sedan Mose steg ned fraan Sinai berg, och paa vaegen ned fraan berget hade vittnesboerdets tvaa tavlor med sig, visste han icke att hans ansiktes hy hade blivit straalande daerav att han hade talat med honom. 30 ch naer Aron och alla Israels barn saago huru Moses ansiktes hy straalade, fruktade de foer att komma honom naera. 31 en Mose ropade till dem; daa vaende Aron och menighetens alla hoevdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 aerefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som HERREN hade foerkunnat foer honom paa Sinai berg. 33 ch naer Mose hade slutat sitt tal till dem, haengde han ett taeckelse foer sitt ansikte. 34 en saa ofta Mose skulle traeda infoer HERRENS ansikte foer att tala med honom, lade han av taeckelset, till dess han aater gick ut. Och sedan han hade kommit ut, foerkunnade han foer Israels barn det som hade blivit honom bjudet. 35 aa saago Israels barn var gaang huru Moses ansiktes by straalade, och Mose haengde daa aater taeckelset oever sitt ansikte, till dess han aanyo skulle gaa in foer att tala med honom.

Andra Mosebok 35

 

1 ch Mose foersamlade Israels barns hela menighet och sade till dem: >>Detta aer vad HERREN har bjudit eder att goera: 2 ex dagar skall arbete goeras, men paa sjunde dagen skolen I hava helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som paa den dagen goer naagot arbete skall doedas. 3 skolen icke taenda upp eld paa: sabbatsdagen, var I aen aeren bosatta. 4 ch Mose sade till Israels barns hela menighet: >>Detta aer vad HERREN har bjudit och sagt: 5 aaten bland eder upptaga en gaerd aat HERREN, saa att var och en som har ett daertill villigt hjaerta baer fram denna gaard aat HERREN: guld, silver och koppar, 6moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn och gethaar, 7roedfaergade vaedurskinn, tahasskinn, akacietrae, 8olja till ljusstaken, kryddor till smoerjelseoljan och till den vaelluktande roekelsen, 9aentligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvaendas foer efoden och foer broestskoelden. 10 ch alla konstfoerfarna maen bland eder maa komma och foerfaerdiga allt vad HERREN har bjudit: 11tabernaklet, dess taeckelse och oeverdraget till detta, dess haektor, braeder, tvaerstaenger, stolpar och fotstycken, 12arken med dess staenger, naadastolen och den foerlaat som skall haenga framfoer den, 13bordet med dess staenger och alla dess tillbehoer och skaadebroeden, 14ljusstaken med dess tillbehoer och dess lampor, oljan till ljusstaken, 15roekelsealtaret med dess staenger, smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen, foerhaenget foer ingaangen till tabernaklet, 16braennoffersaltaret med tillhoerande koppargaller, dess staenger och alla dess tillbehoer, baeckenet med dess fotstaellning, 17omhaengena till foergaarden, dess stolpar och fotstycken, foerhaenget foer porten till foergaarden, 18tabernaklets pluggar och foergaardens pluggar med deras streck, 19aentligen de stickade klaederna till tjaensten i helgedomen och praesten Arons andra heliga klaeder, saa ock hans soeners praestklaeder.>> 20 ch Israels barns hela menighet gick sin vaeg bort ifraan Mose. 21 edan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hjaerta manades daertill; och var och en som hade en daertill villig ande bar fram en gaerd aat HERREN till foerfaerdigande av uppenbarelsetaeltet och till allt arbete daervid och till de heliga klaederna. 22 e kommo, baade maen och kvinnor, och framburo, var och en efter sitt hjaertas villighet, spaennen, oerringar, fingerringar och halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde offra aat HERREN naagon gaava av guld. 23 ch var och en som hade i sin aego moerkblaatt, purpurroett, rosenroett eller vitt garn eller gethaar eller roedfaergade vaedurskinn eller tahasskinn bar fram det. 24 ch var och en som kunde giva saasom gaerd naagot av silver eller koppar bar fram sin gaerd aat HERREN. Och var och en som hade i sin aego akacietrae till foerfaerdigande av naagot slags arbete bar fram det. 25 ch alla konstfoerfarna kvinnor spunno med sina haender moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn och buro fram sin spaanad; 26och alla kvinnor som av sitt hjaerta manades daertill och hade laert konsten spunno gethaar. 27 ch hoevdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till att anvaendas foer efoden och foer broestskoelden, 28vidare kryddor och olja, till att anvaendas foer ljusstaken och smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen. 29 ar och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hjaerta var villigt att baera fram naagot till foerfaerdigande av allt det som HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle goera, bar fram sin frivilliga gaava aat HERREN. 30och Mose sade till Israels barn: >>Sen, HERREN har kallat och naemnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; 31och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med foerstaand och kunskap och med allt slags sloejdskicklighet, 32baade till att taenka ut konstarbeten och till att arbeta i guld, silver och koppar, 33till att smida stenar foer infattning: och till att snida i trae, korteligen, till att utfoera alla slags konstarbeten. 34 At honom och aat Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han ock givit foermaaga att undervisa andra. 35 an har uppfyllt deras hjaertan med vishet till att utfoera alla slags snideriarbeten och konstvaevnader och brokiga vaevnader av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn, saa ock andra vaevnader, korteligen, alla slags arbeten och saerskilt konstvaevnadsarbeten. 36:1. den elektroniska utgaavan.

Andra Mosebok 36

 

1 ch Besalel och Oholiab och alla andra konstfoerfarna maen, aat vilka HERREN har givit vishet och foerstaand till att veta huru de skola utfoera allt arbete vid helgedomens foerfaerdigande, skola utfoera det, i alla stycken saasom HERREN har bjudit.>> Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet Foerfaerdigandet av tabernaklet, dess taeckelse, oeverdrag, braedstaellning, foerlaat och foerhaenge. 2 aerefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstfoerfarna maennen, aat vilka HERREN hade givit vishet i hjaertat, alla som av sitt hjaerta manades att traeda fram foer att utfoera arbetet. 3 ch de mottogo fraan Mose hela den gaerd som Israels barn hade burit fram till utfoerande av arbetet vid helgedomens foerfaerdigande. Men man fortfor att baera fram till honom frivilliga gaavor, morgon efter morgon. 4 aa kommo alla de konstfoerfarna maen som utfoerde allt arbetet till helgedomen, var och en fraan det arbete som han utfoerde, 5och sade till Mose: >>Folket baer fram mer aen som behoeves foer att verkstaella det arbete som HERREN har bjudit oss att utfoera.>> 6 aa bjoed Mose att man skulle laata utropa i laegret: >>Ingen, vare sig man eller kvinna, maa vidare arbeta foer att goera naagot till helgedomen.>> Saa avhoells folket ifraan att baera fram flera gaavor. 7 y vad man hade skaffat samman var tillraeckligt foer allt det arbete som skulle goeras, och man hade till och med oever. 8 aa gjorde nu alla de konstfoerfarna arbetarna tabernaklet av tio tygvaader; av tvinnat vitt garn och av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn gjorde man dem, med keruber paa, i konstvaevnad. 9 ar vaad gjordes tjuguaatta alnar laang och fyra alnar bred; alla vaaderna fingo samma maatt. 10 ch man fogade tillhopa fem av vaaderna med varandra; likasaa fogade man tillhopa de fem oevriga vaaderna med varandra. 11 ch man satte oeglor av moerkblaatt garn i kanten paa den ena vaaden, ytterst paa det hopfogade stycket; saa gjorde man ock i kanten paa den vaad som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 12 emtio oeglor satte man paa den ena vaaden, och femtio oeglor satte man ytterst paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket, saa att oeglorna svarade emot varandra. 13 ch man gjorde femtio haektor av guld och fogade vaaderna tillhopa med varandra medelst haektorna, saa att tabernaklet utgjorde ett helt. 14 an gjorde och tygvaader av gethaar till ett taeckelse oever tabernaklet; elva saadana vaader gjorde man. 15 ar vaad gjordes trettio alnar laang och fyra alnar bred, de elva vaaderna fingo samma maatt. 16 em av vaaderna fogade man tillhopa till ett saerskilt stycke, 17och likaledes de sex oevriga vaaderna till ett saerskilt stycke. Och man satte femtio oeglor i kanten paa den vaad som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio oeglor satte man i kanten paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket. 18 ch man gjorde femtio haektor av koppar foer att foga tillhopa taeckelset, saa att det kom att utgoera ett helt. 19 idare gjorde man ett oeverdrag av roedfaergade vaedurskinn till taeckelset, och ytterligare ett oeverdrag av tahasskinn att laegga ovanpaa detta. 20 raederna till tabernaklet gjorde man av akacietrae och staellde dem uppraett. 21 io alnar laangt och en och en halv aln brett gjordes vart braede. 22 aa vart braede sattes tvaa tappar, foerbundna sinsemellan med en list; saa gjorde man paa alla braederna till tabernaklet. 23 ch av tabernaklets braeder satte man tjugu paa soedra sidan, soederut. 24 ch man gjorde fyrtio fotstycken av silver att saetta under de tjugu braederna, tvaa fotstycken under vart braede foer dess tvaa tappar. 25 ikaledes satte man paa tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu braeder, 26med deras fyrtio fotstycken av silver, tvaa fotstycken under vart braede. 27 en paa baksidan av tabernaklet, vaesterut, satte man sex braeder. 28 ch tvaa braeder satte man paa tabernaklets hoern, paa baksidan; 29och vartdera av dessa var sammanfogat av tvaa nedtill, och likaledes sammanhaengande upptill, till den foersta ringen. Saa gjorde man med dem baada, i de baada hoernen. 30 aaledes blev det aatta braeder med tillhoerande fotstycken av silver, sexton fotstycken, naemligen tvaa fotstycken under vart braede. 31 ch man gjorde tvaerstaenger av akacietrae, fem till de braeder som voro paa tabernaklets ena sida, 32och fem tvaerstaenger till de braeder som voro paa tabernaklets andra sida, och fem tvaerstaenger till de braeder som voro paa tabernaklets baksida, vaesterut. 33 ch man satte den mellersta tvaerstaangen saa, att den gick tvaers oever, mitt paa braederna, fraan den ena aendan till den andra. 34 ch braederna oeverdrog man med guld, och ringarna paa dem, i vilka tvaerstaengerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tvaerstaengerna oeverdrog man med guld. 35 an gjorde ock foerlaaten av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvaevnad, med keruber paa. 36 ch man gjorde till den fyra stolpar av akacietrae och oeverdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man goet till dem fyra fotstycken av silver. 37 ch man gjorde ett foerhaenge foer ingaangen till taeltet, i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, 38och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar oeverdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar.

Andra Mosebok 37

 

1 ch Besalel gjorde arken av akacietrae, tvaa och en halv aln laang, en och en halv aln bred och en och en halv aln hoeg. 2 ch han oeverdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde paa den en rand av guld runt omkring. 3 ch han goet till den fyra ringar: av guld och satte dem oever de fyra foetterna, tvaa ringar paa ena sidan och tvaa ringar paa andra sidan. 4 ch han gjorde staenger av akacietrae och oeverdrog dem med guld. 5 ch staengerna skoet han in i ringarna, paa sidorna av arken, saa att man kunde baera arken. 6 ch han gjorde en naadastol av rent guld, tvaa och en halv aln laang och en och en halv aln bred. 7 ch han gjorde tvaa keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de baada aendarna av naadastolen, 8en kerub vid ena aendan och en kerub vid andra aendan. I ett stycke med naadastolen gjorde han keruberna vid dess baada aendar. 9 ch keruberna bredde ut sina vingar och hoello dem uppaat, saa att de oevertaeckte naadastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vaenda mot varandra; ned mot naadastolen vaende keruberna sina ansikten. 10 an gjorde ock bordet av akacietrae, tvaa alnar laangt, en aln brett och en och en halv aln hoegt. 11 ch han oeverdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld daerpaa runt omkring. 12 ch runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld. 13 ch han goet till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hoernen vid de fyra foetterna. 14 nvid listen sattes ringarna, foer att staengerna skulle skjutas in i dem, saa att man kunde baera bordet. 15 ch han gjorde staengerna av akacietrae och oeverdrog dem med guld; saa kunde man baera bordet. 16 ch han gjorde kaerlen till bordet av rent guld, faten och skaalarna, baegarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer. 17 an gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotstaellning och dess mittelroer; kalkarna daerpaa, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den. 18 ch sex armar utgingo fraan ljusstakens sidor, tre armar fraan ena sidan och tre armar fraan andra sidan. 19 aa den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma, och paa den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma; saa gjordes paa de sex armar som utgingo fraan ljusstaken 20 en paa sjaelva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. 21 n kula sattes under det foersta armparet som utgick fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick fraan ljusstaken, i ett stycke med den: alltsaa under de sex armar som utgingo fraan den. 22 eras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. 23 ch han gjorde till den sju lampor, saa ock lamptaenger och brickor till den av rent guld. 24 v en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehoer. 25 ch han gjorde roekelsealtaret av akacietrae, en aln laangt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tvaa alnar hoegt; dess horn gjordes i ett stycke daermed. 26 ch han oeverdrog det med rent guld, dess skiva, dess vaeggar runt omkring och dess hoern; och han gjorde en rand av guld daerpaa runt omkring. 27 ch han gjorde till det tvaa ringar av guld och satte dem nedanfoer randen, paa dess baada sidor, paa de baada sidostyckena, foer att staenger skulle skjutas in i dem, saa att maen med dem kunde baera altaret. 28 ch han gjorde staengerna av akacietrae och oeverdrog dem med guld. 29 an gjorde ock den heliga smoerjelseoljan och den rena, vaelluktande roekelsen, konstmaessigt beredda.

Andra Mosebok 38

 

1 an gjorde ock braennoffersaltaret av akacietrae, fem alnar laangt och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar hoegt. 2 ch han gjorde hoern daertill och satte dem i dess fyra hoern; i ett stycke daermed gjordes hoernen. Och han oeverdrog det med koppar. 3 ch han gjorde altarets alla tillbehoer, askkaerlen, skovlarna, skaalarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbehoer gjorde han av koppar. 4 ch han gjorde till altaret ett galler, ett naetverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, saa att det raeckte upp till mitten. 5 ch han goet fyra ringar och satte dem i de fyra hoernen paa koppargallret, foer att staengerna skulle skjutas in i dem. 6 ch han gjorde staengerna av akacietrae och oeverdrog dem med koppar. 7 ch han skoet staengerna in i ringarna paa altarets sidor, saa att man kunde baera det med dem. Ihaaligt gjorde han det, av plankor. 8 an gjorde ock baeckenet av koppar med dess fotstaellning av koppar och anvaende daertill speglar, som hade tillhoert de kvinnor vilka hade tjaenstgoering vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. 9 an gjorde ock foergaarden. Foer den soedra sidan, soederut, gjordes omhaengena till foergaarden av tvinnat sitt garn, hundra alnar laanga; 10till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 11 ikaledes gjordes de foer norra sidan hundra alnar laanga; till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 12 ch foer vaestra sidan gjordes omhaengen som voro femtio alnar laanga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. 13 ch foer framsidan, oesterut, gjordes de femtio alnar laanga. 14 mhaengena gjordes femton alnar laanga paa ena sidan daerav, med tre stolpar paa tre fotstycken; likaledes gjordes omhaengena paa andra sidan femton alnar laanga -- alltsaa lika paa baada sidor om porten till foergaarden -- med tre stolpar paa tre fotstycken. 15 lla omhaengena runt omkring foergaarden gjordes av tvinnat vitt garn; 16och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar oeverdrogos med silver; 17alla foergaardens stolpar foersaagos med kransar av silver. 18 ch foerhaenget foer porten till foergaarden gjordes i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, tjugu alnar laangt och fem alnar hoegt, efter tygets bredd, i likhet med foergaardens omhaengen; 19och till det gjordes fyra stolpar paa fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar oeverdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver. 20 lla pluggarna till tabernaklet och till foergaarden runt omkring gjordes av koppar. 21 oeljande aer vad som beraeknas hava aatgaatt till tabernaklet, vittnesboerdets tabernakel, vilken beraekning gjordes efter Moses befallning genom leviternas foersorg, under ledning av Itamar, praesten Arons son; 22och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, foerfaerdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose, 23och till medhjaelpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstvaevnad och i konsten att vaeva brokigt med moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn. 24 et guld som anvaendes till arbetet, vid foerfaerdigandet av hela helgedomen, det guld som hade blivit givet saasom offer, utgjorde sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar, efter helgedomssikelns vikt. 25 ch det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmoenstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. 26 n beka, det aer en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom paa var person, paa var och en som upptogs bland de inmoenstrade, var och en som var tjugu aar gammal eller daerutoever: sex hundra tre tusen fem hundra femtio personer. 27 ch de hundra talenterna silver anvaendes till gjutningen av fotstyckena foer helgedomen och av fotstyckena foer foerlaaten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke. 28 ch de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anvaendes till att goera hakar till stolparna och till att oeverdraga deras knoppar och goera kransar till dem. 29 ch den koppar som hade blivit given saasom offer utgjorde sjuttio talenter och tvaa tusen fyra hundra siklar. 30 aerav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetaeltets ingaang, saa ock kopparaltaret med tillhoerande koppargaller och altarets alla tillbehoer, 31vidare fotstyckena till foergaarden, runt omkring, och fotstyckena till foergaardens port, aentligen alla tabernaklets pluggar och alla foergaardens pluggar, runt omkring.

Andra Mosebok 39

 

1 ch av det moerkblaaa, det purpurroeda och det rosenroeda garnet gjorde man stickade klaeder till tjaensten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga klaederna som Aron skulle hava, saasom HERREN hade bjudit Mose. 2 foden gjorde man av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. 3 an hamrade ut guldet till tunna plaatar och skar dessa i traadar, saa att man kunde vaeva in det i det moerkblaaa, det purpurroeda, det rosenroeda och det vita garnet, med konstvaevnad. 4 ill den gjorde man axelstycken, som skulle faestas ihop; vid sina baada aendar faestes den ihop. 5 ch skaerpet, som skulle sitta paa efoden och sammanhaalla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags vaevnad: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 6 ch onyxstenarna omgav man med flaetverk av guld; paa dem voro Israels soeners namn inristade, paa samma saett som man graverar signetringar. 7 ch man satte dem paa efodens axelstycken, foer att stenarna skulle bringa Israels barn i aaminnelse, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 8 roestskoelden gjorde man i konstvaevnad, i samma slags vaevnad som efoden: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. 9 roestskoelden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en vaeska gjorde man den: ett kvarter laang och ett kvarter bred, i form av en vaeska. 10 ch man besatte den med fyra rader stenar: i foersta raden en karneol, en topas och en smaragd; 11i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 12i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 13i fjaerde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med flaetverk av guld blevo de omgivna i sina infattningar. 14 tenarna voro tolv, efter Israels soeners namn, en foer vart namn; var sten bar namnet paa en av de tolv stammarna, inristat paa samma saett som man graverar signetringar. 15 ch man gjorde till broestskoelden kedjor i virat arbete, saasom man goer snodder, av rent guld. 16 an gjorde vidare tvaa flaetverk av guld och tvaa ringar av guld och satte dessa baada ringar i tvaa av broestskoeldens hoern. 17 ch man faeste de baada guldsnodderna vid de baada ringarna, i broestskoeldens hoern. 18 ch de tvaa snoddernas baada andra aendar faeste man vid de tvaa flaetverken och faeste dem saa vid efodens axelstycken paa dess framsida. 19 ch man gjorde tvaa andra ringar av guld och satte dem i broestskoeldens baada andra hoern, vid den kant daerpaa, som var vaend inaat mot efoden. 20 ch ytterligare gjorde man tvaa ringar av guld och faeste dem vid efodens baada axelstycken, nedtill paa dess framsida, daer den faestes ihop, ovanfoer efodens skaerp. 21 ch man knoet fast broestskoelden med ett moerkblaatt snoere, som gick fraan dess ringar in i efodens ringar, saa att den satt ovanfoer efodens skaerp, paa det att broestskoelden icke skulle lossna fraan efoden, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 22 fodkaapan gjorde man av vaevt tyg, helt och haallet moerkblaatt. 23 ch mitt paa kaapan gjordes en oeppning, lik oeppningen paa en pansarskjorta; oeppningen omgavs naemligen med en kant, foer att den icke skulle slitas soender. 24 ch paa kaapans nedre faall satte man granataepplen, gjorda av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett tvinnat garn. 25 ch man gjorde bjaellror av rent guld och satte dessa bjaellror mellan granataepplena runt omkring faallen paa kaapan, mellan granataepplena: 26en bjaellra och saa ett granataepple, sedan en bjaellra och saa aater ett granataepple, runt omkring faallen paa kaapan, att baeras vid tjaenstgoeringen, saasom HERREN hade bjudit Mose. 27 ch man gjorde aat Aron och hans soener livklaednaderna av vitt garn, i vaevt arbete, 28huvudbindeln av vitt garn, hoegtidshuvorna av vitt garn och linnebenklaederna av tvinnat vitt garn, 29aentligen baeltet av tvinnat vitt garn och av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn, i brokig vaevnad, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 30 ch man gjorde plaaten till det heliga diademet av rent guld, och paa den skrev man, saasom man graverar signetringar: >>Helgad aat HERREN.>> 31 ch man faeste vid den ett moerkblaatt snoere och satte den ovanpaa huvudbindeln, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 32 aa blev daa allt arbetet paa uppenbarelsetaeltets tabernakel fullbordat. Israels barn utfoerde det; de gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit Mose. 33 ch de foerde fram till Mose tabernaklet, dess taeckelse och alla dess tillbehoer, dess haektor, braeder, tvaerstaenger, stol par och fotstycken, 34oeverdraget av roedfaergade vaedurskinn och oeverdraget av tahasskinn och den foerlaat som skulle haenga framfoer arken, 35vidare vittnesboerdets ark med dess staenger, saa ock naadastolen, 36bordet med alla dess tillbehoer och skaadebroeden, 37den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle saettas paa den och alla dess andra tillbehoer, oljan till ljusstaken, 38det gyllene altaret, smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen, foerhaenget foer ingaangen till taeltet, 39kopparaltaret med tillhoerande koppargaller, dess staenger och alla dess tillbehoer, baeckenet med dess fotstaellning. 40omhaengena till foergaarden, dess stolpar och fotstycken, foerhaenget foer porten till foergaarden, dess streck och pluggar, alla redskap till arbetet vid uppenbarelsetaeltets tabernakel 41aentligen de stickade klaederna till tjaensten i helgedomen och praesten Arons andra heliga klaeder, saa ock hans soeners praestklaeder. 42 aasom HERREN hade bjudit Mose saa hade Israels barn i alla stycken gjort allt arbete. 43 ch Mose besaag allt arbetet och fann att de hade utfoert det, att de hade gjort saasom HERREN hade bjudit. Och Mose vaelsignade dem

Andra Mosebok 40

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2>>Naer den foersta maanaden ingaar, skall du paa foersta dagen i maanaden uppsaetta uppenbarelsetaeltets tabernakel. 3 ch du skall daeri saetta vittnesboerdets ark och haenga foerlaaten framfoer arken. 4 ch du skall foera bordet ditin och laegga upp paa detta vad daer skall vara upplagt; och du skall foera ditin ljusstaken och saetta upp lamporna paa den. 5 ch du skall staella det gyllene roekelsealtaret framfoer vittnesboerdets ark; och du skall saetta upp foerhaenget foer ingaangen till tabernaklet. 6 ch braennoffersaltaret skall du staella framfoer ingaangen till uppenbarelsetaeltets tabernakel. 7 ch du skall staella baeckenet mellan uppenbarelsetaeltet och altaret och gjuta vatten daeri. 8 ch du skall saetta upp foergaardshaegnaden runt omkring och haenga upp foerhaenget foer porten till foergaarden. 9 ch du skall taga smoerjelseoljan och smoerja tabernaklet och allt vad daeri aer och helga det jaemte alla dess tillbehoer, saa att det bliver heligt. 10 u skall ock smoerja braennoffersaltaret jaemte alla dess tillbehoer och helga altaret; saa bliver altaret hoegheligt. 11 u skall ock smoerja baeckenet jaemte dess fotstaellning och helga det. 12 aerefter skall du foera Aron och hans soener fram till uppenbarelsetaeltets ingaang och tvaa dem med vatten. 13 ch du skall saetta paa Aron del heliga klaederna, och smoerja honom och helga honom till att bliva praest aat mig 14 ch du skall foera fram hans soener och saetta livklaednader paa dem. 15 ch du skall smoerja dem, saasom du smorde deras fader, till att bliva praester aat mig. Saa skall denna deras smoerjelse bliva foer dem en invigning till ett evaerdligt praestadoeme, slaekte efter slaekte. 16 ch Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit honom. 17 aa blev daa tabernaklet uppsatt i foersta maanaden av andra aaret, paa foersta dagen i maanaden. 18 aa satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, staellde fast dess braeder, skoet in dess tvaerstaenger och satte upp dess stolpar. 19 ch han bredde taeckelset oever tabernaklet och lade ovanpaa taeckelset dess oeverdrag allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 20 ch han tog vittnesboerdet och lade det in i arken och satte staengerna paa arken; och han satte naadastolen ovanpaa arken. 21 edan foerde han arken in i tabernaklet och satte upp foerlaaten som skulle haenga framfoer arken, och haengde saa foer vittnesboerdets ark, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 22 ch han satte bordet i uppenbarelsetaeltet, vid tabernaklets norra sida, utanfoer foerlaaten, 23och lade upp paa detta de broed som skulle vara upplagda infoer HERRENS ansikte, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. 24 ch han staellde ljusstaken in i uppenbarelsetaeltet, mitt emot bordet, paa tabernaklets soedra sida, 25och satte upp lamporna infoer HERRENS ansikte, saasom HERREN hade bjudit Mose. 26 ch han staellde det gyllene altaret in i uppenbarelsetaeltet, framfoer foerlaaten, 27och antaende vaelluktande roekelse daerpaa, saasom HERREN hade bjudit Mose. 28 ch han satte upp foerhaenget foer ingaangen till tabernaklet. 29 ch braennoffersaltaret staellde han vid ingaangen till uppenbarelsetaeltets tabernakel och offrade braennoffer och spisoffer daerpaa, saasom HERREN hade bjudit Mose. 30 ch han staellde baeckenet mellan uppenbarelsetaeltet och altaret och goet vatten till tvagning daeri. 31 ch Mose och Aron och hans soener tvaadde sedermera sina haender och foetter med vatten daerur; 32saa ofta de skulle gaa in i uppenbarelsetaeltet eller traeda fram till altaret, tvaadde de sig, saasom HERREN hade bjudit Mose. 33 ch han satte upp foergaardshaegnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och haengde upp foerhaenget foer porten till foergaarden. Saa fullbordade Mose allt arbetet. 34 aa oevertaeckte molnskyn uppenbarelsetaeltet, och HERRENS haerlighet uppfyllde tabernaklet; 35och Mose kunde icke gaa in i uppenbarelsetaeltet, eftersom molnskyn vilade daeroever och HERRENS haerlighet uppfyllde tabernaklet. 36 ch saa ofta molnskyn hoejde sig fraan tabernaklet, broeto Israels barn upp; saa gjorde de under hela sin vandring. 37 en saa laenge molnskyn icke hoejde sig, broeto de icke upp, utan stannade aenda till den dag daa den aater hoejde sig. 38 y HERRENS molnsky vilade om dagen oever tabernaklet, och om natten var eld i den; saa var det infoer alla Israels barns oegon under hela deras vandring.

Tredje Mosebok, Leviticus

Tredje Mosebok 1

 

1 ch HERREN kallade paa Mose och talade till honom ur uppenbarelsetaeltet och sade: 2 ala till Israels barn och saeg till dem: Naer naagon bland eder vill baera fram ett offer aat HERREN, skolen I taga edert offer av boskapen, antingen av faekreaturen eller av smaaboskapen. 3 m han vill baera fram ett braennoffer av faekreaturen, saa skall han daertill taga ett felfritt djur av hankoen och foera det fram till uppenbarelsetaeltets ingaang, foer att han maa bliva vaelbehaglig infoer HERRENS ansikte. 4 ch han skall laegga sin hand paa braennoffersdjurets huvud; saa bliver det vaelbehagligt, och foersoning bringas foer honom. 5 ch han skall slakta ungtjuren infoer HERRENS ansikte; och Arons soener, praesterna, skola baera fram blodet, och de skola staenka blodet runt omkring paa det altare som staar vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. 6 ch han skall draga av huden paa braennoffersdjuret och dela det i dess stycken. 7 ch praesten Arons soener skola goera upp eld paa altaret och laegga ved paa elden. 8 ch Arons soener, praesterna, skola laegga styckena, huvudet och istret ovanpaa veden som ligger paa altarets eld. 9 en inaelvorna och foetterna skola tvaas i vatten. Och praesten skall foerbraenna alltsammans paa altaret: ett braennoffer, ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. 10 en om han vill baera fram ett braennoffer av smaaboskapen, vare sig av faaren eller av getterna, saa skall han daertill taga ett felfritt djur av hankoen. 11 ch han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, infoer HERRENS ansikte, och Arons soener, praesterna, skola staenka dess blod paa altaret runt omkring. 12 ch han skall dela det i dess stycken och fraanskilja dess huvud och ister; och praesten skall laegga detta ovanpaa veden som ligger paa altarets eld. 13 en inaelvorna och foetterna skola tvaas i vatten. Och praesten skall offra alltsammans och foerbraenna det paa altaret; det aer ett braennoffer, ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. 14 en om han vill baera fram aat HERREN ett braennoffer av faaglar, saa skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor. 15 ch praesten skall baera fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och foerbraenna det paa altaret. Och dess blod skall utkramas paa altarets vaegg. 16 en dess kraeva med orenligheten daeri skall han taga ut, och han skall kasta den vid sidan av altaret, oesterut, paa askhoegen. 17 ch han skall flaeka upp det invid vingarna, dock utan att fraanskilja dessa; och praesten skall foerbraenna det paa altaret, ovanpaa veden som ligger paa elden. Det aer ett braennoffer, ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN.

Tredje Mosebok 2

 

1 ch naer naagon vill baera fram ett spisoffer aat HERREN skall hans offer vara av fint mjoel, och han skall gjuta olja daerpaa och laegga roekelse daerpaa. 2 ch han skall baera det fram till Arons soener, praesterna; och praesten skall taga en handfull daerav, naemligen av mjoelet och oljan, daertill all roekelsen, och skall paa altaret foerbraenna detta, som utgoer sjaelva altaroffret: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. 3 ch det som aer oever av spisoffret skall tillhoera Aron och hans soener. Bland HERRENS eldsoffer aer det hoegheligt. 4 en naer du vill baera fram ett spisoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjoel, osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja. 5 ch om ditt offer aer ett spisoffer som tillredes paa plaat, saa skall det vara av fint mjoel, begjutet med olja, osyrat. 6 u skall bryta soender det i stycken och gjuta olja daerpaa. Det aer ett spisoffer. 7 ch om ditt offer aer ett spisoffer som tillredes i panna, saa skall det tillredas av fint mjoel med olja. 8 et spisoffer som aer tillrett paa naagot av dessa saett skall du foera fram till HERREN; det skall baeras fram till praesten, och han skall hava det fram till altaret. 9 ch praesten skall av spisoffret taga den del som utgoer sjaelva altaroffret och foerbraenna den paa altaret: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. 10 ch det som aer oever av spisoffret skall tillhoera Aron och hans soener. Bland HERRENS eldsoffer aer det hoegheligt. 11 ntet spisoffer som I viljen baera fram aat HERREN skall vara syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I foerbraenna naagot saasom eldsoffer aat HERREN. 12 aasom foerstlingsoffer maan I baera fram saadant aat HERREN, men paa altaret maa det icke komma foer att vara en vaelbehaglig lukt. 13 ch alla dina spisoffer skall du bestroe med salt; du maa icke laata din Guds foerbunds salt fattas paa ditt spisoffer. Till alla dina offer skall du offra salt. 14 en om du vill baera fram aat HERREN ett spisoffer av foerstlingsfrukter, skall du saasom ett saadant spisoffer av dina foerstlingsfrukter boera fram ax, rostade vid eld, soenderstoetta, av groenskuren saed. 15 ch du skall gjuta olja daerpaa och laegga roekelse daerpaa. Det aer ett spisoffer. 16 ch praesten skall foerbraenna den del av de soenderstoetta axen och av oljan, som utgoer sjaelva altaroffret, jaemte all roekelsen daerpaa: ett eldsoffer aat Herren.

Tredje Mosebok 3

 

1 ch om naagon vill baera fram ett tackoffer, och han vill taga sitt offer av faekreaturen, saa skall han staella fram infoer HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankoen eller av honkoen. 2 ch han skall laegga sin hand paa sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet; och Arons soener, praesterna, skola staenka blodet paa altaret runt omkring. 3 ch av tackoffret skall han saasom eldsoffer aat Herren baera fram det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, 4och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna. 5 ch Arons soener skola foerbraenna det paa altaret, ovanpaa braennoffret, paa veden som ligger paa elden: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer Herren. 6 en om naagon vill baera fram aat HERREN ett tackoffer av smaaboskapen, saa skall han daertill taga ett felfritt djur, av hankoen eller av honkoen. 7 m det aer ett faar som han vill offra, saa skall han staella fram det infoer HERRENS ansikte. 8 ch han skall laegga sin hand paa sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det framfoer uppenbarelsetaeltet; och Arons soener skola staenka dess blod paa altaret runt omkring. 9 ch av tackoffersdjuret skall han saasom eldsoffer aat HERREN offra dess fett, hela svansen, fraanskild invid ryggraden, och det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, 10och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna. 11 ch praesten skall foerbraenna det paa altaret: en eldsoffersspis aat HERREN. 12 ikaledes, om naagon vill offra en get, saa skall han staella fram denna infoer HERRENS ansikte. 13 ch han skall laegga sin hand paa dess huvud och sedan slakta den framfoer uppenbarelsetaeltet; och Arons soener skola staenka dess blod paa altaret runt omkring. 14 ch han skall daerav saasom eldsoffer aat HERREN offra det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, 15och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna. 16 ch praesten skall foerbraenna detta paa altaret: en eldsoffersspis, till en vaelbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhoera HERREN. 17 etta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte, var I aen aeren bosatta: intet fett och intet blod skolen I foertaera.

Tredje Mosebok 4

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2 ala till Israels barn och saeg: Om naagon ouppsaatligen syndar mot naagot HERRENS bud genom vilket naagot foerbjudes, och han alltsaa goer naagot som aer foerbjudet, saa gaeller foeljande: 3 m det aer den smorde praesten som har syndat och daervid dragit skuld oever folket, saa skall han foer den synd han har begaatt offra en felfri ungtjur aat HERREN till syndoffer. 4 ch han skall foera tjuren fram infoer HERRENS ansikte, till uppenbarelsetaeltets ingaang. Och han skall laegga sin hand paa tjurens huvud och sedan slakta tjuren infoer HERRENS ansikte. 5 ch den smorde praesten skall taga naagot av tjurens blod och baera det in i uppenbarelsetaeltet, 6och praesten skall doppa sitt finger i blodet och staenka blodet sju gaanger infoer HERRENS ansikte, vid foerlaaten till helgedomen. 7 aerefter skall praesten med blodet bestryka hornen paa den vaelluktande roekelsens altare, som staar infoer HERRENS ansikte i uppenbarelsetaeltet; men allt det oevriga blodet av tjuren skall han gjuta ut vid foten av braennoffersaltaret, som staar vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. 8 ch allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom -- det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, 9och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna -- 10paa samma saett som detta tages ut ur tackofferstjuren; och praesten skall foerbraenna det paa braennoffersaltaret. 11 en tjurens hud och allt hans koett jaemte hans huvud och hans foetter hans inaelvor och hans orenlighet, 12korteligen, allt det oevriga av tjuren, skall han foera bort utanfoer laegret till en ren plats, daer man slaar ut askan, och braenna upp det paa ved i eld; paa den plats daer man slaar ut askan skall det braennas upp. 13 ch om Israels hela menighet begaar synd ouppsaatligen, och utan att foersamlingen maerker det, i det att de bryta mot naagot Herrens bud genom vilket naagot foerbjudes och saa aadraga sig skuld, 14och den synd de hava begaatt sedan bliver kaend, saa skall foersamlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola foera honom fram infoer uppenbarelsetaeltet; 15och de aeldste i menigheten skola laegga sina haender paa tjurens huvud infoer Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren infoer HERRENS ansikte. 16 ch den smorde praesten skall baera naagot av tjurens blod in i uppenbarelsetaeltet, 17och praesten skall doppa sitt finger i blodet och staenka sju gaanger infoer HERRENS ansikte, vid foerlaaten. 18 aerefter skall han med blodet bestryka hornen paa det altare som staar infoer HERRENS ansikte i uppenbarelsetaeltet; men allt det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av braennoffersaltaret, som staar vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. 19 ch allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och foerbraenna det paa altaret. 20 aa skall han goera med tjuren; saasom han skulle goera med den foerra syndofferstjuren, saa skall han goera med denna. Naer saa praesten bringar foersoning foer dem, daa bliver dem foerlaatet. 21 ch han skall foera ut tjuren utanfoer laegret och braenna upp honom, saasom han skulle goera med den foerra tjuren. Detta aer syndoffret foer foersamlingen. 22 m en hoevding syndar, i det att han ouppsaatligen bryter mot naagot HERRENS, sin Guds, bud genom vilket naagot foerbjudes, och han sjaelv maerker att han har aadragit sig skuld, 23eller av naagon faar veta vilken synd han har begaatt, saa skall han saasom sitt offer foera fram en bock, ett felfritt djur av hankoen. 24 ch han skall laegga sin hand paa bockens huvud och sedan slakta honom paa samma plats daer man slaktar braennoffret, infoer HERRENS ansikte. Det aer ett syndoffer. 25 ch praesten skall taga naagot av syndoffrets blod paa sitt finger och stryka paa braennoffersaltarets horn; men det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av braennoffersaltaret. 26 ch allt fettet skall han foerbraenna paa altaret, saasom det sker med tackoffersdjurets fett. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, till rening fraan hans synd, daa bliver honom foerlaatet. 27 ch om naagon av det meniga folket syndar ouppsaatligen, daerigenom att han bryter mot naagot HERRENS bud genom vilket naagot foerbjudes, och han sjaelv maerker att han har aadragit sig skuld, 28eller av naagon faar veta vilken synd han har begaatt, saa skall han, saasom sitt offer foer den synd han har begaatt, foera fram en felfri get, ett djur av honkoen. 29 ch han skall laegga sin hand paa syndoffersdjurets huvud och sedan slakta syndoffersdjuret paa den plats daer braennoffersdjuren slaktas. 30 ch praesten skall taga naagot av blodet paa sitt finger och stryka det paa braennoffersaltarets horn; men allt det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. 31 ch allt fettet skall han taga ut, paa samma saett som fettet tages ut ur tackoffersdjuret, och praesten skall foerbraenna det paa altaret, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, daa bliver honom foerlaatet. 32 en om naagon vill offra ett lamm till syndoffer, saa skall han foera fram ett felfritt djur av honkoen. 33 ch han skall laegga sin hand paa syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det till syndoffer paa samma plats daer man slaktar braennoffersdjuren. 34 ch praesten skall taga naagot av syndoffrets blod paa sitt finger och stryka paa braennoffersaltarets horn; men allt det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. 35 ch allt fettet skall han taga ut, paa samma saett som fettet tages ut ur tackoffersfaaret, och praesten skall foerbraenna det paa altaret, ovanpaa Herrens eldsoffer. Naer saa praesten foer honom bringar foersoning foer den synd han har begaatt, daa bliver honom foerlaatet.

Tredje Mosebok 5

 

1 ch om naagon syndar, i det att han, naer han hoer edsfoerpliktelsen och kan vittna om naagot, vare sig han har sett det eller eljest foernummit det, likvael icke yppar detta och han saalunda baer paa missgaerning; 2eller om naagon, utan att maerka det, kommer vid naagot orent -- vare sig den doeda kroppen av ett orent vilddjur, eller den doeda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den doeda kroppen av naagot slags orent smaadjur -- och han saa bliver oren och aadrager sig skuld; 3eller om han, utan att maerka det, kommer vid en maenniskas orenhet, det maa nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan faar veta det och han saa aadrager sig skuld; 4eller om naagon, utan att maerka det, svaer i obetaenksamhet med sina laeppar naagot, vare sig ont eller gott -- det maa nu vara vad som helst som man kan svaerja i obetaenksamhet -- och sedan kommer till insikt daerom och han saa aadrager sig skuld i naagot av dessa stycken: 5saa skall han, naer han har aadragit sig skuld i naagot av dessa stycken, bekaenna det vari han har syndat 6och saasom bot foer den synd han har begaatt foera fram aat HERREN ett hondjur av smaaboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer. Och praesten skall bringa foersoning foer honom, till rening fraan hans synd. 7 en om han icke foermaar bekosta ett saadant djur, saa skall han saasom bot foer vad han har syndat baera fram aat Herren tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, en till syndoffer och en till braennoffer. 8 em skall han baera fram till praesten, och denne skall foerst offra den som aer avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, dock utan att fraanskilja det. 9 ch han skall staenka naagot av syndoffrets blod paa altarets vaegg; men det oevriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det aer ett syndoffer. 10 ch den andra skall han offra till ett braennoffer, paa foereskrivet saett. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, till rening fraan den synd han har begaatt, daa bliver honom foerlaatet. 11 en om han icke kan anskaffa tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, saa skall han saasom offer foer vad han har syndat baera fram en tiondedels efa fint mjoel till syndoffer, men ingen olja skall han gjuta daerpaa och ingen roekelse laegga daerpaa, ty det aer ett syndoffer. 12 ch han skall baera det fram till praesten, och praesten skall taga en handfull daerav, det som utgoer sjaelva altaroffret, och foerbraenna det paa altaret, ovanpaa HERRENS eldsoffer. Det aer ett syndoffer. 13 aer saa praesten foer honom bringar foersoning foer den synd han har begaatt i naagot av dessa stycken, daa bliver honom foerlaatet. Och det oevriga skall tillhoera praesten, likasom vid spisoffret. 14 ch HERREN talade till Mose och sade: 15 m naagon begaar en oraettraadighet, i det att han ouppsaatligen foersyndar sig genom att undanhaalla naagot som aer helgat aat Herren, saa skall han saasom bot foera fram aat HERREN till skuldoffer av smaaboskapen en felfri vaedur, efter det vaerde du bestaemmer i silver, till ett visst belopp siklar efter helgedomssikelns vikt. 16 ch han skall giva ersaettning foer det som han har undanhaallit av det helgade och skall laegga femtedelen av vaerdet daertill; och detta skall han giva aat praesten. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom genom skuldoffersvaeduren, daa bliver honom foerlaatet. 17 ch om naagon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter mot naagot HERRENS bud genom vilket naagot foerbjudes, och han saa aadrager sig skuld och baer paa missgaerning, 18saa skall han saasom skuldoffer foera fram till praesten av smaaboskapen en felfri vaedur, efter det vaerde du bestaemmer. Naer saa praesten foer honom bringar foersoning foer den synd han har begaatt ouppsaatligen och utan att veta det, daa bliver honom foerlaatet. 19 et aer ett skuldoffer, ty han har aadragit sig skuld infoer HERREN. 6:1. 6:2. 6:3. 6:4. 6:5. 6:6. 6:7. den elektroniska utgaavan.

Tredje Mosebok 6

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2 m naagon syndar och begaar en oraettraadighet mot HERREN, i det att han infoer sin naesta nekar angaaende naagot som denne har ombetrott honom eller oeverlaemnat i hans hand, eller angaaende naagot som han med vaald har tagit; eller i det att han med oraett avhaender sin naesta naagot; 3eller i det att han, naer han har hittat naagot borttappat, nekar daertill och svaer falskt i naagon sak, vad det nu maa vara, vari en maenniska kan foersynda sig: 4saa skall den som saa har syndat Och daermed aadragit sig skuld aaterstaella vad han med vaald har tagit eller med oraett tillaegnat sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det borttappade som han har hittat, 5eller vad det maa vara, varom han har svurit falskt; han skall ersaetta det till dess fulla belopp och laegga femtedelen av vaerdet daertill. Han skall giva det aat aegaren samma dag han baer fram sitt skuldoffer. 6 y sitt skuldoffer skall han foera fram infoer HERREN; en felfri vaedur av smaaboskapen, efter det vaerde du bestaemmer, skall han saasom sitt skuldoffer foera fram till praesten. 7 aer saa praesten bringar foersoning foer honom infoer HERRENS ansikte, daa bliver honom foerlaatet, vad han aen maa hava gjort, som har dragit skuld oever honom. Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet Tillaegg till lagarna om braennoffer, spisoffer och syndoffer. Invigningsoffret. 8 ch Herren talade till Mose och sade: 9 jud Aron och hans soener och saeg: Detta aer lagen om braennoffret: Braennoffret skall ligga paa altarets haerd hela natten intill morgonen, och elden paa altaret skall daerigenom haallas brinnande. 10 ch praesten skall iklaeda sig sin livrock av linne och iklaeda sig benklaeder av linne, foer att de maa skyla hans koett; daerefter skall han taga bort askan vartill elden har foerbraent braennoffret paa altaret, och laegga den vid sidan av altaret. 11 edan skall han taga av sig sina klaeder och iklaeda sig andra klaeder och foera askan bort utanfoer laegret till en ren plats. 12 en elden paa altaret skall haallas brinnande och faar icke slockna; praesten skall var morgon antaenda ny ved daerpaa. Och han skall laegga braennoffret daerpaa och foerbraenna fettstyckena av tackoffret daerpaa. 13 lden skall bestaendigt haallas brinnande paa altaret; den faar icke slockna. 14 ch detta aer lagen om spisoffret: Arons soener skola baera fram det infoer HERRENS ansikte, till altaret. 15 ch praesten skall taga en handfull daerav, naemligen av det fina mjoelet som hoer till spisoffret, och av oljan, daertill all roekelsen som ligger paa spisoffret, och detta, som utgoer sjaelva altaroffret, skall han foerbraenna paa altaret, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. 16 ch det som aer oever daerav skola Aron och hans soener aeta. Osyrat skall det aetas paa en helig plats; i foergaarden till uppenbarelsetaeltet skola de aeta det. 17 et skall icke bakas med surdeg. Detta aer deras del, det som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det aer hoegheligt likasom syndoffret och skuldoffret. 18 llt mankoen bland Arons barn maa aeta det. Det skall vara deras evaerdliga raett av HERRENS eldsoffer, fraan slaekte till slaekte. Var och en som kommer daervid bliver helig. 19 ch HERREN talade till Mose och sade: 20 etta aer det offer som Aron och hans soener skola offra aat HERREN paa den dag daa naagon av dem undfaar smoerjelsen: en tiondedels efa fint mjoel saasom det dagliga spisoffret, haelften om morgonen och haelften om aftonen. 21 aa plaat skall det tillredas med olja, och du skall baera fram det hopknaadat; och du skall offra det soenderdelat, saasom naer man offrar ett spisoffer i stycken, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. 22 ch den praest bland hans soener, som bliver smord i hans staelle, skall goera saa. Detta skall vara en evaerdlig stadga. Saasom ett heloffer skall det foerbraennas aat HERREN. 23 n praests spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det faar icke aetas. 24 ch HERREN talade till Mose och sade: 25 ala till Aron och hans soener och saeg: Detta aer lagen om syndoffret: Paa samma plats daer braennoffersdjuret slaktas skall ock syndoffersdjuret slaktas, infoer HERRENS ansikte. Det aer hoegheligt. 26 en praest som offrar syndoffret skall aeta det; paa en helig plats skall det aetas, i foergaarden till uppenbarelsetaeltet. 27 ar och en som kommer vid koettet bliver helig. Och om naagot av blodet staenkes paa naagons klaeder, saa skall man avtvaa det bestaenkta staellet paa en helig plats. 28 tt lerkaerl vari kokningen har skett skall soenderslaas; men har kokningen skett i ett kopparkaerl, saa skall detta skuras och skoeljas med vatten. 29 llt mankoen bland praesterna maa aeta det. Det aer hoegheligt. 30 en intet syndoffer av vars blod naagot baeres in i uppenbarelsetaeltet till att bringa foersoning i helgedomen faar aetas; det skall braennas upp i eld.

Tredje Mosebok 7

 

1 ch detta aer lagen om skuldoffret: Det aer hoegheligt. 2 aa samma plats daer man slaktar braennoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret. Och man skall staenka dess blod paa altaret runt omkring. 3 ch allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter inaelvorna, 4och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket man skall fraanskilja invid njurarna. 5 ch praesten skall foerbraenna det paa altaret till ett eldsoffer aat HERREN. Det aer ett skuldoffer. 6 llt mankoen bland praesterna maa aeta det; paa en helig plats skall det aetas; det aer hoegheligt. 7 ad som gaeller om syndoffret skall ock gaella om skuldoffret; samma lag skall gaella foer dem baada. Den praest som bringar foersoning daermed, honom skall det tillhoera. 8 ch naer en praest baer fram braennoffer for naagon, skall huden av det framburna braennoffersdjuret tillhoera den praesten. 9 ch ett spisoffer som aer bakat i ugn, eller som aer tillrett i panna eller paa plaat, skall alltid tillfalla den praest som baer fram det. 10 en ett spisoffer som aer begjutet med olja, eller som frambaeres torrt, skall alltid tillfalla Arons soener gemensamt, den ene likavael som den andre. 11 ch detta aer lagen om tackoffret, naer ett saadant baeres fram aat HERREN: 12 m naagon vill baera fram ett saadant till lovoffer, saa skall han, foerutom det till lovoffret hoerande slaktdjuret, baera fram osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mjoel, hopknaadat, i form av kakor, begjutna med olja. 13 aemte kakor av syrat broed skall han baera fram detta sitt offer, foerutom det slaktdjur som hoer till det tackoffer han baer fram saasom lov offer. 14 v detta offer skall han baera fram en kaka av vart slag, saasom en gaerd aat HERREN; den praest som staenker tackoffrets blod paa altaret, honom skall den tillhoera. 15 ch koettet av det slaktdjur, som hoer till det tackoffer som baeres fram saasom lovoffer, skall aetas samma dag det har offrats; intet daerav maa laemnas kvar till foeljande morgon. 16 m daeremot det slaktoffer som naagon vill baera fram aar ett loeftesoffer eller ett frivilligt offer, saa skall offerdjuret likaledes aetas samma dag det har offrats; dock maa det som har blivit oever daerav aetas den foeljande dagen. 17 liver aendaa naagot oever av offerkoettet, skall detta paa tredje dagen braennas upp i eld. 18 m naagon paa tredje dagen aeter av tackofferskoettet, saa bliver offret icke vaelbehagligt; honom som har burit fram det skall det daa icke raeknas till godo, det skall anses saasom en vederstygglighet. Den som aeter daerav kommer att baera paa missgaerning. 19 j heller maa det koett aetas, som har kommit vid naagot orent, utan det skall braennas upp i eld. Foer oevrigt maa koettet aetas av var och en som aer ren. 20 en den som aeter koett av HERRENS tackoffer, medan orenhet laader vid honom, han skall utrotas ur sin slaekt. 21 ch om naagon har kommit vid naagot orent -- vare sig en maenniskas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara maa -- och han likvael aeter koett av HERRENS tackoffer, saa skall han utrotas ur sin slaekt. 22 ch HERREN talade till Mose och sade: 23 ala till Israels barn och saeg: Intet fett av faekreatur, faar eller getter skolen I aeta. 24 ettet av ett sjaelvdoett eller ihjaelrivet djur maa eljest anvaendas till alla slags behov, men aeta det skolen I icke. 25 y var och en som aeter fettet av naagot djur varav man baer fram eldsoffer aat HERREN, vem det vara maa som aeter daerav, han skall utrotas ur sin slaekt. 26 ch intet blod skolen I foertaera varken av faaglar eller av boskap, var I aen aeren bosatta. 27 ar och en som foertaer naagot blod, han skall utrotas ur sin slaekt. 28 ch HERREN talade till Mose och sade: 29 ala till Israels barn och saeg: Den som vill offra ett tackoffer aat HERREN, han skall av detta sitt tackoffer baera fram aat HERREN den vederboerliga offergaavan. 30 ed egna haender skall han baera fram HERRENS eldsoffer; fettet jaemte bringan skall han baera fram, bringan till att viftas saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. 31 ch praesten skall foerbraenna fettet paa altaret, men bringan skall tillhoera Aron och hans soener. 32 cksaa det hoegra laarstycket skolen I giva aat praesten, saasom en gaerd av edra tackoffer. 33 en bland Arons soener, som offrar tackoffrets blod och fettet, han skall hava det hoegra laarstycket till sin del. 34 y av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och offergaerdslaaret och giver dem aat praesten Aron och aat hans soener till en evaerdlig raett av Israels barn. 35 etta aer Arons och hans soeners aembetslott av HERRENS eldsoffer, den lott som gavs dem den dag de foerdes fram till att bliva HERRENS praester 36vilken lott, efter HERRENS befallning paa den dag daa han smorde dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evaerdlig raett, slaekte efter slaekte. 37 etta aer lagen om braennoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, 38vilken HERREN paa Sinai berg gav Mose, paa den dag daa han bjoed Israels barn att de skulle offra sina offer aat HERREN, i Sinais oeken.

Tredje Mosebok 8

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2>>Tag Aron och hans soener jaemte honom samt deras klaeder och smoerjelseoljan, saa ock syndofferstjuren och de tvaa vaedurarna och korgen med de osyrade broeden. 3 oersamla sedan hela menigheten vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet.>> 4 ch Mose gjorde saasom HERREN hade bjudit honom, och menigheten foersamlade sig vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. 5 ch Mose sade till menigheten: >>Detta aer vad HERREN har bjudit mig att goera.>> 6 ch Mose foerde fram Aron och hans soener och tvaadde dem med vatten. 7 ch han satte livklaednaden paa honom och omgjordade honom med baeltet och klaedde paa honom kaapan och satte paa honom efoden och omgjordade honom med efodens skaerp och faeste daermed ihop alltsammans paa honom. 8 ch han satte paa honom broestskoelden och lade urim och tummim in i skoelden. 9 ch han satte huvudbindeln paa hans huvud och satte paa huvudbindeln framtill den gyllene plaaten, det heliga diademet, saasom HERREN hade bjudit Mose. 10 ch Mose tog smoerjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad daeri var och helgade allt; 11och han staenkte daermed sju gaanger paa altaret och smorde altaret och alla dess tillbehoer och baeckenet jaemte dess fotstaellning, foer att helga dem. 12 ch han goet smoerjelseolja paa Arons huvud och smorde honom foer att helga honom. 13 ch Mose foerde fram Arons soener och satte livklaednader paa dem och omgjordade dem med baelten och band huvor paa dem, saasom HERREN hade bjudit Mose. 14 ch han foerde fram syndofferstjuren, och Aron och hans soener lade sina haender paa syndofferstjurens huvud. 15 edan slaktades den, och Mose tog blodet och stroek med sitt finger paa altarets horn runt omkring och renade altaret; men det oevriga blodet goet han ut vid foten av altaret och helgade detta och bragte foersoning foer det. 16 ch han tog allt det fett som satt paa inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med fettet paa dem; och Mose foerbraende det paa altaret. 17 en det oevriga av tjuren, hans hud och koett och orenlighet, braende han upp i eld utanfoer laegret saasom HERREN hade bjudit Mose. 18 ch han foerde fram braennoffersvaeduren, och Aron och hans soener lade sina haender paa vaedurens huvud. 19 edan slaktades den, och Mose staenkte blodet paa altaret runt omkring; 20men sjaelva vaeduren delade han i dess stycken. Och Mose foerbraende huvudet och styckena och istret; 21inaelvorna och foetterna tvaadde han i vatten. Sedan foerbraende Mose hela vaeduren paa altaret. Det var ett braennoffer till en vaelbehaglig lukt, det var ett eldsoffer aat HERREN, Saasom HERREN hade bjudit Mose. 22 aerefter foerde han fram den andra vaeduren, handfyllningsvaeduren, och Aron och hans soener lade sina haender paa vaedurens huvud. 23 edan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestroek Arons hoegra oersnibb och tummen paa hans hoegra hand och stortaan paa hans hoegra fot. 24 aerefter foerde han fram Arons soener. Och Mose bestroek med blodet deras hoegra oersnibb och tummen paa deras hoegra hand och stortaan paa deras hoegra fot; men det oevriga blodet staenkte Mose paa altaret runt omkring. 25 ch han tog fettet, svansen och allt det fett som satt paa inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med fettet paa dem, daertill det hoegra laarstycket. 26 ch ur korgen med de osyrade broeden, som stod infoer HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebroedskaka och en tunnkaka och lade detta paa fettstyckena och det hoegra laarstycket. 27 ch alltsammans lade han paa Arons och hans soeners haender och viftade det saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. 28 edan tog Mose det ur deras haender och foerbraende det paa altaret, ovanpaa braennoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en vaelbehaglig lukt, det var ett eldsoffer aat HERREN. 29 ch Mose tog bringan och viftade den saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vaedur fick Mose detta till sin del, saasom HERREN hade bjudit Mose. 30 ch Mose tog av smoerjelseoljan och av blodet paa altaret och staenkte paa Aron -- paa hans klaeder -- och likaledes paa hans soener och hans soeners klaeder; han helgade saa Aron -- hans klaeder -- och likaledes hans soener och hans soeners klaeder. 31 ch Mose sade till Aron och till hans soener: >>Koken koettet vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, och aeten det daer jaemte broedet som aer i handfyllningskorgen, saasom jag har bjudit och sagt: Aron och hans soener skola aeta det. 32 en vad som bliver oever av koettet; eller av broedet, det skolen I braenna upp i eld. 33 ch under sju dagar skolen I icke gaa bort ifraan uppenbarelsetaeltets ingaang, icke foerraen edra handfyllningsdagar aero ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara. 34 ch HERREN har bjudit, att saasom det i dag har tillgaatt, saa skall det ock sedan tillgaa, paa det att foersoning maa bringas foer eder. 35 id ingaangen till uppenbarelsetaeltet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit eder iakttaga, paa det att I icke maan doe; ty saa aer mig bjudet.>> 36 ch Aron och hans soener gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose.

Tredje Mosebok 9

 

1 ch paa aattonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans soener och de aeldste i Israel. 2 ch han sade till Aron: >>Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en vaedur till braennoffer, baada felfria, och foer dem fram infoer HERRENS ansikte. 3 ch tala till Israels barn och saeg: Tagen en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, baada aarsgamla och felfria, till braennoffer, 4saa ock en tjur och en vaedur till tackoffer, att offra infoer HERRENS ansikte, daertill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i dag uppenbarar sig HERREN foer eder.>> 5 ch de togo det som Mose hade givit dem befallning om och foerde det fram infoer uppenbarelsetaeltet; och hela menigheten traedde fram och staellde sig infoer HERRENS ansikte. 6 aa sade Mose: >>Detta aer vad HERREN har bjudit eder goera; saa skall HERRENS haerlighet visa sig foer eder.>> 7 ch Mose sade till Aron: >>Traed fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt braennoffer, och bringa foersoning foer dig sjaelv och folket; offra sedan folkets offer och bringa foersoning foer dem, saasom HERREN har bjudit.>> 8 aa traedde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. 9 ch Arons soener buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och stroek paa altarets horn, men det oevriga blodet goet han ut vid foten av altaret. 10 ch syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett foerbraende han paa altaret, saasom HERREN hade bjudit Mose. 11 en koettet och huden braende han upp i eld utanfoer laegret. 12 edan slaktade han braennoffersdjuret. Och Arons soener raeckte honom blodet, och han staenkte det paa altaret runt omkring. 13 ch de raeckte honom braennoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han foerbraende det paa altaret. 14 ch han tvaadde inaelvorna och foetterna och foerbraende dem ovanpaa braennoffret, paa altaret. 15 aerefter foerde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till syndoffer, paa samma saett som det foerra syndoffersdjuret. 16 ch han foerde fram braennoffersdjuren och offrade dem paa foereskrivet saett. 17 ch han bar fram spisoffret och tog en handfull daerav och foerbraende detta paa altaret, foerutom morgonens braennoffer. 18 edan slaktade han tjuren och vaeduren, som voro folkets tackoffer. Och Arons soener raeckte honom blodet, och han staenkte det paa altaret runt omkring. 19 ch fettstyckena av tjuren, samt av vaeduren svansen och vad som omsluter inaelvorna, saa ock njurarna och leverfettet, 20dessa fettstycken lade de paa bringorna; och han foerbraende fettstyckena paa altaret. 21 en bringorna och det hoegra laarstycket viftade Aron till ett viftoffer infoer HERRENS ansikte, saasom Mose hade bjudit. 22 ch Aron lyfte upp sina haender oever folket och vaelsignade det. Daerefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, braennoffret och tackoffret. 23 ch Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetaeltet; sedan gingo de aater ut och vaelsignade folket. Daa visade sig HERRENS haerlighet foer allt folket. 24 ch eld gick ut fraan HERREN och foertaerde braennoffret och fettstyckena paa altaret. Och allt folket saag detta; daa jublade de och foello ned paa sina ansikten.

Tredje Mosebok 10

 

1 en Arons soener Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och stroedde roekelse daerpaa och buro fram infoer HERRENS ansikte fraemmande eld, annan eld aen den han hade givit dem befallning om. 2 aa gick eld ut fraan HERREN och foertaerde dem, saa att de foello doeda ned infoer HERRENS ansikte. 3 ch Mose sade till Aron: >>Detta aer vad HERREN har talat och sagt: Paa dem som staa mig naera vill jag bevisa mig helig, och infoer allt folket bevisa mig haerlig.>> Och Aron teg stilla. 4 ch Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels soener, och sade till dem: >>Traeden fram och baeren edra fraender bort ifraan helgedomen och foeren den utanfoer laegret.>> 5 aa traedde de fram och buro bort dem i deras livklaednader, utanfoer laegret, saasom Mose hade sagt. 6 ch Mose sade till Aron och till hans soener Eleasar och Itamar: >>I skolen icke hava edert haar oordnat, ej heller riva soender edra klaeder, paa det att I icke maan doe och draga foertoernelse oever hela menigheten. Men edra broeder, hela Israels hus, maa graata oever denna brand som HERREN har upptaent. 7 ch I skolen icke gaa bort ifraan uppenbarelsetaeltets ingaang, paa det att I icke maan doe; ty HERRENS smoerjelseolja aer paa eder.>> Och de gjorde saasom Mose hade sagt. 8 ch HERREN talade till Aron och sade: 9>>Varken du sjaelv eller dina soener maa dricka vin eller starka drycker, naer I skolen gaa in i uppenbarelsetaeltet, paa det att I icke maan doe. Det skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte. 10 skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; 11och I skolen laera Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort foer dem genom Mose.>> 12 ch Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande soener: >>Tagen det spisoffer som har blivit oever av HERRENS eldsoffer, och aeten det osyrat vid sidan av altaret, ty det aer hoegheligt. 13 skolen aeta det paa en helig plats; ty det aer din och dina soeners stadgade raett av HERRENS eldsoffer; saa aer mig bjudet. 14 ch viftoffersbringan och offergaerdslaaret skola aetas av dig, och av dina soener och dina doettrar jaemte dig, paa en ren plats, ty de aero dig givna saasom din och dina soeners stadgade raett av Israels barns tackoffer. 15 aemte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergaerdslaaret och viftoffersbringan baeras fram foer att viftas saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte; och de skola saasom en evaerdlig raett tillhoera dig och dina soener jaemte dig, saasom HERREN har bjudit.>> 16 ch Mose fraagade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbraend. Daa foertoernades han paa Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande soener, och sade: 17>>Varfoer haven I icke aetit syndoffret paa den heliga platsen? Det aer ju hoegheligt. Och han har givit eder det, foer att I skolen borttaga menighetens missgaerning och bringa foersoning foer dem infoer HERRENS ansikte. 18 e, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre; daerfoer skullen I paa heligt omraade hava aetit upp koettet, saasom jag hade bjudit.>> 19 en Aron sade till Mose: >>Se, de hava i dag offrat sitt syndoffer och sitt braennoffer infoer HERRENS ansikte, och mig har vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag aate syndofferskoett, skulle detta vara HERREN vaelbehagligt?>> 20 aer Mose hoerde detta, var han till freds.

Tredje Mosebok 11

 

1 ch HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem: 2 alen till Israels barn och saegen: Dessa aero de djur som I faan aeta bland alla fyrfotadjur paa jorden: 3alla de fyrfotadjur som hava kloevar och hava dem helkluvna, och som idissla, dem faan I aeta. 4 en dessa skolen I icke aeta av de idisslande djuren och av dem som hava kloevar: kamelen, ty han idisslar vael, men har icke kloevar, han skall gaella foer eder saasom oren; klippdassen, ty han idisslar vael 5men har icke kloevar, han skall gaella for eder saasom oren; haren, ty han idisslar vael, 6men har icke kloevar, han skall gaella foer eder saasom oren; svinet, 7ty det har vael kloevar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall gaella foer eder saasom orent. 8 v dessa djurs koett skolen I icke aeta, ej heller skolen I komma vid deras doeda kroppar; de skola gaella foer eder saasom orena. 9 etta aer vad I faan aeta av allt det som lever i vattnet: allt det i vattnet, vare sig i sjoear eller i stroemmar, som har fenor och fjaell, det faan I aeta. 10 en allt det i sjoear och stroemmar, som icke har fenor och fjaell, bland allt det som roer sig i vattnet, bland alla levande varelser i vattnet, det skall vara en styggelse foer eder. 11 a, de skola vara en styggelse foer eder; av deras koett skolen I icke aeta, och deras doeda kroppar skolen I raekna saasom en styggelse. 12 llt det i vattnet, som icke har fenor och fjaell, skall vara en styggelse foer eder. 13 ch bland faaglarna skolen I raekna dessa saasom en styggelse, de skola icke aetas, de aero en styggelse: oernen, lammgamen, havsoernen, 14gladan, falken med dess arter, 15alla slags korpar efter deras arter, 16strutsen, tahemasfaageln, fiskmaasen, hoeken med dess arter, 17ugglan, dykfaageln, uven, 18tinsemetfaageln, pelikanen, 19asgamen, haegern, regnpiparen med dess arter, haerfaageln och flaedermusen. 20 lla de flygande smaadjur som gaa paa fyra foetter skola vara en styggelse foer eder. 21 v alla flygande smaadjur, som gaa paa fyra foetter faan I allenast aeta dem som ovanfoer sina foetter hava tvaa ben att hoppa med paa jorden. 22 essa faan I aeta bland graeshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. 23 en alla andra flygande smaadjur som hava fyra foetter skola vara en styggelse foer eder. 24 enom foeljande djur aadragen I eder orenhet; var och en som kommer vid deras doeda kroppar skall vara oren aenda till aftonen, 25och var och en som har burit bort naagon saadan doed kropp skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen: 26alla de fyrfotadjur som hava kloevar, men icke helkluvna, och som icke idissla, de skola gaella foer eder saasom orena. Var och en som kommer vid dem bliver oren. 27 ch alla slags fyrfotade djur som gaa paa tassar skola gaella foer eder saasom orena. Var och en som kommer vid deras doeda kroppar skall vara oren aenda till aftonen. 28 ch den som har burit bort en saadan doed kropp, han skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen; de skola gaella foer eder saasom orena. 29 ch bland de smaadjur som roera sig paa jorden skola dessa gaella foer eder saasom orena: vesslan, jordraattan, oedlan med dess arter, 30anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten. 31 essa aero de som skola gaella foer eder saasom orena bland alla smaadjur. Var och en som kommer vid dem, sedan de aero doeda, skall vara oren aenda till aftonen. 32 ch allt varpaa naagot saadant djur faller, sedan det aer doett, bliver orent, vare sig det aer naagot slags traekaerl, eller det aer klaeder, eller naagot av skinn, eller en saeck, eller vilken annan sak det vara maa, som anvaendes till naagot behov. Man skall laegga det i vatten, och det skall vara orent aenda till aftonen; saa bliver det rent. 33 ch om naagot saadant faller i naagot slags lerkaerl, saa bliver allt som aer i detta orent, och kaerlet skolen I slaa soender. 34 llt slags mat daeri, allt som man aeter tillrett med vatten, det bliver orent; och allt slags dryck i naagot slags kaerl, allt som man dricker, det bliver orent daerav. 35 ch allt varpaa naagon saadan doed kropp faller bliver orent. Aer det en ugn eller en haerd, skall den foerstoeras, ty den bliver oren. Och den skall gaella foer eder saasom oren. 36 en en kaella eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig, skall foerbliva ren; men kommer naagon vid sjaelva den doeda kroppen, bliver han oren. 37 ch om en saadan doed kropp faller paa naagot slags utsaedeskorn, naagot man saar, daa foerbliver detta rent. 38 en om vatten har kommit paa saeden och naagon saadan doed kropp sedan faller daerpaa, saa skall den gaella foer eder saasom oren. 39 ch om naagot fyrfotadjur som faar aetas av eder doer, saa skall den som kommer vid dess doeda kropp vara oren aenda till aftonen. 40 ch den som aeter koett av en saadan doed kropp, han skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen. Och den som har burit bort naagon saadan doed kropp, han skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen. 41 ch alla slags smaadjur som roera sig paa jorden aero en styggelse; de skola icke aetas. 42 arken av det som gaar paa buken eller av det som gaar paa fyra eller flera foetter, bland alla de smaadjur som roera sig paa jorden, skolen I aeta naagot, ty de aero en styggelse. 43 oeren eder icke sjaelva till en styggelse genom naagot saadant djur, och aadragen eder icke orenhet genom saadana, saa att I bliven orenade genom dem. 44 y jag aer HERREN, eder Gud; och I skolen haalla eder heliga och vara heliga, ty jag aer helig. Och I skolen icke aadraga eder orenhet genom naagot av de smaadjur som roera sig paa jorden. 45 y jag aer HERREN, som har foert eder upp ur Egyptens land, foer att jag skall vara eder Gud. Saa skolen I nu vara heliga, ty jag aer helig. 46 etta aer lagen om fyrfotadjuren, och om faaglarna, och om alla slags levande varelser som roera sig i vattnet, och om alla slags smaadjur paa jorden, 47foer att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som faa aetas och de djur som icke faa aetas.

Tredje Mosebok 12

 

1 ch HERREN talade till Mose och sade: 2 ala till Israels barn och saeg: Naer en kvinna foeder barn och det aer ett gossebarn som hon har foett, saa skall hon vara oren i sju dagar; lika maanga dagar som vid sin maanadsrening skall hon vara oren. 3 ch paa aattonde dagen skall barnets foerhud omskaeras. 4 ch sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsfloede. Hon skall icke komma vid naagot heligt och faar icke heller komma till helgedomen, foerraen hennes reningsdagar aero ute. 5 en om det aer ett flickebarn som hon har foett, saa skall hon vara oren i tvaa veckor, paa samma saett som vid sin maanadsrening; och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsfloede. 6 ch naer hennes reningsdagar aero ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon foera fram ett aarsgammalt lamm saasom braennoffer, och en ung duva eller en turturduva saasom syndoffer, till uppenbarelsetaeltets ingaang, till praesten. 7 ch han skall offra detta infoer HERRENS ansikte och bringa foersoning foer henne, saa bliver hon ren fraan sitt blodfloede. Detta aer lagen om en barnafoederska, naer hon har foett ett gossebarn, och naer hon har foett ett flickebarn. 8 ch om hon icke foermaar bekosta ett faar, saa skall hon taga tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, en till braennoffer och en till syndoffer. Och praesten skall bringa foersoning foer henne, saa bliver hon ren.

Tredje Mosebok 13

 

1 ch HERREN talade till Mose och Aron och sade: 2 aer naagon paa sin kropps hud faar en upphoejning eller ett utslag eller en ljus flaeck, och daerav uppstaar ett spetaelskeartat ont paa hans kropps hud, saa skall han foeras till praesten Aron eller till en av hans soener, praesterna. 3 m daa praesten, naer han beser det angripna staellet paa hans kropps hud, finner att haaret paa det angripna staellet har vitnat, och att det angripna staellet visar sig djupare aen den oevriga huden paa kroppen, saa aer han angripen av spetaelska; och sedan praesten har besett honom skall han foerklara honom oren. 4 ch om det aer en vit flaeck som synes paa hans kropps hud, men den icke visar sig djupare aen den oevriga huden, och haaret daerpaa icke har vitnat, saa skall praesten haalla den angripne innestaengd i sju dagar. 5 m daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser honom, finner att det angripna staellet visar sig ofoeraendrat, och att det onda icke har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foer andra gaangen haalla honom innestaengd i sju dagar. 6 m daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser honom foer andra gaangen, finner att det angripna staellet har bleknat, och att det onda icke har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom ren, ty daa aer det ett vanligt utslag, och sedan han har tvaatt sina klaeder, aer han ren. 7 en om utslaget utbreder sig paa huden, sedan han har laatit bese sig av praesten foer att foerklaras ren, och han nu foer andra gaangen laater bese sig av praesten 8och praesten daa, naer han beser honom, finner att utslaget har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom oren, ty daa aer det spetaelska. 9 aer naagon bliver angripen av spetaelska, skall han foeras till praesten. 10 m daa praesten, naer han beser honom, finner en vit upphoejning paa huden, och ser att haaret daer har vitnat, och att svallkoett bildar sig i upphoejningen, 11saa aer det gammal spetaelska paa hans kropps hud, och praesten skall foerklara honom oren; han skall daa icke staenga honom inne, ty han aer oren. 12 en om spetaelskan saa har brutit ut paa huden, att paa den angripne hela huden, fraan huvud till foetter, oeverallt daer praesten ser, aer betaeckt av spetaelska 13och praesten alltsaa, naer han beser honom, finner att spetaelska betaecker hela hans kropp, saa skall han foerklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit; han aer ren. 14 en saa snart svallkoett visar sig paa honom, aer han oren. 15 aer praesten ser svallkoettet, skall han foerklara honom oren; svallkoettet aer orent, det aer spetaelska. 16 en om svallkoettet foeraendrar sig och staellet bliver vitt, saa skall han komma till praesten. 17 m daa praesten, naer han beser honom, finner att det angripna staellet har blivit vitt, saa skall praesten foerklara den angripne ren, han aer daa ren. 18 aer naagon paa sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit laekt, 19men sedan, paa det staelle daer bulnaden var, en vit upphoejning eller en roedvit flaeck visar sig, saa skall han laata bese sig av praesten. 20 m daa praesten, naer han beser honom, finner att staellet visar sig laegre aen den oevriga huden, och att haaret daerpaa har vitnat, saa skall praesten foerklara honom oren; ty daa aer han angripen av spetaelska, som har brutit ut daer bulnaden var. 21 en om praesten, naer han beser staellet, finner att vitt haar saknas daer, och att staellet icke aer laegre aen den oevriga huden, och att det aer blekt, saa skall praesten haalla honom innestaengd i sju dagar. 22 m daa det onda utbreder sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom oren, ty daa aer han angripen. 23 en om den ljusa flaecken bliver ofoeraendrad daer den aer och icke utbreder sig, daa aer det ett maerke efter bulnaden, och praesten skall foerklara honom ren. 24 en om naagon paa sin kropps hud faar ett braennsaar, och om av aerrbildningen i braennsaaret sedan bliver en roedvit eller vit flaeck 25och praesten, naer han beser staellet, finner att haaret paa flaecken har vitnat, och att den visar sig djupare aen den oevriga huden, saa aer mannen angripen av spetaelska, som har brutit ut daer braennsaaret var; och praesten skall foerklara honom oren, ty daa aer han angripen av spetaelska. 26 en om praesten, naer han beser staellet, finner att vitt haar saknas paa den ljusa flaecken, och att staellet icke aer laegre aen den oevriga huden, och att det aer blekt, saa skall praesten haalla honom innestaengd i sju dagar. 27 m daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser honom, finner att det onda har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom oren ty daa aer han angripen av spetaelska. 28 en om den ljusa flaecken bliver ofoeraendrad daer den aer och icke utbreder sig paa huden och foerbliver blek, daa aer det en upphoejning efter braennsaaret, och praesten skall foerklara honom ren, ty det aer ett maerke efter braennsaaret. 29 aer paa en man eller en kvinna naagot staelle paa huvudet eller paa hakan bliver angripet 30och praesten, daa han beser det angripna staellet, finner att det visar sig djupare aen den oevriga huden och att gulaktigt tunt haar finnes daer, saa skall praesten foerklara den angripne oren, ty daa aer det spetaelskeskorv, huvud- eller hakspetaelska. 31 en om praesten, naer han beser det angripna staellet med skorven, finner, att om det aen icke visar sig djupare aen den oevriga huden, svart haar likvael saknas daer, saa skall praesten haalla den av skorven angripne innestaengd i sju dagar. 32 m daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser det angripna staellet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att daer icke finnes naagot gulaktigt haar, och att skorven icke visar sig djupare aen den oevriga huden, 33saa skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga staellet, och praesten skall foer andra gaangen haalla den skorvsjuke innestaengd i sju dagar. 34 m daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser den skorvsjuke, finner att skorven icke har utbrett sig paa huden, och att den icke visar sig djupare aen den oevriga huden, saa skall praesten foerklara honom ren, och sedan han har tvaatt sina klaeder, aer han ren.

Impressum

Verlag: BookRix GmbH & Co. KG

Texte: This bible can either be read online or downloaded onto your pc as well as every kind of e-reader. It is made available in e-pub format. It can and should be spread in every way, selling it is, however, prohibited.
Tag der Veröffentlichung: 05.09.2012
ISBN: 978-3-7309-4886-6

Alle Rechte vorbehalten